the art of a buj

Ni vet den där känslan då man känner sig oerhört tillfreds med sig själv och sina gärningar? Så att man nästan är pinsamt nöjd?  Då man tycker att man gjort en massa nödvändiga och verkligt viktiga saker, men som sedan, när man räknar upp sakerna för en vän, inte låter fullt så viktiga som de verkade när det begav sig och vännen i fråga inte alls blir imponerad. Men inuti mig är det iallafall lugna gatan, vind i seglen, rätt temp i kylskåpet och you name it.
In peace.
Det är Johanna Maria just nu.

Först hade jag en lektion 10:30. När klockan var ungefär 10:25 kom jag på att Nej, den är ju frivillig den här veckan! Då hade jag träning 12:40 istället. När jag mötte Mattias och Pontus på gården sa de att Nej, det är vilodag idag och tränarna är inte på skolan! Så då hade jag istället engelska 16:10, innan jag kom på att Nej, det skiter jag fanimej i. Läser man engelska A på två år så är inte lektionerna givande över huvudtaget.

Sysslor borta från mina axlar: packa upp väska, tvätta, handla mat, göra alla läxor jag inte orkat göra under helgen, ordna upp allt på facebook samt gjort ett nytt album, pillat på blogg, mejlat min träningsdagbok till bossen, hämtat grejer jag glömt hos oskar, laddat hem soundtrack-skivan till filmen "Juno". Jag har även ätit vidriga köttbullar i matsalen med Rättvik, men det blev jag inte direkt mer tillfreds av.

Pontus kom in och ville låna min dusch. Han fick låna min dusch.
Jag vet fortfarande inte varför han ville låna min dusch. 
Men vet ni vad ? Han sjunger väldigt falskt när han duschar.