the art of a buj

"Brunte är en häst"

Filosofiläraren (som för övrigt är så flummig att hon skulle kunna benämnas som den feminina motsvarigheten till Thomas DiLeva) gav oss i uppdrag att på en varsin liten papperslapp skriva upp hur vi såg Brunte framför oss (jag antar att vad hon ville komma åt var just hur olika människor upplever världen/känslor/händelser/abstrakta hästar som heter Brunte).

Efter att alla lämnat in sin lapp läser Fru DiLeva upp dem högt i klassen.
De med kunskap om ämnet "hästars utseende" har förstås svävat ut ordentligt i sina beskrivningar av denna varelse, målat ut sina meningar med råge och efter bästa förmåga tryckt in så många avancerade ord de bara förmått på den 4x4 cm stora lappen (jag förstår dock inte vilka hjärnceller i dessa människors skallar som fick dem att tro att de kan briljera i en situation som denna - vilka auktoriteter får man av att  kunna visa att man har egenskapen att kunna använda sig av ord som bläs, stjärn och strumpa ur hästvinkel?).

Iallafall dök det upp en lapp där ordet uttrycket "fux" stod nedskrivet. "Brunte är fux-färgad". Förstås undrar den inte så pålästa läraren vad detta innebär för färgton (förstås har större delen av klassen ingen aning om svaret på den frågan men har för stor självdistans för att ens orka undra över det).
En hästfantast svarar att: "är man fux-färgad är man ljusbrun".
En annan hästfantast svarar: "nej, mer typ som orange!"
En tredje hästfantast inävänder: "men om det ska vara en riktig fux måste väl han ha mörk man, ju?"

och plötsligt inser vi att tio minuter av lektionen gått åt till att klassens ridjäntor ska få tjafsa om vad ordet "fux" innebär. och plötsligt inser jag vilken hemsk bild man ibland får av värmland av att bo på det här stället.