grattis johanna, äntligen gammal som alla andra i sin ålder
Vad man lär sig när man har är född i december är att man tappar själva gnistan med att fylla år. Presenter, tårta, serpentiner och younameit är förstås alltid lika spännande (jag tänker aldrig bli en människa som "slutar fylla år" vid 40 års ålder), men man vaknar inte upp på sin födelsedag och känner att luften är tjock av lycko-molekyler eller att min tandborstning plötsligt görs lite mognare än den gjordes dagen före.
Varför?
För att när jag för två veckor sedan insåg att "snart fyller jag 17" hade redan pontus, moberg och isak - alias januari-/februaribarn - en månad tidigare insett att "snart fyller vi 18" och börjat räkna ner.
Så det enda jag har gjort nu är att komma ikapp. Att bli lika gammal som alla andra i min ålder, att inte längre falla offer för en massa fjortisskämt eller gliringar om att "ja, vissa är ju bara 16...".
Istället kommer jag tjugofyrasju att få höra kommentarer om att "ja, vissa fyller ju snart 18!".
Grattis grattis grattis till mig dårå!
Moberg och Emil gav mig, dagen till ära, ett samtal på turkisk-kinesiska.
Mina sambos sjöng för mig på frukosten och pappa har köpt en tårta.
Party på 16 kvadrat!
satan, jag glömde gratta. grattis!
Det säger du inte när du kan fråga Moberg ''Hur gammal är duu nudå, jag är bara 29!''
Moberg: ''Jag är 30...'' med ett suck större än en hvalross'
det inbillar mina föräldrar mig också att jag borde vara glad över, men jag anser att det stora lidande mitt födelsedatum just nu orsakar mig överskrider den lilla lilla lyckan jag kommer att uppleva där runt 30-årskrisen. YNK! ><
Där var det alltså officiellt: Lene tänker som en 40-50-åring;)
