purjolöksflickan och den döda huden
Efter en läsarbegäran (ta åt dig, segerström!) har jag härmed beslutat mig för att efter några månaders uppehåll återigen sätta ihop ett inlägg under kategorin "soppa". Jag har i flera dagar funderat över när jag ska åta mig uppgiften, ställa mig framför spisen och reda en soppa att sedan recensera, men min numera alltför stora hunger och allt växande intresse för matlagning har gjort att burksoppan helt enkelt har fått ställa sig på sidan av vägen ett tag. Då min dag har sett ut ungefär på följande vis: skola, skollunch, träning 13-16:30, skolmiddag, träning 17:15-18:30 är min åsikt att en soppa sitter alldeles utmärkt efter dusch och ett platt fall bland soffkuddarna.
Potatis & Purjolöksoppa, Blå Band
Jag har alltid varit ett stort fan av potatis-purjolöksoppan. Jag tror att den naglade sig fast i mitt system någon gång i mina yngre skolår då vi - i egenskap av placerade mitt i skogen - kunde ägna oss åt utflykter i skogen varje vecka. En av dessa utflykter fick alla i klassen ta med sig ingredienser till potatis&purjolöksoppa (jag var purjolöksflickan) och gjorde ett storkok a lá nioåring över öppen eld. Det tyckte jag var himla mysigt.
Iallafall tog jag mig friheten att tänja lite på gränserna i den här kategorin och slå till på en pulversoppa istället för en burksoppa, mestadels för att jag längst in i ett av mina köksskåp hittade en hel samling av pulversoppor och såser som jag har en vag aning att min mamma köpte på mig ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån (med andra ord: god bless lång hållbarhet). Easy peasy att laga till, endast att mixa en mängd pulver med angiven mängd vatten och mjölk och sedan koka i tio minuter. Dock måste jag erkänna (med mina tidigare tidigare erfarenheter av den här soppvarianten) att min första lektion var.... va? is this all there is? Var är liksom... smaken? känslan? touchen av nioåring-vid-brasa-i-skogen? Visst smakar det lite potatis, visst smakar det lite lök och lite kryddor och har skapligt mysig konsistens, men ändå. Jag tappade suget en del. Och de små bitarna som flyter runt i det gula rinniga, vad är det för någonting? Inte bannemej ser det ut som färska bitar av högkvalitets-råvaror direkt, snarare som typ död hud. "Tillsätt enbart vätska och ingredienserna får nytt liv" citerar jag baksidan av påsen, men död hud är väl inte direkt en matchande association till ordet "liv".
Allt som allt var den ändå helt okej. Av någon anledning smakade den dessutom något bättre när man hällde upp den i en kopp och drack den istället för att sleva med en sked. Dock vill jag belysa att jag i fortsättningen nog kommer att hålla mig till de traditionella burksopporna. Att äta pulvermat kanske när allt kommer omkring helt enkelt endast är till för bebisar och astronauter.
Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 60 kcal (per deciliter)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5
Potatis & Purjolöksoppa, Blå Band
Jag har alltid varit ett stort fan av potatis-purjolöksoppan. Jag tror att den naglade sig fast i mitt system någon gång i mina yngre skolår då vi - i egenskap av placerade mitt i skogen - kunde ägna oss åt utflykter i skogen varje vecka. En av dessa utflykter fick alla i klassen ta med sig ingredienser till potatis&purjolöksoppa (jag var purjolöksflickan) och gjorde ett storkok a lá nioåring över öppen eld. Det tyckte jag var himla mysigt.
Iallafall tog jag mig friheten att tänja lite på gränserna i den här kategorin och slå till på en pulversoppa istället för en burksoppa, mestadels för att jag längst in i ett av mina köksskåp hittade en hel samling av pulversoppor och såser som jag har en vag aning att min mamma köpte på mig ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån (med andra ord: god bless lång hållbarhet). Easy peasy att laga till, endast att mixa en mängd pulver med angiven mängd vatten och mjölk och sedan koka i tio minuter. Dock måste jag erkänna (med mina tidigare tidigare erfarenheter av den här soppvarianten) att min första lektion var.... va? is this all there is? Var är liksom... smaken? känslan? touchen av nioåring-vid-brasa-i-skogen? Visst smakar det lite potatis, visst smakar det lite lök och lite kryddor och har skapligt mysig konsistens, men ändå. Jag tappade suget en del. Och de små bitarna som flyter runt i det gula rinniga, vad är det för någonting? Inte bannemej ser det ut som färska bitar av högkvalitets-råvaror direkt, snarare som typ död hud. "Tillsätt enbart vätska och ingredienserna får nytt liv" citerar jag baksidan av påsen, men död hud är väl inte direkt en matchande association till ordet "liv".
Allt som allt var den ändå helt okej. Av någon anledning smakade den dessutom något bättre när man hällde upp den i en kopp och drack den istället för att sleva med en sked. Dock vill jag belysa att jag i fortsättningen nog kommer att hålla mig till de traditionella burksopporna. Att äta pulvermat kanske när allt kommer omkring helt enkelt endast är till för bebisar och astronauter.
Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 60 kcal (per deciliter)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5
tigg en socka!
Gulaschsoppa, Felix
Gulaschsoppa för mig har alltid representerat alla skidresor vi gjort till Österrike genom åren. På lunchrestaurangen är maten relativt dyr, så för att få råd att köpa den där stora, lyxa wienerschnitzeln i slutet av veckan lever man på skålar med gulaschsoppa för 3,30 euro styck alla dagar dessförinnan. Och gulaschsoppan på Hintertuxtoppen smakar inte bra - peppar och peppar och peppar och hård potatis.
Så nu: på burk. Bara att värma på spisen. Till att börja med kunde man ju bara inse att när man gör burk på mat så blir det helt enkelt inte särskilt mycket mat (ta till exempel den där vidriga köttfärsåsen på burk som består av 2% köttfärs och 98% sås) - och så var även fallet denna gång. Men även om köttbitarna, potatisen och grönsakerna var mycket få till antalet flöt de ändå runt där som små vilsna barkbåtar i tomatsåsen - och oj vad man fick jackpot varje gång man fick tag i en!
Dessutom kanonkonstistens, innehållet hade faktiskt tuggmotstånd som inte för fem öre avslöjade att det legat i en burk i några månader. Och smaken sedan! Alla tysktalande kockar kan slänga sig i väggen, this is the good-fuckin'-shit-soppan-nr1! En underbar avsaknad av pepparbomb fyllde min trut tillsammans med en lugnande och mjuk - men ändå inte klen - essens.
500g soppa och jag slukade rubbet!
Självklart bör detta serveras tillsammans med creme fraiche (och om det nu skulle vara så att du är för lat för att gå ner och handla och endast har en skvätt turkisk yoghurt i ditt kylskåp så kan jag meddela att det också funkar).
Tillagningstid: 5 min
Näringsvärde: 70 kcal (per deciliter)
Looks: 4/5
Konsistens: 5/5
Smak: 5/5
Uttyck med ordet soppa:
"Att koka soppa på en spik" - d.v.s att göra mycket utav litet, kommer ifrån en folksaga som du kan läsa här
sicken soppa!
Tomatsoppa, Felix
I ett extremt hungrigt tillstånd slet jag ner burken ur skåpet. Precis som med den andra soppan ska man här blanda med lite vatten och lite mjölk och sedan bara koka upp. Denna soppa tog dock - till min hungriga mages lättnad, förstås - endast 5 minuter att tillaga och illa kvickt låg den upphälld i en tallrik.
Luktade: tomat. Såg ut som: tomat. Smakade: tomat. Men faktiskt väldigt gott! Kanske just utseendet redan från början gav mig en lite bättre start än den tidigare champinjonsoppan; tomatsoppan var lättvispad, len och röd (och röd är ju en fin färg!). Då jag inte testat tomatsoppa tidigare (samt märkt att fenomenet inte direkt fått stående ovantioner från de som gjort det) blev jag väldigt positivt överraskad. Mycket smak och lagom konsistens - kändes inte alls för tjock eller för tunn. Väldigt fresh, samtidigt som det var lite robust, samt en liten mjölkig touch - mina smaklökar fullkomligt dansade på tungan! Funkade bra ihop med lite knapriga morötter och ett pitabröd (som helst ska vara värmt i mikrovågsugn i exakt 8 sek).
Denna röda burk kommer garanterat att få många brorsor i mitt skafferi.
Tillagningstid: 5 min
Näringsvärde: 45 kcal (per deciliter tillrädd soppa med standardmjölk)
Looks: 4/5
Konsistens: 4/5
Smak: 4/5
Någon som ska ge bort lite soppa till någon i julklapp? Här har ni 19 ord som rimmar!
hoppa, droppa, knoppa, doppa, loppa, poppa, shoppa, stoppa, toppa, gräshoppa, moppa, foppa, fullproppa, glödhoppa, snoppa, floppa, noppa, förstoppa, upptoppa
vilken soppa!
Idag har jag fördjupat mig. Jag har gått behind the bars på ett fenomen jag inte tidigare stött på i en liknande form: burksoppa. Soppa på burk.
Både jag och mor såg det som en bra vara att ha i skafferiet - billigt och lång hållbarhet. Så vi stoppade på oss några olika varianter och rullade nöjda kundvagnen vidare.
Nu, idag, denna eftermiddag i augusti, it starts: Johannas stora soppundersökning! Johannas stora sopptest! Jag ska här under en tid framöver kontinuerligt leverera finslipade recensioner för att sätta er in i den soppkultur vårat avlånga land har idag. Och samtidigt få mig en lättlagad middag. Samtidigt kommer ni att få ta del av små sopphistorier och erfarenheter jag lagrat på mig under årens lopp. Much pleasure!
Champinjonsoppa, Felix
Ni ser färgen va? Där bakom etiketten? Det ser precis ut som någonting katten nyss spytt upp va? Tänk er den färgen samt även samma konsistens som någonting katten nyss spytt upp, vad får vi då? Felix Champinjonsoppa. Det är ett udda koncept, men kör i vind! tänker soppmakarN.
Blanda med mjölk och koka upp under omrörning i några minuter. Från början ser det om möjligt ännu mer vedervärdigt ut än vad det gjorde direkt ur burken, men efter lite visp så får hela vätskan en mjuk, ljus färg - det är soppa!
När jag sedan häller upp det i en tallrik ser det riktigt decent ut. Efter att ha bränt mig på tungan två gånger och väntat i 5 min är det smaktest, och mina unga smaklökar kunde konstatera att äcklet faktiskt var okej. Säger man till sig själv att jag sitter på en restaurang och äter fin tillredd soppa av en fransk kock med mustasch så kan man till och med uppleva det som riktigt smakrikt! Men om man i sin tur tänker snor för en sekund tappar man matlusten helt.
Lite salt, lite svamp, lite mjölk. Bra konsistens, riktiga svampbitar i. Bättre än pulver då man slipper de eventuella klumparna. Jag tror jag kompletterar denna middag med entvåtre mackor eller så, man blir less efter en tallrik.
Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 50 kcal (per deciliter tillredd soppa med standardmjölk)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5
Förra hösten var vi på läger i de norska fjällen och bodde i små ekonomiska stugor i Rauberg, som även har ett hotell och en restaurang. Min käre vän Pontus valde att - i motsats till oss andra - äta middag uppe på restaurangen, troligtvis av den anledningen att han var urless på billig fullkornspasta och köttbullar. Så han knallade upp dit varje kväll och åt sin trerätters tillsammans med tränarna och kom sedan tillbaka mätt och belåten.
En kväll var Pontus där lite tidigare än alla andra och valde, utsvulten som han var, att ta sin tallrik och äta förrätten - soppan - lagom tills tränarna kom. Så det gjorde han, och han tyckte att det var en mycket god soppa, så han slevade för sig ordentligt och slurpade förnöjt i sig den.
Så när tränarna äntligen kom var Pontus framme vid buffén för att sleva på sin tredje tallrik soppa, och när tränarna gick förbi honom kunde han inte låta bli att ge sina varma rekommendationer gällande den fantastiska soppan.
Högsta hönset gick fram till honom, tittade ut över den serverade maten och smakade på vad Pontus hade i tallriken. Han log sedan förnöjt och gav honom en liten hint som gjorde pojken vit i ansiktet;
Pontus hade just slevat i sig två tallrikar med brunsås.
(observera att det är i princip omöjligt för en burksoppa att få högsta poäng, det är ju förfan burksoppa!)
Både jag och mor såg det som en bra vara att ha i skafferiet - billigt och lång hållbarhet. Så vi stoppade på oss några olika varianter och rullade nöjda kundvagnen vidare.
Nu, idag, denna eftermiddag i augusti, it starts: Johannas stora soppundersökning! Johannas stora sopptest! Jag ska här under en tid framöver kontinuerligt leverera finslipade recensioner för att sätta er in i den soppkultur vårat avlånga land har idag. Och samtidigt få mig en lättlagad middag. Samtidigt kommer ni att få ta del av små sopphistorier och erfarenheter jag lagrat på mig under årens lopp. Much pleasure!
Champinjonsoppa, Felix
Ni ser färgen va? Där bakom etiketten? Det ser precis ut som någonting katten nyss spytt upp va? Tänk er den färgen samt även samma konsistens som någonting katten nyss spytt upp, vad får vi då? Felix Champinjonsoppa. Det är ett udda koncept, men kör i vind! tänker soppmakarN.
Blanda med mjölk och koka upp under omrörning i några minuter. Från början ser det om möjligt ännu mer vedervärdigt ut än vad det gjorde direkt ur burken, men efter lite visp så får hela vätskan en mjuk, ljus färg - det är soppa!
När jag sedan häller upp det i en tallrik ser det riktigt decent ut. Efter att ha bränt mig på tungan två gånger och väntat i 5 min är det smaktest, och mina unga smaklökar kunde konstatera att äcklet faktiskt var okej. Säger man till sig själv att jag sitter på en restaurang och äter fin tillredd soppa av en fransk kock med mustasch så kan man till och med uppleva det som riktigt smakrikt! Men om man i sin tur tänker snor för en sekund tappar man matlusten helt.
Lite salt, lite svamp, lite mjölk. Bra konsistens, riktiga svampbitar i. Bättre än pulver då man slipper de eventuella klumparna. Jag tror jag kompletterar denna middag med entvåtre mackor eller så, man blir less efter en tallrik.
Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 50 kcal (per deciliter tillredd soppa med standardmjölk)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5
Förra hösten var vi på läger i de norska fjällen och bodde i små ekonomiska stugor i Rauberg, som även har ett hotell och en restaurang. Min käre vän Pontus valde att - i motsats till oss andra - äta middag uppe på restaurangen, troligtvis av den anledningen att han var urless på billig fullkornspasta och köttbullar. Så han knallade upp dit varje kväll och åt sin trerätters tillsammans med tränarna och kom sedan tillbaka mätt och belåten.
En kväll var Pontus där lite tidigare än alla andra och valde, utsvulten som han var, att ta sin tallrik och äta förrätten - soppan - lagom tills tränarna kom. Så det gjorde han, och han tyckte att det var en mycket god soppa, så han slevade för sig ordentligt och slurpade förnöjt i sig den.
Så när tränarna äntligen kom var Pontus framme vid buffén för att sleva på sin tredje tallrik soppa, och när tränarna gick förbi honom kunde han inte låta bli att ge sina varma rekommendationer gällande den fantastiska soppan.
Högsta hönset gick fram till honom, tittade ut över den serverade maten och smakade på vad Pontus hade i tallriken. Han log sedan förnöjt och gav honom en liten hint som gjorde pojken vit i ansiktet;
Pontus hade just slevat i sig två tallrikar med brunsås.
(observera att det är i princip omöjligt för en burksoppa att få högsta poäng, det är ju förfan burksoppa!)
