alla åtta dagar i veckan
Tja,
låt oss, innan detta börjar, lägga på minnet att jag faktiskt h a d e planerat att plugga svenska hela kvällen.
Sedan kom Kal Pedal Bananskal under dagen på idén att införa en ny tradition i form av fikatisdagar. Han utlyste förfrågan och beordrade mig att vi skulle inviga denna nya rutin med en äppelpaj och en massa té. Sagt och gjort pallrade jag mig direkt efter skolan hem till honom (typ direkt iallafall, dessförinnan han jag dricka kaffe och äta strössel och prata om Hitler och nyhetssändningar med grannarna) och vi drog på oss kockmössorna.
Tiopoängare till paj blev det och mycket snack blev det.
Event: Fikatisdag
Deltagare: Anton, Kalle, Emilie, Johanna
to be continued.
När killarna sjönk ner i soffan och började titta på fotboll lessnade vi kvinnliga deltagare - Manchester United kan ju inte vara BLÅ heller! - så vi tog vårat pick och pack och drog till Björk - som vi hört av djungeltelegrafen skaffat sig ett Wii.
Mario Kart, Boxning, Tennis. Och sedan var klockan kvart över elva och jag fattade ingenting.
Som avslutning var det South Park på teve när jag väl kom hem.
Ur soffan är jag kommen, i soffan skall jag sluta min tisdagkväll (och karriär som duktig elev?).
Så ja, min inre planerare hade ju iallafall för avsikt att plugga så sent som i eftermiddags.
Jag vill tro att det fortfarande finns någonting ambitiöst kvar i mig.
*rota rota rota*
Vadå, vi har ju en hel t i m m e s lunch innan provet!
(Eftersom att sambo och lillebror Kalle är perfektionist och absolut inte kan skjuta upp den ordinarie städtisdagen till en städonsdag för att ge plats åt en fikatisdag får vi helt enkelt allihopa börja leva med 8-dagars veckor som innehåller två tisdagar. Det finns ju folk som lever med 25-timmars dygn, this is just one step ahead!)
han lever, min teve lever!
AND IT IS BACK!
Efter många månaders förirring, förtvivlan, och längtan. Efter att han varit förlorad, sörjd och nästan glömd har han nu äntligen kommit hem och hittat sin rätta tevebänk... kära, gamla Grundis.
(Eller nja, snarare var det Runis som slog näven i bordet och hjälpte mig bära in den från Pontus och Moberg då de fåntrattarna lämnat dörren öppen igår kväll. Då skurkarna senare kom hem och insåg att teven i deras vardagsrum krympt en storlek kunde jag nästan inbilla mig att jag hörde det förargade vrålet genom betongväggen.
Dock tror jag att det nu kommer att bli aningen svårare att sno tillbaka min diskborste som Pönt nu har lånat i några dagar. Att gnugga bort ingrodda matrester från tallrikar med en wettex-trasa är inte roligt.)
Nu ska jag se något helkasst på teve i 20 min innan min håltimme är slut.
oboy och banan
Idag missbedömde jag min sovmorgon och var i skolan 1 timme för tidigt.
Idag tränade jag i fyra timmar.
Idag åt jag pizza med oskarsyster och oskarsysterkompis som var på besök.
Idag skakade jag en glasburk med pulverkaffe i en kvart eftersom att det lät som bjällerklang.
Nu: Bourne Supremacy, Oboy, AnnaAndreasOke i en soffa
Jag har fått en dålig vana i form av att dumpa äppelskruttar efter mig överallt.
Dessutom har jag kommit på att det bara är cirka 2 månader kvar tills jag fyller år, så jag har börjat skriva en önskelista. Denna önskelista har jag dock snabbt insett inte ser ut att tillhöra en snart-17-åring.
- Knivset
- Diskmaskin
- Våffeljärn
- Plånbok
Jaja, en ny ipod eller en ny dator eller en ny jacka eller en ipod hi-fi högtalare vore ju inte fel heeeeller (in case att någon skulle ha några tusenlappar över som vederbörande har lust att spendera på en födelsedagspresent till en liten ginger)
som Dobby i Harry Potter
Vissa småsaker har alltid givit mig dåligt samvete, och kommer troligtvis för alltid ge mig dåligt samvete.
Städtanter är ett bra exempel.
Har ni tänkt på att städtanter nästan alltid upplevs som osynliga? Krulliga, förklädesklädda små varelser som strövar ljudlöst omkring med sina städvagnar i korridorerna. Som spöken, nästan. Lite äldre kvinnor som vi inbillar oss blivit sparkade ifrån tidigare akademikerjobb och fått ta till diskhandskarna för att tjäna ihop lite stålar. Som små hustomtar (med betoning på små - har ni någonsin sett en lång städtant?) knatar de omkring - tapp tapp tapp på små fötter - och sopar - visch visch visch med sina små redskap - upp all skit som vi alla vet med oss att vi sprider omkring oss och kastar på golven.
Tänk efter: hur många gånger har ni sagt Hej till en städtant? Har en städtant någonsin fått någon cred för sitt arbete?
Hur många gånger har ni däremot blivit lite smått störda - ja, rent av irriterade - då ni behövt gå förbi en städtant? För övrigt dessutom sett ner på denne och hunnit tänka snabbt att fy, sådan skall jag aldrig bli?
Dåligt samvete var det, ja.
Ta till exempel de gånger du i skolan promenerar i korridoren en viss tid på dagen, och bakom en krök förvandlas plötsligt det halvsmutsiga, bleka stengolvet och blir... blankt. Halt. Mörkt. Har det nyligen börjat torka han man till och med se spåren efter moppen som nyligen i svepande drag dansat över golvet. Om man här lyfter blicken kan man, några meter bort, se en städvagn, och bakom denna i sin tur se en liten, korthårig varelse som med det dansade städredskapet i hand jobba sig fram längs korridoren och lämna ett blött, mörkt och rent stengolv efter sig.
Din destination ligger på andra sidan denna fläck av renlighet. Och det finns inga omvägar.
Så du måste helt enkelt marschera igenom korridoren, säga "ursäkta" när du ska förbi den lilla tanten - som för övrigt inte säger ett ljud utan bara nästan bokstavligen kastar sig åt sidan för att inte bli omkullsprungen - och sätta ner din smutsiga, kladdiga, fotspårslämnande sneaker brevid hennes mopp och sedan spatsera iväg över golvet och fnysa förnämt som att tanten varit ett hinder för dig, ett stopp i din annars så flytande värld, en skamfläck på din vita blus.
"Fan, varför i helvete ska de alltid städa mitt på dagen?!" svär alla i sällskapet.
Jag vill bara vända mig om och ge den stackars lilla städtanten en kram.
det var en fisk!
and here is just a likkle sumpm sumpm for the masses
Vad vill jag unna mig en söndagkväll?
Godispåse
VeckoRevyn
Bra film
Tofflor
Lätta axlar
Vad har jag en söndagkväll?
Nötkrafs i botten på påsen
Skolböcker
Hål i väggen
Inga tofflor, Mow stal dom
Heavy shit plugg jag inte gjort under helgen
Leka rallyförare med varukorgar på hjul.
Sjunga med till Singing Bee och konstatera att jag skulle vinna 50 000 spänn om jag fick stå på den där scenen.
Komma fram till att det enda jag och Hedvig någonsin haft skilda meningar om är fenomenet tubsocka - länge leve tjock bomull! Tänka på något som Skywalker sade i somras: Hur länge är man hög när man röker braj? Vad blir mest värt liksom, att bli hög eller bli full?
Vilja döda MiniLätta-reklamen där en liten klick smör på en macka får två människor att hoppa utför ett vattenfall. Svensk reklam dubbad till svenska så att den ser internationell ut. Ha! Good luck, MiniLätta! Nästan snäppet värre än "Man har så kul med Toffifee!"
För övrigt ska jag på alla frågor framöver svara som allas vår Hasse.
Hasse, VEM var det som tryckte på den stora röda knappen?
Hasse, VEM var det som ringde?
Hasse, VEM hade sönder krukan?
"Det var en fisk"
äggen återvänder
Hemma 13:00 i ett soligt litet samhälle, celebration!
Resan hade en del att bjuda på, trots bristande träning:
- Alla som framöver stöter på Martina Ryberg kan gärna få kläcka ur sig någonting som innehåller ordet "ligga".
- Vår långe Anton snodde in foten i ett litet lätt elstängsel han skulle skutta över när vi spelade fotboll och fick under den minuten han försökte trassla sig loss ett x antal stötar. Till er som inte sett någon sno in foten i ett elstängsel: det är sjukt roligt när man står på sidan och tittar på.
- Lördagskvällen ägnades åt att lyssna på "Hans Af Claes", som Amanda gått runt och citerat hela lägret. Sick!
- Moberg fick spunk och misshandlade sig själv när han åkte dåligt. Han fick nästan blåöga.
- Kranvattnet på stället var tagit från någon grund eller liknande så att det både luktade och smakade ägg. När vi drog lite små skämt om det tog vi det till slut så långt att vi skulle smitta ner hela skid med ägg-doft, börja kalla oss "Torsby-Äggen" och byta ut skolans logga till en kyckling.
- Emilia är den första jag stött på som kan hela "Roy och Rogers mack" utantill. Vi sjöng den minst två gånger per lifttur.
För övrigt åkte hamnade jag och Oskar i en buss full med ettor på vägen hem. Eftersom att O är ungefär på samma intellekutella nivå som dessa småkillar, två år yngre än honom, blev hela resan ett enda stort lidande för min del. Att sitta brevid honom på mittensätet när han ungefär 4 timmar i sträck vänt sig bakåt för att slåss med de tre små värmlänningarna som var portionerade där bak var sömn ett efterlängtad tillstånd jag inte fick uppelva under någon särskilt lång stund.
"Nick, vet du var det blir till middag ikväll?"
"Nej. Vad?"
*Nick får en handflata i pannan*
"Pannkaka!"
Nick spöar mig för övrigt i att äta pasta med öppen mun.
Han anser det vara en bedrift.
För övrigt har mina kära compadres varit vänliga att tillägga lite information de tyckte fattades på mitt skidfodral. Blir man inte rörd ibland?
då alla peppade krympte en storlek
Jag ska berätta en historia för er.
För ett år sedan, ungefär vid samma tidpunkt som nu, var jag ett litet blåbär på Torsby Skidgymnasium och vi skulle åka iväg på premiärlägret för säsongen. Bergstedtarna (pojkvän med far) hade tidigare unde sommaren varit iväg till en glaciär vid namn Folgefonna som var beläget i allra västligaste Norge bland fjordar och ulliga får. De hade haft sol alla dagar, fantastisk snö och helt underbara förhållanden - så tränarna bestämde sig för att dit skulle vi minsann även åka med gymnasiet!
En lång bussresa blev det. 9 timmar; en båtfärd och många kisspauser. Men vi hade hela tiden bilden på näthinnan av en kritvit backe med klarblå himmel, vi visste att våra tre skiddagar skulle bli värda värda värda. Så vi höll ut.
En torsdagkväll anlände vi. En söndagkväll stack vi igen.
Dessa tre dygn blev de blötaste i hela mitt liv.
Till att börja med ösregnade det h-e-l-a dagarna. Vissa hade erfarenheten att ta med sig regnkläder och en massa par extra vantar, men de flesta hade packat för schtek och blev alltså helt dyngsura inifrån och ut, uppifrån och ner. Vi kunde vrida ur underställ, skidstrumpor och fartdräkter. Vi kunde bokstavligen hälla ut deciliter med vatten ur pjäxorna.
Dessutom var det non stop dimma, vilket betydde att´vi ända fram till söndagéns lunchtid inte ens bildat oss en uppfattning om hur glaciären såg ut. Liftspåret var fullt av forsande små bäckar som skvätte upp vatten på smalbenen, råkade du under ett åk göra en liten miss och sätta dig på rumpan så var du körd. Blöt ända in på bara skinnet på två sek.
Den timme vi hade lunchpaus var våran räddning under dagen. Att komma inomhus, slita av sig kläderna och känna varm luft fick oss att mitt i det grå påminnas om att världen faktiskt inte helt och hållet var grå, blöt, rå, kall och klibbig som en gammal slemmig torsk.
Dock var känslan när man var tvungen att kränga på sig den dyngsura fartdräkten och ge sig ut igen värst av alla.
Små ettor som vi var blev vi dessutom beordrade att ge oss upp på busstaken morgon och eftermiddag, vilket bidrog till att man nästan var genomblöt innan man ens satt sig i bussen upp till backen. Kalla händer, kalla spännband och blöta skidfodral upp och ner och upp och ner.
Då vi om eftermiddagarna anlände hem till stugan hade vi dessutom inget torkskåp, kläder och strumpor och väskor fick hängas upp på stolar runt en liten sketen braskamin som stod mitt i allrummet. Efter någon timme var vår lilla gemytliga stuga ett fuktigt inferno och luften var tung att andas, endast om man flydde till sängs och tryckte ner ansiktet i kudden kunde man få uppleva ett uns av torr luft.
Man undrade varför man levde och varför i hela friden man inte börjat spela pingis istället.
När jag nu tänker tillbaka på detta ser jag kanske det lilla fostrande i det. Dessutom kan vi som var med, hur jävligt och pissigt och hopplöst vädret än är nu för tiden, alltid se tillbaka och säga att "tja, vi överlevde ju iallafall Folgefonna".
Dessutom kan vi ta ytterligare en manlighets-poäng mot längdåkarna.
(want some more? check out fejan!)
Torsdag var sol.
Fredag var regn.
Lördag blåser vi i princip of our feet.
Ingen skidåkning, utan istället en lång och utdragen stugsittning med skallrande rutor och virvlande löv utanför fönstret. Det är nästan ett under att kossorna inte lyfter från marken och susar iväg längs dalen.
Jag och Fia har intagit storstugan och roar oss med att äta upp Malins pistagenötter.
i fred och fulla av chokladsås we go
=
Uppladdning Deluxe.
(Och det är skiten!)
Ja, imorgon säger vi pys igen och stannar utomlands i fyra dagar. Utomlands som i Norgelands. Mer machestersnö och gogglebrännor och lusekoftor och tidiga mornar och galna getter.
Up, up and away, I say!
Dock har i princip alla treor tagit sig en liten studieresa till Chalmers denna vecka (Oke, Emilia, Malvar och Mäki var de enda som var nere på jorden/var torra nog att inte följa med) så lägret kommer att vara något mer folktomt än vanligt. Trodde vi iallafall, ända tills tränarna gick ut med nyheten att i princip alla ettor ska få följa med istället, alla ettor som hittils åkt iväg på egna outsider-läger medan 2-4 stuckit på andra datum.
Detta innebär att vi tvåor äntligen äntligen kommer att kunna använda den efterlängtade frasen "Ettorna spänner taket!" som vi så kontinuerligt själv blev utsatta för förra året och sedan dess gått med i bakhuvudet och bara väntat på att få använda.
I'm so home.
(bakgrundsfakta: käppar, skidfodral och diverse andra avlånga saker spänns fast på taket eftersom att de helt enkelt omöjligen får plats inuti själv bussarna. Varje elevs skräck är att det under bussturen ska säga BRAK och att alla, när de kastar en blick ut genom bakrutan, ser hela högen med skidpaket liggandes på motorvägen bakom bussen)
Jag, Fia och Okelito ska ha romantiska middagar varje lägerdag.
Det är bäst för O att han inser vilken ära det är för honom att få dela grötkastrull med oss vördnadsvärda mästerkockar.
!!!
det där är djävulens påfund
och jag hatar min engelskalärare.
Och jag är ledsen för det. Kanske mest för att jag inte direkt har någonting emot dig personligen, engelskalärare. Du är sådär lärar-trevlig, sådär lärar-uppmuntrande och sådär lärar-peppad på att hugga tag i spritpennan och ge dig på den fina, nytvättade whiteboarden.
Och jag är ledsen att jag inte gillar dina lektioner.
Och jag är ledsen att jag drar en lång suck åt allt du säger och är sådär lagom engagerad när jag svarar "easier, easiest" när du säger "easy".
Men det är just för att jag måste sitta och rapa upp easier, easiest när du säger easy. Att vi måste ha en halvtimmes genomgång på tavlan om att knife i plural blir knives.
Just för att klockan är fem
för att det är kvällslektion
för att jag är hungrig
för att jag har tusen saker att göra
för att jag är trött som ett as
och för att allt jag vill göra är att gå hem.
Det är därför, kära engelsklärare, jag hatar dig.
No hard feelings, inget personligt, bara rent och skärt hat.
Förlåt.
give it up for the bokstavsordning
Moberg ska slå ett världsrekord, har han lovat.
I vad vet han inte.
Det finns iallafall inget dokumenterat rekord i flest nonstop i näsan eller flest vindruvor i munnen.
Rekordet i sömnlöshet är 11 dygn.
Det ville Moberg slå, men han lyckades bara vara vaken i typ 37 timmar.
"Nästa vecka, då jävlar" sa han.
Han är dagens stjärna.
Dagens andra stjärna är Mange B.
Han är på teve nu, och jag har aldrig sett honom skratta innan denna himmelens dag.
Oh ah, just a little bit.
Vad oskar/annanmänniskapåoskarsdator har googlat för roligt på varje bokstav:
Anarki
Bear truckar går fint
Cola light green tea
Dreamhack
Earthquake speakers
Fisk
Glaive of the pit
Hawgs hjul
Invalid
Jambalaya
Kebbek
Lön för sommarjobbare
Mabass
Nescafé
Olle i skogen
Pornhub.com
Quahog
Rekorderlig skogsbär
Sony Erikson e500i
Tevetablå
Uzbekistans huvudstad
Västagötaland
X -
Ynkryggar
Z -
Åskar
Äftapparat
Östersund Adidas
i know this benlös spaghettiman
Det är måndagseftermiddag.
Jag står och lagar mat då Mattias Moberg i egen hög person kommer inkravlandes i köket. Kravlandes. Släpandes sig själv fram på golvet med hjälp av endast sina armar. Stånk, stön och ka-dish låter det om honom när han smackar handflatorna i golvet och drar sig framåt.
Från början garvar jag, sedan ställer jag mig bara och iakttar honom.
Stånk, stön säger det när han släpar med sig mina trasmattor och försöker ta sig upp på en stol. Han lyckas få upp överkroppen på sitsen, men välter sedan av och landar med en duns under bordet.
Jag fortsätter att koka spaghetti medan han sätter sig upp igen, säger stånk och stön och lyckas för andra gången ta sig upp på stolen, denna gång med bravur.
Han sätter sig upprätt på den och säger "Kan jag få ett glas vatten?"
Jag ger honom ett glas vatten. Jag frågar honom också hur det känns att vara invalid eller krympling.
Han säger att det känns ganska bra.
Sedan tittar han ut genom fönstret och ser småungarna som alltid kutar runt på gården (och vanligtvis väsnas en hel del). Han spärrar då upp ögonen, frustar till och kläcker ur sig "Förbannade ungjävlar!" varpå han än en gång tippar sig själv av stolen, landar mycket hårt på golvet och sedan ger sig iväg med siktet inställt på balkongen i rummet brevid.
Jag ser hans fötter försvinna ut genom dörren, och hör efter någon minuts hasande ljudet av skallrande rutor. Kikar in i rummet och ser honom liggandes på rygg med huvudet mot dörren och armen sträckt rakt upp, hans fingrar är ungefär två millimeter från handtaget på balkongdörren. Han kravlar sig ut på balkongen samtidigt som jag återgår till min pastakastrull. Hör hur han svär och säger "Fan, dom är ju borta!".
På vägen tillbaka till köket lyckas han dra med sig min fåtölj (vägen under sitsen kanske såg ut som den snabbaste?), som inte riktigt vill samarbeta med honom när han kommer till dörröoppningen. Faktiskt så fastnar den där. Eftersom att jag ser honom från spisen garvar jag i fem minuter medan han försöker slita sig loss.
Jag lägger upp min meny på tallriken och slår mig ner vid köksbordet, efter en bra stund lyckas han göra mig sällskap på stolen mittemot (han blir för övrigt väldigt lycklig över att det står en skål med överblivna tacochips på bordet).
J : Ey Moberg! Vi sätter oss i soffan istället, ta med dig skålen!
M : *bläng*
Jag tar min tallrik. Han tar skålen. På 7 sek är jag på plats i soffan, efter 2 minuter är han det. Han har då ställt chipsskålen på soffbordet. Han slappnar av, säger puh! och är allmänt lycklig att han äntligen, efter allt stånk och stön, får sitta ner och andas utan att behöva gnugga sig fram på golvet.
Han sträcker sig efter skålen på bordet.
Den står för långt bort.
Han tappar balansen, ramlar av soffan och slår pannan i bordskanten.
Sedan garvar vi i tio minuter.
Den historien hade inget syfte
Ingen poäng
Ingen sensmoral
Ingen sak att komma till
Men det var 40 minuters garv en måndagseftermiddag
Duger åt mig!
passar bland smurfarna
I min battle med allas vår man Björk (det finns en evig kamp mellan alpinister och längdåkare) kunde vi iallafall konstatera att vi på carving är vinner manlighetstestet med bravur. Dock flippade det till slut över så till den milda grad att han påstod att jag i hemlighet var en testosteronbomb. Trots att jag starkt dementerade detta påstående (försökte få det till att han helt enkelt måste fler feminina inslag i sitt DNA än vanligt och att han borde skämmas över det) gick jag ifrån gymmet med ett nytt förnedrande smeknamn i form av "Shemale".
Jag kan iallafall trösta mig med att vi har rätt att kalla honom för "bitch", då "björk" på engelska heter birch vilket är typ som bitch. Även längdtjejerna instämmer i det påståendet.
Så: In your ansikte BITCH!
Om någon vill ha en bra ursäkt när de misshandlar sina barn - sätt dem på ett par slalomskidor.
(Bajs och Shemale. Det är de namnen jag har gjort mig i de här trakterna. Jävulskt stolt...)
Dagens överskattande: "Hål i väggen"
Dagens hemmafru: Tvättade mattor
Dagens överpepp: Hembakat bröd
Dagens illamående: För mycket hembakat bröd
Dagens träningsvärk: Ben (av excentrisk agaton-träning)
Dagens sötpaj: Albis kallade mig för Honungskaka
Dagens dagens: Fetto-brunch med ägg, bärsmoothie och Oskar som sällskap (för den som inte är insatt: den människan sover oftast 70% mer än mig om han får och har sällan klivit upp innan min krävande mage fått krupp av hunger. Våra gemensamma frukostar under ett halvår kan räknas på en hand)
Dagens nötning: Situationstecken
För övrigt vill jag bara påpeka att den som anser att Coldplays förra platta är bättre än den nya vänligen kan gå och stoppa näsan full med grus. Yttrande- och åsiktsfrihet till alla, visst, but not this time. Det - finns- inte.
johanna a lá k-stad
Linne, Monki Kofta, Monki Jeansväst, Myrorna 
Mitt livs sötaste tablettask + tillhörande klistermärken Lagerhaus
(någon som känner sig träffad?)
Tips från inbiten resande; Fäller du ner sätet i volvon horisontellt och tar med dig en kudde (eller köper en på Ikea i Karlstad för 40 spänn) så sover du garanterat som en stock - dessutom med ett leende på läpparna om du drar på Coldplay i bilstereon.
Är det för övrigt inte höjden av vuxen-/strävsamma gamla paret-poäng att både köra bil och gå på Ikea ihop? Tänk att jag fortfarande inte fattat att man börjar komma in i vuxenstadiet nu. Mitt liv rinner ifrån mig. Och det är så coolt, men ändå så tragiskt.
Men vissa är ju fortfarande sexton ><
När jag ska ha barn ska jag göra en strukturerad plan så att mina barn inte föds i december. Inte under den senare halvan av året överhuvudtaget, förresten. Inte i någon annan månad än januari, förresten. Jag ska fråga min käre bror hur han bar sig åt, 1 januari 1994, något litet knep måste han ju ha.
Status: ljusblå soffa, dator, "Lilla Landet Lagom"
Äter: päron
Känner för: raggsockor, B&J
Drar mig för: att ta den där 600 meters vandringen till O's place, gatlyktorna är förmodligen redan släckta
For the moment är jag, Okelito och Joel de enda tappra själarna som sitter kvar och ugglar här i staden (samhället/samlingen med hus?), resten har stuckit hem for the weekend.
Så vad gör man?
Roffar åt mig tvättmaskinerna nu när halva området står tomt?
Drar ner till killarnas trakter, slår sig ner i O's säng (som vi ställt mitt i rummet för att datorskärmen ska fungera som teve), glor klart på alla filmer jag har på hårddisken och fortfarande inte sett samtidigt som jag äter upp allt hans godis?
Sörjer att alla mina bilder och all min musik har gått om intet?
Gayar till ett nytt album på facebook?
Stoppar alla skor i de fina papplådorna jag även köpt hos Ingvar K?
Nä, jag vill spela UNO ju.
peppar storstad
1) Frisyr som inte hänger i vägen
2) Kläder som är lätta att slita av och på sig i provhytter
3) Väska som man inte kan packa för mycket i (för då kommer man garanterat att packa den full av onödigt shiet och sluta som ringaren i Notre Dame när man är 17)
4) Skärp i midjan - så att man känner av när man druckit för mycket latte
5) Jacka som är så pass liten att man ser outfiten under - annars är ju de 20 hetsiga minuterna i garderoben helt meningslösa, eller hur?
6) Bekväma skor (syns icke) i form av dojor som inte fastnar mellan kullerstenar
Där har ni det, killar; tjejer är fokuserade & välplanerade in i minsta detalj!
hÖ
Bra frukost - check
Trasig dator för inlämning - check
Seg Oskar - check
Koll på saldot - inte check
För mycket norska pengar i plånboken- check
Sol - check
Sova i bilen - check
Siktet inställt på Monki - tiodubbelt check
Jag kan sätta mitt liv på att Snoop Dogg valde sitt artistnamn så att han skulle få döpa sin skiva till "Doggystyle"
Dagens i-landsproblem är att Torsby Bostäder på vändplanet har ställt en av sina bilar precis framför den där lilla nedvikta kanten, som det är meningen att man ska kunna cykla vid (alternativt dra rullatorn vid) så att man slipper dunsa upp för en hög trottoarkant. Nu måste jag tvinga min stackars cykel uppför trottoarkanten och varje gång dunsar och skramlar och klirrar det så mycket i maskineriet att jag trot det kommer bli min stackars gamla snurras död. Flytta på bilen, arroganta jävlar!
recept på stinkbomb?
Det här skrev Rättvik på Oskars biltak.
Jag ska lägga någonting kladdigt i hans brevlåda nu när han åkt hem.
Det är någonting mystiskt med lägenheten till höger om mig. Jag har märkt att det flyttas in och ut otroligt mycket i den. Dels för att namnet på brevinkastet byter då och då, dels för att det står stora släpvagnar och flyttbilar utanför entrén stup i kvarten. Dessutom märker jag att det är olika människor som bor där med hjälp av de tunna väggarna: när jag flyttade in spelades det dansband, i våras var det endast en teve på mycket hög volym, ett tag var det någon som spelade fiol och nu på senaste har det varit mycket tystlåtet.
Dock har det helt plötsligt börja lukta rök i min lägenhet, och jag kan inte se någon annan orsak till det förutom att mina nya grannar (yes, det står två namn på dörren) är inbitna kedjerökare. Alternativt har sparvarna i träden på gården börjat ha pokerkvällar på min balkong med sina cigarr-rökande maffiabossar. I vilket fall som helst måste jag nu ha luftintaget stängt tjugofyrasju och kvävas av min egen utandning här inne.
Jag efterlyser alla rökare eller knarkare eller allmänt illa doftande människor som är taggade på hämndaktion att komma till valbergsvägen 31A, balkongen till vänster, och do their thing vid luftintaget precis brevid fönstret tills det hörs två stycken duns inne i vederbörande lägenhet.
och nu är vi lurade igen
Var man inte helt enkelt tvungen att prova?
Jo. Och det gjorde jag. Resultat? Mycket besviken liten buj. Jag hade faktiskt föreställt mig att den skulle smaka ganska illa - tja, rätt utsagt vidrigt - och jag längtade nästan efter att få känna smaken av cola light (gott) kombinerat med grönt te (gott) i en förskräckligt illa smakande symbios. Men, ladies and gentlemen, den föreställda smaksammansättningen fick jag aldrig känna. För detta var faktiskt gott. Förvisso på grund av att läsken nästan helt och hållet smakade vanlig cola light, men ändå. Någon liten ton av någonting udda som inte borde finnas i cola light fanns där, särskilt i sista slurken som Oke fick klunka i sig, men hipp som happ skulle jag inte kunna skilja den från vanlig cola.
Så: jag är besviken över att detta inte var någonting speciellt, att mina sinnen inte fick avnjuta någonting nytt. Fast å en annan sida är jag glad över att jag inte slösade bort mina små kronor på en äcklig läsk (som när jag var liten och trodde arr Dr.Pepper var samma sak som vanlig cola) och att jag faktiskt eventuellt fick i mig någon liten fejk-essens av grönt te. Jag kan ju iallafall inbilla mig att den var mer hälsosam än vanlig cola light. "Det står ju faktiskt NOLL KALORIER på burken, dööh?"
Bättre grej än vanilj-colan som intog kyldiskarna för något år sedan. Den var growse.
(Och bara för att jag är sist i världen med att prova den här så behöver ni ju inte vara elaka mot mig, right?)
och så går jag med ett amen
Här får ni:
Det tristaste som finns är att titta på när någon spelar Guitar Hero. Det spelar ingen roll hur roligt alla tycker att det är, som åskådare är det inte roligt att sitta på sidan om och bara se färgpluttar in och färgpluttar ut. Min kära O är mästare på att sätta mig i sådana här situationer. Prova själv? Här är my confessions: jag har aldrig spelat guitar hero. Är jag det enda som stått emot stormen måntro? (alternativt inte vågat prova eftersom att jag är omgiven av geeks som skulle skratta öronen av sig åt mig? may be).
När vi ändå är igång: jag har aldrig sjungit Singstar heller. Eller kareoke.
Nu har jag blottat mig för idag.
För övrigt måste jag börja tro på gud. Idag bad jag till gud och sade "Kära, gode Gud, om du nu hör mig och sitter bland molnen: jag lovar dyrt och innerligt att börja tro på dig om du gör så att vi inte har prov på mer än ett kapitel på psykologin idag. Snälla snälla Gud, do it, jag vill inte få mitt livs första IG på det här viset!"
Och han hörde mina böner, jag ägde provet och nu ska jag bli kristen.
Up-on-the-wall:
* handla upp hela Icas resurser av cashewnötter och persikoyoghurt
* packa upp väska och kasta ut all tvätt på balkongen så att jag inte kvävs i min egen stuga
* våga ringa till pappa och meddela att datorn gått sönder
* ta ett glas juice och sedan gå lös med en av mina allt vanliga sepe-super-dunder-jediforce-supersmash-kamehameha-energikickar på Okelito för att han suttit inne i soffan hela eftermiddagen (och för att få honom att skjutsa mig till affären)
Ny revolutionerande upptäckt på min hälsosamma front!
Pumpafrön och russin är en fantastisk kombination. Då jag tidigare endast stött på sammansättningen nötter-russin blev jag här under förmiddagen mycket sugen på detta. Eftersom att det enda jag kunde hitta i skafferiet - förutom lite spindelväv och ett eko - var russin och pumpafrön (fråga mig inte vad jag tidigare använt dem till som gjorde att jag hade dem i skåpet) gjorde jag mig en söt mix av dessa och lade i en kopp. Hit hit hit för alla torrisar som inte vill äta godis.
rapport snöläger the nor way
Pastasalladen var lika äcklig.
Fötterna var lika förtryckta (spirituellt OCH fysiskt!).
Martina envisades fortfarande med att sjunga Hakuna Matata i liften.
Min dator har laggat ihop och skriker bluueescreeeen i ansiktet på mig hela tiden.
Kalle har läst högt ur "Liftarens guide till galaxen" om en blåvals livsfilosoferingar medan den faller genom luften mot en markyta med garanterat hög dödlighetsgrad.
Norska kök stavas utan sax och varmvattnet ur kranen är så nära sin kokpunkt som varmvatten ur en kran kan komma på vår halva av jordklotet.
Jag har fått en käpp rakt på hakan som gjort att jag han en stor, blå fläck rakt i krysset.
Nya Nick: Bluie, Blue-chin, Smurfhakan, Fläcken
Jag har sett min kära granne dra en spaghetti från näsan till munnen bakvägen.
Man måste suga på en snäckmakaron i 14 minuter innan den blir mjuk och tuggvänlig.
Ett nytt uttryck vi tog till världen var den fenomenala sammansättningen "Birgen" : synonym till buddhisternas Nirvana med med en helig mening ur skidåkar-synvinkel. Så om någonting i fortsättningen är sådär heavenly gudomligt och du har uppnått någonting upplysande ur skidåkar-synvinkel så har du tagit dig till Birgen.
ujsenbujsenbajsen söndag
01:00 - Hur gärna jag än vill att Oskar ska ta av sig sin kavaj så lyckas jag inte få den av honom.
02:00 - Slut? REDAN?
02:30 - Quickly. Oskar och Andreas är fast beslutna om att vill och tänker stå i en trettio meter lång kö för att få en hamburgare. Jag och Anna himlar med ögonen men som de trogna flickvänner vi är väljer vi att stå och sakta låta kroppstemperaturen sjunka några grader i väntan på dem.
03:00 - Duntäcket!
09:50 - Vaknar och ligger och är lycklig över att jag är vaken före tio.
10:40 - Äter dunderfrukost med Oke. Tre tusen hårdmackor med leverpastej och gurka (nej albert, jag provade inte din variant med prästost på toppen of it) samt te som blivit alldeles för sliskigt av en ansenlig mängd honung. Lär mig att han gillar makrillfilé på mackan.
11:30 - Pontus stormar in med en bh i handen och är förvånad-förtvivlad över att han inte fattar vad den gör i hans lägenhet.
12:00 - Irrar runt och gör... vadå? Ingenting. Säger irr.
13:10 - MÅSTE PACKA!
14:00 - Fia kommer i sin ride för att skjutsa mig ner till skid där det evinnerliga jobbet med att knöla in allt i minibussarna påbörjas.
15:00 - 20:20 - Tråkigaste bussresan hittils. Höjdpunkten är då jag får äta mittenpartiet på min dubbla skinksmörgås. När chauffören märker att större delen av bussen ligger och sover roar han sig med att köra på de helstreckade mittlinjerna så att alla vaknar igen.
21:00 - Död. Sova. Nu. Jag har fått sepesängen som står precis utanför dörren till det egentliga sovrummet, mina roomies drar sig inte för att kalla mig fula ord.
some last lördag words from the 31A
This is it liksom.
Jag, min lägenhet, Simpsons på teve och en tallrik snabbnudlar. En lördagkväll. Förvisso ska man ju föreställa seriös, är det idrottsgymnasium så är det, och förvisso ska vi faktiskt sätta oss i ett gäng svettiga minibussar imorgon och åka på läger igen. Och förvisso måste jag dessutom upp tidigt imorgon eftersom att jag fortfarande inte packat.
Men ändå. Jag trodde att jag vuxit till någonting bigger than this.
Dessutom skickade jag nyss ett sms till Nick.
"Ey! What the fuckish görish duish?"
"Diskar"
Tja, folk kanske inte är så peppade ikväll helt enkelt.
Gårdagen var för övrigt trevlig, mexikanskt kryddad och kaos hos Max. Trots att fyra tavlor och åtta glas gick sönder samt att hela lägeneheten var en total jävla röra imorse är det ju iallafall en stolthet att ha lyckats trycka in 50 pers i en trerummare på ungefär lika många kvadratmeter.
Dagens mission blir att försöka sno Rättviks en meter långa partysugrör.
Ej att efter kvällen sluta nere på snabbmatshaket med icke-längre-vita-tygskor efter skogsvandring och en massa människor med blöta byxor och toppluvor.
Displayen på min kamera gick sönder under kvällens gång.
Jag tror att jag har klivit på för många A-brunnar.
Oskar har förresten nu gjort sitt högtalarsystem komplett. Den sista ingrediensen i hans ultimate-sound-recept - subwoofern - har nu gjort att hans lilla etta har högtalare har ljud och skak-i-väggarna som passar för en hockeyarena. Och folk undrar hur det kom sig att han fick en prick på lägenheten...?
SMELL YA LATER!
jag vill ha fez på burk
*håller upp en liten plastpåse med en guldfisk i som han ska släppa ut i en bäck*
"... because I acutally don't know where your ears are."
*släpper ut fisken i vattnet*
"Swim Goldie, swim!"
*ljudet av en rovfågel som skriker till, plask plask i vattnet och sedan vingslag*
"... fly Goldie, fly!"
"Hey, that egg shell actually does look like me! Hello handsome!"
fetisch krymper betänketiden
När jag är nervös, aningen nedstämd eller desperat - ofta pga tristess - kan jag alltid fördriva tiden med att rumstera om i min soffa. Vika filtar, placera om kuddar, puffa upp dynorna. Lägga filten på sitsen, hänga filten på ryggstödet, hänga filten på kanten, vika filten till en liten behaglig rektangel att placera ut lite var stans på den ljusblå arealen.
Så ja, nu ser min soffa bra ut iallafall.
Dock har jag i mitt irrande i lägenheten kombinerat med mellanmål - en hårdmacka i högsta hugg - lämnat efter sig små brödsmulor lite var stans, not cool om man dammsugade nyligen. Men kanske jag omedvetet lämnar efter mig ett litet spår så att jag hittar tillbaka igen - i virrvarret av möbler, förra årets skolpapper och kläder som borde tvättas.
Uppladdning: Oboy, måla naglarna
På schemat: Mârten (för er gävlebor; byhålans svar på cf men med mycket mer överpeppade människor)
Förfest: Alstigen
Äter: Tacos med överdrivet mycket majs i
Tillsammans med: Längd-chic ligan
Har på mig: Någonting pösigt tillsammans med dubbla leggings (höstfan tvingar befolkningen till vuxenpoäng)
Mantra: "Impulsköp förfan inte några värdelösa marknadsgrejer bara för att du är yr i huvudet och en vattenpistol eller en t-shirt med svampbob fyrkant på låter nödvändigt att införskaffa just vid det tillfället"
Kom ihåg: Det lönar sig att köpa tre remmar för 45 kronor ist för att köpa en åt gången för 15 kronor styck!
Önskar egentligen: Att flygplanet kunde ta en extra svängom till min lägenhet så att jag fick komma hem och titta på South Park med alisbärtis hela kvällen.
+ Håller tummarna att Skywalker hittar en adidaströja i k-stad så att jag slipper ha dåligt samvete över att jag inte lyckades bidra med något bra where to find-tips.
Jag fick en ny klubba av mowis för att han hade sönder min gamla. Det var nobelt.
jag tror inte det finns mer
Någon som någonsin legat i en sandlåda och stirrat upp på en ljuslös hösthimmel i bara linne och filosoferat över vad öronvax kommer ifrån eller vad som ligger uppe på hustaket eller varför allting bara suger ibland?
Skit i att låta mig sova då, John Blund-jävel.
Jag leker en förenklad skywalker-variant; sitter och ritar. Konstaterar att jag totalt tappat stinget för att rita den där bävern vi terroriserade klassrumsborden med i åttan samt att jag inte förmår att förvandla mitt livlösa namn till något som liknar en namnteckning. Skulle något stackars litet barn be om min autograf skulle denne nog få en streckgubbe eller något istället.
Jag är inte en uppesittare. Jag är inte kvällsmänniska. Jag är mörkrädd.
Men jag har iallafall en sådan där mygga med långa ben att hålla mig sällskap.
Samt fönsterlamporna. Och Laleh.
Och en känsla av att Johanna-peppar-inte-stadens-stora-happening-i-helgen-för-fem-öre.
skrota kock-genen
Nej, jag är inte inne någon bantings-freakmania eller dylikt. Jag har heller inte glömt att handla mat.
Jag orkar bara inte laga mat.
Allting ligger och gömmer sig i frysen, tillagningstiden på pulverrätterna upplevs som alldeles för lång. "Pasta som ska koka i 8 minuter? Då hinner jag ju dö på kuppen!" 2 dl vatten, 1 dl havregryn och SWOOSH in i mikron i 1,5 minut så har jag min lunch. Samt en massa tid över till sista minuten-plugg. Samt en hungrig mage inom två timmar. Jag är ledsen, sjunkande näringsvärden, men min passion (okej då, mer eventuella passion) för matlagning är borta med vinden. Och jag är ledsen, Albert, men jag orkar inte ens koka upp en soppa att recensera.
Leverpastejen är förresten ett hett ämne. Den hör ju till den där kategorin inom genren "mat" som har egenskapen hat-älskad. För antingen så älskar man det eller så hatar man det, eller hur? Den kategorin inkluderar även blodpudding, messmör, musslor, stuvade makaroner och sushi. Antingen anser man det vedervärdigt eller en delikatess.
Alternativt har man lärt sig att äta det och kommit över tröskeln, insett det smaskiga i det hela. Som tex. kaffe. Upp med en hand, den som gillade kaffe första gången där då ni smakade ur pappas frukost-kopp!
Ingen?
Nej, just det.
(Jag äter för övrigt både leverpastej, blodpudding, messmör, stuvade makaroner och sushi. Kaffe är dessutom en fantastisk brygd som jag personligen anser ska drickas ur någon helig graal)
is this really burning?
Inget är logiskt
Och inget är magiskt (längre)
Och det är så jävla tragiskt
Malvis är mitt bottenskrap i oboyglaset.
Max är min röda gubbe vid övergångsstället.
Cuadrapop är min religion.
För övrigt räknade jag mina blåmärken idag; 16 stycken har jag. Prickiga ben sedan vi körde långkäpp utan benskydd, prickiga armar sedan jag blev kompis med Mow, blå på ryggen sedan en käpp fick för sig att slå till mig när jag körde över den, blå fotknöl sedan jag gjorde sälen i nedförsbacke när vi sprang dagens intervaller. Jag är förfan en Pongo!
Och nu är dags för skadeglädje och uppbyggnad av självförtroende: Idol på teve.
tänka mig, tänka sig, tanka dig
(här skulle nog ungefär 95% av mina bekanta dyka in med en kommentar som "Men grattis johanna! Har du TÄNKT? För första gången? Hur kändes det? Ska vi köpa en tårta?" så snälla don't tell me twice att det var en dålig formulering, jag vill ha den där!)
Mina tänder är sneda. Mina framtänder sticker liksom ut och ser ut som två stora sockerbitar - call mig fru rabbit - samt att jag har en liten spetsig vampyrtand som sitter högre upp än resten av tandraden. Denna lilla vampyrtand gör att jag får en liten glugg där nordväst om sockerbitarna som jag i princip skulle kunna skära mig i handlederna för. Ju fler minuter jag spenderar framför spegeln stirrandes in i min egen trut, ju mer inser jag att jag är i extremt behov av tandställning. Varje gång jag går till tandläkaren skrapar denna med foten i golvet, sätter armarna bakom ryggen och säger efter hål-lagning att "eh.... d-du är liksom... vad ska jag säga... komfortabel med dina tänder i övrigt?".
Brace-facea mig.
Ska jag klippa lugg? I begynnelsen av denna blogg hade jag lugg, och var ganska komfortabel med den, men mitt stora problem är att jag skulle behöva platta den varenda morgon. Och varenda eftermiddag. Efter varje dusch. Efter varje gång jag går utan för dörren över huvudtaget. Den som kommier över en batteridriven mini-plattång, let me know.
Hur många ord finns det på P? Jag tror att jag, mow och pönt har sagt ungefär alla (och nej, det var inte oväntat att det var Pontus Porno King Hultén kläckte ur sig ord som porr, piratebay och penisring)
Skulle det inte vara coolt att sätta serietidnings-sidor över en hel vägg? Tänk om jag skulle ha full access till Kalle Anka när jag vill, utan att låna tidningar av Nick hela tiden. Jag tror inte han tycker om det. Eller ännu bättre: Modesty Blaise! Det enda kruxet i det fallet skulle vara att övertyga pappa att jag har rätt att sno alla gamla tidningar han behandlar som bebisar och gömmer i sitt nattduksbord. Det är nog ungefär lika stor chans som att Bush skulle gå - utklädd - i paraden på Pride-festivalen.
emms, jag hittade jackan!
Johanna vill innehava: funktionell adidasjacka
Johanna vill inte innehava: gogglebränna
Johanna är: en idiot som sitter framför datorn före 8 på morgonen
Johanna ska: hoppa på Oskar tills han vaknar
Johanna gjorde igår: körde bil for the first fuckin' time! Med Rune som lärare brassade vi runt på Hovfjället i Andreas bil medan killarna sladdade sönder Oskars ruckel på parkeringen vid anläggningen. Hade vi inte kommit hem så sent ifrån After Sladden med fruktsallad at Rune's hade jag ringt till pappa och skrikit i luren att "HAHA I DITT ANSIKTE FÖR JAG FÅR JÄVLAR I MIG INGA KÄRRINGSTOPP!"
gravstenshuggare, anyone?
När jag flyttade hemifrån hade jag en vision. En vision som lutade lite åt Gunde Svan-hållet, en vision som skulle göra mig till den klart mest lysande stjärnan på slalomåkarhimlen, en vision som skulle ge mammas skeptiska åsikter om min matlagning en stor punch på truten. Hela mitt skafferi skulle lysa Go Green, hela mitt kylskåp skulle vara färgglatt, varje vardagkväll skulle min mage skratta sig lycklig åt de näringsrika ingredienserna och de hälsofrämjande egenskaperna i de lyxiga och avancerade maträtter den skulle få bli mätt på. Jag hade en vision som var så stark, så härligt exotisk, så slimmad.
Idag, en (motsträvigt) solig kväll i september, spricker den visionen. Den raseras. Den fullständigt görs till åtlöje och kastas som en trasa in i en betongvägg.
Idag åt jag spaghetti med ketchup till middag.
Dessutom hittade jag en snus i mitt diskvatten.
Rest in peace självaktning
johanna effektiv-hets
In peace.
Det är Johanna Maria just nu.
Först hade jag en lektion 10:30. När klockan var ungefär 10:25 kom jag på att Nej, den är ju frivillig den här veckan! Då hade jag träning 12:40 istället. När jag mötte Mattias och Pontus på gården sa de att Nej, det är vilodag idag och tränarna är inte på skolan! Så då hade jag istället engelska 16:10, innan jag kom på att Nej, det skiter jag fanimej i. Läser man engelska A på två år så är inte lektionerna givande över huvudtaget.
Sysslor borta från mina axlar: packa upp väska, tvätta, handla mat, göra alla läxor jag inte orkat göra under helgen, ordna upp allt på facebook samt gjort ett nytt album, pillat på blogg, mejlat min träningsdagbok till bossen, hämtat grejer jag glömt hos oskar, laddat hem soundtrack-skivan till filmen "Juno". Jag har även ätit vidriga köttbullar i matsalen med Rättvik, men det blev jag inte direkt mer tillfreds av.
Pontus kom in och ville låna min dusch. Han fick låna min dusch.
Jag vet fortfarande inte varför han ville låna min dusch.
Men vet ni vad ? Han sjunger väldigt falskt när han duschar.
inte på packa-upp-väskan-humör
En vacker dag ska jag lägga den människan i en låda och skicka in honom till något labb.
För övrigt har jag gått runt och nynnat en vedervärdig låt från någon gammal buss-skiva som ett av våra ekipage spelade på högsta volym hela resan. "Piña Colada boy, you make the girls go ah! And when the sun goes down you make my heart go 'round".
Ge mig ett piller eller något.
Nu ska jag sno en tvättid från någon gammal tant.
the Torsby way att åka buss
Ny erfarenhet: Sätt i-n-t-e den svettiga alstigen-ligan i baksätet på en minibuss.
Att försöka fiska upp datorn är ofta lönlöst. För det mesta är det någon annan som vill se, vilket gör att man inte kan använda hörlurar utan de kassa dator-högtalarna vilket ofta slutar i att man inte fattar scrubs-avsnittets handling över huvudtaget då man inte hör ett smack. This time lyckades jag däremot ha datorn för mig själv där på mitt mittensäte, pluttarna i öronen och vlc på play, men gud hade istället belönat mig med ett överenergiskt par bakom ryggen: Joel och Rättvik.
"Johanna? Johanna? JOHANNA?!"
"Va?!" *tar ut pluttarna ur öronen*
"HEJ!"
"Johanna? Johanna? JOHANNA?!"
"Men vad fan vill ni mig?!"
"Hur långt är det kvar?"
"Johanna? Johanna? JOHANNA?!"
*jag ignorerar. pick pick pick pick på axeln*
"MEN VILL NI DÖ ELLER?!"
"Vad är klockan?"
Dessutom avslöjade R så vänligt att han gömt porr på min dator när vi var i Funäsdalen förra hösten. Jag tog bort det men glömde att tömma papperskorgen, så jag misstänker starkt att han lade tillbaks det i någon mini-mapp när han sa att han ville låna datorn för att spela röj.
Som tur var hade jag en kalle i sätet brevid mig som jag kunde luta mig mot och få mig en liten lur. Dock tror jag att Oskar i baksätet blev supersvartis, han satt och pickade på mig och tog mig på axlarna hela tiden.
Som alla bussresor har även dessa 6-7 timmar långa Norgeresor ett slut, och det märks på två vis:
1) När killarna blir otåliga och börjar slåss/kittlas/käfta i baksätet så att hela bussen skakar
2) Då chauffören måste stanna stup i kvarten och slå en drill eftersom att två 2-liters flaskor Cola samt några Red Bull gör sig påminda.
Buss-blandband:
Plastic Bertrand - Ca plane pour moi
Caesars - Jerk it out
Sugarplum Fairy - She
Håkan Hellström - Jag har varit i alla städer
The Tough Alliance - First Class Riot
Mika - Lollipop
Manu Chao - Bongo Song (har blivit Norge-låten sedan vi lyssnade sönder den under förra höstens resor)
+ all gammal klassisk rock vars låttexter alla världens killar kan utantill
låtsasmorot i rumpan & heads high*
En random dag på Norges högsta berg:
07:00 : Överpeppad morgonjogg med Karl
07:30 : Havregrynsgröt är äckligt!
08:30 : Uppe på glaciären - kopplar på tortyrredskapen till pjucks
09:00 - 11:00 : ÅKA ÅKA ÅKA i solsken och manchester
11:00 : Måste kissa? Håll ut till lunch!
11:30 - 12:30 : Lunchpaus. De flesta lägger 20 norska på en av de berömda mastodont-bullarna som säljs i restaurangen, jag lyckas hålla mig till min torftiga pastasallad.
12:30 - 15:00 : ÅKA ÅKA ÅKA vidare i solsken och manchester. Garva åt tränarna som ser alldeles för schtekiga ut för sitt eget bästa där de står och riktar nyllena åt samma håll alla fyra. En stor portion Mongopulver och så lite Hakuna Matata på det (Martina vägrar sluta sjunga barnlåtar i liften).
15:15 : Bussarna packas, alla showar på taken. Moberg går lös på sekvensknappen på kameran igen. Kalles hjälmfrilla får betyg 1,5 av 10 och har statusen svamp. Nytt Nick: Karl-Johan.
16:00 : Hemma vid vårat place efter snirklig resa på serpentinväg.
16:00 - 17:00 : Göra all nödvändiga skittråkig materialfixning.
Typ efteråt: Tvätta mig ren och laga middag på tu man hand med Fia.
19:00 - 19:10 : Göra tre mattetal.
19:10 - 20:00 : Killarnas rum/stuga. Mat överallt, skräp överallt, kläder överallt. Datorer uppställda för lan på övervåningen, en dator som används vid soffan endast för visning av South Park-avsnitt. Lortiga strumpor i fönstret. Alla kallar Emil för Johan och han blir skitsur och kastar människor omkring sig. Alla garvar ihjäl sig och jag fattar ingenting.
20:00 : Nere i repan för att nätverka side by side med Kalle och Anton som tar sig i kragen och pluggar. I samma lokal har ett gång skrynkliga norskar möte om sin förening som jag fortfarande inte uppfattat området på. Stjäla Antons godis, försöka se ut som små hungriga hundvalpar så att russinen delar med sig av fikat de ställt på ett bord i ena hörnet.
22:30 : Sova, likt igår? Om oskar inte tar mig tillfånga i hans örngott igen, så.
*rubrik kommen av idén att stoppa en morot i rumpan, tränarN ansåg att det vore ett perfekt sätt att vässa mina skills. Som tur var hade han ingen morot till hands vid tillfället av "snilleblixten", som han valde att benämna det. Jag tror vi hade en delad uppfattning där.
detta är mitt godnatt
av allt vrickad alb har länkat till mig i mina dagar tar nog detta priset
Denna dag har för övrigt varit the day of Pontus H.
1) Vi kommer in på ordet "hermafrodit", och eftersom att Pontus inte vet vad det är så förklarar Kalle det med exmeplet daggmask: "Daggmaskar är hermafroditer, alltså tvåköniga djur. Dom har en feminin del och en maskulin del och kan para sig med båda". Då svarar pontus: "WOW! Det är ju typ som att jag skulle ha en fitta under foten och en kuk i pannan!"
2) Pontus vaknar på morgonen och har drömt en väldigt konstig dröm. Han drömde att han var gift med Kalles kompis Astrid, som Pontus IRL endast hälsat på någon enstaka gång men inte haft något som kan klassificeras "samtal" med. I drömmen bodde de ihop och Pontus hade glömt bort sin frus födelsedag, så han bestämde sig för att gå in på hitta.se för att där leta upp sin frus födelsedatum - och fick på köpet se diverse andra personuppgfter såsom namnsdag och telefonnummer.
När Pontus sedan vaknar på morgonen vet han datumet för Astrids födelsedag. Och Astrids telefonnummer. Och Astrids två namnsdagar samt hennes bostadsadress.
Och när han dubbelkollar med Kalle är all info sann.
För övrigt skrev även Moberg "hej" till 32 av mina msn-kontakter.
säg det snabbt tio gånger
Jag vill...
... delta i en demonstration
... få in en enkrona i näsan
... gå med i 10 000-meters klubben
... få ihop till 50 adidaströjor
... kunna vika skjortor av tjugolappar
... spöa ner någon (förslagsvis min mattelärare)
... äga en jet ski
... vara seriös supporter på en fotbollsmatch
... ge en vattenkanna till Thomas Di Leva
Förstås är jag så trist att jag hade tänkt mig att hoppa bungyjump och dylikt som alla andra kottar, men sådant kan man ju knappt ens skryta om nu för tiden så jag väljer att låta det remain underground.
Oh, that's something!
Imorgon sticker vi ju på träningsläger också! Normännen på Juvasshytta (säg det snabbt tio gånger!) ska vi besöka i fyra dagar och bara glida och glassa på glaciären. Precis som när man packar väskan för första gången alla andra år är det denna höst lika kaotiskt - man har verkligen totalt glömt bort packlistan man vanligtvis har i huvudet. Antingen blir det för mycket eller för lite, och alltid glömmer man någonting viktigt som man kommer att slå sig på käften över när man kommit fram.
Nu är det slut på sovmornar.
Nu är det slut på daltandet.
Nu är det slut på värmen.
Nu är det slut på äcklig skolmat till lunch.
Nu är det (nästan) slut på den eviga styrketräningen.
Nu ska här skidas!
Jag har lovat att köpa med en av de berömda juvass-bullarna med hem till Pontus, men nu när jag funderat på saken ett tag slår det mig att det nu är dags för lilljohanna att ställa ultimatum; Ge mig min teve tillbaka så får du bulle!
dagens pucko
Och sedan har man ju sina mindre ljusa dagar.
När jag i förmiddags ar en runda på konsum - i samma veva som jag tagit ut pengar tänkte jag köpa mig lite mellanmål - köpte jag ett äpple och en yoghurt för 21,50 kronor. När jag stod vid kassan fiskade jag upp kortet, drog det genom kortläsaren och... "Oläsligt kort".
Va? Vadå oläsligt kort? Drog kortet en gång till och en gång till men nej, apparaten vägrade. "OLÄSLIGT KORT" sade den till mig i versaler, hur mycket jag än matade. "OLÄSLIGT KORT, DIN SOPA!"
Jag tittade uppgivet på kassörskan och sade att Ja, idag verkar inte han riktigt vilja work with me. Och hon tittade på mig, först förvånad och sedan oförstående. Hon riktade tafatt pekfingret mot min hand där jag höll mitt strejkande kort.
"M-men...?"
Tror ni inte att det är mitt jävla ID-kort jag står och försöker betala med?
no moberg lollipop
Moberg ville ha klubban. Jag sa att han inte fick klubban.
Jag tog klubban och ställde mig i ett hörn. Då slog han på mig.
Jag tog klubban och gömde den i en låda.
Då slog han på lådan och jag slog på honom.
Då puttade han ner mig i soffan.
Jag tog klubban och gömde innanför tröjan.
Då slog han på mig och på klubban.
Så klubban gick i en massa massa bitar.
Jag ska skicka Oskar på Moberg.
Kanske elevhemsföreståndaren också.
dammsugarvalsen
Diskhandskarna på
Get ready
Go hemmafru!
Idag har jag städat. Och oh, så jag är stolt. Folk nu för tiden verkar ha olika uppfattning av uttrycket städa, detta märker man särskilt i det skede ungdomar av det manliga könet får flytta hemifrån, men just idag har jag verkligen ansträngt mig och städat på det vis som till och med min mamma skulle godkänna som städa.
Jag har dansat runt med moppen över golven till The Kooks som ett annat pardans-proffs. Putsat speglar, vikt kläder, torkat av kylskåpet. Tagit bort dammet under möbeltassarna på stolsbenen, dammsugat listerna, bytt lakan, till och med diskat den där glasplattan i mikron man placerar maten på.
Och nu är det bannemej fint i min 38-kvadratare.
Jag hittade sammanlagt 10 kronor under min clean up rade också.
Dom ska jag gå och köpa mig en päronsplit för på konsum.
Städ-mixtape:
Stormy Weather - The Kooks
One Last Time - The Kooks
Sweet Marie - Timo Räisänen
Lost! - Coldplay
Napoleon Says - Phoenix
17 år - Veronica Maggio
Two Doors Down - Mystery Jets
För övrigt har vi väl under dagen än en gång blivit dödade - denna gång använde tränarna tillhygget Finska Rundan. It goes ungefär like this: storslalomhopp 3 minuter, jogga en minut, benböj 2 minuter, jogga en minut, utfallssteg 2 minuter, jogga en minut. Och så gör man det 5 gånger.
Jag kommer att behöva hissas upp ur sängen imorgon.
