92 mils pain in the ass
location : arvidsjaur
lasting : torsdag-söndag
staying : camp gielas
roomies : malin, emilia, ida
status : tävlingstagg
Att sitta i en buss i exakt en hel dag är faktiskt en ganska konstig känsla. Vi packar bussen tidigt på morgonen, åker, ser solen gå upp, kör kör kör kör, kliver ur bussen för att köpa godis på en mack, kör kör kör, käkar lunch, kör kör kör, ser solen gå ner. Exakt tolv timmar tog det.
Nu kan undrar alla säkert nyfiket hur roar man sig under en tolv timmars bussresa?
Some news for you:
det gör man inte.
man lyssnar på Afasi och Filthy i två timmar
man somnar lite till och från
man byter till The Whip istället
man kollar på OC med karl
man käkar upp en hel påse nötter
man får ont i rumpan
man får ont i nacken
man bråkar med mr K hela sista timmen eftersom att han suttit stilla i elva timmar vilket gör honom överenergisk och skitdryg
så vad kommer nu?
träningsfredag
tävlingslördag
tävlingssöndag
förhoppningsvis med lite twist av julstämning
det där med bråkig karl är verkligen en hel vetskap. man kan bli arg på riktigt. och då tycker han att det är mycket mer festligt och fortsätter. om man försöker ignorera honom försöker han ännu hårade.
han gillar helt enkelt att sprida misär och elände omkring sig, den där karl. han kanske är misantrop och egentligen inte vill ha några vänner? alternativt en femåring i en 18-årings kropp.
