the art of a buj

Någon som någonsin legat i en sandlåda och stirrat upp på en ljuslös hösthimmel i bara linne och filosoferat över vad öronvax kommer ifrån eller vad som ligger uppe på hustaket eller varför allting bara suger ibland?

Skit i att låta mig sova då, John Blund-jävel.
Jag leker en förenklad skywalker-variant; sitter och ritar. Konstaterar att jag totalt tappat stinget för att rita den där bävern vi terroriserade klassrumsborden med i åttan samt att jag inte förmår att förvandla mitt livlösa namn till något som liknar en namnteckning. Skulle något stackars litet barn be om min autograf skulle denne nog få en streckgubbe eller något istället.



Jag är inte en uppesittare. Jag är inte kvällsmänniska. Jag är mörkrädd.
Men jag har iallafall en sådan där mygga med långa ben att hålla mig sällskap.
Samt fönsterlamporna. Och Laleh.
Och en känsla av att Johanna-peppar-inte-stadens-stora-happening-i-helgen-för-fem-öre.