kom och köp mig för någonting schtek!
location : Åre
lasting : fredag-söndag
staying : hotell Åre Torg
roomies : vic, reeb, trångis (the big fat gefle-reunion!)
status : självförtroendeboost ur schtek-, pepp- och skidåkningsmässig synvinkel
Jag måste faktiskt erkänna att inför en tävling i Åre har man inte samma magkänsla som man vanligt. Visst är man skapligt professionell och taggar just inför själva tävlingen, jag köps minsann inte så billigt som av själva illusionen av att jag ska till sveriges stockholm delight, men som större delen av det avlånga landets befolkning som bär egenskapen "någorlunda insatt i allt vad skidåkning heter" vet: Åre är alltid Åre. Åre är alltid the metropol of svensk skidåkning. Åre är inte en sketen stuga i skogen med 2 deciliter varmvatten per skalle eller köttbullar och snabbmakaroner till middag , nej, Åre är hotell på torget, shopping fram till klockan sex en lördag eftermiddag och lyxig middag på Broken. Och i egenskap av behövande av ny dunjacka hade jag liksom en backup-attityd inför själva delen då jag skulle behöva övertyga pappa att köpa en åt mig i julklapp: skulle jag fucka ur tävlingen skulle jag använda mig av mitt, i sådant fall, tämligen stora behov av tröstshopping. Presterade jag bra på tävlingen skulle jag helt enkelt kräva en belöning.
Och ja, var det inte pappa som skulle behöva övertalas skulle det iallafall kanske lätta mina skuldkänslor då papperslappar till ett värde av 350 päronsplit läggs på ett enda ytterplagg.
Observera alltså att jag inför denna TÄVLINGSRESA redan i förväg smidit en SHOPPINGPLAN.
Förlåt mig, Gud.
Men Åre är a l l t i d Åre.
Och med Åre infinner sig alltid något slags välbehag i de matrealistiska delarna av mitt ego.
Men med välbehag kommer tydligen även prestation. Så egentligen fick jag hela skiten (jag avskyr uttrycket "hela kakan", vem fan myntade det egentligen?!) : ny jacka, nya täckbrallor, pasta pesto, 58 i points.
När jag tänker efter kanske jag är ganska billig ändå; ge mig prassliga hotell-lakan och julpyntade varumärkesbutiker och jag smälter, i'm home. Jag antar att det undermedvetet lyser igenom att jag är född i stockholm, trots allt.
MVH matrealistisk bitch
lasting : fredag-söndag
staying : hotell Åre Torg
roomies : vic, reeb, trångis (the big fat gefle-reunion!)
status : självförtroendeboost ur schtek-, pepp- och skidåkningsmässig synvinkel
Jag måste faktiskt erkänna att inför en tävling i Åre har man inte samma magkänsla som man vanligt. Visst är man skapligt professionell och taggar just inför själva tävlingen, jag köps minsann inte så billigt som av själva illusionen av att jag ska till sveriges stockholm delight, men som större delen av det avlånga landets befolkning som bär egenskapen "någorlunda insatt i allt vad skidåkning heter" vet: Åre är alltid Åre. Åre är alltid the metropol of svensk skidåkning. Åre är inte en sketen stuga i skogen med 2 deciliter varmvatten per skalle eller köttbullar och snabbmakaroner till middag , nej, Åre är hotell på torget, shopping fram till klockan sex en lördag eftermiddag och lyxig middag på Broken. Och i egenskap av behövande av ny dunjacka hade jag liksom en backup-attityd inför själva delen då jag skulle behöva övertyga pappa att köpa en åt mig i julklapp: skulle jag fucka ur tävlingen skulle jag använda mig av mitt, i sådant fall, tämligen stora behov av tröstshopping. Presterade jag bra på tävlingen skulle jag helt enkelt kräva en belöning.
Och ja, var det inte pappa som skulle behöva övertalas skulle det iallafall kanske lätta mina skuldkänslor då papperslappar till ett värde av 350 päronsplit läggs på ett enda ytterplagg.
Observera alltså att jag inför denna TÄVLINGSRESA redan i förväg smidit en SHOPPINGPLAN.
Förlåt mig, Gud.
Men Åre är a l l t i d Åre.
Och med Åre infinner sig alltid något slags välbehag i de matrealistiska delarna av mitt ego.
Men med välbehag kommer tydligen även prestation. Så egentligen fick jag hela skiten (jag avskyr uttrycket "hela kakan", vem fan myntade det egentligen?!) : ny jacka, nya täckbrallor, pasta pesto, 58 i points.
När jag tänker efter kanske jag är ganska billig ändå; ge mig prassliga hotell-lakan och julpyntade varumärkesbutiker och jag smälter, i'm home. Jag antar att det undermedvetet lyser igenom att jag är född i stockholm, trots allt.
MVH matrealistisk bitch
Kommentarer
Trackback
