the art of a buj

När jag promenerade över aspen nyss gick jag kanske typ tio meter bakom en tant med röd mössa. Rätt vad det var vände hon sig om och började veva som en galning med armarna i luften, ungefär på samma vis som när man försöker spöa upp en geting. Jag stannade förstås fascinerad till och beskådade spektaklet. När hon såg att jag studerade henne frös hon till och tittade sig därefter snabbt omkring (observera: fortfarande med armarna i luften vilket såg oerhört roande ut).
"Jaha, du är ända DÄR borta! Jag såg din skugga på marken och trodde att du skulle... att du skulle... hoppa på mig".

Ja, svart dunjacka kan ju göra en människa skräckinjagande.