the art of a buj

Vaknar liggandes på rygg i sängen. Mobilen väsnas så jag gör ett utfall a lá sex and the city med högerarmen och dödar ljudet. Eftersom att jag är så mogen att jag redan som 17-åring börjat bearbeta den mycket opraktiska och ibland förödande vanan att ligga kvar i sängen att ligga kvar i sängen efter att man stängt av klockan gör jag direkt en ansats till att försöka ta mig upp ur sängen och UFF vad det tar stopp. Vadå stopp liksom? Försöker sätta mig upp en gång till. Går inte, nej. Magen darrar och tar emot. Sträcker istället armarna över huvudet och tar sats för att med en swing försöka ta mig upp.. åHEJ! Nej, inte uppe. ÅHEJ igen! Nej, det går inte. Jag är stel, jag har ont, jag pustar, jag är trött, jag är förvirrad. Är jag förlamad? Har jag gått upp 100 kilo över natten? Varför är jag fånge i min egen säng?! Jag lägger ena benet över sängkanten, låter armen och resten av kroppen sedan livlöst följa efter tills jag segnat ner på min fejk-fårskinnsmatta och nu istället ligger ihopsjunken som en liten hög med strössel på den.

Har jag drabbats av regression och glömt bort hur man går?
Nej, jag har träningsvärk.