jag ska inte gråta
Kalle Schulman skrev att han brukar gråta varje nyårsafton.
Jag ska inte gråta, jag ska ha en massa nyårstjohoppsanhejsan med tjejligan i fjällstugan.
jag ska försöka att inte fastna framför Notting Hill klockan nio (som anton gillar och det sätter ett frågetecken framför definitionen "man" på honom).
jag ska inte skriva någon åskrönika,
jag ska inte rada upp några "jag lovar att nästa år ska jag..."
eventuellt kan jag göra ett nyårs-skrik a la Ronja från balkongen, men that's it.
goda nya nyårslöften ni ändå inte kommer att hålla!
Jag ska inte gråta, jag ska ha en massa nyårstjohoppsanhejsan med tjejligan i fjällstugan.
jag ska försöka att inte fastna framför Notting Hill klockan nio (som anton gillar och det sätter ett frågetecken framför definitionen "man" på honom).
jag ska inte skriva någon åskrönika,
jag ska inte rada upp några "jag lovar att nästa år ska jag..."
eventuellt kan jag göra ett nyårs-skrik a la Ronja från balkongen, men that's it.
goda nya nyårslöften ni ändå inte kommer att hålla!
youtube är inte min grej
Min käre Karl är en av det ständigt ökande antalet människor som har för vana att roa sig genom att "youtuba". Han är mästare i att sitta och nöta filmklipp och videos och sedan efteråt med entusiasm komma springandes och med lysande ögon stoltsera med vad han hittat. Han visar och han länkar och han skriver alltid rätt sökord.
Eftersom att jag är wannabe, mainstream och faller för grupptryck har jag förstås också försökt kasta mig in ämnet "youtubing". Min inre gruppvarelse vill också stoltsera, visa, dela med mig av mina vetskaper som the big K kan.
Men hur tusan gör man?
Jag kommer in på sidan och jag hittar rutan med texten "sök". Men sen då?
Jag vet inte om de inbitna youtube-mästarna har någon slags vision av vad de vill se och söker på ett ord eller en fras som tilltalar dem, om de bara plockar ett ord ur arkivet i bakhuvudet och hoppas på det bästa eller om de är så pass uppdaterade att de av någon anledning liksom vet vad som är nytt, vad som är fresh, vad man bör se på youtube precis just nu.
Säg inte att fantasi fattas mig. Säg inte att kunskapen fattas mig.
Men när allt jag ser är det blinkande strecket i sök-rutan och det enda som finns i kategorin "videos watched right now" är en massa intervjuer med Heath Ledger, då inser jag att det här är inte mitt forum. Jag är inte skapad för att spendera timmar framför videoklipp på internet, jag är inte funtad åt det håll där begåvade människor har tålamod att på egen hand leta runt efter en nål i en höstack för att få några minuters enjoyment.
Jag klarar mig endast med färdigheten att kunna googla, resten av äran skänker jag till karl.
Youtube är inte min grej.
Eftersom att jag är wannabe, mainstream och faller för grupptryck har jag förstås också försökt kasta mig in ämnet "youtubing". Min inre gruppvarelse vill också stoltsera, visa, dela med mig av mina vetskaper som the big K kan.
Men hur tusan gör man?
Jag kommer in på sidan och jag hittar rutan med texten "sök". Men sen då?
Jag vet inte om de inbitna youtube-mästarna har någon slags vision av vad de vill se och söker på ett ord eller en fras som tilltalar dem, om de bara plockar ett ord ur arkivet i bakhuvudet och hoppas på det bästa eller om de är så pass uppdaterade att de av någon anledning liksom vet vad som är nytt, vad som är fresh, vad man bör se på youtube precis just nu.
Säg inte att fantasi fattas mig. Säg inte att kunskapen fattas mig.
Men när allt jag ser är det blinkande strecket i sök-rutan och det enda som finns i kategorin "videos watched right now" är en massa intervjuer med Heath Ledger, då inser jag att det här är inte mitt forum. Jag är inte skapad för att spendera timmar framför videoklipp på internet, jag är inte funtad åt det håll där begåvade människor har tålamod att på egen hand leta runt efter en nål i en höstack för att få några minuters enjoyment.
Jag klarar mig endast med färdigheten att kunna googla, resten av äran skänker jag till karl.
Youtube är inte min grej.
skytten tjugohundranio
"Du har mord i sinnet – någon ska straffas för alla dina nederlag. Du får fatt på en gammal hiv-spruta, och ger dig ut på “rövarstråt”. Var du än kommer åt hugger du ned folk med den där sprutan. Du ser plötsligt en fullsatt buss, eller liknande och beger dig in i den för att “hugga hiv” i folk. Så ser du en sjuk jävla typ som har sina fingrar uppe i stjärten på en annan passagerare. “Du ska ha hiv!” skriker du åt honom och hugger den fan i käften med Hive-Li-Hiv-sprutan"
mvh årets horoskop på tusen apor
det går inte att fly
Funäsdalen är invaderat.
P-O har valt att kalla det "ghettot".
I vår trygga stuga ute i Hamra är vi säkra. Lite eremit-liknande och ensliga men det skiter vi i.
För Funäsdalen är en irrande, surrande, jäktande liten myrstack.
I två dagar nu har jag sett denna annars så söta lilla by invaderas av människor. Hela byn är liksom överparkerad av bmw's, sportshoparna är trängre än h&m under utförsäljning och när vi skulle handla mat fick vi i princip dra på oss hockeyutrustningen och göra korstecknet innan vi kastade oss in bland alla livsmedelsslukande och hungriga pelikaner som "tjackat feta lyan i fjällen över nyår".
Alla barn har poc-hjälmar och peak-skärp.
Och alla vuxna ska keeeka reeeker, ni vet såna man eeeter.
Visst unnar jag hela stället den ekonomiska knuff i ryggen denna invation innebär, men snälla snälla SNÄLLA Funäsdalen - det räcker med ett Åre!
till alla kritiker av fenomenet utförsåkning som motionsform: åk 15 åk i en storslalombana så får vi se hur glada era benmuskler är efteråt. Nej just det, troligtvis inte glada alls. Faktum är att man hellre i en sådan situation sticker hem och sover klockan ett på dagen än åker vidare. Det var vad vi skulle göra idag, enda tills sällskapets manliga klientel fick för sig att vi innan hemfärd skulle käka lunch på restaurang. Och kolla i en elbutik efter paraboler. Och stå och dregla över ett gäng skotrar i en halvtimme. Nu är klockan halv 4 och jag exploderar i princip i mitt kopiösa behöv av en power nap.
P-O har valt att kalla det "ghettot".
I vår trygga stuga ute i Hamra är vi säkra. Lite eremit-liknande och ensliga men det skiter vi i.
För Funäsdalen är en irrande, surrande, jäktande liten myrstack.
I två dagar nu har jag sett denna annars så söta lilla by invaderas av människor. Hela byn är liksom överparkerad av bmw's, sportshoparna är trängre än h&m under utförsäljning och när vi skulle handla mat fick vi i princip dra på oss hockeyutrustningen och göra korstecknet innan vi kastade oss in bland alla livsmedelsslukande och hungriga pelikaner som "tjackat feta lyan i fjällen över nyår".
Alla barn har poc-hjälmar och peak-skärp.
Och alla vuxna ska keeeka reeeker, ni vet såna man eeeter.
Visst unnar jag hela stället den ekonomiska knuff i ryggen denna invation innebär, men snälla snälla SNÄLLA Funäsdalen - det räcker med ett Åre!
till alla kritiker av fenomenet utförsåkning som motionsform: åk 15 åk i en storslalombana så får vi se hur glada era benmuskler är efteråt. Nej just det, troligtvis inte glada alls. Faktum är att man hellre i en sådan situation sticker hem och sover klockan ett på dagen än åker vidare. Det var vad vi skulle göra idag, enda tills sällskapets manliga klientel fick för sig att vi innan hemfärd skulle käka lunch på restaurang. Och kolla i en elbutik efter paraboler. Och stå och dregla över ett gäng skotrar i en halvtimme. Nu är klockan halv 4 och jag exploderar i princip i mitt kopiösa behöv av en power nap.
c/o härjedalen
Dagens stora misstag var att berätta för segerström att jag är född i stockholm.
Han kommer nog aldrig någonsin låta mig vara ifred igen.
(för att riktigt förstå hela historiken till detta föreslår jag att inlägget från julafton läses före detta)
Mitt under tävlingsdag i backen kommer pappa fram till mig och ser allvarlig ut.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?"
"hon har fått vinterkräksjukan"
"..."
En timme senare gör han det igen.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?!"
"lillebror har också fått vinterkräksjukan"
"...!"
Jag vill göra det så klart som möjligt att jag inte är hypokondriker. Detta kan till stor del ligga i att jag aldrig dragit på mig någon värre åkomma än vattkoppor, jag och mitt bergsäkra immunförsvar har liksom inte haft så många trumatiska upplevelser ihop, men jag är liksom överlag inte särskilt rädd för att bli sjuk och springer inte runt och dränker min omgivning i desinfektionsmedel som en eller annan längdåkare (förlåt, er det berör) vintertid. Men när mamma blir utslagen efter att endast ha hälsat på kusiner som varit symptomfria i tre dagar, då slår jag bannemej på defensiven. När det gäller åkommor som går under kategorierna "luftöverförbart virus" och "smittsamt i 4-5 dagar efter att symptom upphört" kopplar jag bannemej på defensiven. Och uppenbarligen är ramarna för rädsla biologiskt överförbara, för jag har aldrig någonsin hört min pappa säga "vi kan inte åka hem".
Vi kan inte åka hem, för vårat gula hus på alvägen är totalt förgiftat av små ondsinta kräk-basillusker som garanterat kommer att gå till attack bara vi sticker näsan innanför dörren.
Men vad gör man när man är hemlös?
Till att börja med började jag se syner som fick mitt liv att börja passera i revy. Nyårsfirande på Scandic City i sundsvall med pappa. Till att fortsätta med erbjöd victorias familj (som under kvällen skulle bege sig till sälen) oss att bo i deras hus i några nätter - vilket även det fick mig att bli lite skakis, skulle jag och min dåliga koordination sabba en vas eller nåt i deras fina villa i Olsbacka skulle jag aldrig kunna leva med mig själv igen.
Medan pappa låg klistrad på telefonen i hopp om att få tag på boende i en nyårs-överbokad fjällvärld fick jag ett sms av min käre vän och klubbkamrat rebecka (egenskaper: godhjärtad, mörkhårig, ägare av stuga i Hamra):"Jag har pratat med pappa och ni kan bo hos oss!"
Sundsvall-Gävle-Tänndalen, det blev en jädra road trip.
Och jag tror aldrig jag känt mig så ond som när mamma stod i fönstret hemma och vinkade till mig genom rutan efter att hon sprungit runt hela huset och packat mina och pappas grejer för att sedan ställt väskorna ute på trappen så att vi kunde ta dem. Vi behandlar dem som att de hade typ rabies eller något, vi flyr 40 mil norrut för att slippa kräket.
förlåt emma för att jag sabbade nyårsfirandet
förlåt albert för att vi inte kan fika
här är det 15 minusgrader
johanna-rebecka-andré ska åka skidor
Han kommer nog aldrig någonsin låta mig vara ifred igen.
(för att riktigt förstå hela historiken till detta föreslår jag att inlägget från julafton läses före detta)
Mitt under tävlingsdag i backen kommer pappa fram till mig och ser allvarlig ut.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?"
"hon har fått vinterkräksjukan"
"..."
En timme senare gör han det igen.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?!"
"lillebror har också fått vinterkräksjukan"
"...!"
Jag vill göra det så klart som möjligt att jag inte är hypokondriker. Detta kan till stor del ligga i att jag aldrig dragit på mig någon värre åkomma än vattkoppor, jag och mitt bergsäkra immunförsvar har liksom inte haft så många trumatiska upplevelser ihop, men jag är liksom överlag inte särskilt rädd för att bli sjuk och springer inte runt och dränker min omgivning i desinfektionsmedel som en eller annan längdåkare (förlåt, er det berör) vintertid. Men när mamma blir utslagen efter att endast ha hälsat på kusiner som varit symptomfria i tre dagar, då slår jag bannemej på defensiven. När det gäller åkommor som går under kategorierna "luftöverförbart virus" och "smittsamt i 4-5 dagar efter att symptom upphört" kopplar jag bannemej på defensiven. Och uppenbarligen är ramarna för rädsla biologiskt överförbara, för jag har aldrig någonsin hört min pappa säga "vi kan inte åka hem".
Vi kan inte åka hem, för vårat gula hus på alvägen är totalt förgiftat av små ondsinta kräk-basillusker som garanterat kommer att gå till attack bara vi sticker näsan innanför dörren.
Men vad gör man när man är hemlös?
Till att börja med började jag se syner som fick mitt liv att börja passera i revy. Nyårsfirande på Scandic City i sundsvall med pappa. Till att fortsätta med erbjöd victorias familj (som under kvällen skulle bege sig till sälen) oss att bo i deras hus i några nätter - vilket även det fick mig att bli lite skakis, skulle jag och min dåliga koordination sabba en vas eller nåt i deras fina villa i Olsbacka skulle jag aldrig kunna leva med mig själv igen.
Medan pappa låg klistrad på telefonen i hopp om att få tag på boende i en nyårs-överbokad fjällvärld fick jag ett sms av min käre vän och klubbkamrat rebecka (egenskaper: godhjärtad, mörkhårig, ägare av stuga i Hamra):"Jag har pratat med pappa och ni kan bo hos oss!"
Sundsvall-Gävle-Tänndalen, det blev en jädra road trip.
Och jag tror aldrig jag känt mig så ond som när mamma stod i fönstret hemma och vinkade till mig genom rutan efter att hon sprungit runt hela huset och packat mina och pappas grejer för att sedan ställt väskorna ute på trappen så att vi kunde ta dem. Vi behandlar dem som att de hade typ rabies eller något, vi flyr 40 mil norrut för att slippa kräket.
förlåt emma för att jag sabbade nyårsfirandet
förlåt albert för att vi inte kan fika
här är det 15 minusgrader
johanna-rebecka-andré ska åka skidor
frukostfantasten
location : Sundsvall
lasting : fredag-söndag
staying : Scandic City
roomies : pappa (och vic mittemot)
status : mätt och mitt i smeten
Sundsvall är ett väldigt behändigt ställe att tävla på. 9 av 10 gånger får man plats på detta centralt belägna Scandic, vilket öppnar en dörr till en rad av möjligheter till aktivitet och exklusiva middagar (dessutom ligger Filmstaden i samma byggnad, hela garaget luktar popcorn) och det krävs endast en fem minuters bilresa för att ta sig till backen från vars topp man kan skåda ut över hela staden och känna sig ganska allsmäktig. Bor man i ett höghus i stan kan man garanterat bara sätta sig med en kikare och på ett mycket varmt och bekvämt sätt följa hela tävlingen från sitt eget köksfönster.
I egenskap av hotellgäster får vi förstås även tillgång till det jag älskar mest av allt med hotellvistelser: hotellfrukosten. Bord efter bord med mat man aldrig aldrig aldrig orkar ställa sig och laga hemma framför spisen på morgonen. När jag imorse beskådade denna buffé bestämde jag mig för att jag den här gången verkligen skulle ta till vara på den möjlighet jag fått att äta mig totalt jävla proppmätt på mitt favoritmål - så det gjorde jag. Jag åt och åt och åt.
Och nu vet jag att det är sant, det som sägs om att man står sig hela dagen på en rejäl frukost. Från 08:45 till 18:00 var jag så fullkomligt full-äcklad av mat att jag inte ens klarade av att äta ett äpple (och sätt det utifrån det perspektivet att jag vanligtvis inte klarar av ens 1-2 timmar utan mat).
Jag gillar frukost. Och nu har jag lärt mig att man kan leva på frukost and frukost only.
Lägg torkad banan i min filmjölk and I'm yours.
lasting : fredag-söndag
staying : Scandic City
roomies : pappa (och vic mittemot)
status : mätt och mitt i smeten
Sundsvall är ett väldigt behändigt ställe att tävla på. 9 av 10 gånger får man plats på detta centralt belägna Scandic, vilket öppnar en dörr till en rad av möjligheter till aktivitet och exklusiva middagar (dessutom ligger Filmstaden i samma byggnad, hela garaget luktar popcorn) och det krävs endast en fem minuters bilresa för att ta sig till backen från vars topp man kan skåda ut över hela staden och känna sig ganska allsmäktig. Bor man i ett höghus i stan kan man garanterat bara sätta sig med en kikare och på ett mycket varmt och bekvämt sätt följa hela tävlingen från sitt eget köksfönster.
I egenskap av hotellgäster får vi förstås även tillgång till det jag älskar mest av allt med hotellvistelser: hotellfrukosten. Bord efter bord med mat man aldrig aldrig aldrig orkar ställa sig och laga hemma framför spisen på morgonen. När jag imorse beskådade denna buffé bestämde jag mig för att jag den här gången verkligen skulle ta till vara på den möjlighet jag fått att äta mig totalt jävla proppmätt på mitt favoritmål - så det gjorde jag. Jag åt och åt och åt.
Och nu vet jag att det är sant, det som sägs om att man står sig hela dagen på en rejäl frukost. Från 08:45 till 18:00 var jag så fullkomligt full-äcklad av mat att jag inte ens klarade av att äta ett äpple (och sätt det utifrån det perspektivet att jag vanligtvis inte klarar av ens 1-2 timmar utan mat).
Jag gillar frukost. Och nu har jag lärt mig att man kan leva på frukost and frukost only.
Lägg torkad banan i min filmjölk and I'm yours.
överkört litet djur i the huvudstad af norrland
05:30 - vakna
06:00 - flingor och mjölk
06:50 - däcka mot bilrutan
09:00 - spenderar tid i slalombana
13:00 -> nutid - fått uppleva hur det känns att bli överkörd av en buffelhjord
Idag har jag lärt mig någonting nytt och väldigt nyttigt: sundsvallarna är ett shoppinggalet folk.
Eftersom att vi skulle missa första dagen av mellandagsrean hemma (med andra ord missa chansen att lyckas fynda någonting snyggt över huvutaget och istället behöva gå och räkna ner i två veckor tills vårkollektionerna kommer) övertalade jag och vic (efter idag: victoriosaurus, den ständigt segrande dinosaurien) chaufförerna att skjutsa in oss till "den där gallerian-what's-it's-name där det finns ett Monki" för att iallafall göra ett tappert försök till att shoppa billigt. Efter att ha snirklat oss igenom bilköerna in till butiksområdet och som av ett under hittat en bra parkeringsplats ställde vi oss utanför gallerian - blev lite smått rädda för den massa av galopperande norrlänningar vi såg irra runt innanför glasdörrarna - och spelade ett scenario som skulle kunna liknas med en scen i en actionrulle med Tom Cruise:
v tittar på mig
jag tittar på v
"är du redo, v?"
v nickar
"ett, två, tre, DYK!"
Efter typ tre timmar slog vi oss ner vid entrén med bultande fötter, någon enstaka liten påse med något enstaka litet rea-fynd var i, hungriga magar och alldeles flåsiga och uppfyllda av en girighet som inte lockas fram ur själens mörka skuggor vid andra tillfällen än just vid 50%-reor.
Sundsvallarna är ett shoppinggalet folk, ja.
De river och sliter och hetsar med sina norrländska händer i de plagg som jag rest upp hit för att erövra.
De har butiker för 400 tusen invånare när de bara har typ 90 (fakta a lá maria).
Deras hemsida talar sitt tydliga språk
17:00 - middag på taco-stället man alltid går till när man tävlar i sundsvall
06:00 - flingor och mjölk
06:50 - däcka mot bilrutan
09:00 - spenderar tid i slalombana
13:00 -> nutid - fått uppleva hur det känns att bli överkörd av en buffelhjord
Idag har jag lärt mig någonting nytt och väldigt nyttigt: sundsvallarna är ett shoppinggalet folk.
Eftersom att vi skulle missa första dagen av mellandagsrean hemma (med andra ord missa chansen att lyckas fynda någonting snyggt över huvutaget och istället behöva gå och räkna ner i två veckor tills vårkollektionerna kommer) övertalade jag och vic (efter idag: victoriosaurus, den ständigt segrande dinosaurien) chaufförerna att skjutsa in oss till "den där gallerian-what's-it's-name där det finns ett Monki" för att iallafall göra ett tappert försök till att shoppa billigt. Efter att ha snirklat oss igenom bilköerna in till butiksområdet och som av ett under hittat en bra parkeringsplats ställde vi oss utanför gallerian - blev lite smått rädda för den massa av galopperande norrlänningar vi såg irra runt innanför glasdörrarna - och spelade ett scenario som skulle kunna liknas med en scen i en actionrulle med Tom Cruise:
v tittar på mig
jag tittar på v
"är du redo, v?"
v nickar
"ett, två, tre, DYK!"
Efter typ tre timmar slog vi oss ner vid entrén med bultande fötter, någon enstaka liten påse med något enstaka litet rea-fynd var i, hungriga magar och alldeles flåsiga och uppfyllda av en girighet som inte lockas fram ur själens mörka skuggor vid andra tillfällen än just vid 50%-reor.
Sundsvallarna är ett shoppinggalet folk, ja.
De river och sliter och hetsar med sina norrländska händer i de plagg som jag rest upp hit för att erövra.
De har butiker för 400 tusen invånare när de bara har typ 90 (fakta a lá maria).
Deras hemsida talar sitt tydliga språk
17:00 - middag på taco-stället man alltid går till när man tävlar i sundsvall
tomten kan sina saker
VADÅ? DET ÄR JU BARA TYP SEX OCH EN HALV MÅNAD KVAR JU! DET ÄR FULLT NORMALT ATT VARA ÖVERTAGGAD REDAN NU!
det stensäkra sista minuten-tricket
Igår läste jag en artikel i tidningen där diverse kändisar beskrev sina värsta julminnen. Här har ni vad Johanna Lindberg skulle ha delat med sig av om hon hade haft det privilegiet:
"Ja, det var den där julen 2008 då 70% av det tänkta besökarantalet ringer och ställer in pga magsjuka som troligtvis spridits i släkten några dagar innan jul då alla samlades för att fira en kusin som fyllde år den tjugondee. Eftersom att just min familj av någon underlig anledning klarat sig ifrån alla baciller behövde vi inte hänga på toaletten hela den 24e utan istället kontinuerligt stoppa i oss vitpepparkorn".
Så nu blir det ett sexmannaparty istället. "Men hey, det är ju JUL!"
För övrigt har jag nu hittat hjälpen för alla er som sitter där hemma, bittra över att snöbrist och annan hets orsakat att ni fortfarande inte lyckats odla några julkänslor:
1 - ät typ ett kilo risgrynsgröt till frukost
2 - ta en lussebulle och lägg dig på rygg på golvet framför granen
3 - se alla Ensam Hemma-filmerna (som annars suger men på julen duger)
4 - undvik till varje pris att lyssna på jullåtar med Carola
5 - ha under hela dagen på dig en tomteluva
HA EN GOD XMAS DÅ, ALLA BARN!
"Ja, det var den där julen 2008 då 70% av det tänkta besökarantalet ringer och ställer in pga magsjuka som troligtvis spridits i släkten några dagar innan jul då alla samlades för att fira en kusin som fyllde år den tjugondee. Eftersom att just min familj av någon underlig anledning klarat sig ifrån alla baciller behövde vi inte hänga på toaletten hela den 24e utan istället kontinuerligt stoppa i oss vitpepparkorn".
Så nu blir det ett sexmannaparty istället. "Men hey, det är ju JUL!"
För övrigt har jag nu hittat hjälpen för alla er som sitter där hemma, bittra över att snöbrist och annan hets orsakat att ni fortfarande inte lyckats odla några julkänslor:
1 - ät typ ett kilo risgrynsgröt till frukost
2 - ta en lussebulle och lägg dig på rygg på golvet framför granen
3 - se alla Ensam Hemma-filmerna (som annars suger men på julen duger)
4 - undvik till varje pris att lyssna på jullåtar med Carola
5 - ha under hela dagen på dig en tomteluva
HA EN GOD XMAS DÅ, ALLA BARN!
terroristen och julrimmet
Se upp för Guran, för Guran är farligt vass och kan alla Riesen-reklamerna utantill.
"Kraftigt chokladig", det är vad han är. Dessutom har han exceptionella färdigheter när det gäller att rimma och var solidarisk nog att skriva och skänka mig det första julrim jag någonsin fått!
julrim a lá Gur på ordet "fisk":
Gåvan du får i år är varken logisk eller moralisk.
Du kommer ej heller känna dig allergisk eller få smaka på smisk.
Den kommer inte öka din disk och jag tvivlar på att du blir arabisk.
Måhända att den kan vara psykisk eller måttligt idyllisk.
När min gåva dansar låter det *slisk, slisk*
Tro nu inte att min present är kemisk, ej heller astronomisk.
Det du får av mig i år är en rytmisk, fisk.
Hela familjen skulle klä julgranen i all sin högtidlighet men fastnade till slut framför teven asgarvandes till någon show med Jeff Dunham på femman. Jag har sett alldeles för mycket MTV-reklam för att kunna skratta med åt det hela, den människa som en endaste gång till citerar "silence, i KILL you!" måste jag nog tyvärr hänga i någon telefonsladd.
baka lussebulle
slå in julklappar
glo på stans julpynt
lyssna på julmusik
sniffa på en hyacint
nej, jag känner fanimej ingenting
den mänskliga hamstern
Övrigheter (ett ord? mitt ord!) en söndagkväll : speaking of att käka på restaurang i Åre ger jag härmed en stark rekommendation till omvärlden; alla människor som önskar ett decent första intryck av mig bör aldrig (repeat: aldrig) bjuda ut mig på en dejt som kretsar kring att käka middag. Visst kan jag stolt beskriva mig själv som rutinerad latte-drickare, men när det kommer till att förtära fast föda man måste tugga mer än två gånger ligger jag som sjuttonåring fortfarande på en relativt låg nivå i utvecklingen. Som en femåring, ungefär.
Jag kan inte snurra pasta runt en gaffel.
Jag överbelastar alltid mitt tortillabröd.
Jag kan knappt äta med pinnar.
Jag har jätteliten mun och är oftast jättehungrig vilket innebär att om någon vid ett sådant vanligt tillfälle som exempelvis vid en skollunch fösöker föra en vardaglig konversation med mig över bordet får de oftast till svar endast ett gäng nickar, ett gurglande eller två samt ett blåsfisk-ansikte med tillräckligt med käk i kinderna för att föda ett helt kompani på fotvandring till Timbuktu.
För att jag ska ge mig på någonting i min egen size måste jag gå ner på lösviktsgodis-nivå. Alternativt vindruvor, på sin höjd mandarinklyftor. Tro inte att jag inte har försökt tygla mig, för det har jag. Men då jag inte kan sätta fingret på vad det är som driver min glupskhet har jag inte heller kunnat skapa mig något slags rehab-program för att avvänja min hetsätning. Jag är liksom en bulimiker som inte vomerar (vilket förstås bådar fruktasvärt gott inför jul...NEJDÄRSKOJADEJAGBARAFÖRDETGÖRDETJUINTE).
I vilket fall som helst; jag är inte skapad för att njuta av mat. Jag är en maskin. Så i offentliga sammanhang tänker jag hålla mig till vätskor i glas och muggar samt tilltugg med en storlek mindre än 4 kvadratcentimeter.
Jag kan inte snurra pasta runt en gaffel.
Jag överbelastar alltid mitt tortillabröd.
Jag kan knappt äta med pinnar.
Jag har jätteliten mun och är oftast jättehungrig vilket innebär att om någon vid ett sådant vanligt tillfälle som exempelvis vid en skollunch fösöker föra en vardaglig konversation med mig över bordet får de oftast till svar endast ett gäng nickar, ett gurglande eller två samt ett blåsfisk-ansikte med tillräckligt med käk i kinderna för att föda ett helt kompani på fotvandring till Timbuktu.
För att jag ska ge mig på någonting i min egen size måste jag gå ner på lösviktsgodis-nivå. Alternativt vindruvor, på sin höjd mandarinklyftor. Tro inte att jag inte har försökt tygla mig, för det har jag. Men då jag inte kan sätta fingret på vad det är som driver min glupskhet har jag inte heller kunnat skapa mig något slags rehab-program för att avvänja min hetsätning. Jag är liksom en bulimiker som inte vomerar (vilket förstås bådar fruktasvärt gott inför jul...NEJDÄRSKOJADEJAGBARAFÖRDETGÖRDETJUINTE).
I vilket fall som helst; jag är inte skapad för att njuta av mat. Jag är en maskin. Så i offentliga sammanhang tänker jag hålla mig till vätskor i glas och muggar samt tilltugg med en storlek mindre än 4 kvadratcentimeter.
kom och köp mig för någonting schtek!
location : Åre
lasting : fredag-söndag
staying : hotell Åre Torg
roomies : vic, reeb, trångis (the big fat gefle-reunion!)
status : självförtroendeboost ur schtek-, pepp- och skidåkningsmässig synvinkel
Jag måste faktiskt erkänna att inför en tävling i Åre har man inte samma magkänsla som man vanligt. Visst är man skapligt professionell och taggar just inför själva tävlingen, jag köps minsann inte så billigt som av själva illusionen av att jag ska till sveriges stockholm delight, men som större delen av det avlånga landets befolkning som bär egenskapen "någorlunda insatt i allt vad skidåkning heter" vet: Åre är alltid Åre. Åre är alltid the metropol of svensk skidåkning. Åre är inte en sketen stuga i skogen med 2 deciliter varmvatten per skalle eller köttbullar och snabbmakaroner till middag , nej, Åre är hotell på torget, shopping fram till klockan sex en lördag eftermiddag och lyxig middag på Broken. Och i egenskap av behövande av ny dunjacka hade jag liksom en backup-attityd inför själva delen då jag skulle behöva övertyga pappa att köpa en åt mig i julklapp: skulle jag fucka ur tävlingen skulle jag använda mig av mitt, i sådant fall, tämligen stora behov av tröstshopping. Presterade jag bra på tävlingen skulle jag helt enkelt kräva en belöning.
Och ja, var det inte pappa som skulle behöva övertalas skulle det iallafall kanske lätta mina skuldkänslor då papperslappar till ett värde av 350 päronsplit läggs på ett enda ytterplagg.
Observera alltså att jag inför denna TÄVLINGSRESA redan i förväg smidit en SHOPPINGPLAN.
Förlåt mig, Gud.
Men Åre är a l l t i d Åre.
Och med Åre infinner sig alltid något slags välbehag i de matrealistiska delarna av mitt ego.
Men med välbehag kommer tydligen även prestation. Så egentligen fick jag hela skiten (jag avskyr uttrycket "hela kakan", vem fan myntade det egentligen?!) : ny jacka, nya täckbrallor, pasta pesto, 58 i points.
När jag tänker efter kanske jag är ganska billig ändå; ge mig prassliga hotell-lakan och julpyntade varumärkesbutiker och jag smälter, i'm home. Jag antar att det undermedvetet lyser igenom att jag är född i stockholm, trots allt.
MVH matrealistisk bitch
lasting : fredag-söndag
staying : hotell Åre Torg
roomies : vic, reeb, trångis (the big fat gefle-reunion!)
status : självförtroendeboost ur schtek-, pepp- och skidåkningsmässig synvinkel
Jag måste faktiskt erkänna att inför en tävling i Åre har man inte samma magkänsla som man vanligt. Visst är man skapligt professionell och taggar just inför själva tävlingen, jag köps minsann inte så billigt som av själva illusionen av att jag ska till sveriges stockholm delight, men som större delen av det avlånga landets befolkning som bär egenskapen "någorlunda insatt i allt vad skidåkning heter" vet: Åre är alltid Åre. Åre är alltid the metropol of svensk skidåkning. Åre är inte en sketen stuga i skogen med 2 deciliter varmvatten per skalle eller köttbullar och snabbmakaroner till middag , nej, Åre är hotell på torget, shopping fram till klockan sex en lördag eftermiddag och lyxig middag på Broken. Och i egenskap av behövande av ny dunjacka hade jag liksom en backup-attityd inför själva delen då jag skulle behöva övertyga pappa att köpa en åt mig i julklapp: skulle jag fucka ur tävlingen skulle jag använda mig av mitt, i sådant fall, tämligen stora behov av tröstshopping. Presterade jag bra på tävlingen skulle jag helt enkelt kräva en belöning.
Och ja, var det inte pappa som skulle behöva övertalas skulle det iallafall kanske lätta mina skuldkänslor då papperslappar till ett värde av 350 päronsplit läggs på ett enda ytterplagg.
Observera alltså att jag inför denna TÄVLINGSRESA redan i förväg smidit en SHOPPINGPLAN.
Förlåt mig, Gud.
Men Åre är a l l t i d Åre.
Och med Åre infinner sig alltid något slags välbehag i de matrealistiska delarna av mitt ego.
Men med välbehag kommer tydligen även prestation. Så egentligen fick jag hela skiten (jag avskyr uttrycket "hela kakan", vem fan myntade det egentligen?!) : ny jacka, nya täckbrallor, pasta pesto, 58 i points.
När jag tänker efter kanske jag är ganska billig ändå; ge mig prassliga hotell-lakan och julpyntade varumärkesbutiker och jag smälter, i'm home. Jag antar att det undermedvetet lyser igenom att jag är född i stockholm, trots allt.
MVH matrealistisk bitch
doing the lämna-byhålan-för-jullov-blues
- fullkomligt dränka blomman som står i fönstret så att han slipper vara törstig över jul
- se på när moberg mixar all mat jag har i kylskåpet till ett ganska vidrigt kladd
- se på när moberg försöker dricka mjölk ur en chokladtomte
- kasta fem stycken fulla soppåsar
- ge bort en studsboll till någon i julklapp
- bevittna hur lamporna släcks i lägenhet efter lägenhet runtom ett julpyntat Aspen
- glömma att stänga av teven på den mer ekonomiska på-teve-knappen
- byta en chokladtomte mot en adidasväska
- lider över att jag inte kommer att återse mitt invanda självstyre på i princip tre veckor samt att jag inte han julstäda innan jag took off vilket innebär att min lägenhet vid tidpunkt för min hemkomst kommer ha typ samma look som insidan på en dammsugarpåse
- se på när moberg mixar all mat jag har i kylskåpet till ett ganska vidrigt kladd
- se på när moberg försöker dricka mjölk ur en chokladtomte
- kasta fem stycken fulla soppåsar
- ge bort en studsboll till någon i julklapp
- bevittna hur lamporna släcks i lägenhet efter lägenhet runtom ett julpyntat Aspen
- glömma att stänga av teven på den mer ekonomiska på-teve-knappen
- byta en chokladtomte mot en adidasväska
- lider över att jag inte kommer att återse mitt invanda självstyre på i princip tre veckor samt att jag inte han julstäda innan jag took off vilket innebär att min lägenhet vid tidpunkt för min hemkomst kommer ha typ samma look som insidan på en dammsugarpåse
succégrannens musikaliska genombrott
The fist demo a lá Mathias Mobergano!
volymen innehåller:
1 - snus blues
2 - ingen vet ett skit
3 - horäcklet
4 - låten som innehåller det värsta som finns
5 - fullgång (ft. Karl)
6 - one night stand
för det första : gissa vem som nyss fick en privat konsert i sitt eget kök?
för det andra: gissa vilken av låtarna som är dedikerad till mig?
hoodiladi och autografen i soffan
på konsum: el Gordo (karls nya nick, betyder den fete) får syn på en avokado på grönsakshyllan och utbrister att kvällens kall är att han och jag ska äta sushi till middag. At his place slår vi oss alltså senare ner och avnjuter home made sushi på tu man hand - tack vare en avokado, liksom. Faktumet att jag inte ens behövde diska efteråt förstärkte dessutom mina misstankar om att the sushi maker har naturlig fallenhet för husliga ting (eller som vissa nu skulle föredra att kläcka ur sig: "kvinnogöra!") och att jag helt enkelt måste ge honom ett volangförkläde i julklapp.
vid köksbordet: Anton utmanar Jonis på hockeyspel. Jonis, som inte tycker om just de rullarna av rå fisk som jag och K dinerade över, fick en mycket luxuriös middag även han i form av risgrynsgröt.
i ljusblå soffa: Mowie och moí ser på Robin Hood, slukar en hel plastburk pepparkakor och en flaska glögg. Vi utför en räddningsaktion mot en av soffkuddarna med diskborste och bubblande kemikalier efter en smärre olycka med en av muggarna (för alla som tror att de är lika smarta som vi: salt hjälper inte mot glöggfläckar).
hoodiladi hoodiladi, hoppsan vad jag ska till åre på fredag!
vid köksbordet: Anton utmanar Jonis på hockeyspel. Jonis, som inte tycker om just de rullarna av rå fisk som jag och K dinerade över, fick en mycket luxuriös middag även han i form av risgrynsgröt.
i ljusblå soffa: Mowie och moí ser på Robin Hood, slukar en hel plastburk pepparkakor och en flaska glögg. Vi utför en räddningsaktion mot en av soffkuddarna med diskborste och bubblande kemikalier efter en smärre olycka med en av muggarna (för alla som tror att de är lika smarta som vi: salt hjälper inte mot glöggfläckar).
hoodiladi hoodiladi, hoppsan vad jag ska till åre på fredag!
hästfantasternas battle
"Brunte är en häst"
Filosofiläraren (som för övrigt är så flummig att hon skulle kunna benämnas som den feminina motsvarigheten till Thomas DiLeva) gav oss i uppdrag att på en varsin liten papperslapp skriva upp hur vi såg Brunte framför oss (jag antar att vad hon ville komma åt var just hur olika människor upplever världen/känslor/händelser/abstrakta hästar som heter Brunte).
Efter att alla lämnat in sin lapp läser Fru DiLeva upp dem högt i klassen.
De med kunskap om ämnet "hästars utseende" har förstås svävat ut ordentligt i sina beskrivningar av denna varelse, målat ut sina meningar med råge och efter bästa förmåga tryckt in så många avancerade ord de bara förmått på den 4x4 cm stora lappen (jag förstår dock inte vilka hjärnceller i dessa människors skallar som fick dem att tro att de kan briljera i en situation som denna - vilka auktoriteter får man av att kunna visa att man har egenskapen att kunna använda sig av ord som bläs, stjärn och strumpa ur hästvinkel?).
Iallafall dök det upp en lapp där ordet uttrycket "fux" stod nedskrivet. "Brunte är fux-färgad". Förstås undrar den inte så pålästa läraren vad detta innebär för färgton (förstås har större delen av klassen ingen aning om svaret på den frågan men har för stor självdistans för att ens orka undra över det).
En hästfantast svarar att: "är man fux-färgad är man ljusbrun".
En annan hästfantast svarar: "nej, mer typ som orange!"
En tredje hästfantast inävänder: "men om det ska vara en riktig fux måste väl han ha mörk man, ju?"
och plötsligt inser vi att tio minuter av lektionen gått åt till att klassens ridjäntor ska få tjafsa om vad ordet "fux" innebär. och plötsligt inser jag vilken hemsk bild man ibland får av värmland av att bo på det här stället.
Filosofiläraren (som för övrigt är så flummig att hon skulle kunna benämnas som den feminina motsvarigheten till Thomas DiLeva) gav oss i uppdrag att på en varsin liten papperslapp skriva upp hur vi såg Brunte framför oss (jag antar att vad hon ville komma åt var just hur olika människor upplever världen/känslor/händelser/abstrakta hästar som heter Brunte).
Efter att alla lämnat in sin lapp läser Fru DiLeva upp dem högt i klassen.
De med kunskap om ämnet "hästars utseende" har förstås svävat ut ordentligt i sina beskrivningar av denna varelse, målat ut sina meningar med råge och efter bästa förmåga tryckt in så många avancerade ord de bara förmått på den 4x4 cm stora lappen (jag förstår dock inte vilka hjärnceller i dessa människors skallar som fick dem att tro att de kan briljera i en situation som denna - vilka auktoriteter får man av att kunna visa att man har egenskapen att kunna använda sig av ord som bläs, stjärn och strumpa ur hästvinkel?).
Iallafall dök det upp en lapp där ordet uttrycket "fux" stod nedskrivet. "Brunte är fux-färgad". Förstås undrar den inte så pålästa läraren vad detta innebär för färgton (förstås har större delen av klassen ingen aning om svaret på den frågan men har för stor självdistans för att ens orka undra över det).
En hästfantast svarar att: "är man fux-färgad är man ljusbrun".
En annan hästfantast svarar: "nej, mer typ som orange!"
En tredje hästfantast inävänder: "men om det ska vara en riktig fux måste väl han ha mörk man, ju?"
och plötsligt inser vi att tio minuter av lektionen gått åt till att klassens ridjäntor ska få tjafsa om vad ordet "fux" innebär. och plötsligt inser jag vilken hemsk bild man ibland får av värmland av att bo på det här stället.
god jul dicken, här får du!
härmed ger jag världens invånare i uppdrag att gå in på facebook
och skriva följande meddelande till nick djupsjö:
"SKOPAN!"
då det var ett smeknamn hans syster gav honom när han var liten för att han på den tiden hade så grovt underbett.
tack mäkipäkimax för att du gjorde min söndag minnesvärd med denna info!
jag är så jävla blå
Inbitna läsare kanske kan dra sig till minnes att jag, någonstans i november, i bokstäver skildrade mina åk då vi befann oss på en tävling i Norge. Congratz, alla löss, today I will do it again! Så detaljerat, så precist, så exakt beskrivet i detalj att ni knappt behöver sluta ögonen för att se det ur mitt perspektiv och plötsligt känna hur er nuvarande magkänsla erkätts med min dåvarande.
It goes ungefärligen like this:
pip pip pip START!, höger, vänster, ur.
min skida valde liksom att lite nonchalant hoppa av mig i tredje käppen
stuck in the lathet-in-värmestuga-blues again
cravings:
varm choklad med vispgrädde i toppstugan
dunjacka
grönt äpple
en till varm choklad med vispgrädde i toppstugan
lite simpla skämt så att ja får skratta utan att behöva tänka
någon att kasta snö på
man kanske ska skola om sig till pärlplatteläggare?
inte så jävla krävande sport, det där.
It goes ungefärligen like this:
pip pip pip START!, höger, vänster, ur.
min skida valde liksom att lite nonchalant hoppa av mig i tredje käppen
stuck in the lathet-in-värmestuga-blues again
cravings:
varm choklad med vispgrädde i toppstugan
dunjacka
grönt äpple
en till varm choklad med vispgrädde i toppstugan
lite simpla skämt så att ja får skratta utan att behöva tänka
någon att kasta snö på
man kanske ska skola om sig till pärlplatteläggare?
inte så jävla krävande sport, det där.
Eliterna goes "Eremiterna"
location : funäsdalen (2.0)
lasting : torsdag-tisdag
staying : Funäsdalsporten (LYX!)
roomies : emilia, evelina
status : halvblå tår och isbitar i muschen jag inte odlat än
räck upp handen, ni som vet hur det känns att ställa sig i backen 07:30 på morgonen med två par skidor på axlarna, hår som blir pensionärsvitt av frost, termometern visar -15 och det enda du har på dig är en tunn vindjacka och en fartdräkt som man önskar rymde fem par mjukisbyxor men som IRL endast rymmer två par underställ i samma tjocklek som ett ritpapper?
jamen ojdå, johanna lindberg med startnummer 60 vinkar visst som en galning!
Som vanligt står funäsdalarna för skitsnygga arrangemang (funktionärerna och de arbetande på race office hade till och med glitter i håret datumet till ära), men trots att vi nu tränat i tävlingsbacken två dagar i rad lyckas jag bannemej inte prestera. Om någon någonsin hört mig säga att jag är en tävlingsmänniska kan ni nu stryka det uttalandet ur arkivet, för under denna säsongs hittils sex genomförda tävlingar har jag verkligen bevisat att det är jag inte. Jag presterar inte bra på tävling, hur taggad jag än är på start och hur sur och vresig jag än blir när det inte går bra. Jag tror verkligen inte att jag har valt rätt hobby (/in this case: heltidsarbete). Och ärligt talat tror jag inte heller att jag får ut något av att googla "10 steg till att bli lyckad".
anyways:
eftersom att snitt-temperaturen ligger jävligt lågt här i trakterna har även vår aktivitetsfrekvens legat och guppat på en relativt energisparande nivå. Detta innebär undermenat att vi gjort till en princip att inte sticka näsan utanför dörren annat än vid tävlingstillfällena (vanligtivs föredrar man att titta på vännernas åk, dra några lines i backarna eller bara hänga på stavarna och snacka goja framför att sitta och häcka inne i en värmestuga) vilket har bidragit till att torsby skidgymnasium sedan i onsdags kväll bedrivit en ganska extrem form av isolation i våra stiliga lägenheter. Exempelvis blev dagens tävling för damerna klar ganska kvickt och vi flydde därmed omedelbart tillbaka till stugorna och somnade i soffan framför teven i två timmar. Vi tog mod till oss att knalla några hundra meter till ICA och inhandla en varsin produkt under kategorin "kaloribomb" innan vi illa kvickt stängde lägenhetsdörrarna bakom oss igen. Under kvällarna har jag och the big K endast förmått oss till att bänka oss framför datorn och nöta OC (vilket i och försig kräver att jag går från min lägenhet till hans vilket innebär att jag egentligen ligger ett litet steg före resten på kaloribrännar-mätaren) innan vi skallar kuddarna klockan 22 och suckar och stönar att "oj, sicken jobbig dag vi haft".
The eremit-way att vara elitidrottare.
Det mest spännande som har hänt är väl att jag har provat leverpastej och purjolök på mjuksmörgås. Till min stora förvåning och förtret (vem fan vill säga att "min favoritmaträtt är purjolöksmackor!" ?) smakade det faktiskt bra.
Jag funderar på att sy ihop mitt duntäcke till en korv, göra hål för armarna och sedan använda den som overall imorgon, jag är faktiskt inte ett sådant där mastodont-fan av tappa känseln i benen.
lasting : torsdag-tisdag
staying : Funäsdalsporten (LYX!)
roomies : emilia, evelina
status : halvblå tår och isbitar i muschen jag inte odlat än
räck upp handen, ni som vet hur det känns att ställa sig i backen 07:30 på morgonen med två par skidor på axlarna, hår som blir pensionärsvitt av frost, termometern visar -15 och det enda du har på dig är en tunn vindjacka och en fartdräkt som man önskar rymde fem par mjukisbyxor men som IRL endast rymmer två par underställ i samma tjocklek som ett ritpapper?
jamen ojdå, johanna lindberg med startnummer 60 vinkar visst som en galning!
Som vanligt står funäsdalarna för skitsnygga arrangemang (funktionärerna och de arbetande på race office hade till och med glitter i håret datumet till ära), men trots att vi nu tränat i tävlingsbacken två dagar i rad lyckas jag bannemej inte prestera. Om någon någonsin hört mig säga att jag är en tävlingsmänniska kan ni nu stryka det uttalandet ur arkivet, för under denna säsongs hittils sex genomförda tävlingar har jag verkligen bevisat att det är jag inte. Jag presterar inte bra på tävling, hur taggad jag än är på start och hur sur och vresig jag än blir när det inte går bra. Jag tror verkligen inte att jag har valt rätt hobby (/in this case: heltidsarbete). Och ärligt talat tror jag inte heller att jag får ut något av att googla "10 steg till att bli lyckad".
anyways:
eftersom att snitt-temperaturen ligger jävligt lågt här i trakterna har även vår aktivitetsfrekvens legat och guppat på en relativt energisparande nivå. Detta innebär undermenat att vi gjort till en princip att inte sticka näsan utanför dörren annat än vid tävlingstillfällena (vanligtivs föredrar man att titta på vännernas åk, dra några lines i backarna eller bara hänga på stavarna och snacka goja framför att sitta och häcka inne i en värmestuga) vilket har bidragit till att torsby skidgymnasium sedan i onsdags kväll bedrivit en ganska extrem form av isolation i våra stiliga lägenheter. Exempelvis blev dagens tävling för damerna klar ganska kvickt och vi flydde därmed omedelbart tillbaka till stugorna och somnade i soffan framför teven i två timmar. Vi tog mod till oss att knalla några hundra meter till ICA och inhandla en varsin produkt under kategorin "kaloribomb" innan vi illa kvickt stängde lägenhetsdörrarna bakom oss igen. Under kvällarna har jag och the big K endast förmått oss till att bänka oss framför datorn och nöta OC (vilket i och försig kräver att jag går från min lägenhet till hans vilket innebär att jag egentligen ligger ett litet steg före resten på kaloribrännar-mätaren) innan vi skallar kuddarna klockan 22 och suckar och stönar att "oj, sicken jobbig dag vi haft".
The eremit-way att vara elitidrottare.
Det mest spännande som har hänt är väl att jag har provat leverpastej och purjolök på mjuksmörgås. Till min stora förvåning och förtret (vem fan vill säga att "min favoritmaträtt är purjolöksmackor!" ?) smakade det faktiskt bra.
Jag funderar på att sy ihop mitt duntäcke till en korv, göra hål för armarna och sedan använda den som overall imorgon, jag är faktiskt inte ett sådant där mastodont-fan av tappa känseln i benen.
det högtidliga slaget
AIM's bidrag till pepparkakshustävling:
Transvestithästen - en pepparkakshushäst i egen design med handväska, läppstift, halsband, plattad man (han hade lagt ner mycket arbete på sitt utseende här förstår ni, han har vanligtvis krulligt hår) och gigantiskt könsorgan.
varför ska vi vinna tävlingen?
denna transvestithäst är en otrolig kreativ skapelse som endast kan framtas och skapas av riktigt skarpa intellekt, vilket gör själva idén till en bedrift i sig. Eftersom att grundidén var att bygga en Trojansk häst (vilken människor får plats att vistas i) anser vi att detta bidrag med råge är kvalificerat som pepparkakshus.
PMR's bidrag till pepparkakshustävling:
Iglon - en avancerad bostad med färggrann dekoration och tillbehör i form av en palm, en pingivn, en fiskdamm och en hiphop-eskimå.
varför skall vi vinna tävlingen?
för det första är det en pepparkakshustävling, vilket innebär att hästen redan ifrån början är så malplacerad att den diskvalificerar sig själv, en DNS - did not start - så att säga. För övrigt är iglon en glädjespridare som med sina färger och sin avancerade arkitektur förgyller vistelsen i rummet, för att inte tala om att den, som den glacerade sockerbomb den är, garanterat kommer att smaka bättre än motståndarens bidrag just på grund av den påkostade användningen av glasyr. Dessutom var detta bidrag färdigt på kortast tid!
Röstningen är hittils mycket jämn med 5 mot 4.
Vilken tycker ni ska vinna? VOTE!
the torsby firm war
AIM
Aspen Independence Movement
medlemmar; anton lindblad, karl olofsson
ambitioner: att arbeta för ett friare Aspen där fler än fem personer får umgås i samma lägenhet och där tanterna inte beslagtar alla tvättider. Planerar att framföra sina revolutionära åsikter genom attentat mot diverse boende på just området aspen samt invecklade operationer för att succesivt sänka Leif.
avdelningar: har en politisk och en mer våldsinriktad del. Alla medlemmar är mer eller mindre delaktiga i all verksamhet.
intagningskriterier: du måste kunna bänka 100 kilo
slagord: "Bekämpa systemet!" (eller något på en liknande abstrakt nivå)
PMR
Plankornas Motståndsrörelse
medlemmar; emilie cedervärn, johanna lindberg
ambitioner: att göra uppror mot AIM och allt vad de står för (förutom på vissa punkter, tex. gällande Leif). Vilka frågor AIM än engagerar sig finns hos PMR en ständig strävan att om dessa frågor endast tycka på ett sätt: precis tvärtom. Det ligger i denna motståndsrörelses intresse att med alla medel bekämpa AIM och allt de står för. Är de blå är PMR röda, har AIM fötterna på jorden går PMR på händer etc.
samtliga medlemmar bär ett socialt handikapp i den mån att de inte kan ta entrédörren in på faktoriet utan måste använda andra metoder (vilket vi i namnet representerar med "plankorna")
nuvarande projekt: fullkomligt förinta fienden i en pepparkakshustävling tisdagen den nionde.
slagord: "FÖRINTA AIM! (och med dem även all låg, omogen humor hos 18-åringar som borde växt upp)"
hello, my name is hets!
inte för att ni är intresserade, NEJ förstås inte. som bloggare ska man ju inte vara en "hej, idag har jag...", men nowadays har jag faktiskt aningen tight med tid att filosofera fram stora, viktiga och spännande issues att posta one-way ut i cyberrymden så framöver kommer det hela ligga på en något torrare nivå. eftersom att jag numera är en mycket mogen 17-åring accepterar jag det hela med ett hasta la vista, babe! och nöjer mig med att endast fantisera min självmordshängning i kristallkronan istället för att göra verklighet av den.
var nu snälla och be för att tvättmaskinerna är lediga
och ha lite disco med er själva till Hot Chips "Out at the pictures"
en utomjordiskt felande måndag
01:00 - har suttit i framsätet på en minibuss och kramats med en Emilias rökta lax i 8 timmar. jag vill vomera på hela innehållet i min ipod samt på sätet som aldrig någonsin känts hårdare eller mer obekvämt.
03:00 - har suttit i framsätet på en minibuss i 10 timmar och kommit hem till den snöklädda värmländska byhålan igen. hela samhället ekar tomt sånär som på lite julbelysning i annars mörka lägenhetsfönster.
04:00 - MIN säng. MITT duntäcke. MIN köksklocka med the sound of an atombomb in a bond-film.
08:30 - vaknar. och det ösregnar.
10:30 - samhällslektion. tejp till att hålla upp ögonlocken, någon?
11:45 - stuvade makaroner och köttbullar aka tuggmotståndslös barnmat man skulle lyckas dricka utan att ens ha stoppat i en mixer. länge leve hårdmackorna.
12:15 - promenad i regn hem med en moberg och en pontus som vägrar sluta kasta snö.
12:30 - dränk mig i skolböcker.
13:50 - moberg kommer in och sjunger en sång han har skrivit om sin historielärare.
refrängen gick :
Stig-Börje, du är en jävla fikus
Stig-Börje, du är en jävla bög
14:15 - vi tittar på när pappa rune i sunes sommar säger "perfekt bågsträng, håkan!"
14:25 - jag har huvudvärk och moberg skriver en låt om stockholmare.
03:00 - har suttit i framsätet på en minibuss i 10 timmar och kommit hem till den snöklädda värmländska byhålan igen. hela samhället ekar tomt sånär som på lite julbelysning i annars mörka lägenhetsfönster.
04:00 - MIN säng. MITT duntäcke. MIN köksklocka med the sound of an atombomb in a bond-film.
08:30 - vaknar. och det ösregnar.
10:30 - samhällslektion. tejp till att hålla upp ögonlocken, någon?
11:45 - stuvade makaroner och köttbullar aka tuggmotståndslös barnmat man skulle lyckas dricka utan att ens ha stoppat i en mixer. länge leve hårdmackorna.
12:15 - promenad i regn hem med en moberg och en pontus som vägrar sluta kasta snö.
12:30 - dränk mig i skolböcker.
13:50 - moberg kommer in och sjunger en sång han har skrivit om sin historielärare.
refrängen gick :
Stig-Börje, du är en jävla fikus
Stig-Börje, du är en jävla bög
14:15 - vi tittar på när pappa rune i sunes sommar säger "perfekt bågsträng, håkan!"
14:25 - jag har huvudvärk och moberg skriver en låt om stockholmare.
ibland är det svårt att skaffa sponsorer
När man presterar bra på en tävling brukar man ju för det mesta få någon form av förmånligt pris. När vi var små bestod priserna mestadels av fina pokaler och färgglada medaljer, men allt eftersom man blir äldre förbytts dessa alltmer av chokladaskar och prispengar i ganska massiva summor. Men på vissa platser väljer man helt enkelt att dela ut andra priser till åkarklientelets vassare förmågor, vilket vi bland annat har fått se bevis på denna helg.
Kommer man top 6 på en tävling i arvidsjaur får man en låda ren- och älgkött att ta med sig hem och ställa i prisskåpet. Grattis, Emilia och Ida!
(jag var lite sämre så jag fick ingen korv men det gör inget för jag får vindruvor till middag)
grattis johanna, äntligen gammal som alla andra i sin ålder
Vad man lär sig när man har är född i december är att man tappar själva gnistan med att fylla år. Presenter, tårta, serpentiner och younameit är förstås alltid lika spännande (jag tänker aldrig bli en människa som "slutar fylla år" vid 40 års ålder), men man vaknar inte upp på sin födelsedag och känner att luften är tjock av lycko-molekyler eller att min tandborstning plötsligt görs lite mognare än den gjordes dagen före.
Varför?
För att när jag för två veckor sedan insåg att "snart fyller jag 17" hade redan pontus, moberg och isak - alias januari-/februaribarn - en månad tidigare insett att "snart fyller vi 18" och börjat räkna ner.
Så det enda jag har gjort nu är att komma ikapp. Att bli lika gammal som alla andra i min ålder, att inte längre falla offer för en massa fjortisskämt eller gliringar om att "ja, vissa är ju bara 16...".
Istället kommer jag tjugofyrasju att få höra kommentarer om att "ja, vissa fyller ju snart 18!".
Grattis grattis grattis till mig dårå!
Moberg och Emil gav mig, dagen till ära, ett samtal på turkisk-kinesiska.
Mina sambos sjöng för mig på frukosten och pappa har köpt en tårta.
Party på 16 kvadrat!
92 mils pain in the ass
location : arvidsjaur
lasting : torsdag-söndag
staying : camp gielas
roomies : malin, emilia, ida
status : tävlingstagg
Att sitta i en buss i exakt en hel dag är faktiskt en ganska konstig känsla. Vi packar bussen tidigt på morgonen, åker, ser solen gå upp, kör kör kör kör, kliver ur bussen för att köpa godis på en mack, kör kör kör, käkar lunch, kör kör kör, ser solen gå ner. Exakt tolv timmar tog det.
Nu kan undrar alla säkert nyfiket hur roar man sig under en tolv timmars bussresa?
Some news for you:
det gör man inte.
man lyssnar på Afasi och Filthy i två timmar
man somnar lite till och från
man byter till The Whip istället
man kollar på OC med karl
man käkar upp en hel påse nötter
man får ont i rumpan
man får ont i nacken
man bråkar med mr K hela sista timmen eftersom att han suttit stilla i elva timmar vilket gör honom överenergisk och skitdryg
så vad kommer nu?
träningsfredag
tävlingslördag
tävlingssöndag
förhoppningsvis med lite twist av julstämning
det stora steget för mänskligheten
Än en gång har mitt skarpa intellekt skrivit historia i kategorin vetenskapliga upptäckter. Den här gången har jag och min näsa för logik sökt upp och löst den vanliga men ack så mystiska frågan :
vart tar strumporna som försvinner i tvätten vägen?
Runt lucköppningen på maskinen sitter det något lager med gummilister som är vikta och korsade med varandra i egenskap av att hålla luckan tät så att inte allt tvättvatten läcker ut då maskinen är igång. Dessa grå gummilister - tröskeln in till maskinen, if you wish - kan man ta tag i och "veckla ut", och vad man då finner bakom dem är ett litet dolt utrymme ligger som en ram runt hela lucköppningen. En lönnficka, ett vip-room, en skattkammare. Innanför dessa lister ligger strumporna och jäser i skvalpvattnet som skvätter in ifrån strömmarna i tvättrumman. Set them free och så behöver vi aldrig mer behöva klä oss i omaka strumpor!
detektiven tackar : den lilla vita ankelstrumpan som viskade i mitt öra om gömstället i samband med detektivens stora tvätt-event under eftermiddagen.
vart tar strumporna som försvinner i tvätten vägen?
Runt lucköppningen på maskinen sitter det något lager med gummilister som är vikta och korsade med varandra i egenskap av att hålla luckan tät så att inte allt tvättvatten läcker ut då maskinen är igång. Dessa grå gummilister - tröskeln in till maskinen, if you wish - kan man ta tag i och "veckla ut", och vad man då finner bakom dem är ett litet dolt utrymme ligger som en ram runt hela lucköppningen. En lönnficka, ett vip-room, en skattkammare. Innanför dessa lister ligger strumporna och jäser i skvalpvattnet som skvätter in ifrån strömmarna i tvättrumman. Set them free och så behöver vi aldrig mer behöva klä oss i omaka strumpor!
detektiven tackar : den lilla vita ankelstrumpan som viskade i mitt öra om gömstället i samband med detektivens stora tvätt-event under eftermiddagen.
nu är det fritt fram
Jag har hållit fast vid mina principer om att inget julpynt får se dagens ljus innan den första december, men nu har även valbergsvägen 31A dukat under för intåget av det stora röda. Dock har jag inte krutat på som en eller annan småbarnsmamma, min budget ger min fantasi raka motsatsen till fria tyglar på dekorationsfronten, utan istället ekonomiskt och praktiskt ställt ut små väl valda guldkorn i mitt hem som i all sin enkelhet ändå är julens stöttepelare - och så även stöttepelare för upprätthållningen av julstämningen (som SVTs julkalender troligtvis inte pliktenligt kommer att göra i år heller).
1) julgranskulor 19:50 på konsum i en redan befintlig grön växt (vilken jag har för mig att min mamma döpte till någonting klyschigt som jag inte kommer ihåg)
2) glögg med tillbehör som absolut är ett prisvärt pynt då den sent om sido kommer att göra praktisk nytta i sin egenskap av mycket smakfull dryck
3) porslinstomte jag fick av momomofa i present - chict, sentimentalt och ekonomiskt
som ett brev på posten fick lilla landet lagom även snö denna decembers premiärdag. tack, tomten!
yoda och jag
Alla känner nog till det där tillståndet då man nästan exploderar av samtalsämnen då man inte träffat en viss person på mycket länge. Hur man har en massa frågor och hur man nästan skulle behöva skriva en lista för att få med allting man behöver få ur sig för att trycket inte ska orsaka hål eller läckor i någon skarv så att man pyser ihop till en liten hög. Jag kan lyckligt meddela att jag har tillgång till den exceptionella medicinen mot denna åkomma, en medicin som dock även har recieved egenskapen "beroendeframkallande": att ta en latte med Albert Gibbs. Att spendera någon timme med Albert på waynes vill jag påstå botar mycket. Jag har inte testat behandlingen på hösnuva eller kikhosta, men jag tror skarpt på att den skulle fungera även där. Denne lille man är inte bara den enda levande varelse med samma rumpstorlek som jag själv, nej, utan han är även troligtivis den enda människan jag någonsin kommer att få höra använda ordet "paradoxalt" i vardaglig konversation.
På alla fronter är han Yoda medan jag är Anakin.
Anakin eller en skruv som fallit av ett defekt lasersvärd.
Dessutom var han bussig att bjuda mig på söndagens 56-kronors förtäring.
Som ett litet p.s. har jag aldrig upplevt på mycket folk på stan en söndag som jag gjorde i gävle igår. Skyltsöndag och första advent i all ära, men jag trodde inte att det skulle kunna medföra en cf-liknande folkfest mitt i ett grått november med snöblandat regn. Positiv surprise, I presume, men vilket pulver kom på idén att ge bort gratis tutor till alla barn?!
