the art of a buj

Frustrerande situation: idag fick jag ett paket av mamma med tillhörande förmaning om att jag inte för allt i världen får öppna det förrän imorgon till frukost. Just nu ligger det gömt under min säng. Jag vill öppna det. Martina och Anna slåss med näbbar och klor så fort jag nämner att jag vill öppna det. Fan.

Mysko situation: efter en snurrig vurpa i backen har jag upptäckt att ett hål har materialiserat i de hipsters jag vid tillfället bar. Mina vita favvohipsters från lindex. Ett äkta wtf-moment.

Tragisk situation: då Westlife gjorde ett spontant uppträdande i kvällens idol stämmer plötsligt - som i en feminin, kulturell symbios - alla tre tjejer i soffan upp i en falsk men vacker körsång. Den insikt vi kom till i och med detta var att vi i egenskap av kvinnor kommer vi alltid att kunna ett stort klientel av Westlife-låtar utantill. Vare sig vi vill det eller inte är de för alltid fatsetsade i våra huvuden. Det är sorgligt vad man blir påverkad av popradio.

Oskön situation: toalettpappret är slut och vår hyrda (och för övrigt snygga) lägenhet har endast fem stycken bestickuppsättningar, tallrikar och glas. Vilken innebär jävulska mängder disk.

Spännande situation: imorgon är det den 5e. 5 är det nummer jag alltid ville ha på fotbollströjan då det var mitt turnummer och mitt födelsedatum. Imorgon är det även tävlingspremiär. Och jag har startnummer 5. Storslagen ironi?



Vad som för övrigt är mest storslaget är att martina har lovat att skrika "DRET!" när hon klipper startgrinden. Gör hon det kommer hon för alltid att vara min gud.

Höjden av otrygghet är nog att innan man somnar stirra upp i taket ovanför sängen och där lokalisera ett kors. Jag är vanligtvis inte särskilt lättskrämd eller vidskeplig, men det känns nästan som att det korset - även efter att jag släckt lampan - sitter där i taket och stirrar med brännande blick ner på mig där jag ligger i min överslaf. Jag gillar det inte. Jag tror jag ska rita om det till en pinnglass eller något.


location: sketen bruksgård utanför ö-vik
notification: points och ett monster under sängen amanda har mutat med en hundralapp för att slippa bli uppäten av

location: järvsö
notification: åtta ensamma tjejer i en lya på alla hjärtans dag means a) självständighet eller b) depressivitet?

Jag har inte bestämt mig för om jag är bitter och anser alla hjärtans dag vara den mest överskattade dagen på hela året samt en högtid någon krösus skapat för att kunna tjäna pengar på försäljning av allting som är rött, rosa och fluffigt eller  om jag tycker att det är hur mysigt som helst med en kramlördag. Jag fick tre par trosor av mamma som uppenbarligen var mycket snabba i slalombacken och det duger som argument för att the day of valentine ska få min välsignelse.

Iallafall var hela ligan tapper och bojkottade chokladaskarna för morotsstavarna.
Det är alltså nu det händer på riktigt. Hörde du vad jag sa?  Beach -09, here we come!






skickat: mms
mottagare: längfjant

"Här får du något riktigt facking sött på alla hjärtans dag. Galet."


(observera att det ser ut som att amanda har musch. observera även att amanda irl inte har musch)

Jag tror det är typ femhundrade gången jag reflekterar över och skriver om Åre, men Åre är en alldeles egen kategori och klasss försig så det snudd på skiter jag i.

Åre är inte bara en stad. Åre är som sagt en egen kategori, en egen kultur. Åre är nästan som en genre. Åre är något som borde stå i nationalencyklopedin inte under benämningen "stad/skidort" utan snarare "mystiska fenomen" eller "heliga platser"  - why not "kulturella rörelser". Det är nästan som att alla ting som är belägna innanför stadsmurarna (symboliskt! det är bara kineserna som fortfarande inte fattat att det är ute med murar) har en egen ande, en egen själ. På en bild av Åre på avstånd skulle man nästan kunna se en färgglad aura som en kupol runt hela området.

Åre är en mix av allt som är gott.
Jag avgudar Åre.
Men jag hatar Åre.
Men nej, jag älskar ändå Åre.

Jag har aldrig någonsin sett en ful människa i Åre. Jag har aldrig ätit äcklig mat i Åre. En fågel skulle aldrig få för sig att bajsa på kullerstenarna runt Åre torg. Inte ett klädesplagg i någon av Åres butiker är otrendigt. Skulle en utlänning i egenskap av never-been-to-sweden-before komma till Åre skulle denne nog klassa sverige som världens ballaste land. Hade Åre haft några uteliggare hade de hälsats med honnörer i en städer som Gävle (egentligen passar ju pytte-Torsby bättre i liknelsen men eftersom även värmland har något av en egen kultur known as allting-som-kretsar-kring-snus-bilar-och-hb-äger-och-resten-suger  vill jag påstå att invånarnas allmänna normer och värderingar kanske inte riktigt går i samma ton som landets övriga invånares).
Man kan jobba i kassan på ICA och fortfarande vara schtek - så länge man gör det i Åre.




Så även om det inte alls är många mil till Norge kan jag inte förtränga känslan av att jag befinner mig på the upper east side. Otur för mig då att jag är här för att riskera livet i störtloppsbacken istället för att sitta i wayfarers och sippra chokladdrinkar hela dagarna.
Be för mig, por favor.
Eller "varsågoda att börja förbereda min begravning"  som en eller annan martina skulle ha sagt.

Trebokstavigt, det är det.
Observera att nedstående rader kanske och troligtvis endast är komna ur en kraftfull men högst tillfällig släng av PMS. Jag har sällan PMS, jag vill faktiskt påstå att det hör till högsta ovanligheterna att jag är vrång eller irriterad över huvudtaget, men detta är hastigt skrivet i ett tillstånd som mer eller mindre kan gå under det grova begreppet mensbarn.


Tävlingsprestationerna suger. Shoppingen suger (vi resonerade "östersund är det enda stora staden inom en radie på ett x antal mil, alltså måste denna norrlands metropol vara innehavare av ett stort butiksutbud!". men tji fick vi, med råge också). Att kliva upp halv sex på morgonen suger. Jag suger. Mina fötter är fast i kronisk nedkylning och det suger. Jag drog nitlotten, fick bäddsoffan och därmed ingen hotelluppsättning badrock-tofflor och det suger. Tittar jag mig i spegeln skulle det inte förvåna mig om jag fått en massa finnar också.
Ja östersund, du suger. Ja ÄJSM, du suger. Ja DNF1, du suger.
Och eftersom att jag aldrig är mensbarn tänker jag vara det nu, och jag tänker vara värsta sorten också. Jag tänker vara mer bitter än Tony Rickardsson, mer destruktiv än Kent, mer samhällsfientlig än en emo.



location: Östersund, Clarion Hotel
notification: PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS

En mobil ringer, ringsignal: Gwen Stefani - now that you got it.
I stugan finns 3 ungdomar och två pappor, allt som allt fyra herrar och en lady.
Min första reaktion är "när fan bytte jag ringsignal?" eftersom att någon slags blixtsnabb uteslutningsmetod i min hjärna snabbt drar slutsatsen att jag är den enda i sällskapet som möjligen skulle kunna ha den låten som ringsignal. Dock drar min automatiska uteslutarmekanism också slutsatsen att det omöjligt skulle kunna vara min telefon som lät, jag lyssnar ju inte på Gwen Stefani.
Dock börjar herrn under kategori "christoffers pappa" snabbt famla i sina fickor.
"Ser man på, det ringer!"



location: Hassela (där konsum stänger klockan 15)
staying: en snabbhelg i uthyrd jaktstuga med ett gäng lökiga gentlemän

vi tar en snabbvariant den här gången:

location: sälen
notification: vi har pensionärsstatus på sysselsättningsfronten; spelar UNO och tittar på På spåret. Anna vill till och med se kKöslaget, vilket resten av stugan verkligen anser är höjden. Resultatmässigt hänger hela stugan läpp och hälsomässigt fryser vi rumporna av oss, och jag tänker enivsas med att hasa runt i mina underställsbrallor hela kvällen bara för att... för att.



Amanda, ni har myror i källaren.
Men på väggen innanför dörren hänger en tygpåse med tofflor för alla gäster (vilket ICKE kan misstas eftersom att det klart och tydligt står broderat "gäster" på påsen) - bannemej det finaste jag sett sedan jag konfirmerade mig.

location : Lycksele
lasting : lördag-söndag
staying : Ansia (?) Campingstuga
roomie : pappa
status : ett glas varmvatten, någon?

För att addera några rader till det föregående inlägget vill jag idag presentera "att göra en pappa lindberg". När man gör en pappa lindberg inbillar man sig att man kan avvärja sig ifrån renattacker genom att hänga sig på tutan så fort man kör igenom ett tätare skogsparti (ja, det finns rätt många sådana i de här trakterna) och inte har någon bil framför sig. Jag ska säga er att man blir lagom road av att, när man som mest sitter och slumrar mot bilrutan, plötsligt väcks av ett TUUUUUUT TUUUT TUUT och när man ställer frågan om vad fan det är som försigår får svaret "det var en skylt med en ren på där borta".



Visst kan man för övrigt köpa att man har det lite krassligt på varmvatten-fronten när man hyr en stuga i ett minusgradigt norrland. Det händer ju liksom, det är inte alltid varmvattenberedaren är den bästa och man lyckas oftast överleva trots faktumet att man ibland skulle bli varmare av att rulla sig naken i snön än att ta en dusch. Men att sitta i en stuga och inte ha något kallvatten, det är nog det mest absurda jag varit med om. Ska man ta sig ett glas får man ställa det i kylskåpet i en halvtimme innan det blir drickbart. Undrar om det går snabbare att smälta snö.

location : Sundsvall
lasting : fredag-söndag
staying : Scandic City
roomies : pappa (och vic mittemot)
status : mätt och mitt i smeten

Sundsvall är ett väldigt behändigt ställe att tävla på. 9 av 10 gånger får man plats på detta centralt belägna Scandic, vilket öppnar en dörr till en rad av möjligheter till aktivitet och exklusiva middagar (dessutom ligger Filmstaden i samma byggnad, hela garaget luktar popcorn) och det krävs endast en fem minuters bilresa för att ta sig till backen från vars topp man kan skåda ut över hela staden och känna sig ganska allsmäktig. Bor man i ett höghus i stan kan man garanterat bara sätta sig med en kikare och på ett mycket varmt och bekvämt sätt följa hela tävlingen från sitt eget köksfönster.


I egenskap av hotellgäster får vi förstås även tillgång till det jag älskar mest av allt med hotellvistelser: hotellfrukosten. Bord efter bord med mat man aldrig aldrig aldrig orkar ställa sig och laga hemma framför spisen på morgonen. När jag imorse beskådade denna buffé bestämde jag mig för att jag den här gången verkligen skulle ta till vara på den möjlighet jag fått att äta mig totalt jävla proppmätt på mitt favoritmål - så det gjorde jag. Jag åt och åt och åt.
Och nu vet jag att det är sant, det som sägs om att man står sig hela dagen på en rejäl frukost. Från 08:45 till 18:00 var jag så fullkomligt full-äcklad av mat att jag inte ens klarade av att äta ett äpple (och sätt det utifrån det perspektivet att jag vanligtvis inte klarar av ens 1-2 timmar utan mat).
Jag gillar frukost. Och nu har jag lärt mig att man kan leva på frukost and frukost only.
Lägg torkad banan i min filmjölk and I'm yours.

location : Åre
lasting : fredag-söndag
staying : hotell Åre Torg
roomies : vic, reeb, trångis (the big fat gefle-reunion!)
status : självförtroendeboost ur schtek-, pepp- och skidåkningsmässig synvinkel



Jag måste faktiskt erkänna att inför en tävling i Åre har man inte samma magkänsla som man vanligt. Visst är man skapligt professionell och taggar just inför själva tävlingen, jag köps minsann inte så billigt som av själva illusionen av att jag ska till sveriges stockholm delight, men som större delen av det avlånga landets befolkning som bär egenskapen "någorlunda insatt i allt vad skidåkning heter" vet: Åre är alltid Åre. Åre är alltid the metropol of svensk skidåkning. Åre är inte en sketen stuga i skogen med 2 deciliter varmvatten per skalle eller köttbullar och snabbmakaroner till middag , nej, Åre är hotell på torget, shopping fram till klockan sex en lördag eftermiddag och lyxig middag på Broken. Och i egenskap av behövande av ny dunjacka hade jag liksom en backup-attityd inför själva delen då jag skulle behöva övertyga pappa att köpa en åt mig i julklapp: skulle jag fucka ur tävlingen skulle jag använda mig av mitt, i sådant fall, tämligen stora behov av tröstshopping. Presterade jag bra på tävlingen skulle jag helt enkelt kräva en belöning.
Och ja, var det inte pappa som skulle behöva övertalas skulle det iallafall kanske lätta mina skuldkänslor då papperslappar till ett värde av 350 päronsplit läggs på ett enda ytterplagg.
Observera alltså att jag inför denna TÄVLINGSRESA redan i förväg smidit en SHOPPINGPLAN.
Förlåt mig, Gud.
Men Åre är a l l t i d Åre.
Och med Åre infinner sig alltid något slags välbehag i de matrealistiska delarna av mitt ego.

Men med välbehag kommer tydligen även prestation. Så egentligen fick jag hela skiten (jag avskyr uttrycket "hela kakan", vem fan myntade det egentligen?!) : ny jacka, nya täckbrallor, pasta pesto, 58 i points.

När jag tänker efter kanske jag är ganska billig ändå; ge mig prassliga hotell-lakan och julpyntade varumärkesbutiker och jag smälter, i'm home. Jag antar att det undermedvetet lyser igenom att jag är född i stockholm, trots allt.

MVH matrealistisk bitch

location : funäsdalen (2.0)
lasting : torsdag-tisdag
staying : Funäsdalsporten (LYX!)
roomies : emilia, evelina
status : halvblå tår och isbitar i muschen jag inte odlat än

räck upp handen, ni som vet hur det känns att ställa sig i backen 07:30 på morgonen med två par skidor på axlarna, hår som blir pensionärsvitt av frost, termometern visar -15 och det enda du har på dig är en tunn vindjacka och en fartdräkt som man önskar rymde fem par mjukisbyxor men som IRL endast rymmer två par underställ i samma tjocklek som ett ritpapper?
jamen ojdå, johanna lindberg med startnummer 60 vinkar visst som en galning!

Som vanligt står funäsdalarna för skitsnygga arrangemang (funktionärerna och de arbetande på race office hade till och med glitter i håret datumet till ära), men trots att vi nu tränat i tävlingsbacken två dagar i rad lyckas jag bannemej inte prestera. Om någon någonsin hört mig säga att jag är en tävlingsmänniska kan ni nu stryka det uttalandet ur arkivet, för under denna säsongs hittils sex genomförda tävlingar har jag verkligen bevisat att det är jag inte. Jag presterar inte bra på tävling, hur taggad jag än är på start och hur sur och vresig jag än blir när det inte går bra. Jag tror verkligen inte att jag har valt rätt hobby (/in this case: heltidsarbete). Och ärligt talat tror jag inte heller att jag får ut något av att googla "10 steg till att bli lyckad".





anyways:
eftersom att snitt-temperaturen ligger jävligt lågt här i trakterna har även vår aktivitetsfrekvens legat och guppat på en relativt energisparande nivå. Detta innebär undermenat att vi gjort till en princip att inte sticka näsan utanför dörren annat än vid tävlingstillfällena (vanligtivs föredrar man att titta på vännernas åk, dra några lines i backarna eller bara hänga på stavarna och snacka goja framför att sitta och häcka inne i en värmestuga) vilket har bidragit till att torsby skidgymnasium sedan i onsdags kväll bedrivit en ganska extrem form av isolation i våra stiliga lägenheter. Exempelvis blev dagens tävling för damerna klar ganska kvickt och vi flydde därmed omedelbart tillbaka till stugorna och somnade i soffan framför teven i två timmar. Vi tog mod till oss att knalla några hundra meter till ICA och inhandla en varsin produkt under kategorin "kaloribomb" innan vi illa kvickt stängde lägenhetsdörrarna bakom oss igen. Under kvällarna har jag och the big K endast förmått oss till att bänka oss framför datorn och nöta OC (vilket i och försig kräver att jag går från min lägenhet till hans vilket innebär att jag egentligen ligger ett litet steg före resten på kaloribrännar-mätaren) innan vi skallar kuddarna klockan 22 och suckar och stönar att "oj, sicken jobbig dag vi haft".
The eremit-way att vara elitidrottare.

Det mest spännande som har hänt är väl att jag har provat leverpastej och purjolök på mjuksmörgås. Till min stora förvåning och förtret (vem fan vill säga att "min favoritmaträtt är purjolöksmackor!" ?) smakade det faktiskt bra.

Jag funderar på att sy ihop mitt duntäcke till en korv, göra hål för armarna och sedan använda den som overall imorgon, jag är faktiskt inte ett sådant där mastodont-fan av tappa känseln i benen.

location : funäsdalen
lasting : fredag-måndag
staying : funäshotellet
roomie : martinkis-plinkis
status : vinterland

creds till det lilla cafét i det vita huset som gör goda brownies och har mysiga soffor
creds till hotellet som har sveriges godaste hotellfrukost
creds till Ica som har det bästa godis-glass-naturgodis-utbudet jag någonsin stött på
creds till backen för att den är kungligt bra
creds till mig för att jag inte är uråkarN längre


livsskildring a lá mobilkamera :

   

en gubbe drunknade typ i poolen på hotellet
what to do liksom?
lyssna på chromeo och käka köttfärsbiffar