forever fatsoe inside
(tankar nedskrivna under vistelse i hemstad under jullov:)
Ur hälsomässig synpunkt avskyr jag att vara hemma. Hemma finns det alltid ett fenomen man sällan finner i skåp och gömmor i sin egen lägenhet, nämligen resurser - resurser i matväg. I tolv fall av tio är det första man ser när man öppnar kylskåpsdörren någonting onyttigt som man inte kan låta bli att sätta tänderna i. Det blir som någon slags ond cirkel som bottnar i att mamma alltid vill ha någonting smarrigt att bjuda på om någon skulle komma på någon spontan eftermiddagsfika (antar jag iallafall, eftersom att min mamma använder alldeles för hälsosamt tänkande för att köpa alltihop för eget bruk) MEN det hela slutar alltid i att jag och lillebror alltid äter upp allting vilket innebär att mamma alltid måste köpa mer. Som vi sedan äter upp. Som gör att hon måste köpa mer. Etcetera.
At my place köper jag aldrig hem sådan där in-case-of-mat eftersom jag vet att jag alltid faller för frestelsen att äta upp rubbet själv. Genom att hålla mig själv borta från frestelser faller jag inte heller för dem, det är simplicity och det fungerar.
Men när man är hemma blir man svag. Jag blir svag. Alla kalorifyllda skapelser bara dansar runt huvudet på en hela dagarna. Dessutom verkar varje förälders undermedvetna strävan i livet bygga på att göda sina barn, och det hjälper ju knappast mig i min kamp. Jag är ingen stark individ, i can't say no. Istället räknar jag ner tills jag kommer in i mina normala rutiner down in the byhåla, rutiner där ingen spontant utbrister att "men hoppsan, vad hittade jag här längst in i kylskåpet om inte lite brie!".
Det är inte hälsosamt att vara hemma, hellre har jag möss i köksskåpen än mat för ett helt kompani.
höjden av glädjedödande:
jag och moberg har precis lagat middag och sitter med musik i bakgrunden under ganska romantisk (?) stämning. dörren rycks upp av en pontus som rusar in i kallingar och tubsockor.
han joinar oss vid bordet, hivar upp en snusdosa på bordet och säger "vad FAN är grejen med att lyssna på musik samtidigt som man äter?!"
johanna kommer att rapa pesto hela kvällen.
Ur hälsomässig synpunkt avskyr jag att vara hemma. Hemma finns det alltid ett fenomen man sällan finner i skåp och gömmor i sin egen lägenhet, nämligen resurser - resurser i matväg. I tolv fall av tio är det första man ser när man öppnar kylskåpsdörren någonting onyttigt som man inte kan låta bli att sätta tänderna i. Det blir som någon slags ond cirkel som bottnar i att mamma alltid vill ha någonting smarrigt att bjuda på om någon skulle komma på någon spontan eftermiddagsfika (antar jag iallafall, eftersom att min mamma använder alldeles för hälsosamt tänkande för att köpa alltihop för eget bruk) MEN det hela slutar alltid i att jag och lillebror alltid äter upp allting vilket innebär att mamma alltid måste köpa mer. Som vi sedan äter upp. Som gör att hon måste köpa mer. Etcetera.
At my place köper jag aldrig hem sådan där in-case-of-mat eftersom jag vet att jag alltid faller för frestelsen att äta upp rubbet själv. Genom att hålla mig själv borta från frestelser faller jag inte heller för dem, det är simplicity och det fungerar.
Men när man är hemma blir man svag. Jag blir svag. Alla kalorifyllda skapelser bara dansar runt huvudet på en hela dagarna. Dessutom verkar varje förälders undermedvetna strävan i livet bygga på att göda sina barn, och det hjälper ju knappast mig i min kamp. Jag är ingen stark individ, i can't say no. Istället räknar jag ner tills jag kommer in i mina normala rutiner down in the byhåla, rutiner där ingen spontant utbrister att "men hoppsan, vad hittade jag här längst in i kylskåpet om inte lite brie!".
Det är inte hälsosamt att vara hemma, hellre har jag möss i köksskåpen än mat för ett helt kompani.
höjden av glädjedödande:
jag och moberg har precis lagat middag och sitter med musik i bakgrunden under ganska romantisk (?) stämning. dörren rycks upp av en pontus som rusar in i kallingar och tubsockor.
han joinar oss vid bordet, hivar upp en snusdosa på bordet och säger "vad FAN är grejen med att lyssna på musik samtidigt som man äter?!"
johanna kommer att rapa pesto hela kvällen.
Kommentarer
Trackback
