the art of a buj

Var man inte helt enkelt tvungen att prova?
Jo. Och det gjorde jag. Resultat? Mycket besviken liten buj. Jag hade faktiskt föreställt mig att den skulle smaka ganska illa - tja, rätt utsagt vidrigt - och jag längtade nästan efter att få känna smaken av cola light (gott) kombinerat med grönt te (gott) i en förskräckligt illa smakande symbios. Men, ladies and gentlemen, den föreställda smaksammansättningen fick jag aldrig känna. För detta var faktiskt gott. Förvisso på grund av att läsken nästan helt och hållet smakade vanlig cola light, men ändå. Någon liten ton av någonting udda som inte borde finnas i cola light fanns där, särskilt i sista slurken som Oke fick klunka i sig, men hipp som happ skulle jag inte kunna skilja den från vanlig cola.

Så: jag är besviken över att detta inte var någonting speciellt, att mina sinnen inte fick avnjuta någonting nytt. Fast å en annan sida är jag glad över att jag inte slösade bort mina små kronor på en äcklig läsk (som när jag var liten och trodde arr Dr.Pepper var samma sak som vanlig cola) och att jag faktiskt eventuellt fick i mig någon liten fejk-essens av grönt te. Jag kan ju iallafall inbilla mig att den var mer hälsosam än vanlig cola light. "Det står ju faktiskt NOLL KALORIER på burken, dööh?"
Bättre grej än vanilj-colan som intog kyldiskarna för något år sedan. Den var growse.
(Och bara för att jag är sist i världen med att prova den här så behöver ni ju inte vara elaka mot mig, right?)