sådär sjukt användbart



text på knappen brevid luren: "högtalare"

tänk er samtalet detta är ägnat för.
"Hej?"
"Hej! vad gör du?"
"Inget speciellt alls... klockan är sju på morgonen liksom. Eh.. dudå? Vad är det där ljudet i bakgrunden, läcker din vattenkran eller något?"
"Njae, inte direkt. Sitter på toa bara"
"P-på toa?"
"Ja, på toa. Och kissar, du vet"
"Eh... jahadu."
"Visst serru! det är ju typ sjukt normalt att prata i telefon medan man sitter på toa, snacka om att effektivisera och spara tid liksom. Ja, det finns nog inget mer naturligt!"
"Där ser man... normalt... japp.. men jag menar, om du inte har någonting emot det skulle jag gärna vilja fortsätta sova nu, det är liksom rätt tidigt."
"Förlåt? Jag spolade just så du får nog ta om det där. Eller nej, vänta en sekund bara! Jag slår på högtalaren så kan vi fortsätta prata medan jag duschar!"

östersund, beware

Trebokstavigt, det är det.
Observera att nedstående rader kanske och troligtvis endast är komna ur en kraftfull men högst tillfällig släng av PMS. Jag har sällan PMS, jag vill faktiskt påstå att det hör till högsta ovanligheterna att jag är vrång eller irriterad över huvudtaget, men detta är hastigt skrivet i ett tillstånd som mer eller mindre kan gå under det grova begreppet mensbarn.


Tävlingsprestationerna suger. Shoppingen suger (vi resonerade "östersund är det enda stora staden inom en radie på ett x antal mil, alltså måste denna norrlands metropol vara innehavare av ett stort butiksutbud!". men tji fick vi, med råge också). Att kliva upp halv sex på morgonen suger. Jag suger. Mina fötter är fast i kronisk nedkylning och det suger. Jag drog nitlotten, fick bäddsoffan och därmed ingen hotelluppsättning badrock-tofflor och det suger. Tittar jag mig i spegeln skulle det inte förvåna mig om jag fått en massa finnar också.
Ja östersund, du suger. Ja ÄJSM, du suger. Ja DNF1, du suger.
Och eftersom att jag aldrig är mensbarn tänker jag vara det nu, och jag tänker vara värsta sorten också. Jag tänker vara mer bitter än Tony Rickardsson, mer destruktiv än Kent, mer samhällsfientlig än en emo.



location: Östersund, Clarion Hotel
notification: PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS PMS

att helgonförklara en apparat

Veckans investering (som jag egentligen gjorde för evigheter sedan men som jag inte förrän nu insett storheten med) : lattevisp, 9:- IKEA

anvädningsområden:
blanda oboy
skumma oboy
skumma latte
attackera främlingar
skvätta vatten
ge diskbänken en sofistikerad touch
fastna i håret




skummad oboy. karl försökte styla och toppa med kanel men det är ett no-no.

vanlig allmänbildning?

Du söker på pirate bay. Pirate bay hittar ingen torrent som matchar dina sökord och säger därför såhär:

"Inga resultat. Försök lägga till en asterisk i din söksträng"


asterisk. asterisk. asterisk... asterisk?
synonymer.se:   hänvisningsstjärna, liten stjärna, stjärna, hänvisningstecken

den enda människa jag skulle kunna tänka mig förstå den meningen utan lexikon är nog ernst kirschteiger. han brukar nog inte hänga så mycket på pirate bay.

radiokanal i tubsockor




Idag hade jag tänkt mig att göra en riktigt seriös "dagens dagens" a lá style by mats-mats bara för att detta är en sådan sjuuuukt användbar outfit. Skojar i-n-t-e. Den brukas så pass ofta att det i princip är såhär folk kommer att minnas mig i framtiden; the great bussåkar-outfit.
Tröja polarn&pyret, tjocka underställsbyxor houdini, tubsockor intersport. Om man vill kan man komplettera detta med en lök under vardera arm, en ipod och åksjukepiller.






Bitcomet har gått på högvarv sedan klockan 11 imorse. Jag skulle vilja säga att jag sitter och spotify'ar (enligt massan är det ju plötsligt så himla inne med spotify att man nästan kan skriva ner det under kapitlet "revoultioner" i historieboken) men det gör jag inte. Jag Last.FM'ar, typ. Även om det i princip inte går att uttala. Jag sitter på Last.FM? Men neje, inte sitter man väl på det heller! Jag... jag... äh. Jag lyssnar på en radiokanal över internet där jag själv får bestämma vilken musik som ska spelas. Punkt. Jag skriver "station: Hot Chip" och så får jag per automatik höra Hot Chip plus mängder av likanade artister. Alternativt kan jag tagga "electronic + indie" och så får jag per automatik höra all musik som är taggad som elecronic/indie.

Skulle världen delas upp i Spotify'are och Last.FM'are skulle jag välja det senare - även om jag är så ute att jag aldrig provat spotify (och kanske just därför?). Jag tror jag bör skicka ett tack-kort till emmas bror, jag har för mig att det var han som introducerade oss småbarn för denna radiostation of pricelessness för oss när det begav sig där i högstadiet.

jag utlyser landssorg

 

Spotted: höjden av depression. Sorg in absurdum. Skjut mig snälla, skjut mig!
Jag har länge försökt ignorera vetskapen om att ett litet irriterande hål börjat formas typ i ljumsken på mina favoritjeans. Jag har levt mitt liv som om ingenting hänt, som att det katastrof jag egentligen gick i väntans tider över inte egentligen existerade - jag vände denna ondska andra kinden till. Och med det gav jag även mina möjligheter till att laga helvetet kinden. Och nu: katastrofen är ett faktum. Hålet har expanderat så till den milda grad att jag inte längre kan ha på mig dem utan att ge hela min uppenbarelse en essens av white trash.
MINA ACNE-JEANS ÄR TRASIGA!

Jag lovar bokstavligen guld och gröna skogar till den med symaskin som känner sig manad att ta på sig uppdraget att förinta hålets snabba erövring av grenen på mina favoritbyxor.


no more kall rumpa

"Jag är din alldeles egna rumpgrill!" sa jonis. "En personlig, ständigt available sätevärme. Skruva upp mig på max och jag håller din rumpa varm och finns där för dig när du vill - mentalt och psykiskt sett, liksom. En mental sätevärme, det är jag det."

oväntad musiksmak

En mobil ringer, ringsignal: Gwen Stefani - now that you got it.
I stugan finns 3 ungdomar och två pappor, allt som allt fyra herrar och en lady.
Min första reaktion är "när fan bytte jag ringsignal?" eftersom att någon slags blixtsnabb uteslutningsmetod i min hjärna snabbt drar slutsatsen att jag är den enda i sällskapet som möjligen skulle kunna ha den låten som ringsignal. Dock drar min automatiska uteslutarmekanism också slutsatsen att det omöjligt skulle kunna vara min telefon som lät, jag lyssnar ju inte på Gwen Stefani.
Dock börjar herrn under kategori "christoffers pappa" snabbt famla i sina fickor.
"Ser man på, det ringer!"



location: Hassela (där konsum stänger klockan 15)
staying: en snabbhelg i uthyrd jaktstuga med ett gäng lökiga gentlemän

så blev klanen "magiker" sviken

förmiddagssysselsättning: stå i backen klockan 7, frysa, tävla, vara ganska snabb, göra punkter
eftermiddagssysselsättning: ligga i soffan med täcket och - i brist på andra b-dokusåpor - se trollkarlens hemligheter på femman och trycka i mig mer kexchoklad än vad en snart 18-årings RDI tillåter

Min första tanke är förstås om det är sant att det liksom är en kille som stigit fram ur det heliga magibrödraskapet och avslöjat "the biggest secrets of magic" eller om det är någon slags kartell där ett gäng misslyckade magiker bestämde sig för att bannemej ge upp sina karriärer och tjäna pengar på att släppa ut hela släktet trollkarl ur garderoben. Och vi nu antar att det endast är ett visst antal individer som gjort detta, hur mycket kosing fick de för infon? Och framför allt, hur omtyckta är dessa individer numera av sina fingerfärdiga bröder? "Extra extra; öppet krig i magisamfundet!" 
Jag skulle då inte vilja ha en förnärmad och förbannad Chris Angel efter mig iallafall.



Iallafall vill jag tycka att själva showen som idé är rätt bra. Det är klart att man är nyfiken, det är klart att man vill ha reda på alla hemliga luckor och skynken och pinnar och fejkade kroppsdelar en magiker använder, tänk bara hur roligt det skulle vara att springa upp på scenen till Joe Labero in action och bara spontant banalt avslöja hans trick (kan bli ett hett tips till blondinbella när hennes pondus-mätare i sinom tid desperat börjar blinka mayday nu när hon åkt ur let's dance).

Men även om nu själva idén till showen är bra vill jag anse att bolaget som fick ansvaret för denna revolution har tagit mycket dåligt vara på möjligheten att skriva tevehistoria. För det första är det hela överdrivet amerikanskt dramatiserat(visst att det är tjejer med som assistenter liksom, men måste de gå klädda i strumpebandshållare och bikini?!) och för det andra envisas speakerrösten i bakgrunden med att hela tiden att återge trolleritrickens händelseförlopp med en massa perversa aspekter. Vad är grejen med det liksom? När en av magikerns "biatches" gör någonting kan de inte benämnas "kvinnan" eller "flickan" eller "den där porrmodellen med blå jumpsuit till höger", utan endast "the beautiful woman" eller "another very pretty creature". Alla mina varningslampor skrek WHATTAFACK?!

I slutet av ett klipp slår basrösten, som då är i slutet av skildringen av ett trick där en kvinna "styckas" i tre delaroch en massa tjejer måste knöla in sig i konstiga ställningar i en trång lådliknande cylinder, till med - efter att ha kommenterat tjejernas otroliga smidighet i den där lilla lådan - frasen: 
"a set up like this can make a mind wander to other tricky situations.. but enough about that"

checka showen på youtube, jag har videoklippat sönder bloggen nog som det är

anton och grustaget

Igår bestämde sig Anton för att totalhypa över den plötsliga hälsosamheten (ett ord?) som svept som en skugga över raggarhålans idrottselever efter kostföreläsningen i veckan. Han rensade skåp och hyllor i sitt kök och snodde ihop en redig rätt han inte var sen att skryta med för alla han under kvällen kom i kontakt med.


Överpepp a lá längdfjant:

quinoa
majs
pumpafrön
kikärtor
solrosfrön
linfrön
pinjenötter
en knäckemacka med olivolja på



Tyvärr har jag ingen bild på spektaklet, jag var i alldeles för stor extas över att han över huvutaget åt röran för att förmå fiska upp kameran. Den som vill föreställa sig tallriken kan grunda sin visualisering på det utlåtande han gjorde om smaken på det hela, vilket löd ungefärligen:
"jag sitter ffs här och tuggar på ett jävla grustag!"

ja, nog hade nog iallafall Gunde varit stolt.


napoleon does it

När jag drog igen lägenhetsdörren efter mig sisådär strax efter 16 var jag något låg, faktiskt nära en slightly form av depression. Att avsluta en 8-timmars skolvistelse en fredag med dubbeltimme filosofi har absolut noll positiva effekter, och till råga på allt fick jag höra av djungeltelegrafen att helgens tävlingar kommer att ha okristligt tidiga starttider - en sisådär halv åtta på morgonen både lördag och söndag.

Halv åtta på morgonen betyder att man ska vara i systemet vid 7.
Vilket betyder att man måste lämna sängen ungefär vid 6.
Och hur bra mår man av faktumet att man för typ trehundrasjuttioelfte helgen i rad kliver upp tidigare på morgonen än vad man gör i veckorna?
Man slår inga bakåtvolter, i tell you.




Jag besökte segerströms blogg, hittade det här klippet och satte mig med min glassresurs (nu f.d. glassresurs) och simpsons på viasatkanalen i den ljusblå soffan och mår plötsligt mycket bättre.
Bättre uppladdning inför 5 timmars bussresa hittar man bannemej inte.



my precious



Nu ligger den där i min frys. Mellan laxfilé, broccoli och ananas har den fått en alldeles speciell liten plats. Bara dess närvaro ger mig någon slags abstrakt glädje, bara vetskapen att den står just i min frys får det att pirra lite extra i magen. Femtio spänn och nu är den min vän, han min vän. Den är så värdefull att den nästan förtjänar att döpas. Jag öppnar frysen en gång i halvtimmen bara för att försäkra mig att den står kvar där. Ska jag ta av locket och smaka? Nej, jag väntar lite till. Jag vill inte att den ska ta slut. Jag vill inte ta bort plasten från locket. Jag vill inte svimma av smaken. Vid tanken på att jag har en half baked i frysen verkar min tillvaro helt plötsligt så mycket lättare, så mycket ljusare. Nu ser jag på kvällens sista minuten-plugg på ett helt annat vis. Vilka faror eller hemskheter som än kommer att hända mig idag så vet jag att jag har någonting som endast i så liten mängd som en tesked kan ställa allting tillrätta igen. Jag har en kur mot ondska. Jag har en universal medicin.
Har jag en Ben & Jerry's i frysen blir jag som Gollum. "My precious!". Keep off, med 55 kilo bänkpress kan man åsamka mer än bara blessyrer.

tar heart

  


imorse försov jag mig och missade alltså skidåkningen.
jag pumpade i min ensamhet och gick sedan hem och åt ägg.
håltimme 12-15:  zeigeist och... äh.

pelle fixar skiten

Ut med språket nu - vem FAN lade in Björn Rosenström-skivan tjejernas omklädningsrum?
Det enda jag har gjort i tre dagars tid är att sjunga om blå sockiplast och oregano.
Jag hatar Björn. Jag ska slänga cd:n i tvättmaskinen.




PERSPEKTIV PÅ ONSDAGEN:
Den bästa taktiken att tackla svårigheter jag under min levnad är att lyssna på The Hives. Funkar varje gång. Hur hatisk eller förtvivlad eller självmordsbenägen man än är gör alltid en god dos "try it again" susen.
Före dagens skidåkning (i en väderlek inte ens Ernst Kirchstegier skulle kunna smila åt) fick jag sätta den låten på repeat hela bussresan för att inte skrumpna ihop till en liten hög kaffesump.
Bussresan är 4 mil lång.
Vårsol som blev snöstorm som blev slaskhåla som blev ge mig CHOKLAD ffs!




skrällar som inte var skrällar alls

Igårkväll fick alla idrottselever knöla in sig i aulan och lyssna på en dalmas vid namn Thomas som i två timmar snackade kostrådgivning med oss. Visst kunde han sin sak och visst lärde man sig lite om omega 3-fettsyror och fibrer, men överlag kan man på ett bra sätt sammanfatta de två timmarnas träsmak i rumpan med uttrycket skräll - ordet som används i sarkastiska eller ironiska sammanhang snarare än i sin rätta bemärkelse.


skräll 1:
att alla längdåkare i samband med pratet om kolhydrater började ställa miljoner frågor om havregrynsgröt. hur mycket dolda egenskaper kan man egentligen tro att havregrynsgröt har?! är man längdis är visst grötens överhet obegränsad.
skräll 2 : "godis är onyttigt och fisk är nyttigt!" - fan så NYTT!
skräll 3 : alla alpinister på min stolsrad drar efter andan när killen på scenen kläcker ur sig att man bör slopa smöret på mackan och ersätta det med avokado (liten parentes-skräll: värmlänningen på min höger tittar på mig som att jag vore en blomkruka när jag nämner att jag faktiskt brukar sleva en halv avokado till frukost)
skräll 4 : allas vår favorittränare tar upp oskars knäckebrödsdiet under sälenhelgen (alltså wasa-sandwichar till frukost OCH middag två dagar i rad) under den allmänna frågestunden så att han får sitta och leka tomatansikte till alla alpinisters stora lycka och till dalmasen på scenens frågande min.
skräll 5 : fetmaklubben går fikatisdagen till ära hem till Karl och bakar semlor direkt efter föreläsningens slut.




alltså - skrällar som inte var skrällar över huvudtaget.
från och med nu är det iallafall en oskriven lag att alltid avsluta en mening med "och så tar du lite krossade linfrön till det!". För ni vet i dalarna, där går man efter filosofin att kombinationen förtäring + linfrön endast and only går under kategorin "the sky is the limit".




ali förstörde mitt hopp

Man tror att vissa individer är sofistikerade killar. De klär sig snyggt, kan laga mat, är smarta, har kanske någon konstnärlig hobby, är liksom lite lagom intellektuella och propra.
Men när man har sett svärmorsdrömmarna ligga i soffan och asgarva åt "Ali G in da house", så ger man upp allt hopp. Allt hopp. Vi skapade eld, vi skapade flygplan, men jag tror nog utvecklingen kommer att stanna ungefär här.
För när människor garvar åt en kille med en trasa på huvudet som låtsas göra sexuella närmanden på en liten oliv-snitt, då slutar man tro på mänsklighetens överhet.

idka sex, ungdomar!

Någonsin hört en svensklärare använda uttrycket "sätta på"?
Man brukar väl ta för givet att de flesta människorna över 40 bast brukar dra sig för att använda ord de aldrig skulle kunna tänka sig yttra offentligt. "Fan" eller "skit" eller kanske "järnspikar" brukar liksom vara höjden av fula ord, aldring som är mer vulgo är liksom way över gränsen.

Men inte för min svenskalärare inte! Istället för att menande göra någon gest med händerna eller bara säga "...ni vet vad" när hon ska prata om sex spottar hon istället ur sig de allra mest vulgära uttryck man nästan som ungdom hajar till av (och då umgås jag ändå med Kalle och Moberg!). Uttryck som ligger henne nära om hjärtat är bland annat sätta på och idka sex.


Nu har Jenny inofficiellt adderat en sista punkt till den målbeskrivning vi fått av sextanten för kursen.
"För MVG: få med uttrycket "idka sex" på så många punkter du kan!"


morgonspaghetti

Vaknar liggandes på rygg i sängen. Mobilen väsnas så jag gör ett utfall a lá sex and the city med högerarmen och dödar ljudet. Eftersom att jag är så mogen att jag redan som 17-åring börjat bearbeta den mycket opraktiska och ibland förödande vanan att ligga kvar i sängen att ligga kvar i sängen efter att man stängt av klockan gör jag direkt en ansats till att försöka ta mig upp ur sängen och UFF vad det tar stopp. Vadå stopp liksom? Försöker sätta mig upp en gång till. Går inte, nej. Magen darrar och tar emot. Sträcker istället armarna över huvudet och tar sats för att med en swing försöka ta mig upp.. åHEJ! Nej, inte uppe. ÅHEJ igen! Nej, det går inte. Jag är stel, jag har ont, jag pustar, jag är trött, jag är förvirrad. Är jag förlamad? Har jag gått upp 100 kilo över natten? Varför är jag fånge i min egen säng?! Jag lägger ena benet över sängkanten, låter armen och resten av kroppen sedan livlöst följa efter tills jag segnat ner på min fejk-fårskinnsmatta och nu istället ligger ihopsjunken som en liten hög med strössel på den.

Har jag drabbats av regression och glömt bort hur man går?
Nej, jag har träningsvärk.

tio kilo kopieringspapper

Kalle, Emilie och jag diskuterade igår julklappar. Alla knäppa, konstiga, mysko julklappar man genom åren samlat på sig och gjort upphov till den där situationen "Men GUUUUUUUD vad fin, tack så HIMLA mycket!" man egentligen borde ställa sig och öva på framför spegeln varje år men alltid hoppas att man aldrig ska behöva använda. Det vi först och främst kom fram till är att det oftast är släktingarna årsmodell äldre som skapar de mest odödliga presentupplevelserna.
I år fick jag en kopp och ett fat i design "skräp farmor hittat i sitt skåp med bingovinster  från PRO" med blåbär på. Min lillebror fick ett tvåpack små gröna badrumshanddukar. Kalle fick en liten keramiktavla hans farfar hittat i garaget och Emilie fick tio kilo vitt kopieringspapper.

Men å en sida kanske kopieringspapper också kan vara symboliskt...

som jag har trånat




(FIA, JAG GJORDE DET!)
johanna <3 whyreds rea & f's underbara tips

purjolöksflickan och den döda huden

Efter en läsarbegäran (ta åt dig, segerström!) har jag härmed beslutat mig för att efter några månaders uppehåll återigen sätta ihop ett inlägg under kategorin "soppa". Jag har i flera dagar funderat över när jag ska åta mig uppgiften, ställa mig framför spisen och reda en soppa att sedan recensera, men min numera alltför stora hunger och allt växande intresse för matlagning har gjort att burksoppan helt enkelt har fått ställa sig på sidan av vägen ett tag. Då min dag har sett ut ungefär på följande vis: skola, skollunch, träning 13-16:30, skolmiddag, träning 17:15-18:30 är min åsikt att en soppa sitter alldeles utmärkt efter dusch och ett platt fall bland soffkuddarna.




Potatis & Purjolöksoppa, Blå Band
Jag har alltid varit ett stort fan av potatis-purjolöksoppan. Jag tror att den naglade sig fast i mitt system någon gång i mina yngre skolår då vi - i egenskap av placerade mitt i skogen - kunde ägna oss åt utflykter i skogen varje vecka. En av dessa utflykter fick alla i klassen ta med sig ingredienser till potatis&purjolöksoppa (jag var purjolöksflickan) och gjorde ett storkok a lá nioåring över öppen eld. Det tyckte jag var himla mysigt.
Iallafall tog jag mig friheten att tänja lite på gränserna i den här kategorin och slå till på en pulversoppa istället för en burksoppa, mestadels för att jag längst in i ett av mina köksskåp hittade en hel samling av pulversoppor och såser som jag har en vag aning att min mamma köpte på mig ungefär i samma veva som jag flyttade hemifrån (med andra ord: god bless lång hållbarhet). Easy peasy att laga till, endast att mixa en mängd pulver med angiven mängd vatten och mjölk och sedan koka i tio minuter. Dock måste jag erkänna (med mina tidigare tidigare erfarenheter av den här soppvarianten) att min första lektion var.... va? is this all there is? Var är liksom... smaken? känslan? touchen av nioåring-vid-brasa-i-skogen? Visst smakar det lite potatis, visst smakar det lite lök och lite kryddor och har skapligt mysig konsistens, men ändå. Jag tappade suget en del. Och de små bitarna som flyter runt i det gula rinniga, vad är det för någonting? Inte bannemej ser det ut som färska bitar av högkvalitets-råvaror direkt, snarare som typ död hud. "Tillsätt enbart vätska och ingredienserna får nytt liv" citerar jag baksidan av påsen, men död hud är väl inte direkt en matchande association till ordet "liv".
Allt som allt var den ändå helt okej. Av någon anledning smakade den dessutom något bättre när man hällde upp den i en kopp och drack den istället för att sleva med en sked. Dock vill jag belysa att jag i fortsättningen nog kommer att hålla mig till de traditionella burksopporna. Att äta pulvermat kanske när allt kommer omkring helt enkelt endast är till för bebisar och astronauter.



Tillagningstid: 10 min
Näringsvärde: 60 kcal (per deciliter)
Looks: 2/5
Konsistens: 3/5
Smak: 2/5

from the hjelm-residence

vi tar en snabbvariant den här gången:

location:
sälen
notification: vi har pensionärsstatus på sysselsättningsfronten; spelar UNO och tittar på På spåret. Anna vill till och med se kKöslaget, vilket resten av stugan verkligen anser är höjden. Resultatmässigt hänger hela stugan läpp och hälsomässigt fryser vi rumporna av oss, och jag tänker enivsas med att hasa runt i mina underställsbrallor hela kvällen bara för att... för att.



Amanda, ni har myror i källaren.
Men på väggen innanför dörren hänger en tygpåse med tofflor för alla gäster (vilket ICKE kan misstas eftersom att det klart och tydligt står broderat "gäster" på påsen) - bannemej det finaste jag sett sedan jag konfirmerade mig.

nu har grannen blivit stor





(och jag har baaaara tio månader kvar...)



sabotage

  

Den absolut bästa starten på en dag är ju helt enkelt att se sitt skidskåp igenklistrat av skidremmar - tattade från säkert varenda skidpar i hela materialrummet. Jag tror jag vet tre stycken små unga herrar som ska få smaka stekpannan denna fredag.

importerad debatt

Igår kväll satt vi uppe och såg Debatt i svt. På aftonens agenda stod bland annat diskussion om konflikten Israel-Palestina, vilket man förstås i bakhuvudet hade en del aningar skulle kunna resultera i ett saftigt slagsmål mellan deltagarna. Svartvita sjalarna vs. the davidsstjärnor-carriers.
Oturligt (eller?) nog gick det hela skapligt fredligt till, vi fick inte se några symboliska accessoarer flyga i luften eller någon Janne Josefsson sära på religiösa fundamentalister som drar varandra i håret.

Dock kan jag på ett sätt nu se hur det kommer sig att de efter två tusen års osämja fortfarande inte kan slå sig ner över en kopp te och konversera fram en lösning på problemet. För trots att de befann sig i sverige (och uppenbarligen länge gjort med  tanke på deras verbala förmåga inom svenska språket), ett antalflygtimmar ifrån dammolnet i mellanöstern, i en tevestudio i en fullkomligt fredlig civilisation kunde dessa människor i religiös tvekamp fortfarande inte ens se varandra i ögonen där de satt på sina plaststolar.
"Nej, dom dödar våra barn" svarade en palestinsk kvinna på Janne J's fråga om hon kunde vrida på huvudet och se en gammal judisk i ögonen när hon talade till honom.
Men SKIT i det då!
Barn dör och ni sitter här och är högfärdiga.

tillvaron behöver extra värmeslingor

Den värsta känsla som finns är när man precis kommit ut ur duschen.
Efter att ha vridit kranen över den där lilla röda knappen med märkning "38 grader" (varför finns egentligen den där knappen? är den någon slags varningsknapp för att man inte ska koka sig själv levande eller har den något med resursbesparing att göra? "aja baja, nu är det världshaven och fattiga människor i Bangladesh som får ta smällen!") upplevs ju vanlig rumstemperatur som rena rama sibirien. Särskilt när man bara är iklädd handduk.
När jag har duschat brukar jag gå och lägga mig under täcket - stället som kniper en andraplats på listan över varma platser man har svårt att slita sig ifrån. Under täcket brukar jag ligga tills jag torkar och är någorlunda varm för att kunna fejsa lufttemperaturen. Alternativt försöker jag klä på mig under täcket för att slippa lämna min trygga tillvaro där inne.
Alternativt skiter jag i att gå upp över huvudtaget.
Jag ska uppfinna badlakan med inbyggda värmeslingor.




för övrigt har min pappa ringt och meddelat att min kamera nu är färdigreparerad och redo att skickas tillbaka i min ägo i helgen. efter två månaders väntan kan vi alltså äntligen återförenas. håll ett öga på horisonten efter ett inlägg i stil med the return of the Olympus E420!



forever fatsoe inside

(tankar nedskrivna under vistelse i hemstad under jullov:)


Ur hälsomässig synpunkt avskyr jag att vara hemma. Hemma finns det alltid ett fenomen man sällan finner i skåp och gömmor i sin egen lägenhet, nämligen resurser - resurser i matväg. I tolv fall av tio är det första man ser när man öppnar kylskåpsdörren någonting onyttigt som man inte kan låta bli att sätta tänderna i. Det blir som någon slags ond cirkel som bottnar i att mamma alltid vill ha någonting smarrigt att bjuda på om någon skulle komma på någon spontan eftermiddagsfika (antar jag iallafall, eftersom att min mamma använder alldeles för hälsosamt tänkande för att köpa alltihop för eget bruk) MEN det hela slutar alltid i att jag och lillebror alltid äter upp allting vilket innebär att mamma alltid måste köpa mer. Som vi sedan äter upp. Som gör att hon måste köpa mer. Etcetera.
At my place köper jag aldrig hem sådan där in-case-of-mat eftersom jag vet att jag alltid faller för frestelsen att äta upp rubbet själv. Genom att hålla mig själv borta från frestelser faller jag inte heller för dem, det är simplicity och det fungerar.
Men när man är hemma blir man svag. Jag blir svag. Alla kalorifyllda skapelser bara dansar runt huvudet på en hela dagarna. Dessutom verkar varje förälders undermedvetna strävan i livet bygga på att göda sina barn, och det hjälper ju knappast mig i min kamp. Jag är ingen stark individ, i can't say no. Istället räknar jag ner tills jag kommer in i mina normala rutiner down in the byhåla, rutiner där ingen spontant utbrister att "men hoppsan, vad hittade jag här längst in i kylskåpet om inte lite brie!".
Det är inte hälsosamt att vara hemma, hellre har jag möss i köksskåpen än mat för ett helt kompani.




höjden av glädjedödande:
jag och moberg har precis lagat middag och sitter med musik i bakgrunden under ganska romantisk (?) stämning. dörren rycks upp av en pontus som rusar in i kallingar och tubsockor.
han joinar oss vid bordet, hivar upp en snusdosa på bordet och säger "vad FAN är grejen med att lyssna på musik samtidigt som man äter?!"

johanna kommer att rapa pesto hela kvällen.

fröken tagg på håltimme

tagga dagens outfit: tygskor, jeans, skinnjacka, halsduk
tagga dagens färdmedel: cykel
tagga dagens lärdom: låt för guds skull inte soporna stå inomhus om du har ätit räkor dagen innan och lagt skalen i soppåsen

tagga dagens panik: JAG KAN FFS ANVÄNDA SKINNJACKA OCH CYKEL I JANUARI!
tagga dagens livförlängare:
chatt med blondinbella på 1000 apor
tagga dagens tragik: efter att ha haft skrivning i filosofi kan jag fan inte ens titta på ett glas mjölk utan att börja analysera. Varför finns mjölk? Varför är mjölk vitt, gräs är ju grönt? Varför finns gräs? Vem bestämde att gräsfrön skulle växa upp och bli gräs? Finns Gud? Varför gör Gud isf att det finns så mycket ondska i världen? Om evolutionen fungerar korrekt, kommer människor att ha mörkerseende och femton armar i framtiden för att man kan göra många fler saker samtidigt då?



tagga veckans fikatisdag-lärdom: "glassåfår" stavas inte "glassåfår" och har inte med får eller andra luddiga, fyrbenta klövdjur att göra. det stavas "glace au four", uttalas "glassofor" och är topp 10 på min lista över favorit-kaloribomber. för övrigt har min världssyn också blivit vänd upp och ner eftersom jag sett glass stå i ugnen utan att smälta.


finns ens bråk i public service?

"Kjerstins sabotage mot Jonas", "Dellert sågar Gardell", "Så sabbades Gardells dag".

Jag följer inte Stjärnorna på slottet men jag har icke kunnat undvika att registrera löpsedlarna i DN och kvällstidningarna, det absolut hetaste stoffet just nu Dellert vs. Gardell i detta uppenbarligen omättligt populära programmet på svt jag inte har en susning om handlingen i. Av någon anledning har dock mitt intresse väckts av just den här konflikten - och har ingen riktig grund till min nyfikenhet, kanske just pga den ringa anledningen att jag anser den där Jonas vara en ganska rolig prick - och har därför ställt en vän som är insatt i programmet mot väggen om var det har slagit slint för de där två profilerna på slottet. What's the big deal liksom. Och vad fick jag för respons på mina frågor? ingen! Hon hade ingen aning om vad jag menade, förstod inte alls vad jag menade med "bråk". Hon sa att hon endast ser på showen, inte lusläser rubrikerna i tidningsställen på konsum.



Nu vill jag (efter att ha läst varje ord i aftonbladets nöjesbilaga tre dagar i rad och fortfarande inte blivit klokare) ha upprättelse i den här frågan - i vilken faktor bottnar Kjerstin Dellerts dispyt med Jonas Gardell?

jag är så jävla blå 2.0

                       

Käppattack (hösten -08)               Käppattack 2.0 (januari -09)


Som att det inte vore nog nästan haglade misshandeln över mig hela gårdagen. Nick hoppade på mig medan jag tränade vilket resulterade i att jag slog upp en tio kilos viktskiva rätt i krysset, fick en fin bula strax norr om ögonbrynet av den. Skar mig på slalomlaggen mitt i tummen vilket resulterade i att min högerhand för en tid framöver kommer att vara dysfunktionell. Eftersom att killar av någon outgrundlig anledning också blir lite lagom stridslystna i gym-miljö fick jag även utkämpa en duell i plastpinne-fäktning med Björk och Nick - och förlorade ganska stort. Ytterligare ett blåmärke till min samling, alltså.


kolla in mobergs extraordinära blogg där jag fått äran att göra en intervju (och en något korrigerad men snygg sådan) i egenskap av favoritgranne!

här kan man promenera på is

location : Lycksele
lasting : lördag-söndag
staying : Ansia (?) Campingstuga
roomie : pappa
status : ett glas varmvatten, någon?

För att addera några rader till det föregående inlägget vill jag idag presentera "att göra en pappa lindberg". När man gör en pappa lindberg inbillar man sig att man kan avvärja sig ifrån renattacker genom att hänga sig på tutan så fort man kör igenom ett tätare skogsparti (ja, det finns rätt många sådana i de här trakterna) och inte har någon bil framför sig. Jag ska säga er att man blir lagom road av att, när man som mest sitter och slumrar mot bilrutan, plötsligt väcks av ett TUUUUUUT TUUUT TUUT och när man ställer frågan om vad fan det är som försigår får svaret "det var en skylt med en ren på där borta".



Visst kan man för övrigt köpa att man har det lite krassligt på varmvatten-fronten när man hyr en stuga i ett minusgradigt norrland. Det händer ju liksom, det är inte alltid varmvattenberedaren är den bästa och man lyckas oftast överleva trots faktumet att man ibland skulle bli varmare av att rulla sig naken i snön än att ta en dusch. Men att sitta i en stuga och inte ha något kallvatten, det är nog det mest absurda jag varit med om. Ska man ta sig ett glas får man ställa det i kylskåpet i en halvtimme innan det blir drickbart. Undrar om det går snabbare att smälta snö.

frisörkillen på CH är nog för övrigt bög

 

att göra en emma :  att plutta ur glasen på ett par fejk-wayfarer-solisar
att göra en moberg :  att skapa konstiga matkombinationer med varor från andras kylskåp
att göra en johanna : att äga världens tjusigaste plastpåse (inte a lá konsum direkt, med det är en påse och den är av plast), att sitta ensam på mattelektion, att få sina skolböcker spontant utkastade på golvet av mobbarministern Nick, att åka 80 mil norrut över en helg i hopp om att göra sig lite points på en slalomtävling i lycksele.

plz be en liten bön for me

tanters paranoia

När jag promenerade över aspen nyss gick jag kanske typ tio meter bakom en tant med röd mössa. Rätt vad det var vände hon sig om och började veva som en galning med armarna i luften, ungefär på samma vis som när man försöker spöa upp en geting. Jag stannade förstås fascinerad till och beskådade spektaklet. När hon såg att jag studerade henne frös hon till och tittade sig därefter snabbt omkring (observera: fortfarande med armarna i luften vilket såg oerhört roande ut).
"Jaha, du är ända DÄR borta! Jag såg din skugga på marken och trodde att du skulle... att du skulle... hoppa på mig".

Ja, svart dunjacka kan ju göra en människa skräckinjagande.

grattis telia

För att giva en grund: i måndags skulle jag, emma och hedvig dra en fika. Emma dök varken upp på stan eller till waynes vid utsatt tid och trots ideliga samtal och sms från oss (ungefär i stil med "WAKIE WAKIE, WTF R U UNGJÄVEL?!"), så vi antog att hon bara ville vara lite mystisk och lämnade henne därför till sitt öde - ett öde utan chokladboll och latte. Dock ansåg vi det aningen bitskt att hon inte hörde av sig under dagen eller ens morgonen efter.

Igårkväll sade det två gånger pling i min telefon.
2 x från emma:
"Jag vaknade precis, så jag ska duscha nu och äta frukost mm. Får se när jag kommer ner, hör av mig!"
"Men jag ÄR vaken! Ska fixa håret and then i'm good to go!"

Så mitt i jeallybeans-käkandet med K befann jag mig i fullständig förvirring. Klockan är tio, jag är i torsby och emma är good to go...? fel fel fel. Drog slutsatsen att det helt enkelt måste röra sig om telias fruktansvärt dåliga service, jag pröjsar visst en dyr abonnemangsavgift till en telefonpamp som leverar sms 3 dagar för sent. Höjden av bra skit.

slå ner en sverigedemokrat, någon?

Ett litet husmorsknep mamma lärt mig är att man ska torka fönster och speglar med tidningspapper när man städar, outstanding det bästa sättet att få ett shiny resultat (förtvivlade spegel- och fönsterputsare, räds ej mer!) så under min husliga storstädning i förmiddags slutade jag förstås där framför min badrumsspegel med lite ihopknölat reklampapper i näven. Under mina svepande rörelser kunde jag förstås inte låta bli att snappa upp lite av texten på min provisoriska trasa.
"pest eller kolera, vad väljer du? I Reinfeldts nya Sverige..."
Så stod det.
Jag slutar torka och vecklar i all hast upp den blöta pappersbiten.
Och efter att ha läst den rusar jag ut i köket för att leta upp ifrån vilken tidning jag rivit ut sidan.

"SD kuriren - sverigedemokraternas tidskrift".
Det är vad jag fått hem i brevlådan.

Förstås kan man inte låta bli att läsa. Förstås kan man inte låta bli att undra vad fan det är för fel på människor i allmänhet. SD kuriren har insändare, debattsida, små notiser och framför allt en liten röd ruta som är återkommande på flera sidor i tidningen "nej till islamism på svensk mark!".
Sidan jag gnuggat min badrumsspegel med innehöll en ruta där ett citat från statsministern om att större delen av sveriges utveckling kommit utifrån kommenterades på ett vis där slutklämmen var att den "utveckling" statsministern måste mena var "kulturer där man kastar sten på unga flickor och beskjuter polisstationer med automatvapen". (ordagrant citerat). De har också en spalt för Mona Sahlin, "I Måna muslims Sverige...".

På ett sätt tycker jag att det är synd att sverigedemokraterna inte knackar dörr som typ jehovas vittnen. Står de på din halltröskel är det mycket lättare att ge dem en snyting, liksom. Härifrån når jag inte så bra.






Jag tycker att blondinbella kan tagga ner lite gällande "kommunistpropagandan" Karl- Bertils julafton och lägga fokus på annat istället. Jag är inte politiskt aktiv för fem öre men jag begriper att propaganda snarare är att lägga en främlingsfientligt vinklad jävla tidning i folks brevlådor än att sända ett trettio år gammalt tecknat barnprogram på julafton.

reaktionsexplosion på ica



reaktion 1: Gud finns!
reaktion 2: kebabpizza på brustablett?
reaktion 3: säkert skapat för att lura dumma ungdomar som vill skylta med att de dricker sprit. Och jag min idiot går på skiten och blir fascinerad i princip direkt. Grattis johanna 18 bast i år.
reaktion 4: hur skulle kassörskan reagera om en typ tolvåring hivade upp en sån här rulle på bandet?

benjamin och jag



Det här är min lilla kompis. Min lilla kompis heter Benjamin. Jag fick Benjamin i julklapp av mamma.
Benjamin är mitt enda sällskap denna tisdagkväll. Halva kommande onsdag också. Eller ja, vi kan
väl säga att det är han & jag, ett tomt ekande torsby, en skål med torkade bananer, en väldigt skön
reklam-hoodtröja med texten "no sugar" (päronsplit till den som gissar rätt produkt!) och zorro på teve.

byhålan utan skidåkare är som south park utan att kenny dör.

waynarN

oskar har kommit på ett nytt uttryck.
"wayna" heter det.
man waynar när man fikar med någon på waynes.

already redo för beach nollnio

erfarenheter måndag :

- frisörspeglar är precis lika onda som provhytt-speglar. Man sitter där i stolen med blött och stripigt hår som en eller annan gollum och stirrar på sitt eget ansikte i 40 minuter tills det till slut blivit alldeles förvridet och man ser ut som världshistoriens hemskaste människa / någonting katten nyss släpat hem (och ätit upp OCH sedan spytt ut igen). Hos frisören kan man inte heller vrida på ansiktet för att slippa lidandet utan måste lamt sitta med näsan rakt mot spegeln. jag var nästan skärrad av min egen fulhet när jag gick därifrån.
- gävles nya waynes är en rejäl succé, bara att välja och vraka mellan alla vrålmysiga soffhörnor.
- självscanningen på ikea kånglar. Alltid.
- det ÄR tekniskt möjligt för en johanna lindberg-rollin'-on-tusen-spänn-i-månaden att köpa plagg från whyred. jag är ingen modebloggare, men jag bifogar en bild bara för att visa hur jädra schtek jag är.





(in other words : idag har jag hängt på stan med hedvig, klippt mig och gått lös på ikea. trodde att jag skulle lyckas tjacka en massa spännande shit i sista-rycket-rean men tji fick jag, istället blev detta the day of shopping new stuff to the crib. aldrig hade jag väl trott att jag någonsin skulle köpa en smyckesskrin på indiska för 70 spänn liksom, men jag hade väl antagligen ett behov av att fylla den kvot stålar man måste slösa på onödigt skit per år.
frisören diggade för övrigt mitt hår och tyckte mitt anda mellannamn skulle bli beach-svallet)

 


uppskattning

Mottaget : 28 stycken sms från mäki med texten
"Slyna Slyna Slyna Slyna Slyna Slyna"

han vet hur man imponerar, han!



tack för två trevliga dagar, idioter.
även om ni är världens största mobbare.

inte någon jädra valp

Kalle Den Stores nya påhitt är att jag är valpig. Just det, valpig.
Jag har inte direkt fattat innebörden av uttrycket men eftersom att han pekar på mig och ropar "VALPEN!" i princip varje gång jag rör en muskel (han hade särskilt roligt före jul då vi var ute och gick på den blanka isen torsbys vägar under en period var täckt av, jag kunde inte ta ett steg utan att han utsatte mig för värsta sortens trackasserier och gjorde en massa ryckiga rörelser och miner samtidigt som han påstod att såhär gör du!) antar jag att det har något med mitt rörelsemönster att göra.
Okoordinerad, osynkad, ryckig, tafatt.
Jag vill bara klargöra att jag inte är valpig. Jag skulle snarare vilja påstå att definitionen av mig är raka motsatsordet till valpig - ett motsatsord som egentligen inte finns eftersom att "valpig" först och främst inte ens är ett ord. Mannen insisterar på att han hört någon radiopratare använda ordet, men även sveriges radio kan väl göra misstag.

valpig  är inte ett ord. inte heller valpigt  eller  valpighet.
och även om det vore det är jag INTE en valp!

nånstansh i tjugotvå minus

Ny residens : stuga mitt ute i ingemansland. Familjen och jag, jag och familjen. Vi har en frystoa och bondkanaler och inte så glamourösa våningssängar, men det hänger en reflex med texten "gävleborg" på ytterdörren så jag tror att det här stället själsligt är som gjort för oss fyra.

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på That 70's show  när hela familjen sitter bänkad framför en liten bildspelande apparat som visar sagan om kungens återkomst i samma size som locket på chokladasken (är man för övrigt en tragisk sate om man känner ett sting i hjärtat varje gång en häst skadas i en film?).  Det kan ha något med träpanelen eller alla konstiga fåtöljer i vardagsrummet att göra, hela sitta-i-stuga-känslan präglas liksom även av 30-år-försent-känsla. Dock tror jag att pappa hade lite längre hår när det begav sig.
Hur som haver hade jag totalt glömt bort hur mysigt det faktiskt kan va att sitta i en isolerad timmerstuga. Åtminstonde för en kort period. Eftersom att denna söndag är den fjärde dagen i denna fjällstuga nummer 24 ligger jag ungefär på gränsen till att börja klättra på väggarna, men hittils har jag faktiskt känt mig riktigt bekväm i det där soffhörnet framför funäsdalens minsta teve. "Här kan jag vara mig själv".

Dock tar jag tillbaka alla mina tidigare uttalanden om att gävlemål är en dialekt nära rikssvenskan. Efter att ha lyssnat på min lillebror i fyra dagar har jag insett att nära rikssvenskan är precis vad gävlemål inte  är. Snarare rätt långt ifrån, faktiskt. "Va gölu nulå? Hur äle mäle?". Fan tarej lillebror, du förstörde min vision (dock anser jag fortfarande att jag själv pratar rikssvenska, sånär som när det där något norrländska sh-ljudet hamnar i slutet på "nångonstans" och blir "nånstansh")


veckans uttalande:
"det kommer bannemej aldrig bli fred i israel... asfaltera hela området och gör en nöjespark av det!"    / pap

tolkningsfrågor

Tycker ni inte det är en ganska konstig känsla att få ett sms med texten "Gott nytt år, hoppas du får ett lyckat 2009!" av en människa som man garanterat vet att man kommer kila stadigt med 2009? Av en människa som man garanterat vet att man kommer träffa inom en snart framtid, kanske till och med så lite som inom loppet av en vecka?
"Ha ett bra 2009" är ju som att säga "ha en bra kväll" till någon man precis ska till att gå ut på middag med.

En tredje innebörd kan föstås ha varit "hoppas du får ett lyckat 2009" som i "hoppas ditt nästa år blir mer lyckat än ditt 2008, miserabla jävel".
En tolkningsfråga.

RSS 2.0