purjolöksflickan och den döda huden
Efter en läsarbegäran (ta åt dig, segerström!) har jag härmed beslutat mig för att efter några månaders uppehåll återigen sätta ihop ett inlägg under kategorin "soppa". Jag har i flera dagar funderat över när jag ska åta mig uppgiften, ställa mig framför spisen och reda en soppa att sedan recensera, men min numera alltför stora hunger och allt växande intresse för matlagning har gjort att burksoppan helt enkelt har fått ställa sig på sidan av vägen ett tag. Då min dag har sett ut ungefär på följande vis: skola, skollunch, träning 13-16:30, skolmiddag, träning 17:15-18:30 är min åsikt att en soppa sitter alldeles utmärkt efter dusch och ett platt fall bland soffkuddarna.
Potatis & Purjolöksoppa, Blå Band
Jag har alltid varit ett stort fan av potatis-purjolöksoppan. Jag tror att den naglade sig fast i mitt system någon gång i mina yngre skolår då vi - i egenskap av placerade mitt i skogen - kunde ägna oss åt utflykter i skogen varje vecka. En av dessa utflykter fick alla i klassen ta med sig ingredienser till potatis&purjolöksoppa (jag var purjolöksflickan) och gjorde ett storkok a lá nioåring över öppen eld. Det tyckte jag var himla mysigt.
Iallafall tog jag mig friheten att tänja lite på gränserna i den här kategorin och slå till på en pulversoppa istället för en burksoppa, mestadels för att jag längst in i ett av mina köksskåp hittade en hel samling av pulversoppor och såser som jag har en vag aning att min mamma köpte på mig ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån (med andra ord: god bless lång hållbarhet). Easy peasy att laga till, endast att mixa en mängd pulver med angiven mängd vatten och mjölk och sedan koka i tio minuter. Dock måste jag erkänna (med mina tidigare tidigare erfarenheter av den här soppvarianten) att min första lektion var.... va? is this all there is? Var är liksom... smaken? känslan? touchen av nioåring-vid-brasa-i-skogen? Visst smakar det lite potatis, visst smakar det lite lök och lite kryddor och har skapligt mysig konsistens, men ändå. Jag tappade suget en del. Och de små bitarna som flyter runt i det gula rinniga, vad är det för någonting? Inte bannemej ser det ut som färska bitar av högkvalitets-råvaror direkt, snarare som typ död hud. "Tillsätt enbart vätska och ingredienserna får nytt liv" citerar jag baksidan av påsen, men död hud är väl inte direkt en matchande association till ordet "liv".
Allt som allt var den ändå helt okej. Av någon anledning smakade den dessutom något bättre när man hällde upp den i en kopp och drack den istället för att sleva med en sked. Dock vill jag belysa att jag i fortsättningen nog kommer att hålla mig till de traditionella burksopporna. Att äta pulvermat kanske när allt kommer omkring helt enkelt endast är till för bebisar och astronauter.
Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 60 kcal (per deciliter)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5
Potatis & Purjolöksoppa, Blå Band
Jag har alltid varit ett stort fan av potatis-purjolöksoppan. Jag tror att den naglade sig fast i mitt system någon gång i mina yngre skolår då vi - i egenskap av placerade mitt i skogen - kunde ägna oss åt utflykter i skogen varje vecka. En av dessa utflykter fick alla i klassen ta med sig ingredienser till potatis&purjolöksoppa (jag var purjolöksflickan) och gjorde ett storkok a lá nioåring över öppen eld. Det tyckte jag var himla mysigt.
Iallafall tog jag mig friheten att tänja lite på gränserna i den här kategorin och slå till på en pulversoppa istället för en burksoppa, mestadels för att jag längst in i ett av mina köksskåp hittade en hel samling av pulversoppor och såser som jag har en vag aning att min mamma köpte på mig ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån (med andra ord: god bless lång hållbarhet). Easy peasy att laga till, endast att mixa en mängd pulver med angiven mängd vatten och mjölk och sedan koka i tio minuter. Dock måste jag erkänna (med mina tidigare tidigare erfarenheter av den här soppvarianten) att min första lektion var.... va? is this all there is? Var är liksom... smaken? känslan? touchen av nioåring-vid-brasa-i-skogen? Visst smakar det lite potatis, visst smakar det lite lök och lite kryddor och har skapligt mysig konsistens, men ändå. Jag tappade suget en del. Och de små bitarna som flyter runt i det gula rinniga, vad är det för någonting? Inte bannemej ser det ut som färska bitar av högkvalitets-råvaror direkt, snarare som typ död hud. "Tillsätt enbart vätska och ingredienserna får nytt liv" citerar jag baksidan av påsen, men död hud är väl inte direkt en matchande association till ordet "liv".
Allt som allt var den ändå helt okej. Av någon anledning smakade den dessutom något bättre när man hällde upp den i en kopp och drack den istället för att sleva med en sked. Dock vill jag belysa att jag i fortsättningen nog kommer att hålla mig till de traditionella burksopporna. Att äta pulvermat kanske när allt kommer omkring helt enkelt endast är till för bebisar och astronauter.
Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 60 kcal (per deciliter)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5
Kommentarer
Postat av: afsegerstroem
Vi tackar och bockar, tråkigt bara med 2/5 i betyg på soppan, potatis och purjolök som annars kittlar dödsskönt i kistan.
Trackback
