the art of a buj

Idag hade jag tänkt mig att göra en riktigt seriös "dagens dagens" a lá style by mats-mats bara för att detta är en sådan sjuuuukt användbar outfit. Skojar i-n-t-e. Den brukas så pass ofta att det i princip är såhär folk kommer att minnas mig i framtiden; the great bussåkar-outfit.
Tröja polarn&pyret, tjocka underställsbyxor houdini, tubsockor intersport. Om man vill kan man komplettera detta med en lök under vardera arm, en ipod och åksjukepiller.






Bitcomet har gått på högvarv sedan klockan 11 imorse. Jag skulle vilja säga att jag sitter och spotify'ar (enligt massan är det ju plötsligt så himla inne med spotify att man nästan kan skriva ner det under kapitlet "revoultioner" i historieboken) men det gör jag inte. Jag Last.FM'ar, typ. Även om det i princip inte går att uttala. Jag sitter på Last.FM? Men neje, inte sitter man väl på det heller! Jag... jag... äh. Jag lyssnar på en radiokanal över internet där jag själv får bestämma vilken musik som ska spelas. Punkt. Jag skriver "station: Hot Chip" och så får jag per automatik höra Hot Chip plus mängder av likanade artister. Alternativt kan jag tagga "electronic + indie" och så får jag per automatik höra all musik som är taggad som elecronic/indie.

Skulle världen delas upp i Spotify'are och Last.FM'are skulle jag välja det senare - även om jag är så ute att jag aldrig provat spotify (och kanske just därför?). Jag tror jag bör skicka ett tack-kort till emmas bror, jag har för mig att det var han som introducerade oss småbarn för denna radiostation of pricelessness för oss när det begav sig där i högstadiet.