the art of a buj

Min käre Karl är en av det ständigt ökande antalet människor som har för vana att roa sig genom att "youtuba". Han är mästare i att sitta och nöta filmklipp och videos och sedan efteråt med entusiasm komma springandes och med lysande ögon stoltsera med vad han hittat. Han visar och han länkar och han skriver alltid rätt sökord.

Eftersom att jag är wannabe, mainstream och faller för grupptryck har jag förstås också försökt kasta mig in ämnet "youtubing". Min inre gruppvarelse vill också stoltsera, visa, dela med mig av mina vetskaper som the big K kan.

Men hur tusan gör man?
Jag kommer in på sidan och jag hittar rutan med texten "sök". Men sen då?
Jag vet inte om de inbitna youtube-mästarna har någon slags vision av vad de vill se och söker på ett ord eller en fras som tilltalar dem, om de bara plockar ett ord ur arkivet i bakhuvudet och hoppas på det bästa eller om de är så pass uppdaterade att de av någon anledning liksom vet vad som är nytt, vad som är fresh, vad man bör se på youtube precis just nu.

Säg inte att fantasi fattas mig. Säg inte att kunskapen fattas mig.
Men när allt jag ser är det blinkande strecket i sök-rutan och det enda som finns i kategorin "videos watched right now" är en massa intervjuer med Heath Ledger, då inser jag att det här är inte mitt forum. Jag är inte skapad för att spendera timmar framför videoklipp på internet, jag är inte funtad åt det håll där begåvade människor har tålamod att på egen hand leta runt efter en nål i en höstack för att få några minuters enjoyment.

Jag klarar mig endast med färdigheten att kunna googla, resten av äran skänker jag till karl.
Youtube är inte min grej.