benjamin och jag
Det här är min lilla kompis. Min lilla kompis heter Benjamin. Jag fick Benjamin i julklapp av mamma.
Benjamin är mitt enda sällskap denna tisdagkväll. Halva kommande onsdag också. Eller ja, vi kan
väl säga att det är han & jag, ett tomt ekande torsby, en skål med torkade bananer, en väldigt skön
reklam-hoodtröja med texten "no sugar" (päronsplit till den som gissar rätt produkt!) och zorro på teve.
byhålan utan skidåkare är som south park utan att kenny dör.
already redo för beach nollnio
erfarenheter måndag :
- frisörspeglar är precis lika onda som provhytt-speglar. Man sitter där i stolen med blött och stripigt hår som en eller annan gollum och stirrar på sitt eget ansikte i 40 minuter tills det till slut blivit alldeles förvridet och man ser ut som världshistoriens hemskaste människa / någonting katten nyss släpat hem (och ätit upp OCH sedan spytt ut igen). Hos frisören kan man inte heller vrida på ansiktet för att slippa lidandet utan måste lamt sitta med näsan rakt mot spegeln. jag var nästan skärrad av min egen fulhet när jag gick därifrån.
- gävles nya waynes är en rejäl succé, bara att välja och vraka mellan alla vrålmysiga soffhörnor.
- självscanningen på ikea kånglar. Alltid.
- det ÄR tekniskt möjligt för en johanna lindberg-rollin'-on-tusen-spänn-i-månaden att köpa plagg från whyred. jag är ingen modebloggare, men jag bifogar en bild bara för att visa hur jädra schtek jag är.
(in other words : idag har jag hängt på stan med hedvig, klippt mig och gått lös på ikea. trodde att jag skulle lyckas tjacka en massa spännande shit i sista-rycket-rean men tji fick jag, istället blev detta the day of shopping new stuff to the crib. aldrig hade jag väl trott att jag någonsin skulle köpa en smyckesskrin på indiska för 70 spänn liksom, men jag hade väl antagligen ett behov av att fylla den kvot stålar man måste slösa på onödigt skit per år.
frisören diggade för övrigt mitt hår och tyckte mitt anda mellannamn skulle bli beach-svallet)
uppskattning
Mottaget : 28 stycken sms från mäki med texten
"Slyna Slyna Slyna Slyna Slyna Slyna"
han vet hur man imponerar, han!
tack för två trevliga dagar, idioter.
även om ni är världens största mobbare.
"Slyna Slyna Slyna Slyna Slyna Slyna"
han vet hur man imponerar, han!
tack för två trevliga dagar, idioter.
även om ni är världens största mobbare.
inte någon jädra valp
Kalle Den Stores nya påhitt är att jag är valpig. Just det, valpig.
Jag har inte direkt fattat innebörden av uttrycket men eftersom att han pekar på mig och ropar "VALPEN!" i princip varje gång jag rör en muskel (han hade särskilt roligt före jul då vi var ute och gick på den blanka isen torsbys vägar under en period var täckt av, jag kunde inte ta ett steg utan att han utsatte mig för värsta sortens trackasserier och gjorde en massa ryckiga rörelser och miner samtidigt som han påstod att såhär gör du!) antar jag att det har något med mitt rörelsemönster att göra.
Okoordinerad, osynkad, ryckig, tafatt.
Jag vill bara klargöra att jag inte är valpig. Jag skulle snarare vilja påstå att definitionen av mig är raka motsatsordet till valpig - ett motsatsord som egentligen inte finns eftersom att "valpig" först och främst inte ens är ett ord. Mannen insisterar på att han hört någon radiopratare använda ordet, men även sveriges radio kan väl göra misstag.
valpig är inte ett ord. inte heller valpigt eller valpighet.
och även om det vore det är jag INTE en valp!
Jag har inte direkt fattat innebörden av uttrycket men eftersom att han pekar på mig och ropar "VALPEN!" i princip varje gång jag rör en muskel (han hade särskilt roligt före jul då vi var ute och gick på den blanka isen torsbys vägar under en period var täckt av, jag kunde inte ta ett steg utan att han utsatte mig för värsta sortens trackasserier och gjorde en massa ryckiga rörelser och miner samtidigt som han påstod att såhär gör du!) antar jag att det har något med mitt rörelsemönster att göra.
Okoordinerad, osynkad, ryckig, tafatt.
Jag vill bara klargöra att jag inte är valpig. Jag skulle snarare vilja påstå att definitionen av mig är raka motsatsordet till valpig - ett motsatsord som egentligen inte finns eftersom att "valpig" först och främst inte ens är ett ord. Mannen insisterar på att han hört någon radiopratare använda ordet, men även sveriges radio kan väl göra misstag.
valpig är inte ett ord. inte heller valpigt eller valpighet.
och även om det vore det är jag INTE en valp!
nånstansh i tjugotvå minus
Ny residens : stuga mitt ute i ingemansland. Familjen och jag, jag och familjen. Vi har en frystoa och bondkanaler och inte så glamourösa våningssängar, men det hänger en reflex med texten "gävleborg" på ytterdörren så jag tror att det här stället själsligt är som gjort för oss fyra.
Jag vet inte varför jag kommer att tänka på That 70's show när hela familjen sitter bänkad framför en liten bildspelande apparat som visar sagan om kungens återkomst i samma size som locket på chokladasken (är man för övrigt en tragisk sate om man känner ett sting i hjärtat varje gång en häst skadas i en film?). Det kan ha något med träpanelen eller alla konstiga fåtöljer i vardagsrummet att göra, hela sitta-i-stuga-känslan präglas liksom även av 30-år-försent-känsla. Dock tror jag att pappa hade lite längre hår när det begav sig.
Hur som haver hade jag totalt glömt bort hur mysigt det faktiskt kan va att sitta i en isolerad timmerstuga. Åtminstonde för en kort period. Eftersom att denna söndag är den fjärde dagen i denna fjällstuga nummer 24 ligger jag ungefär på gränsen till att börja klättra på väggarna, men hittils har jag faktiskt känt mig riktigt bekväm i det där soffhörnet framför funäsdalens minsta teve. "Här kan jag vara mig själv".
Dock tar jag tillbaka alla mina tidigare uttalanden om att gävlemål är en dialekt nära rikssvenskan. Efter att ha lyssnat på min lillebror i fyra dagar har jag insett att nära rikssvenskan är precis vad gävlemål inte är. Snarare rätt långt ifrån, faktiskt. "Va gölu nulå? Hur äle mäle?". Fan tarej lillebror, du förstörde min vision (dock anser jag fortfarande att jag själv pratar rikssvenska, sånär som när det där något norrländska sh-ljudet hamnar i slutet på "nångonstans" och blir "nånstansh")
veckans uttalande:
"det kommer bannemej aldrig bli fred i israel... asfaltera hela området och gör en nöjespark av det!" / pap
Jag vet inte varför jag kommer att tänka på That 70's show när hela familjen sitter bänkad framför en liten bildspelande apparat som visar sagan om kungens återkomst i samma size som locket på chokladasken (är man för övrigt en tragisk sate om man känner ett sting i hjärtat varje gång en häst skadas i en film?). Det kan ha något med träpanelen eller alla konstiga fåtöljer i vardagsrummet att göra, hela sitta-i-stuga-känslan präglas liksom även av 30-år-försent-känsla. Dock tror jag att pappa hade lite längre hår när det begav sig.
Hur som haver hade jag totalt glömt bort hur mysigt det faktiskt kan va att sitta i en isolerad timmerstuga. Åtminstonde för en kort period. Eftersom att denna söndag är den fjärde dagen i denna fjällstuga nummer 24 ligger jag ungefär på gränsen till att börja klättra på väggarna, men hittils har jag faktiskt känt mig riktigt bekväm i det där soffhörnet framför funäsdalens minsta teve. "Här kan jag vara mig själv".
Dock tar jag tillbaka alla mina tidigare uttalanden om att gävlemål är en dialekt nära rikssvenskan. Efter att ha lyssnat på min lillebror i fyra dagar har jag insett att nära rikssvenskan är precis vad gävlemål inte är. Snarare rätt långt ifrån, faktiskt. "Va gölu nulå? Hur äle mäle?". Fan tarej lillebror, du förstörde min vision (dock anser jag fortfarande att jag själv pratar rikssvenska, sånär som när det där något norrländska sh-ljudet hamnar i slutet på "nångonstans" och blir "nånstansh")
veckans uttalande:
"det kommer bannemej aldrig bli fred i israel... asfaltera hela området och gör en nöjespark av det!" / pap
tolkningsfrågor
Tycker ni inte det är en ganska konstig känsla att få ett sms med texten "Gott nytt år, hoppas du får ett lyckat 2009!" av en människa som man garanterat vet att man kommer kila stadigt med 2009? Av en människa som man garanterat vet att man kommer träffa inom en snart framtid, kanske till och med så lite som inom loppet av en vecka?
"Ha ett bra 2009" är ju som att säga "ha en bra kväll" till någon man precis ska till att gå ut på middag med.
En tredje innebörd kan föstås ha varit "hoppas du får ett lyckat 2009" som i "hoppas ditt nästa år blir mer lyckat än ditt 2008, miserabla jävel".
En tolkningsfråga.
"Ha ett bra 2009" är ju som att säga "ha en bra kväll" till någon man precis ska till att gå ut på middag med.
En tredje innebörd kan föstås ha varit "hoppas du får ett lyckat 2009" som i "hoppas ditt nästa år blir mer lyckat än ditt 2008, miserabla jävel".
En tolkningsfråga.
jag ska inte gråta
Kalle Schulman skrev att han brukar gråta varje nyårsafton.
Jag ska inte gråta, jag ska ha en massa nyårstjohoppsanhejsan med tjejligan i fjällstugan.
jag ska försöka att inte fastna framför Notting Hill klockan nio (som anton gillar och det sätter ett frågetecken framför definitionen "man" på honom).
jag ska inte skriva någon åskrönika,
jag ska inte rada upp några "jag lovar att nästa år ska jag..."
eventuellt kan jag göra ett nyårs-skrik a la Ronja från balkongen, men that's it.
goda nya nyårslöften ni ändå inte kommer att hålla!
Jag ska inte gråta, jag ska ha en massa nyårstjohoppsanhejsan med tjejligan i fjällstugan.
jag ska försöka att inte fastna framför Notting Hill klockan nio (som anton gillar och det sätter ett frågetecken framför definitionen "man" på honom).
jag ska inte skriva någon åskrönika,
jag ska inte rada upp några "jag lovar att nästa år ska jag..."
eventuellt kan jag göra ett nyårs-skrik a la Ronja från balkongen, men that's it.
goda nya nyårslöften ni ändå inte kommer att hålla!
det går inte att fly
Funäsdalen är invaderat.
P-O har valt att kalla det "ghettot".
I vår trygga stuga ute i Hamra är vi säkra. Lite eremit-liknande och ensliga men det skiter vi i.
För Funäsdalen är en irrande, surrande, jäktande liten myrstack.
I två dagar nu har jag sett denna annars så söta lilla by invaderas av människor. Hela byn är liksom överparkerad av bmw's, sportshoparna är trängre än h&m under utförsäljning och när vi skulle handla mat fick vi i princip dra på oss hockeyutrustningen och göra korstecknet innan vi kastade oss in bland alla livsmedelsslukande och hungriga pelikaner som "tjackat feta lyan i fjällen över nyår".
Alla barn har poc-hjälmar och peak-skärp.
Och alla vuxna ska keeeka reeeker, ni vet såna man eeeter.
Visst unnar jag hela stället den ekonomiska knuff i ryggen denna invation innebär, men snälla snälla SNÄLLA Funäsdalen - det räcker med ett Åre!
till alla kritiker av fenomenet utförsåkning som motionsform: åk 15 åk i en storslalombana så får vi se hur glada era benmuskler är efteråt. Nej just det, troligtvis inte glada alls. Faktum är att man hellre i en sådan situation sticker hem och sover klockan ett på dagen än åker vidare. Det var vad vi skulle göra idag, enda tills sällskapets manliga klientel fick för sig att vi innan hemfärd skulle käka lunch på restaurang. Och kolla i en elbutik efter paraboler. Och stå och dregla över ett gäng skotrar i en halvtimme. Nu är klockan halv 4 och jag exploderar i princip i mitt kopiösa behöv av en power nap.
P-O har valt att kalla det "ghettot".
I vår trygga stuga ute i Hamra är vi säkra. Lite eremit-liknande och ensliga men det skiter vi i.
För Funäsdalen är en irrande, surrande, jäktande liten myrstack.
I två dagar nu har jag sett denna annars så söta lilla by invaderas av människor. Hela byn är liksom överparkerad av bmw's, sportshoparna är trängre än h&m under utförsäljning och när vi skulle handla mat fick vi i princip dra på oss hockeyutrustningen och göra korstecknet innan vi kastade oss in bland alla livsmedelsslukande och hungriga pelikaner som "tjackat feta lyan i fjällen över nyår".
Alla barn har poc-hjälmar och peak-skärp.
Och alla vuxna ska keeeka reeeker, ni vet såna man eeeter.
Visst unnar jag hela stället den ekonomiska knuff i ryggen denna invation innebär, men snälla snälla SNÄLLA Funäsdalen - det räcker med ett Åre!
till alla kritiker av fenomenet utförsåkning som motionsform: åk 15 åk i en storslalombana så får vi se hur glada era benmuskler är efteråt. Nej just det, troligtvis inte glada alls. Faktum är att man hellre i en sådan situation sticker hem och sover klockan ett på dagen än åker vidare. Det var vad vi skulle göra idag, enda tills sällskapets manliga klientel fick för sig att vi innan hemfärd skulle käka lunch på restaurang. Och kolla i en elbutik efter paraboler. Och stå och dregla över ett gäng skotrar i en halvtimme. Nu är klockan halv 4 och jag exploderar i princip i mitt kopiösa behöv av en power nap.
c/o härjedalen
Dagens stora misstag var att berätta för segerström att jag är född i stockholm.
Han kommer nog aldrig någonsin låta mig vara ifred igen.
(för att riktigt förstå hela historiken till detta föreslår jag att inlägget från julafton läses före detta)
Mitt under tävlingsdag i backen kommer pappa fram till mig och ser allvarlig ut.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?"
"hon har fått vinterkräksjukan"
"..."
En timme senare gör han det igen.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?!"
"lillebror har också fått vinterkräksjukan"
"...!"
Jag vill göra det så klart som möjligt att jag inte är hypokondriker. Detta kan till stor del ligga i att jag aldrig dragit på mig någon värre åkomma än vattkoppor, jag och mitt bergsäkra immunförsvar har liksom inte haft så många trumatiska upplevelser ihop, men jag är liksom överlag inte särskilt rädd för att bli sjuk och springer inte runt och dränker min omgivning i desinfektionsmedel som en eller annan längdåkare (förlåt, er det berör) vintertid. Men när mamma blir utslagen efter att endast ha hälsat på kusiner som varit symptomfria i tre dagar, då slår jag bannemej på defensiven. När det gäller åkommor som går under kategorierna "luftöverförbart virus" och "smittsamt i 4-5 dagar efter att symptom upphört" kopplar jag bannemej på defensiven. Och uppenbarligen är ramarna för rädsla biologiskt överförbara, för jag har aldrig någonsin hört min pappa säga "vi kan inte åka hem".
Vi kan inte åka hem, för vårat gula hus på alvägen är totalt förgiftat av små ondsinta kräk-basillusker som garanterat kommer att gå till attack bara vi sticker näsan innanför dörren.
Men vad gör man när man är hemlös?
Till att börja med började jag se syner som fick mitt liv att börja passera i revy. Nyårsfirande på Scandic City i sundsvall med pappa. Till att fortsätta med erbjöd victorias familj (som under kvällen skulle bege sig till sälen) oss att bo i deras hus i några nätter - vilket även det fick mig att bli lite skakis, skulle jag och min dåliga koordination sabba en vas eller nåt i deras fina villa i Olsbacka skulle jag aldrig kunna leva med mig själv igen.
Medan pappa låg klistrad på telefonen i hopp om att få tag på boende i en nyårs-överbokad fjällvärld fick jag ett sms av min käre vän och klubbkamrat rebecka (egenskaper: godhjärtad, mörkhårig, ägare av stuga i Hamra):"Jag har pratat med pappa och ni kan bo hos oss!"
Sundsvall-Gävle-Tänndalen, det blev en jädra road trip.
Och jag tror aldrig jag känt mig så ond som när mamma stod i fönstret hemma och vinkade till mig genom rutan efter att hon sprungit runt hela huset och packat mina och pappas grejer för att sedan ställt väskorna ute på trappen så att vi kunde ta dem. Vi behandlar dem som att de hade typ rabies eller något, vi flyr 40 mil norrut för att slippa kräket.
förlåt emma för att jag sabbade nyårsfirandet
förlåt albert för att vi inte kan fika
här är det 15 minusgrader
johanna-rebecka-andré ska åka skidor
Han kommer nog aldrig någonsin låta mig vara ifred igen.
(för att riktigt förstå hela historiken till detta föreslår jag att inlägget från julafton läses före detta)
Mitt under tävlingsdag i backen kommer pappa fram till mig och ser allvarlig ut.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?"
"hon har fått vinterkräksjukan"
"..."
En timme senare gör han det igen.
"mamma ringde nyss"
"... jaha?!"
"lillebror har också fått vinterkräksjukan"
"...!"
Jag vill göra det så klart som möjligt att jag inte är hypokondriker. Detta kan till stor del ligga i att jag aldrig dragit på mig någon värre åkomma än vattkoppor, jag och mitt bergsäkra immunförsvar har liksom inte haft så många trumatiska upplevelser ihop, men jag är liksom överlag inte särskilt rädd för att bli sjuk och springer inte runt och dränker min omgivning i desinfektionsmedel som en eller annan längdåkare (förlåt, er det berör) vintertid. Men när mamma blir utslagen efter att endast ha hälsat på kusiner som varit symptomfria i tre dagar, då slår jag bannemej på defensiven. När det gäller åkommor som går under kategorierna "luftöverförbart virus" och "smittsamt i 4-5 dagar efter att symptom upphört" kopplar jag bannemej på defensiven. Och uppenbarligen är ramarna för rädsla biologiskt överförbara, för jag har aldrig någonsin hört min pappa säga "vi kan inte åka hem".
Vi kan inte åka hem, för vårat gula hus på alvägen är totalt förgiftat av små ondsinta kräk-basillusker som garanterat kommer att gå till attack bara vi sticker näsan innanför dörren.
Men vad gör man när man är hemlös?
Till att börja med började jag se syner som fick mitt liv att börja passera i revy. Nyårsfirande på Scandic City i sundsvall med pappa. Till att fortsätta med erbjöd victorias familj (som under kvällen skulle bege sig till sälen) oss att bo i deras hus i några nätter - vilket även det fick mig att bli lite skakis, skulle jag och min dåliga koordination sabba en vas eller nåt i deras fina villa i Olsbacka skulle jag aldrig kunna leva med mig själv igen.
Medan pappa låg klistrad på telefonen i hopp om att få tag på boende i en nyårs-överbokad fjällvärld fick jag ett sms av min käre vän och klubbkamrat rebecka (egenskaper: godhjärtad, mörkhårig, ägare av stuga i Hamra):"Jag har pratat med pappa och ni kan bo hos oss!"
Sundsvall-Gävle-Tänndalen, det blev en jädra road trip.
Och jag tror aldrig jag känt mig så ond som när mamma stod i fönstret hemma och vinkade till mig genom rutan efter att hon sprungit runt hela huset och packat mina och pappas grejer för att sedan ställt väskorna ute på trappen så att vi kunde ta dem. Vi behandlar dem som att de hade typ rabies eller något, vi flyr 40 mil norrut för att slippa kräket.
förlåt emma för att jag sabbade nyårsfirandet
förlåt albert för att vi inte kan fika
här är det 15 minusgrader
johanna-rebecka-andré ska åka skidor
överkört litet djur i the huvudstad af norrland
05:30 - vakna
06:00 - flingor och mjölk
06:50 - däcka mot bilrutan
09:00 - spenderar tid i slalombana
13:00 -> nutid - fått uppleva hur det känns att bli överkörd av en buffelhjord
Idag har jag lärt mig någonting nytt och väldigt nyttigt: sundsvallarna är ett shoppinggalet folk.
Eftersom att vi skulle missa första dagen av mellandagsrean hemma (med andra ord missa chansen att lyckas fynda någonting snyggt över huvutaget och istället behöva gå och räkna ner i två veckor tills vårkollektionerna kommer) övertalade jag och vic (efter idag: victoriosaurus, den ständigt segrande dinosaurien) chaufförerna att skjutsa in oss till "den där gallerian-what's-it's-name där det finns ett Monki" för att iallafall göra ett tappert försök till att shoppa billigt. Efter att ha snirklat oss igenom bilköerna in till butiksområdet och som av ett under hittat en bra parkeringsplats ställde vi oss utanför gallerian - blev lite smått rädda för den massa av galopperande norrlänningar vi såg irra runt innanför glasdörrarna - och spelade ett scenario som skulle kunna liknas med en scen i en actionrulle med Tom Cruise:
v tittar på mig
jag tittar på v
"är du redo, v?"
v nickar
"ett, två, tre, DYK!"
Efter typ tre timmar slog vi oss ner vid entrén med bultande fötter, någon enstaka liten påse med något enstaka litet rea-fynd var i, hungriga magar och alldeles flåsiga och uppfyllda av en girighet som inte lockas fram ur själens mörka skuggor vid andra tillfällen än just vid 50%-reor.
Sundsvallarna är ett shoppinggalet folk, ja.
De river och sliter och hetsar med sina norrländska händer i de plagg som jag rest upp hit för att erövra.
De har butiker för 400 tusen invånare när de bara har typ 90 (fakta a lá maria).
Deras hemsida talar sitt tydliga språk
17:00 - middag på taco-stället man alltid går till när man tävlar i sundsvall
06:00 - flingor och mjölk
06:50 - däcka mot bilrutan
09:00 - spenderar tid i slalombana
13:00 -> nutid - fått uppleva hur det känns att bli överkörd av en buffelhjord
Idag har jag lärt mig någonting nytt och väldigt nyttigt: sundsvallarna är ett shoppinggalet folk.
Eftersom att vi skulle missa första dagen av mellandagsrean hemma (med andra ord missa chansen att lyckas fynda någonting snyggt över huvutaget och istället behöva gå och räkna ner i två veckor tills vårkollektionerna kommer) övertalade jag och vic (efter idag: victoriosaurus, den ständigt segrande dinosaurien) chaufförerna att skjutsa in oss till "den där gallerian-what's-it's-name där det finns ett Monki" för att iallafall göra ett tappert försök till att shoppa billigt. Efter att ha snirklat oss igenom bilköerna in till butiksområdet och som av ett under hittat en bra parkeringsplats ställde vi oss utanför gallerian - blev lite smått rädda för den massa av galopperande norrlänningar vi såg irra runt innanför glasdörrarna - och spelade ett scenario som skulle kunna liknas med en scen i en actionrulle med Tom Cruise:
v tittar på mig
jag tittar på v
"är du redo, v?"
v nickar
"ett, två, tre, DYK!"
Efter typ tre timmar slog vi oss ner vid entrén med bultande fötter, någon enstaka liten påse med något enstaka litet rea-fynd var i, hungriga magar och alldeles flåsiga och uppfyllda av en girighet som inte lockas fram ur själens mörka skuggor vid andra tillfällen än just vid 50%-reor.
Sundsvallarna är ett shoppinggalet folk, ja.
De river och sliter och hetsar med sina norrländska händer i de plagg som jag rest upp hit för att erövra.
De har butiker för 400 tusen invånare när de bara har typ 90 (fakta a lá maria).
Deras hemsida talar sitt tydliga språk
17:00 - middag på taco-stället man alltid går till när man tävlar i sundsvall
tomten kan sina saker
VADÅ? DET ÄR JU BARA TYP SEX OCH EN HALV MÅNAD KVAR JU! DET ÄR FULLT NORMALT ATT VARA ÖVERTAGGAD REDAN NU!
terroristen och julrimmet
Se upp för Guran, för Guran är farligt vass och kan alla Riesen-reklamerna utantill.
"Kraftigt chokladig", det är vad han är. Dessutom har han exceptionella färdigheter när det gäller att rimma och var solidarisk nog att skriva och skänka mig det första julrim jag någonsin fått!
julrim a lá Gur på ordet "fisk":
Gåvan du får i år är varken logisk eller moralisk.
Du kommer ej heller känna dig allergisk eller få smaka på smisk.
Den kommer inte öka din disk och jag tvivlar på att du blir arabisk.
Måhända att den kan vara psykisk eller måttligt idyllisk.
När min gåva dansar låter det *slisk, slisk*
Tro nu inte att min present är kemisk, ej heller astronomisk.
Det du får av mig i år är en rytmisk, fisk.
Hela familjen skulle klä julgranen i all sin högtidlighet men fastnade till slut framför teven asgarvandes till någon show med Jeff Dunham på femman. Jag har sett alldeles för mycket MTV-reklam för att kunna skratta med åt det hela, den människa som en endaste gång till citerar "silence, i KILL you!" måste jag nog tyvärr hänga i någon telefonsladd.
baka lussebulle
slå in julklappar
glo på stans julpynt
lyssna på julmusik
sniffa på en hyacint
nej, jag känner fanimej ingenting
den mänskliga hamstern
Övrigheter (ett ord? mitt ord!) en söndagkväll : speaking of att käka på restaurang i Åre ger jag härmed en stark rekommendation till omvärlden; alla människor som önskar ett decent första intryck av mig bör aldrig (repeat: aldrig) bjuda ut mig på en dejt som kretsar kring att käka middag. Visst kan jag stolt beskriva mig själv som rutinerad latte-drickare, men när det kommer till att förtära fast föda man måste tugga mer än två gånger ligger jag som sjuttonåring fortfarande på en relativt låg nivå i utvecklingen. Som en femåring, ungefär.
Jag kan inte snurra pasta runt en gaffel.
Jag överbelastar alltid mitt tortillabröd.
Jag kan knappt äta med pinnar.
Jag har jätteliten mun och är oftast jättehungrig vilket innebär att om någon vid ett sådant vanligt tillfälle som exempelvis vid en skollunch fösöker föra en vardaglig konversation med mig över bordet får de oftast till svar endast ett gäng nickar, ett gurglande eller två samt ett blåsfisk-ansikte med tillräckligt med käk i kinderna för att föda ett helt kompani på fotvandring till Timbuktu.
För att jag ska ge mig på någonting i min egen size måste jag gå ner på lösviktsgodis-nivå. Alternativt vindruvor, på sin höjd mandarinklyftor. Tro inte att jag inte har försökt tygla mig, för det har jag. Men då jag inte kan sätta fingret på vad det är som driver min glupskhet har jag inte heller kunnat skapa mig något slags rehab-program för att avvänja min hetsätning. Jag är liksom en bulimiker som inte vomerar (vilket förstås bådar fruktasvärt gott inför jul...NEJDÄRSKOJADEJAGBARAFÖRDETGÖRDETJUINTE).
I vilket fall som helst; jag är inte skapad för att njuta av mat. Jag är en maskin. Så i offentliga sammanhang tänker jag hålla mig till vätskor i glas och muggar samt tilltugg med en storlek mindre än 4 kvadratcentimeter.
Jag kan inte snurra pasta runt en gaffel.
Jag överbelastar alltid mitt tortillabröd.
Jag kan knappt äta med pinnar.
Jag har jätteliten mun och är oftast jättehungrig vilket innebär att om någon vid ett sådant vanligt tillfälle som exempelvis vid en skollunch fösöker föra en vardaglig konversation med mig över bordet får de oftast till svar endast ett gäng nickar, ett gurglande eller två samt ett blåsfisk-ansikte med tillräckligt med käk i kinderna för att föda ett helt kompani på fotvandring till Timbuktu.
För att jag ska ge mig på någonting i min egen size måste jag gå ner på lösviktsgodis-nivå. Alternativt vindruvor, på sin höjd mandarinklyftor. Tro inte att jag inte har försökt tygla mig, för det har jag. Men då jag inte kan sätta fingret på vad det är som driver min glupskhet har jag inte heller kunnat skapa mig något slags rehab-program för att avvänja min hetsätning. Jag är liksom en bulimiker som inte vomerar (vilket förstås bådar fruktasvärt gott inför jul...NEJDÄRSKOJADEJAGBARAFÖRDETGÖRDETJUINTE).
I vilket fall som helst; jag är inte skapad för att njuta av mat. Jag är en maskin. Så i offentliga sammanhang tänker jag hålla mig till vätskor i glas och muggar samt tilltugg med en storlek mindre än 4 kvadratcentimeter.
doing the lämna-byhålan-för-jullov-blues
- fullkomligt dränka blomman som står i fönstret så att han slipper vara törstig över jul
- se på när moberg mixar all mat jag har i kylskåpet till ett ganska vidrigt kladd
- se på när moberg försöker dricka mjölk ur en chokladtomte
- kasta fem stycken fulla soppåsar
- ge bort en studsboll till någon i julklapp
- bevittna hur lamporna släcks i lägenhet efter lägenhet runtom ett julpyntat Aspen
- glömma att stänga av teven på den mer ekonomiska på-teve-knappen
- byta en chokladtomte mot en adidasväska
- lider över att jag inte kommer att återse mitt invanda självstyre på i princip tre veckor samt att jag inte han julstäda innan jag took off vilket innebär att min lägenhet vid tidpunkt för min hemkomst kommer ha typ samma look som insidan på en dammsugarpåse
- se på när moberg mixar all mat jag har i kylskåpet till ett ganska vidrigt kladd
- se på när moberg försöker dricka mjölk ur en chokladtomte
- kasta fem stycken fulla soppåsar
- ge bort en studsboll till någon i julklapp
- bevittna hur lamporna släcks i lägenhet efter lägenhet runtom ett julpyntat Aspen
- glömma att stänga av teven på den mer ekonomiska på-teve-knappen
- byta en chokladtomte mot en adidasväska
- lider över att jag inte kommer att återse mitt invanda självstyre på i princip tre veckor samt att jag inte han julstäda innan jag took off vilket innebär att min lägenhet vid tidpunkt för min hemkomst kommer ha typ samma look som insidan på en dammsugarpåse
succégrannens musikaliska genombrott
The fist demo a lá Mathias Mobergano!
volymen innehåller:
1 - snus blues
2 - ingen vet ett skit
3 - horäcklet
4 - låten som innehåller det värsta som finns
5 - fullgång (ft. Karl)
6 - one night stand
för det första : gissa vem som nyss fick en privat konsert i sitt eget kök?
för det andra: gissa vilken av låtarna som är dedikerad till mig?
hoodiladi och autografen i soffan
på konsum: el Gordo (karls nya nick, betyder den fete) får syn på en avokado på grönsakshyllan och utbrister att kvällens kall är att han och jag ska äta sushi till middag. At his place slår vi oss alltså senare ner och avnjuter home made sushi på tu man hand - tack vare en avokado, liksom. Faktumet att jag inte ens behövde diska efteråt förstärkte dessutom mina misstankar om att the sushi maker har naturlig fallenhet för husliga ting (eller som vissa nu skulle föredra att kläcka ur sig: "kvinnogöra!") och att jag helt enkelt måste ge honom ett volangförkläde i julklapp.
vid köksbordet: Anton utmanar Jonis på hockeyspel. Jonis, som inte tycker om just de rullarna av rå fisk som jag och K dinerade över, fick en mycket luxuriös middag även han i form av risgrynsgröt.
i ljusblå soffa: Mowie och moí ser på Robin Hood, slukar en hel plastburk pepparkakor och en flaska glögg. Vi utför en räddningsaktion mot en av soffkuddarna med diskborste och bubblande kemikalier efter en smärre olycka med en av muggarna (för alla som tror att de är lika smarta som vi: salt hjälper inte mot glöggfläckar).
hoodiladi hoodiladi, hoppsan vad jag ska till åre på fredag!
vid köksbordet: Anton utmanar Jonis på hockeyspel. Jonis, som inte tycker om just de rullarna av rå fisk som jag och K dinerade över, fick en mycket luxuriös middag även han i form av risgrynsgröt.
i ljusblå soffa: Mowie och moí ser på Robin Hood, slukar en hel plastburk pepparkakor och en flaska glögg. Vi utför en räddningsaktion mot en av soffkuddarna med diskborste och bubblande kemikalier efter en smärre olycka med en av muggarna (för alla som tror att de är lika smarta som vi: salt hjälper inte mot glöggfläckar).
hoodiladi hoodiladi, hoppsan vad jag ska till åre på fredag!
god jul dicken, här får du!
härmed ger jag världens invånare i uppdrag att gå in på facebook
och skriva följande meddelande till nick djupsjö:
"SKOPAN!"
då det var ett smeknamn hans syster gav honom när han var liten för att han på den tiden hade så grovt underbett.
tack mäkipäkimax för att du gjorde min söndag minnesvärd med denna info!
jag är så jävla blå
Inbitna läsare kanske kan dra sig till minnes att jag, någonstans i november, i bokstäver skildrade mina åk då vi befann oss på en tävling i Norge. Congratz, alla löss, today I will do it again! Så detaljerat, så precist, så exakt beskrivet i detalj att ni knappt behöver sluta ögonen för att se det ur mitt perspektiv och plötsligt känna hur er nuvarande magkänsla erkätts med min dåvarande.
It goes ungefärligen like this:
pip pip pip START!, höger, vänster, ur.
min skida valde liksom att lite nonchalant hoppa av mig i tredje käppen
stuck in the lathet-in-värmestuga-blues again
cravings:
varm choklad med vispgrädde i toppstugan
dunjacka
grönt äpple
en till varm choklad med vispgrädde i toppstugan
lite simpla skämt så att ja får skratta utan att behöva tänka
någon att kasta snö på
man kanske ska skola om sig till pärlplatteläggare?
inte så jävla krävande sport, det där.
It goes ungefärligen like this:
pip pip pip START!, höger, vänster, ur.
min skida valde liksom att lite nonchalant hoppa av mig i tredje käppen
stuck in the lathet-in-värmestuga-blues again
cravings:
varm choklad med vispgrädde i toppstugan
dunjacka
grönt äpple
en till varm choklad med vispgrädde i toppstugan
lite simpla skämt så att ja får skratta utan att behöva tänka
någon att kasta snö på
man kanske ska skola om sig till pärlplatteläggare?
inte så jävla krävande sport, det där.
the torsby firm war
AIM
Aspen Independence Movement
medlemmar; anton lindblad, karl olofsson
ambitioner: att arbeta för ett friare Aspen där fler än fem personer får umgås i samma lägenhet och där tanterna inte beslagtar alla tvättider. Planerar att framföra sina revolutionära åsikter genom attentat mot diverse boende på just området aspen samt invecklade operationer för att succesivt sänka Leif.
avdelningar: har en politisk och en mer våldsinriktad del. Alla medlemmar är mer eller mindre delaktiga i all verksamhet.
intagningskriterier: du måste kunna bänka 100 kilo
slagord: "Bekämpa systemet!" (eller något på en liknande abstrakt nivå)
PMR
Plankornas Motståndsrörelse
medlemmar; emilie cedervärn, johanna lindberg
ambitioner: att göra uppror mot AIM och allt vad de står för (förutom på vissa punkter, tex. gällande Leif). Vilka frågor AIM än engagerar sig finns hos PMR en ständig strävan att om dessa frågor endast tycka på ett sätt: precis tvärtom. Det ligger i denna motståndsrörelses intresse att med alla medel bekämpa AIM och allt de står för. Är de blå är PMR röda, har AIM fötterna på jorden går PMR på händer etc.
samtliga medlemmar bär ett socialt handikapp i den mån att de inte kan ta entrédörren in på faktoriet utan måste använda andra metoder (vilket vi i namnet representerar med "plankorna")
nuvarande projekt: fullkomligt förinta fienden i en pepparkakshustävling tisdagen den nionde.
slagord: "FÖRINTA AIM! (och med dem även all låg, omogen humor hos 18-åringar som borde växt upp)"
hello, my name is hets!
inte för att ni är intresserade, NEJ förstås inte. som bloggare ska man ju inte vara en "hej, idag har jag...", men nowadays har jag faktiskt aningen tight med tid att filosofera fram stora, viktiga och spännande issues att posta one-way ut i cyberrymden så framöver kommer det hela ligga på en något torrare nivå. eftersom att jag numera är en mycket mogen 17-åring accepterar jag det hela med ett hasta la vista, babe! och nöjer mig med att endast fantisera min självmordshängning i kristallkronan istället för att göra verklighet av den.
var nu snälla och be för att tvättmaskinerna är lediga
och ha lite disco med er själva till Hot Chips "Out at the pictures"
