exklusiv bebis
För att använda uttryck a lá Anton beskriver jag min lördag like this : jag har fallit under matrealismens svarta vingar. Detta är en ungefärlig (och mer språkligt proper) översättning på jag har firat min födelsedag i förskott tillsammans med släkten och har bland annat fått en ipod touch.
Jag har, med ytterligare några ord, blivit både lite mer full av marängtårta och lite mer schtek.
Jag har även fått handkräm och ett knivset, och jag har på känn att det sistnämnda kommer att vara en exceptionell sak att ha i väskan när jag går igenom arlandas säkerhetskontroller vid min hemfärd på måndag.
Förutom att jag nu har ett nytt namn att skriva överst på min kärlekslista tror jag även att denna exklusiva mediaspelare kommer att vara mycket nyttig för mig. Mitt liv innehåller nu bland annat en egen lägenhet, egen matlagning, egen tvättidsbokning, egen städning... och nu en egen bebis! Ur ansvarssynpunkt har jag ju liksom hela kitet nu ("endast vid SEXTON års ålder!" som vissa skulle ha älskat att bryta in med här bara för att göra mig ännu mer hatisk över mitt sena födelsedatum), skaffar någon mig en volvo och en golden retriever har jag liksom redan uppnått svensson-leveln i livet. Och har man snabbt uppnått svensson-leveln kommer man lika snabbt inse att den suger och därmed illa kvickt välja att jobba vidare mot framgångsrik yrkeskvinna-leveln. Detta kommer i det långa loppet innebära att jag inte kommer att behöva ställas inför valet familjen vs. kärriären eftersom att jag kommer att ha tillräckligt med tid till båda två.
Jag kommer alltså att klara gameboy-spelet "Livet" på världsrekord-tid!
Jag har, med ytterligare några ord, blivit både lite mer full av marängtårta och lite mer schtek.
Jag har även fått handkräm och ett knivset, och jag har på känn att det sistnämnda kommer att vara en exceptionell sak att ha i väskan när jag går igenom arlandas säkerhetskontroller vid min hemfärd på måndag.
Förutom att jag nu har ett nytt namn att skriva överst på min kärlekslista tror jag även att denna exklusiva mediaspelare kommer att vara mycket nyttig för mig. Mitt liv innehåller nu bland annat en egen lägenhet, egen matlagning, egen tvättidsbokning, egen städning... och nu en egen bebis! Ur ansvarssynpunkt har jag ju liksom hela kitet nu ("endast vid SEXTON års ålder!" som vissa skulle ha älskat att bryta in med här bara för att göra mig ännu mer hatisk över mitt sena födelsedatum), skaffar någon mig en volvo och en golden retriever har jag liksom redan uppnått svensson-leveln i livet. Och har man snabbt uppnått svensson-leveln kommer man lika snabbt inse att den suger och därmed illa kvickt välja att jobba vidare mot framgångsrik yrkeskvinna-leveln. Detta kommer i det långa loppet innebära att jag inte kommer att behöva ställas inför valet familjen vs. kärriären eftersom att jag kommer att ha tillräckligt med tid till båda två.
Jag kommer alltså att klara gameboy-spelet "Livet" på världsrekord-tid!
mr. Växt och de emotionella
Idol-Johans fans storflippar
Eftersom att jag hade privilegiet att få sitta i hörnsoffan tillsammans med mina förmyndare under gårdagkvällens idol-sändning fick jag på köpet även nöjet att bevittna min pappas reaktion på just den här händelsen under den lilla blondinens uppträdande.
Ungefärlig beskrivning:
"Men vad i hela.... VAD i HELA.... herregud alltså! Det är ju fullkomligt... nämen vafan.... USCH! Ta bort! va ÄR det här egentligen?! Det är ju helt... nämen... ja FY FAAN!"
Han vrider och vänder på sig i soffan, tar en näve nötter endast för att slippa titta på teveskärmen, tar sig för pannan, tittar upp i taket, ser sig hetskt omkring för att hitta tevekontrollen, tar en näve nötter igen samtidigt som han minst tjugo gånger upprepar att den hyperventilerande ynglingen skämmer ut svensk teve.
Alltså, jag är inget direkt Idol-fan. Även om det är min plikt att dyrka gävleborgs älskling Alice Svensson brukar jag inte direkt klistra mig framför tevefyra klockan åtta om fredagkvällarna, särskilt inte nu i slutskedet då jag endast finner programmet långdraget och trist ("tema gospel" liksom? få ut carola ur mitt liv!). I och med detta har jag inte direkt bildat mig en uppfattning om objektet för all denna hysteri, Johan Palm, mer än jag har förstått att han är en sådan där människa man antingen hatar eller älskar. Hans långvariga existens i Idol är nog en av de få fenomen som skulle kunna få sveriges befolkning att starta inbördeskrig.
Och vare sig man vänder sig till folk som hissar eller dissar denna lilla rocker förstår man även att de flestas mening om varför han höll sig kvar så länge i programmet är just pga att han lyckades snärja den del av klientelet som är villiga att ringa och rösta upp hela sitt studiebidrag i ett nöjesprogram på en av bondkanalerna - fjortisarna. Eller ja, Emo-fjortisarna i detta fall.
Kul för honom, det är nog inte många pojkar förutom Mozart och Benjamin Wahlgren som gjort musikalisk succé innan målbrottet.
Iallafall tycker jag att det hela är fruktansvärt USA. Fruktansvärt Extreme Home Makeover-klychigt. Bara en massa "oh my god, oh my god!" och uppförstoring och Ellen DeGeneres-överdrivet. Den lilla tolvåringen som skrek, hyperventilerade, stortjöt (*pappa bryter in*: skämde ut sig inför svenska folket) och till slut svimmade över denne Johan Palm hade eventuellt haft rimlig anledning för sitt agerande om det hade varit Brad Pitt som friade till henne i direktsändning endast iklädd höftskynke a lá djungel-george.
Men nu var det ju faktiskt en sminkad sextonårig tagliatelle som var anledningen.
Och även om jag inte reagerade lika starkt som min far har jag exakt samma mening om saken : att tusen gånger f-ordet vad patetisk hela hennes show var. Ärligt talat hoppas jag att hela hennes show just var en iscensatt och spelad show och ingenting annat.
För om det hela var äkta tror jag verkligen att någon borde skaffa sig lite mer hobbies.
Eftersom att jag hade privilegiet att få sitta i hörnsoffan tillsammans med mina förmyndare under gårdagkvällens idol-sändning fick jag på köpet även nöjet att bevittna min pappas reaktion på just den här händelsen under den lilla blondinens uppträdande.
Ungefärlig beskrivning:
"Men vad i hela.... VAD i HELA.... herregud alltså! Det är ju fullkomligt... nämen vafan.... USCH! Ta bort! va ÄR det här egentligen?! Det är ju helt... nämen... ja FY FAAN!"
Han vrider och vänder på sig i soffan, tar en näve nötter endast för att slippa titta på teveskärmen, tar sig för pannan, tittar upp i taket, ser sig hetskt omkring för att hitta tevekontrollen, tar en näve nötter igen samtidigt som han minst tjugo gånger upprepar att den hyperventilerande ynglingen skämmer ut svensk teve.
Alltså, jag är inget direkt Idol-fan. Även om det är min plikt att dyrka gävleborgs älskling Alice Svensson brukar jag inte direkt klistra mig framför tevefyra klockan åtta om fredagkvällarna, särskilt inte nu i slutskedet då jag endast finner programmet långdraget och trist ("tema gospel" liksom? få ut carola ur mitt liv!). I och med detta har jag inte direkt bildat mig en uppfattning om objektet för all denna hysteri, Johan Palm, mer än jag har förstått att han är en sådan där människa man antingen hatar eller älskar. Hans långvariga existens i Idol är nog en av de få fenomen som skulle kunna få sveriges befolkning att starta inbördeskrig.
Och vare sig man vänder sig till folk som hissar eller dissar denna lilla rocker förstår man även att de flestas mening om varför han höll sig kvar så länge i programmet är just pga att han lyckades snärja den del av klientelet som är villiga att ringa och rösta upp hela sitt studiebidrag i ett nöjesprogram på en av bondkanalerna - fjortisarna. Eller ja, Emo-fjortisarna i detta fall.
Kul för honom, det är nog inte många pojkar förutom Mozart och Benjamin Wahlgren som gjort musikalisk succé innan målbrottet.
Iallafall tycker jag att det hela är fruktansvärt USA. Fruktansvärt Extreme Home Makeover-klychigt. Bara en massa "oh my god, oh my god!" och uppförstoring och Ellen DeGeneres-överdrivet. Den lilla tolvåringen som skrek, hyperventilerade, stortjöt (*pappa bryter in*: skämde ut sig inför svenska folket) och till slut svimmade över denne Johan Palm hade eventuellt haft rimlig anledning för sitt agerande om det hade varit Brad Pitt som friade till henne i direktsändning endast iklädd höftskynke a lá djungel-george.
Men nu var det ju faktiskt en sminkad sextonårig tagliatelle som var anledningen.
Och även om jag inte reagerade lika starkt som min far har jag exakt samma mening om saken : att tusen gånger f-ordet vad patetisk hela hennes show var. Ärligt talat hoppas jag att hela hennes show just var en iscensatt och spelad show och ingenting annat.
För om det hela var äkta tror jag verkligen att någon borde skaffa sig lite mer hobbies.
jag som trott att tom cruise var en reko kille
SCIENTOLOGIN
en filosofi vars existens jag under gårdagskvällen blev varse om
jag googlade synonymer till orden; korkad, dum, idioti, absurd och fick
orimlig, förnuftsvidrig, förnuftsstridig, oförnuftig, mot förnuftet, ologisk, paradoxal, omöjlig, besynnerlig, galen, befängd, grotesk, barock, bisarr, snurrig, löjlig, idiotisk, dumhet, fånighet, galenskap, dårskap, vansinne, sinnesslöhet, svagsinthet, svår psykisk efterblivenhet, inskränkt, dum, enfaldig, ointelligent, obegåvad, knasig, fåraktig, IQ-befriad, knäpp, pucko, blåst, pundig, idiotisk, rudis, bombad, bränd, enfaldig, stupid, trånghuvad, bakom flötet, ointelligent, inskränkt, korkad, spejsad, rubbad, urblåst, koko, helt väck, körd, knasig, tokig, noskig, pantad, bombad, beng, bäng, fläng, hjärndöd, åsneaktig, tjockskallig, förvänd, abderitisk.
en filosofi vars existens jag under gårdagskvällen blev varse om
jag googlade synonymer till orden; korkad, dum, idioti, absurd och fick
orimlig, förnuftsvidrig, förnuftsstridig, oförnuftig, mot förnuftet, ologisk, paradoxal, omöjlig, besynnerlig, galen, befängd, grotesk, barock, bisarr, snurrig, löjlig, idiotisk, dumhet, fånighet, galenskap, dårskap, vansinne, sinnesslöhet, svagsinthet, svår psykisk efterblivenhet, inskränkt, dum, enfaldig, ointelligent, obegåvad, knasig, fåraktig, IQ-befriad, knäpp, pucko, blåst, pundig, idiotisk, rudis, bombad, bränd, enfaldig, stupid, trånghuvad, bakom flötet, ointelligent, inskränkt, korkad, spejsad, rubbad, urblåst, koko, helt väck, körd, knasig, tokig, noskig, pantad, bombad, beng, bäng, fläng, hjärndöd, åsneaktig, tjockskallig, förvänd, abderitisk.
teknikens bidrag till inre välbefinnande
Jag har funnit mig en ny trygghet i livet i form av leveransrapport av sms på mobilen. Detta fenomen är nog en topp 5 på min lista under kategorin "underskattat".
Dessa leveransrapporter har för mig alltid förknippats med min kära vän victoria, som alltid hållit fasta principer på att välja den inställning som medför detta lilla extra pling i nallen då ett sms kommit fram. Jag har sett det som en fruktansvärt onödig funktion; vad har man för nytta av det där extra lilla plinget, liksom? Varför utsätta sina stackars öron för en extra hög ton så fort man deltar i en sms-konversation? I det stora hela borde väl detta dessutom i det långa loppet även tära på batteritiden? Även om det inte direkt är någonting att ligga vaken om nätterna över har en evig fråga för mig varit varför leveransrapporter?
Under ett grupptryck valde jag en dag att välja "leveransrapport : på", bara för att se vad det skulle tillföra min vardag. Bara för att försöka upptäcka den där för mig ologiska tjusningen med denna funktion.
Och nu ser jag det.
Ord liknande ologisk eller onödig associerar jag inte längre med leveransrapporter. Tvärtom vill jag kalla dem lugnande, soothing, en bekräftelse på att nu har vemdetnuärjagsmsarmed fått mitt meddelande. Jorden kan träffas av en komet, bli invaderad av aliens, svämmas över av en plötslig intergalaktisk flodvåg, men mitt meddelande har nått sin slutdestination. Tvärtemot alla ordspråk om att "man aldrig vet vad man har förrän man förlorat det" har jag här insett att "jag visste inte vad som fattades mig förrän det dök upp".
Leveransrapporterna är teknikens svar på bubbelbad.
Och de slår till och med sensor-grejerna på min telefon som gör att jag kan styra en bil på "nfs pro street" bara genom att vicka på mobilen åt olika håll.
Dessa leveransrapporter har för mig alltid förknippats med min kära vän victoria, som alltid hållit fasta principer på att välja den inställning som medför detta lilla extra pling i nallen då ett sms kommit fram. Jag har sett det som en fruktansvärt onödig funktion; vad har man för nytta av det där extra lilla plinget, liksom? Varför utsätta sina stackars öron för en extra hög ton så fort man deltar i en sms-konversation? I det stora hela borde väl detta dessutom i det långa loppet även tära på batteritiden? Även om det inte direkt är någonting att ligga vaken om nätterna över har en evig fråga för mig varit varför leveransrapporter?
Under ett grupptryck valde jag en dag att välja "leveransrapport : på", bara för att se vad det skulle tillföra min vardag. Bara för att försöka upptäcka den där för mig ologiska tjusningen med denna funktion.
Och nu ser jag det.
Ord liknande ologisk eller onödig associerar jag inte längre med leveransrapporter. Tvärtom vill jag kalla dem lugnande, soothing, en bekräftelse på att nu har vemdetnuärjagsmsarmed fått mitt meddelande. Jorden kan träffas av en komet, bli invaderad av aliens, svämmas över av en plötslig intergalaktisk flodvåg, men mitt meddelande har nått sin slutdestination. Tvärtemot alla ordspråk om att "man aldrig vet vad man har förrän man förlorat det" har jag här insett att "jag visste inte vad som fattades mig förrän det dök upp".
Leveransrapporterna är teknikens svar på bubbelbad.
Och de slår till och med sensor-grejerna på min telefon som gör att jag kan styra en bil på "nfs pro street" bara genom att vicka på mobilen åt olika håll.
disneydags 3.0
Moberg + kaffe + bollar a lá neger + lilla sjöjungfrun
all you need a onsdagkväll
rookiepoeternas klotterplank
tyvärr har jag inte riktigt koll på alla skaparna bakom denna samling poetiska stycken, men ett stort tack till alla som bidragit till att mitt kök är lite mindre random och till att jag alltid stannar upp och fnissar för mig själv så pass länge att jag glömmer bort vad det egentligen var jag hade för ärende till kylskåpet.
barn tvättar minnet i hård fylla - moí under en mycket tråkig sovmorgon
att fika naken och välja idiot över hård fråga - ?
varför jag hög bearbeta märklig illussion, hellre köpa viskning tro - mr. Tom under en av vårens grillkvällar, aningens på kanelen och, då det begav sig, mycket road över sitt verk
eld var ord o lagom fin form som mat har delikat sanning - troligtvis som ovan
hopp i hemlig bild - moí medan jag åt flingor och mjölk
puss står nära förlåt ibland - ?
söker ett svett under tal med tavla - ?
min säng avled i skuggan - ?
min ångest är så unik - slimmy jimmy bobby boy under en av hans djupare stunder
sex efter kaffe betyda lysande - möjligtvis en av mina perversa grannar...?
från lustfri död till svart gift - ett litet klipp ur en imponerande deprimerande dikt Karl skrev men som någon senare sabbade för att sno magneterna till annat
jag ska slå fast om plast - oskar?
gråter typ vid ironi om öppen gröt - ?
vill kunna dröm, sen finna äventyr med mjölk - ?
dallra du as - moí under tristess
våg av skumpa o festmåndag - som ovan
som synes är det många frågetecken över denna bild, så jag gör en Gefle Dagblad och efterlyser med hjälp av detta inlägg skaparna till denna poetik : är det någon som vet med sig ha skrivit något av detta, alternativt vet någon som skrivit något av det, hör av er och gör slut på vårat eviga ovetande!
(som en liten parentes kan ni även på bilden se ett papper med receptet på en finfin drink moberg blandade med hjälp av större delen av alla matvaror han hittade i mitt kök, see the real thing here.)
liten ravioli blues
The big K har övertygat mig om att vi ska börja titta på OC tillsammans, eftersom att det är hans nya addiction. Då han tagit sig ända till början på säsong två och jag är en rookie har jag alltså en del att ta ikapp, vilket har resulterat i att jag suttit framför datorn hela min måndag-sovmorgon. Jag har nu kommit till asvnitt tio, säsong ett består av 27 stycken. Mer eller mindre har jag alltså 11 timmar OC-tittande kvar innan jag kommit ikapp.
Från och med nu ska jag börja presentera mig som nöt-ministern.
What is more :
Klockan är 12:15, denna dag har varit lektionslös.
Det snöar i lilla landet lagom och jag kände mitt första lilla sting av julkänsla i magen när jag nyss tittade ut genom fönstret. Jag har lunchat med mitt alter ego över en burk ravioli som skall ha givit mig energi till att pysa ner till plugget och pumpa i ett gym i tre timmar. Jag ska ha på mig min nya toppluva non stop.
Från och med nu ska jag börja presentera mig som nöt-ministern.
What is more :
Klockan är 12:15, denna dag har varit lektionslös.
Det snöar i lilla landet lagom och jag kände mitt första lilla sting av julkänsla i magen när jag nyss tittade ut genom fönstret. Jag har lunchat med mitt alter ego över en burk ravioli som skall ha givit mig energi till att pysa ner till plugget och pumpa i ett gym i tre timmar. Jag ska ha på mig min nya toppluva non stop.
att tvingas till norsk tröstshopping
anledningar till att INTE åka slalom utan att börja spela pingis istället :
** Utrymmet/lokalerna för idrottsutövandet är inte beroende av årstid eller väder, alltså inte heller av växthuseffekten. Därmed måste man som pingisspelare inte resa minst 20 mil för att hitta en anläggning för att kunna utöva sin idrott, utan endast bege sig till den lokala idrottshallen alternativt till sin egen eller grannens källare.
** Materialkostnaden dras ner en aning om du väljer att spela pingis, men bara med ca ett x-antal tiotal papperslappar med Gustav Vasa på.
** Vid pingisspelande krävs endast ett eller ett par komfortabla, välutprövade inomhusskor med bra grepp och tubsockor i. Vid slalomåkning krävs ett par svindyra, tunga, plastklumpar som för det första måste gås in några timmar innan varje premiäranvändning och för det andra efter några minuters wearing känns lika bekväma som några liter betong gjutet för smått runt fötterna på dig.
** Spelar du pingis behöver du endast på sin höjd dra fram tuben med Karlssons Klister och klibba ihop lite glammande gummi på sitt racket. Är du däremot slalomåkare får du ställa dig på balkongen i -10, dra av dig vantarna och fila iskalla trubbiga stålkanter i två timmar tills de blir vassa och biter på den blå isen du kommer att köra på dagen efter - och framför allt inte glömma att valla skidorna! Sen att du har ca 4 par skidor att utföra denna process över är ju självfallet, den som endast har ett par skidor av varje längd får ungefär samma sociala och materiella status som en tioåring.
** Som fortsättning till punkten ovanför behöver du som pingisspelare heller aldrig slaviskt följa väderleksrapporterna på teve för att diagnostisera och analysera nederbörd, väder, vind, temperatur och underlag i backen för att ha rätt preppade skidor och därmed över huvudtaget ha bra förutsättningar att prestera bra.
** Som pingisspelare behöver du säkerligen inte heller uppleva en lördag likt denna:
Uppstigning 05:30. I backen 06:30. Besiktning av bana 07:00, första åket 07:35, idelig väntan till 11:00 då även herrarna besiktigat och kört klart sitt första åk. Denna 4 timmar långa process måste sedan upprepas fyra jävla gånger eftersom att den norska tävlingsledningen (som vi alla hatar, som vi alla föraktar, som vi alla kommer att skicka brevbomber och svärja onda förbannelser över resten av våra liv) kvällen före helt plötsligt bestämt sig för att två stycken slalomtävlingar skall klaras av på en dag.
Vill man undkomma detta grymma, utdragna öde kan man alltid göra en johanna lindberg, dvs:
5 4 3 2 1... start! höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger dubbelkäpp vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger långsväng vänster höger vänster höger BRANT! vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger dubbelkäpp vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger långsväng vertikal vänster höger vartfantogbananvägen? ur.
5 4 3 2 1... start! vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger dubbelkäpp vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger dubbelkäpp vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger långsväng vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger Ojnuåkerjagjumotfeljävlakäpp! vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vänster höger vertikal vänster höger vänster höger ojvadfortdetgårheltplötsligt! ur.
Dock skänker detta inte dig varken glädje, tillfredsställelse, bättre självförtroende eller känsla av att du förtjänar en påse godis efteråt. Med risk att vara för melodramatisk kan jag konstatera att dagens vetenskapliga upptäckt är att det är fullt möjligt att färdas i hög hastighet och i kall luft med skidglasögonen uppe utan minsta lilla obehag om du har ögonen fulla med tårar.
tröstshopping: 
den lilla morgonbikten
Fåniga saker jag dagligen känner skamkänslor över :
...att jag gillar Gossip Girl. Överklass, stålar, champagnemingel, svindyra kläder, snofsiga attityder. Egentligen så innehåller hela serien endast en massa fenomen jag, som icke är involverad i en liknande värld utan endast lever på studiebidraget, borde förakta. Det är en principsak - vi som inte är upper east side ska avsky alla snorrika familjer som lever i lyx medan folk svälter i Kenya (och vi dödliga människor måste köpa kläder på h&m). Så varför älskar jag den här serien? Ingen jävla aning. Kanske för att den innehåller just överklass, stålar, champagnemingel, svindyra kläder och snofsiga attityder som omedvetet driver min (och även alla andras, don't you dare deny it!) innersta önskan av att bli känd och svinrik. I want it, helt enkelt, och jag hatar att jag gör det och tänker vid frågor om det förneka min vill-vara-överklass till mitt sista, dying andetag. Hur jag annars ska förklara varför jag gillar serien? Tja... att Chuck Bass är den snyggaste mannen som promenerar på klotet?
...att jag är mörkrädd, vilket i sin tur leder till att jag inte klarar av att se skräckfilmer. Sitter jag framför teven tillsammans med ett gäng människor och några kuddar att hålla för ansiktet samtidigt som jag, likt ett mantra, upprepar "det är bara ketchup, baaara ketcup" är det fullt lugnt, men hur gärna jag än efteråt försöker lyckas jag aldrig somna när jag släckt lampan och krypit ner i sängen. Även om en tjej som bänkar 55 kilo borde spöa en eller annan grudge under sängen tar det oftast några timmar extra för mig att somna - om jag somnar över huvudtaget, vill säga. Jag antar att mitt klena medvetande har alldeles för bra fantasi, för rent tekniskt är det ju inte särskilt stor risk att en mördare, zombie eller ett hämndlystet spöke dyker upp och vill mosa just mig i min lilla lägenhet i Torsby. Det är typ större chans att Gudrun Schyman skulle strippa på bardisken på Spy Bar.
Men för säkerhets skull sover jag alltid med lampan tänd.
...att jag hetslyssnar på mtv-dängor i några dagar för att sedan droppa dem totalt. Låten jag senast spelade sönder var T.I ft. Rihanna - Live your life. Jag vill inbilla mig att min musiksmak endast består av den sofistikerade artistlista jag visar för allmänheten och har på ipoden, men egentligen får jag ofta små inre psykedeliska nycker av r&b-, hiphop- och technobegär som helt enkelt stör mig så till den milda grad att jag måste ladda ner det nyaste stycket av Britney Spears, Rihanna eller Kanye West för att sedan vrida på högsta volym och drömma mig bort till dansgolv och spotlight-upplysta scener i några dagar. För att sedan droppa låten totalt. Framför allt låtsas som att den aldrig fanns i mitt iTunes. Om jag inte raderar låten raderar jag iallafall siffran under kolumnen "spelningar" , som ofta uppnår nummer i stil med 193752956. Jag vill inte vara slav under mtv-dängorna med musikvideor fyllda av tjejer som leker ål, men det är jag.
...att jag säger "fett". Då uttrycket dök upp i mitt liv. typ på mellanstadiet, hatade jag det."Fett mycket", "fett lack", "fett snyggt". Vadå "fett"? Fett är var för mig ett drypande substantiv som endast påminde mig om bacon och jag vägrade använda det som förstärkning av ord så länge über, jävligt och imba var aktuella. Men nu har jag, sedan jag på gymnasiet börjat umgås med stockholmare, mer och mer börjat inse att just uttrycket fett ofta hoppas ur truten på mig - dessutom omedvetet! Jag försöker alltid tygla mig i mina utrop, men ofta så hinner det smita ut innan jag ens fattat vad jag sagt. Johanna Lindberg, som dyrt och heligt lovat att aldrig smutsa ner en mening med ordet fett, har fallit offer för grupptrycket. Jag har börjat slå mig själv på käften varje gång.
...att jag biter på naglarna, det är fult och det är äckligt. Men kletar man på "stopp och väx" kan man nätt och jämnt äta med händerna, och jag tänker inte svälta endast för prydliga naglars skull.
...att jag inte använt den svindyra skolavslutningsklänningen från nian en enda gång. Förlåt mamma.
...att jag inte kan vissla. Kan jag ha en typ defekt käkmuskulatur eller något?
...att jag har provat att snusa. Det var det dummaste och äckligaste jag gjort i hela mitt liv och jag kan inte för allt i världen begripa hur man kan välja att fortsätta knöla in skiten under läppen efter sin första premiärsnus. Jag själv däckade på sängen i en halvtimme och började se mitt liv passera i revy samtidigt som världen snurrade i 120 km/h.
...att jag glömt bort hur man nyser. I mina yngre dagar fann jag det inte särskilt passande för en dam att vräka ut världens "ATJOOO!" rätt i ansiktet på omgivande sällskap, vilket gjorde att jag valde att liksom knipa och hålla igen nysningarna så att det istället blev ett "atjii!" . Numera ser mina moraler lite annorlunda ut, och jag är fullt komfortabel med ordentliga nysningar. Dock har jag sort of glömt bort hur man nyser ordentligt, hur man på riktigt öppnar upp alla luftrör och låter störtskuren komma. Antagligen har mina små näs-muskler glömt bort den egentliga nystekniken och kniper fortfarande igen vid annalkande luftström så att det fortfarande bara blir ett "atjii!". Och det låter skitfånigt.
...programledaren i AFV + Peter Jihde för att de är fruktansvärt töntiga.
...att jag gillar Gossip Girl. Överklass, stålar, champagnemingel, svindyra kläder, snofsiga attityder. Egentligen så innehåller hela serien endast en massa fenomen jag, som icke är involverad i en liknande värld utan endast lever på studiebidraget, borde förakta. Det är en principsak - vi som inte är upper east side ska avsky alla snorrika familjer som lever i lyx medan folk svälter i Kenya (och vi dödliga människor måste köpa kläder på h&m). Så varför älskar jag den här serien? Ingen jävla aning. Kanske för att den innehåller just överklass, stålar, champagnemingel, svindyra kläder och snofsiga attityder som omedvetet driver min (och även alla andras, don't you dare deny it!) innersta önskan av att bli känd och svinrik. I want it, helt enkelt, och jag hatar att jag gör det och tänker vid frågor om det förneka min vill-vara-överklass till mitt sista, dying andetag. Hur jag annars ska förklara varför jag gillar serien? Tja... att Chuck Bass är den snyggaste mannen som promenerar på klotet?
...att jag är mörkrädd, vilket i sin tur leder till att jag inte klarar av att se skräckfilmer. Sitter jag framför teven tillsammans med ett gäng människor och några kuddar att hålla för ansiktet samtidigt som jag, likt ett mantra, upprepar "det är bara ketchup, baaara ketcup" är det fullt lugnt, men hur gärna jag än efteråt försöker lyckas jag aldrig somna när jag släckt lampan och krypit ner i sängen. Även om en tjej som bänkar 55 kilo borde spöa en eller annan grudge under sängen tar det oftast några timmar extra för mig att somna - om jag somnar över huvudtaget, vill säga. Jag antar att mitt klena medvetande har alldeles för bra fantasi, för rent tekniskt är det ju inte särskilt stor risk att en mördare, zombie eller ett hämndlystet spöke dyker upp och vill mosa just mig i min lilla lägenhet i Torsby. Det är typ större chans att Gudrun Schyman skulle strippa på bardisken på Spy Bar.
Men för säkerhets skull sover jag alltid med lampan tänd.
...att jag hetslyssnar på mtv-dängor i några dagar för att sedan droppa dem totalt. Låten jag senast spelade sönder var T.I ft. Rihanna - Live your life. Jag vill inbilla mig att min musiksmak endast består av den sofistikerade artistlista jag visar för allmänheten och har på ipoden, men egentligen får jag ofta små inre psykedeliska nycker av r&b-, hiphop- och technobegär som helt enkelt stör mig så till den milda grad att jag måste ladda ner det nyaste stycket av Britney Spears, Rihanna eller Kanye West för att sedan vrida på högsta volym och drömma mig bort till dansgolv och spotlight-upplysta scener i några dagar. För att sedan droppa låten totalt. Framför allt låtsas som att den aldrig fanns i mitt iTunes. Om jag inte raderar låten raderar jag iallafall siffran under kolumnen "spelningar" , som ofta uppnår nummer i stil med 193752956. Jag vill inte vara slav under mtv-dängorna med musikvideor fyllda av tjejer som leker ål, men det är jag.
...att jag säger "fett". Då uttrycket dök upp i mitt liv. typ på mellanstadiet, hatade jag det."Fett mycket", "fett lack", "fett snyggt". Vadå "fett"? Fett är var för mig ett drypande substantiv som endast påminde mig om bacon och jag vägrade använda det som förstärkning av ord så länge über, jävligt och imba var aktuella. Men nu har jag, sedan jag på gymnasiet börjat umgås med stockholmare, mer och mer börjat inse att just uttrycket fett ofta hoppas ur truten på mig - dessutom omedvetet! Jag försöker alltid tygla mig i mina utrop, men ofta så hinner det smita ut innan jag ens fattat vad jag sagt. Johanna Lindberg, som dyrt och heligt lovat att aldrig smutsa ner en mening med ordet fett, har fallit offer för grupptrycket. Jag har börjat slå mig själv på käften varje gång.
...att jag biter på naglarna, det är fult och det är äckligt. Men kletar man på "stopp och väx" kan man nätt och jämnt äta med händerna, och jag tänker inte svälta endast för prydliga naglars skull.
...att jag inte använt den svindyra skolavslutningsklänningen från nian en enda gång. Förlåt mamma.
...att jag inte kan vissla. Kan jag ha en typ defekt käkmuskulatur eller något?
...att jag har provat att snusa. Det var det dummaste och äckligaste jag gjort i hela mitt liv och jag kan inte för allt i världen begripa hur man kan välja att fortsätta knöla in skiten under läppen efter sin första premiärsnus. Jag själv däckade på sängen i en halvtimme och började se mitt liv passera i revy samtidigt som världen snurrade i 120 km/h.
...att jag glömt bort hur man nyser. I mina yngre dagar fann jag det inte särskilt passande för en dam att vräka ut världens "ATJOOO!" rätt i ansiktet på omgivande sällskap, vilket gjorde att jag valde att liksom knipa och hålla igen nysningarna så att det istället blev ett "atjii!" . Numera ser mina moraler lite annorlunda ut, och jag är fullt komfortabel med ordentliga nysningar. Dock har jag sort of glömt bort hur man nyser ordentligt, hur man på riktigt öppnar upp alla luftrör och låter störtskuren komma. Antagligen har mina små näs-muskler glömt bort den egentliga nystekniken och kniper fortfarande igen vid annalkande luftström så att det fortfarande bara blir ett "atjii!". Och det låter skitfånigt.
...programledaren i AFV + Peter Jihde för att de är fruktansvärt töntiga.
milklovers, it's true!
Johannas fortsatta vetenskapliga undersökningar
this time : kan man frysa in mjölk?
Jag slängde in ett halvfullt lättmjölkspaket i frysen innan vi stack på läger, utgångsdatum 11 november. När jag idag tog ut det ur frysen, lät mjölken tina på diskbänken och sedan hällde upp den i ett glas kunde jag efter ett smaktest konstatera att visst fan - man kan frysa mjölk och sedan dricka den.
(dock ligger testet teoretiskt sett under vidare beskådning till imorgon för ett riktigt säkert konstaterande att komplikationer inte uppstår i samband med förtäring av fvätskan i fråga)
badleksaker botar inte uppgivenhet
Personer som jag idag träffat minst 4 gånger vardera men som jag vanligtvis nätt och jämnt ser skymten av om dagarna : SkywalkerN + min mentor Anders
walkern sade mig de kloka orden att "ey, jag tycker att du skiter i skolan går hem och lägger dig på en gång, sånt får man göra om man är ginger!".
Sky, you have no idea vilken galen lust jag hade till det.
För bortsett från mötena med dessa småkisar är hela skid i princip tömt på folk. Hela längdåkar-ligan har tagit sitt pick och pack på läger, och hälften av oss alpinister är fortfarande uppe i norrland och kämpar. Av oss alpisar som under gårdagen återigen satte fötterna på värmländsk mark orkade ungefär noll pallra sig till skolan. Förutom jag då.
Therefore har min tisdag varit mycket ensam. Typ fem pers i klassrummet per lektion och ett eko i korridoren nere på skid är det enda sociala liv jag bedrivit innan klockan fyra.
Förstås kan man tro att jag, när jag senare om sido träffade några välkända ansikten, sparat ihop hela dagens dos av socialism och fullkomligt förkroppsligade uttrycken pratglad, energisk och sprallig. Tyvärr var fallet inte sådant.
Vi simmade, vi lekte med badleksaker.
Vi lagade mat, vi bakade scones.
Vi snackade skit, vi såg på Numbers.
Men det känns fortfarande inte som att jag över huvudtaget vaknat.
Så bomullen min skalle tycks vara proppad av och jag ska, istället för att plugga psykologi, göra det vi gör bäst : ta på oss den slitna nattskjortan, bänka 120-sängen och slå på lite gossip girl - jag inbillar mig att den behandlingen är den enda som biter på umgängesbrist och uppvaknandepåfelsidapåmorgonen.
över till annat : Resursdagar
de där dagarna i slutet av perioden då alla idioter får lite tid på sig att göra sina omprov och rester, vilket innebär att resten av skolan får ledigt i några dagar. I det här fallet onsdag-torsdag-fredag.
Nu tror man ju förstås att man har tre stycken sköna, lata men ändå effektiva dagar på sig att uträtta diverse stora, små, viktiga samt mindre viktiga ärenden och antaganden man annars inte skulle ha tid för. Man tror att man ska få sig lite kvalitetstid på tu man hand med sig själv samtidigt som man får extra tid att skriva klart den där förbannade hemtentan man fortfarande inte lämnat in.
Men HA HA HA säger Gud.
onsdag : endast-över-dagen-resa till Trysil för träning
torsdag : packning och ca 14:00 avresa till säsongens första tävling
fredag : the show goes on
alltså : johanna får endast torsdag förmiddag på sig för kvalitetstid, pluggtid, gossip-tid, städtid, packningstid och chilltid, och helt plötsligt är det eftertraktade fenomenet resursdagar i princip om intet för mig.
Till råga på allt måste jag ställa mig och göra en lunch till imorgon: pastasallad eller mackor.
möjligt innehåll, pastasallad : pasta, gurka, en halv morot, fryst spenat
möjligt innehåll, mackor : lingongrova, smör, ägg, två skinkskivor
so to say : JAEVLAR - SÅ - PEPP - !
walkern sade mig de kloka orden att "ey, jag tycker att du skiter i skolan går hem och lägger dig på en gång, sånt får man göra om man är ginger!".
Sky, you have no idea vilken galen lust jag hade till det.
För bortsett från mötena med dessa småkisar är hela skid i princip tömt på folk. Hela längdåkar-ligan har tagit sitt pick och pack på läger, och hälften av oss alpinister är fortfarande uppe i norrland och kämpar. Av oss alpisar som under gårdagen återigen satte fötterna på värmländsk mark orkade ungefär noll pallra sig till skolan. Förutom jag då.
Therefore har min tisdag varit mycket ensam. Typ fem pers i klassrummet per lektion och ett eko i korridoren nere på skid är det enda sociala liv jag bedrivit innan klockan fyra.
Förstås kan man tro att jag, när jag senare om sido träffade några välkända ansikten, sparat ihop hela dagens dos av socialism och fullkomligt förkroppsligade uttrycken pratglad, energisk och sprallig. Tyvärr var fallet inte sådant.
Vi simmade, vi lekte med badleksaker.
Vi lagade mat, vi bakade scones.
Vi snackade skit, vi såg på Numbers.
Men det känns fortfarande inte som att jag över huvudtaget vaknat.
Så bomullen min skalle tycks vara proppad av och jag ska, istället för att plugga psykologi, göra det vi gör bäst : ta på oss den slitna nattskjortan, bänka 120-sängen och slå på lite gossip girl - jag inbillar mig att den behandlingen är den enda som biter på umgängesbrist och uppvaknandepåfelsidapåmorgonen.
över till annat : Resursdagar
de där dagarna i slutet av perioden då alla idioter får lite tid på sig att göra sina omprov och rester, vilket innebär att resten av skolan får ledigt i några dagar. I det här fallet onsdag-torsdag-fredag.
Nu tror man ju förstås att man har tre stycken sköna, lata men ändå effektiva dagar på sig att uträtta diverse stora, små, viktiga samt mindre viktiga ärenden och antaganden man annars inte skulle ha tid för. Man tror att man ska få sig lite kvalitetstid på tu man hand med sig själv samtidigt som man får extra tid att skriva klart den där förbannade hemtentan man fortfarande inte lämnat in.
Men HA HA HA säger Gud.
onsdag : endast-över-dagen-resa till Trysil för träning
torsdag : packning och ca 14:00 avresa till säsongens första tävling
fredag : the show goes on
alltså : johanna får endast torsdag förmiddag på sig för kvalitetstid, pluggtid, gossip-tid, städtid, packningstid och chilltid, och helt plötsligt är det eftertraktade fenomenet resursdagar i princip om intet för mig.
Till råga på allt måste jag ställa mig och göra en lunch till imorgon: pastasallad eller mackor.
möjligt innehåll, pastasallad : pasta, gurka, en halv morot, fryst spenat
möjligt innehåll, mackor : lingongrova, smör, ägg, två skinkskivor
so to say : JAEVLAR - SÅ - PEPP - !
get the squeeze into the vardag
Min kära roomie Martina och jag läste under lägret en atrikel i Cosmopolitan där massor av gamla skönhetsrön ställdes mot väggen. Av denna artikel lärde vi oss bland annat att pga att lymfkärlen i ansiktet (som transporterar vätska) täms uppåt mot hjärnan vilket kan göra att man får livshotande infektioner i hjärnan om man klämmer en finne som går inåt.
Ur denna nya kunskap skapade vi ett nytt uttryck: om någon gör någonting dumt, korkat, idiotiskt och riktigt iQ-befriat skall man istället för "är du dum i huvudet eller?" säga "men hallå, har du klämt en finne eller?".
från alla oss till alla er, liksom.
Ur denna nya kunskap skapade vi ett nytt uttryck: om någon gör någonting dumt, korkat, idiotiskt och riktigt iQ-befriat skall man istället för "är du dum i huvudet eller?" säga "men hallå, har du klämt en finne eller?".
från alla oss till alla er, liksom.
norskt bidrag till den allmänna välfärden
metod la lá Anton Söderberg :
Norsk problemlösning
om någon av dina prylar inte funkar,
1. starta den
2. stäng av den
3. starta den igen
obs!
funkar, enligt den norska tron, även på icke-tekniska ting såsom nycklar eller bildäck
Norsk problemlösning
om någon av dina prylar inte funkar,
1. starta den
2. stäng av den
3. starta den igen
obs!
funkar, enligt den norska tron, även på icke-tekniska ting såsom nycklar eller bildäck
lidingöborna visar framfötterna
varför alla helt plötsligt sitter med munnarna öppna:
från andra sidan lobbyn, där ett gäng lidingö-åkare i 12-årsåldern sitter och åstadkommer ljud på en alldeles för hög frekvens, kommer utropet med stort u : "men släpp då, din jävla sosse!"
Va?
Va?
Va?
Vårat febrila utnyttjande av det trådlösa nätverket stannade upp för ett ögonblick, orden jävla sosse ringde i huvudet, studsade runt mellan öronen likt ett eko eller två studsbollar i ett omöblerat rum.
Något så absurt som en tolvåring som använder begreppet sosse som ett skällsord i en frustrerad sinnesstämning har jag nog inte upplevt under mina dagar som någorlunda vetande om grundidéerna till landets huvudideologier - vilket jag, i egenskap av pretty intresserad av ämnet, vill påstå är en relativt hög procent av min livstid. Vilken klass går man i när man är tolv år? Sjätte. Hur mycket har man läst om politiska ideologier i sjätte klass? Inte särskilt mycket alls. Garanterat har man inte heller lärt sig de samhällsbegrepp som krävs för att begripa sig på politiska ideologier över huvudtaget, särskilt inte för att kunna fördjupa sig i ett parti och ta ställning till politiska frågor.
Med andra ord : ungen kan ju fan inte ha en jävla aning om vad "sosse" betyder.
Men visst, här kastas begreppet som en svordomar ur käften på den lille ursinnige lidingöbon.
Om du växte upp med en mamma eller pappa som till exempel alltid åt med endast en gaffel, skulle då inte du - som det lilla, efterapande barnet du vore - då kanske ägna en liten tanke över grunderna till detta beteende? Kanske till och med prova själv? Kanske till och med bestämma dig att för alltid själv anamma endast-en-gaffel-bordsskicket bara för att dina föräldrar gör det? Jo, det skulle du nog.
Är det då särskilt svårt att lista ut varifrån denna lille parvel fått sitt "politiska medvetna" ifrån?
Låt oss bara konstatera att landets alla fördomar om stockholm gått från just fördomar till fakta.
från andra sidan lobbyn, där ett gäng lidingö-åkare i 12-årsåldern sitter och åstadkommer ljud på en alldeles för hög frekvens, kommer utropet med stort u : "men släpp då, din jävla sosse!"
Va?
Va?
Va?
Vårat febrila utnyttjande av det trådlösa nätverket stannade upp för ett ögonblick, orden jävla sosse ringde i huvudet, studsade runt mellan öronen likt ett eko eller två studsbollar i ett omöblerat rum.
Något så absurt som en tolvåring som använder begreppet sosse som ett skällsord i en frustrerad sinnesstämning har jag nog inte upplevt under mina dagar som någorlunda vetande om grundidéerna till landets huvudideologier - vilket jag, i egenskap av pretty intresserad av ämnet, vill påstå är en relativt hög procent av min livstid. Vilken klass går man i när man är tolv år? Sjätte. Hur mycket har man läst om politiska ideologier i sjätte klass? Inte särskilt mycket alls. Garanterat har man inte heller lärt sig de samhällsbegrepp som krävs för att begripa sig på politiska ideologier över huvudtaget, särskilt inte för att kunna fördjupa sig i ett parti och ta ställning till politiska frågor.
Med andra ord : ungen kan ju fan inte ha en jävla aning om vad "sosse" betyder.
Men visst, här kastas begreppet som en svordomar ur käften på den lille ursinnige lidingöbon.
Om du växte upp med en mamma eller pappa som till exempel alltid åt med endast en gaffel, skulle då inte du - som det lilla, efterapande barnet du vore - då kanske ägna en liten tanke över grunderna till detta beteende? Kanske till och med prova själv? Kanske till och med bestämma dig att för alltid själv anamma endast-en-gaffel-bordsskicket bara för att dina föräldrar gör det? Jo, det skulle du nog.
Är det då särskilt svårt att lista ut varifrån denna lille parvel fått sitt "politiska medvetna" ifrån?
Låt oss bara konstatera att landets alla fördomar om stockholm gått från just fördomar till fakta.
on the wishlist
vi kan väl säga det såhär : den som köper leopardfärgade bullformar eller CDR-skivor i vinylformat till mig i julklapp lovar jag att göra till profet min framtida religion.
bluebox.se
the first sweden trip
location : funäsdalen
lasting : fredag-måndag
staying : funäshotellet
roomie : martinkis-plinkis
status : vinterland
creds till det lilla cafét i det vita huset som gör goda brownies och har mysiga soffor
creds till hotellet som har sveriges godaste hotellfrukost
creds till Ica som har det bästa godis-glass-naturgodis-utbudet jag någonsin stött på
creds till backen för att den är kungligt bra
creds till mig för att jag inte är uråkarN längre
livsskildring a lá mobilkamera :
en gubbe drunknade typ i poolen på hotellet
what to do liksom?
lyssna på chromeo och käka köttfärsbiffar
lasting : fredag-måndag
staying : funäshotellet
roomie : martinkis-plinkis
status : vinterland
creds till det lilla cafét i det vita huset som gör goda brownies och har mysiga soffor
creds till hotellet som har sveriges godaste hotellfrukost
creds till Ica som har det bästa godis-glass-naturgodis-utbudet jag någonsin stött på
creds till backen för att den är kungligt bra
creds till mig för att jag inte är uråkarN längre
livsskildring a lá mobilkamera :
en gubbe drunknade typ i poolen på hotellet
what to do liksom?
lyssna på chromeo och käka köttfärsbiffar
kalles exceptionella humor
i tisdags:
location : gymmet
johanna : FANFANFANSKITHELVETE, DÖDA MIG
karl : vadårå?
johanna : spanskaprovet gick verkligen s k i t
karl : amen grattis till det då!
joel (som kommer gåendes) : grattis? vadå grattis, fyller du år eller nåt?
karl : nej serru joel, johanna har fått sin första mens!
johanna : ........... ?
joel : *ASGARV*
johanna : karl, du är dum i huvudet
isak (som kommer gåendes) : varför är karl dum i huvudet?
karl : jo isak, johanna har fått sin första mens och det ska vi fira hos mig ikväll med party!
isak : *ASGARV*
johanna : karl, du är verkligen dum i huvudet...
så nu har karl haft en vad han kallar enveckasfestival över att jag "har fått min första mens". kul kille va? verkligen >< idag är det ju lördag, så han har bestämt att det nu är sista festivaldagen och han anser då självklart att vi ska dra till med sista partystöten.
han har många kreativa idéer på hur denna nådastöt ska utformas, men den stora massan (som han har introducerat och dragit med i detta skämt sedan det hela startade i tisdags) anser en variant vara mer passande än resten: att vi alla ska klä oss i vitt och sätta snören runt halsen (och föreställer således tamponger) för att sedan knöla in oss allihop i ett rum för att kasta lingonsylt och ketchup på varandra.
här har vi alltså ett exempel på exceptionell kalle-humor:
han har skämtat i en vecka över att jag "fått min första mens" ><
location : gymmet
johanna : FANFANFANSKITHELVETE, DÖDA MIG
karl : vadårå?
johanna : spanskaprovet gick verkligen s k i t
karl : amen grattis till det då!
joel (som kommer gåendes) : grattis? vadå grattis, fyller du år eller nåt?
karl : nej serru joel, johanna har fått sin första mens!
johanna : ........... ?
joel : *ASGARV*
johanna : karl, du är dum i huvudet
isak (som kommer gåendes) : varför är karl dum i huvudet?
karl : jo isak, johanna har fått sin första mens och det ska vi fira hos mig ikväll med party!
isak : *ASGARV*
johanna : karl, du är verkligen dum i huvudet...
så nu har karl haft en vad han kallar enveckasfestival över att jag "har fått min första mens". kul kille va? verkligen >< idag är det ju lördag, så han har bestämt att det nu är sista festivaldagen och han anser då självklart att vi ska dra till med sista partystöten.
han har många kreativa idéer på hur denna nådastöt ska utformas, men den stora massan (som han har introducerat och dragit med i detta skämt sedan det hela startade i tisdags) anser en variant vara mer passande än resten: att vi alla ska klä oss i vitt och sätta snören runt halsen (och föreställer således tamponger) för att sedan knöla in oss allihop i ett rum för att kasta lingonsylt och ketchup på varandra.
här har vi alltså ett exempel på exceptionell kalle-humor:
han har skämtat i en vecka över att jag "fått min första mens" ><
för var människas bästa
KOLLA IN VECKANS YOUTUBE!
(och efter det kan ni ladda ner hela Sigur Ros nya platta fort som attan)
liten rolig anekdot som har med sigur ros att göra : karl är upp över öronen förälskad i isländska och skulle väldigt gärna vilja lära sig språket. Så fort vi använder sigur ros som bakgrundsmusik till vårat traditionella chill brukar han sitta och inbilla sig att han kan urskilja ord och fraser i denna osammanhängande och luddiga sång för att sedan konstatera att ja, isländska är nog faktiskt väldigt likt svenska! . Isländska är inte likt svenska, och vilken diagnos man än brukar sätta på individer med vanföreställnigar och hallucinationer så har nog karl den diagnosen flera gånger om.
(och efter det kan ni ladda ner hela Sigur Ros nya platta fort som attan)
liten rolig anekdot som har med sigur ros att göra : karl är upp över öronen förälskad i isländska och skulle väldigt gärna vilja lära sig språket. Så fort vi använder sigur ros som bakgrundsmusik till vårat traditionella chill brukar han sitta och inbilla sig att han kan urskilja ord och fraser i denna osammanhängande och luddiga sång för att sedan konstatera att ja, isländska är nog faktiskt väldigt likt svenska! . Isländska är inte likt svenska, och vilken diagnos man än brukar sätta på individer med vanföreställnigar och hallucinationer så har nog karl den diagnosen flera gånger om.
vem som helst kan bli kändis
Idag fick jag höra att jag såg ut som Jenny i Forrest Gump. Hippie-Jenny, alltså. Jag vet fortfarande inte hur jag ska tackla den kommentaren: komplimang eller förudmjukelse?Jag valde att ta det för vad det var. Forrest Gump är en bra film, så jag antar att allt som har med den att göra är bra, alltså är jag bra.
Jag är bra.
Jag kan iallafall meddela att jag aldrig på allvar skulle sätta ett flätat band runt skallen (som jag gjorde med mitt armband när jag latjade runt på skid vilket utlöste kommentarerna från första början), men att jag kanske skulle kunna tänka mig att klä ut mig till hippie om någon skulle anordna en maskerad.
längdåkar-projektet
För att liva upp den mycket trista onsdagen jag igår morse visste att jag skulle behöva genomlida bestämde jag mig för att göra någonting speciellt av dagen för att den inte skulle uppfattas som oändlig.
Detta blev en vetenskaplig undersökning i längdåkar-style : en heldag med pulsklockan på.
Bara för att det var så fruktansvärt nördigt av mig - och för att folk tittade på mig som en idiot när jag svarade "jag leker längdåkare!" på allas frågor om varför i hela friden jag hade min fet-fula pulsklocka på armen - valde jag att gömma klockan i fickan och vid tillfällen jag ansåg passande fiska upp den och göra en notering hur många gånger i minuten mitt stackars söndertränade hjärta pumpade ut en massa ketchup-look-alike i mina ådror.
results
i matkön : 101
på svenskalektion (film: Hamlet, troligtvis på originalspråket från då shakespeare skrev den på typ 1600-talet) : 72
möter snyggot i korridoren : 128
under löprunda : 170
på cykel till konsum (sammanlagt typ 20 stycken tramp) : 109
hittar inte plånboken i väskan då jag ska betala : 138
på cykel från konsum (sammanlagt typ 500 tramp) : 140
taskiga b-serier på teve : 81
steker för mycket köttfärs i för liten stekpanna : 126
gapflabbar åt den göteborska stenfigurens skämt i Ringaren i Notre Dame : 133
bara för att onsdagen var en dag i längdåkningens tecken var löprundan även mycket peppad och hela 80 minuter lång - i snöblandat! Här ska ni få se lite fler fenomen i samma längdåkande anda:
Gunde Svan, pulsklockan, pasta (helst i groteska mängder)
Detta blev en vetenskaplig undersökning i längdåkar-style : en heldag med pulsklockan på.
Bara för att det var så fruktansvärt nördigt av mig - och för att folk tittade på mig som en idiot när jag svarade "jag leker längdåkare!" på allas frågor om varför i hela friden jag hade min fet-fula pulsklocka på armen - valde jag att gömma klockan i fickan och vid tillfällen jag ansåg passande fiska upp den och göra en notering hur många gånger i minuten mitt stackars söndertränade hjärta pumpade ut en massa ketchup-look-alike i mina ådror.
results
i matkön : 101
på svenskalektion (film: Hamlet, troligtvis på originalspråket från då shakespeare skrev den på typ 1600-talet) : 72
möter snyggot i korridoren : 128
under löprunda : 170
på cykel till konsum (sammanlagt typ 20 stycken tramp) : 109
hittar inte plånboken i väskan då jag ska betala : 138
på cykel från konsum (sammanlagt typ 500 tramp) : 140
taskiga b-serier på teve : 81
steker för mycket köttfärs i för liten stekpanna : 126
gapflabbar åt den göteborska stenfigurens skämt i Ringaren i Notre Dame : 133
bara för att onsdagen var en dag i längdåkningens tecken var löprundan även mycket peppad och hela 80 minuter lång - i snöblandat! Här ska ni få se lite fler fenomen i samma längdåkande anda:
Gunde Svan, pulsklockan, pasta (helst i groteska mängder)
helgens lärdomar
fredag:
min pappa älskar Indiana Jones
Ako-kolor är beroendeframkallande
lördag:
cafét inne på Flanör har jävligt udda (men snygga) soffor
elljusspår är inte så lätta att springa i när de är täckta av is
jag är så i n t e skapt för att kunna se på skräckfilm
det går att hitta plagg på Fico för under femhundra riksdaler
söndag:
jag kan, trots allt, lyckas köpa ett par nya jeans
Myrorna i Uppsala har inte öppet på söndagar
killen som jobbar på Weekday tycker inte att 10-åringar ska ha palestinasjal
psykologi är det tråkigaste som finns
bebisar blir mycket fascinerade av dalahästar
min pappa älskar Indiana Jones
Ako-kolor är beroendeframkallande
lördag:
cafét inne på Flanör har jävligt udda (men snygga) soffor
elljusspår är inte så lätta att springa i när de är täckta av is
jag är så i n t e skapt för att kunna se på skräckfilm
det går att hitta plagg på Fico för under femhundra riksdaler
söndag:
jag kan, trots allt, lyckas köpa ett par nya jeans
Myrorna i Uppsala har inte öppet på söndagar
killen som jobbar på Weekday tycker inte att 10-åringar ska ha palestinasjal
psykologi är det tråkigaste som finns
bebisar blir mycket fascinerade av dalahästar
praktisk style by johanna
För ovanlighetens skull lägger jag idag in en "dagens outfit". Inte för att jag tänker vara någons slags modebloggs-wannabe (lugn Ebba, ba lugn!), utan för att omständigheterna runt bilden var ganska absurda och därmed gjorde att jag var tvungen att föreviga situationen.
Beskåda:
1. Lång kappa, Lindex
2. Mössa, köpt på 1420
3. Röd, fet och fullpackad hej, kom och hjälp mig-ryggsäck, Atomic
4. Svart och blå löparjacka knuten runt huvudet, Craft
Denna outfit bar jag alltså på mig väg ifrån flyget imorse. Anledningen till klädvalet kom sig av att vår älskade Torsby-vädergud som alltid bjussar oss på en stor portion regn, blåst och leriga skor (måste även påpeka att flygresan jag, när bilden togs, just tagit mig igenom var den läskigaste jag gjort - alla som någonsin haft lite fjärilar i magen vid en luftgrop på ett gigantiskt charterflyg till Mallis kan skratta sig lyckliga, sitter man i en 20-sitsig liten skrothög till lokalflyg känns det som att hela planet gör en loop vid minsta flugfis).
just imagine vilka blickar jag fick av ett gäng stavgångare jag mötte på grusvägen vid Valberget.
Beskåda:
1. Lång kappa, Lindex
2. Mössa, köpt på 1420
3. Röd, fet och fullpackad hej, kom och hjälp mig-ryggsäck, Atomic
4. Svart och blå löparjacka knuten runt huvudet, Craft
Denna outfit bar jag alltså på mig väg ifrån flyget imorse. Anledningen till klädvalet kom sig av att vår älskade Torsby-vädergud som alltid bjussar oss på en stor portion regn, blåst och leriga skor (måste även påpeka att flygresan jag, när bilden togs, just tagit mig igenom var den läskigaste jag gjort - alla som någonsin haft lite fjärilar i magen vid en luftgrop på ett gigantiskt charterflyg till Mallis kan skratta sig lyckliga, sitter man i en 20-sitsig liten skrothög till lokalflyg känns det som att hela planet gör en loop vid minsta flugfis).
just imagine vilka blickar jag fick av ett gäng stavgångare jag mötte på grusvägen vid Valberget.
beware, chokladbollstant
Ny facebook-group? : Alla som vill stjäla vagnen från chokladbollstanten på stortorget
Alla som inte knallat över Gävle centrum på senaste skall veta att det där nu slagits upp en nytt litet stånd med en mycket udda form av försäljning. En medelålders kvinna står under ett grönt parasoll och pissar totalt på korvmojen mittemot genom att erbjuda förbiknallande fotgängare på hemgjorda chokladskapelser i olika former.
Vita, gröna, svarta och bruna chokladbollar, gigantiska kakor med rischoklad, skumraketer. Jag köpte mig en chokladboll för femton riksdaler, och den var mer eller mindre en smaksensation.
Nu har vi startat ett skurk-kartell här. Tantens vagn måste bli vår.
Skulle det inte vara tekniskt möjligt att under natten smyga dit och montera fast en liten turbomotor för att sedan dagen efter - i stjälande stund - uppehålla tantens vakande ögon med ett "Kolla, en ÄLG!" eller liknande, dra igång motorn, kasta oss upp på vagnen och sedan rejsa iväg med alla godsakerna?
Flyktvägen är ännu inte spikad, men för övrigt ser vi detta som en högst rimlig-logistisk plan.
Du som vill joina vår ytterst underground organisation är välkommen, dessutom gärna ha erfarenhet av stöld, rally eller gudomliga kaloribomber i choklad.
Alla som inte knallat över Gävle centrum på senaste skall veta att det där nu slagits upp en nytt litet stånd med en mycket udda form av försäljning. En medelålders kvinna står under ett grönt parasoll och pissar totalt på korvmojen mittemot genom att erbjuda förbiknallande fotgängare på hemgjorda chokladskapelser i olika former.
Vita, gröna, svarta och bruna chokladbollar, gigantiska kakor med rischoklad, skumraketer. Jag köpte mig en chokladboll för femton riksdaler, och den var mer eller mindre en smaksensation.
Nu har vi startat ett skurk-kartell här. Tantens vagn måste bli vår.
Skulle det inte vara tekniskt möjligt att under natten smyga dit och montera fast en liten turbomotor för att sedan dagen efter - i stjälande stund - uppehålla tantens vakande ögon med ett "Kolla, en ÄLG!" eller liknande, dra igång motorn, kasta oss upp på vagnen och sedan rejsa iväg med alla godsakerna?
Flyktvägen är ännu inte spikad, men för övrigt ser vi detta som en högst rimlig-logistisk plan.
Du som vill joina vår ytterst underground organisation är välkommen, dessutom gärna ha erfarenhet av stöld, rally eller gudomliga kaloribomber i choklad.
allt är vinrött i kalles rum
Anton + Karl + Buj + värmeljus + te + kuddar på golvet
och så lite Sigur Ros samt youtube på han som har tourettes
Som avslutning förstör mtv music awards min traditionella 2x-South Park-mellan-elva-och-tolv
Ersättare : banan och oboy, scrubs och raggsockor
och så lite Sigur Ros samt youtube på han som har tourettes
Som avslutning förstör mtv music awards min traditionella 2x-South Park-mellan-elva-och-tolv
Ersättare : banan och oboy, scrubs och raggsockor
8 steg och du blir snygg igen
Torsdag : Jag lär mig hur man tacklar ful-dagar.
För det är vad denna torsdag har varit.
En fyfan-vad-allt-suger-jag-ska-hänga-mig-i-kristallkronan-över-min-värdelöshet-dag.
Trots att det är så mycket jag borde ta itu med, så mycket som jag hade tid till att ta itu med efter att jag flytt från dårhuset klockan tre, har av någon anledning inte blivit gjort och ligger som en stor, mordsbenägen tegelväg framför mig. Alla B-serieavsnitt på teve har denna eftermiddag plötsligt fångat min omedvetna uppmärksamhet och fått all min tid att rinna mellan fingrarna på mig. Jag har gjort så många rusningar förbi hallspegeln som medfördt tvärnit, en titt i själva spegeln, en suck, en grimas samt en känsla av att ännu en molekyl adderats till den stora bad feeling-klumpen i min mage.
Så jag tar mig i kragen and do like this:
1. drar av mig dagens outfit och gömmer mig istället i en stor adidaströja
2. läser Veckorevyn (för att känna mig lite uppdaterad)
3. ser på "Made" på Mtv (får genast bättre självkänsla)
4. blir hyperaktiv : gör matteläxa, plockar undan disk, pluggar till psykologiprov, bäddar sängen, dammsugar, slänger alla tomma schampoflaskor, packar (för att känna mig duktig)
5. konverserar med ett övernaturligt antal människor på msn (för att känna mig mindre ensam)
6. äter morötter och kastar kakorna jag bakade i förrgår i soporna för att de i ärlighetens namn blev skitäckliga men som den ekonomisk-feta delen av mig ändå sparat i en burk (för att känna mig hälsosam som stryk)
7. planerar vad jag ska göra hemma i helgen (för att känna mig svårfångad och poppis)
8. skiter i att lära mig Hamlet till morgondagens svenskalektion och klampar istället ut i mitt asfalterade, trista kvarter för att leta umgänge (för att man får plastsmak i rumpan av min skrivbordsstol)
Och Vips!, johanna är back in the game!
För det är vad denna torsdag har varit.
En fyfan-vad-allt-suger-jag-ska-hänga-mig-i-kristallkronan-över-min-värdelöshet-dag.
Trots att det är så mycket jag borde ta itu med, så mycket som jag hade tid till att ta itu med efter att jag flytt från dårhuset klockan tre, har av någon anledning inte blivit gjort och ligger som en stor, mordsbenägen tegelväg framför mig. Alla B-serieavsnitt på teve har denna eftermiddag plötsligt fångat min omedvetna uppmärksamhet och fått all min tid att rinna mellan fingrarna på mig. Jag har gjort så många rusningar förbi hallspegeln som medfördt tvärnit, en titt i själva spegeln, en suck, en grimas samt en känsla av att ännu en molekyl adderats till den stora bad feeling-klumpen i min mage.
Så jag tar mig i kragen and do like this:
1. drar av mig dagens outfit och gömmer mig istället i en stor adidaströja
2. läser Veckorevyn (för att känna mig lite uppdaterad)
3. ser på "Made" på Mtv (får genast bättre självkänsla)
4. blir hyperaktiv : gör matteläxa, plockar undan disk, pluggar till psykologiprov, bäddar sängen, dammsugar, slänger alla tomma schampoflaskor, packar (för att känna mig duktig)
5. konverserar med ett övernaturligt antal människor på msn (för att känna mig mindre ensam)
6. äter morötter och kastar kakorna jag bakade i förrgår i soporna för att de i ärlighetens namn blev skitäckliga men som den ekonomisk-feta delen av mig ändå sparat i en burk (för att känna mig hälsosam som stryk)
7. planerar vad jag ska göra hemma i helgen (för att känna mig svårfångad och poppis)
8. skiter i att lära mig Hamlet till morgondagens svenskalektion och klampar istället ut i mitt asfalterade, trista kvarter för att leta umgänge (för att man får plastsmak i rumpan av min skrivbordsstol)
Och Vips!, johanna är back in the game!
God's locker!
Först hade jag spanskalektion där vi lekte en lek i form av att sätta klisterlappar man inte tittat på i pannan och genom att prata med andra lista ut vem man "var".
Då att jag inte har någon namnlapp på mitt skåp i omklädningsrummet knyckte jag en från lektionen som jag tyckte passade exceptionellt som just min skåp-namnlapp.
Då att jag inte har någon namnlapp på mitt skåp i omklädningsrummet knyckte jag en från lektionen som jag tyckte passade exceptionellt som just min skåp-namnlapp.
torrisar blir rika men gör ingen bra teve
Har ni någonsin tänkt tanken hur det skulle vara att ställa upp i "Sanningens ögonblick"?
Jag såg alldeles nyss reklamen för programmet, vilket sådde ett frö till nedstående reflektion.
Bland annat Linda Rosing har tydligen slagit sig ner i den där stolen och behövt svara på pinsamma, hemliga frågor om sitt privatliv och verkligen sälja ut sin själ för att vinna pengar. Detta kommer att visas på teve inom en snar framtid, en förtvivlad Linda som med tårfyllda ögon måste blotta sin själ för tevetittarna och tre stycken självvalda bekanta som får sitta i en varsin stol uppe på scenen, face to face med bekännaren själv.
Men är det verkligen så smart om man är Linda Rosing? Om man faktiskt har haft sex i teve har man ju visat att man är lite lagom galen (korkad?), visst, och om hon nonchalant valt att skylta med en sådan intim grej för hela svenska folket - vilka pinsamma och hemska och vulgära små hemligheter borde hon inte ha liggandes i arkivet då?
Det kanske är just detta som egentligen gör hela programmet, att smaskiga hemlisar spottas ut rätt i ansiktet på ens familj, men är man inte då jävligt korkad om man sätter sig i den där jädra stolen och tror att det ska bli lätt som en plätt?
Varför gömmer de ansiktet i händerna?
Varför gråter de, låter uppgivna och ser obekväma ut?
Eftersom att en dator någonstans i kanal5-studion har svaren på alla frågor som ställts (vilket programledaren försäkrar är the truth and only the truth eftersom att ett lögndetektortest redan har gjorts där svaren har kommit fram) - varför sitta och dalta?
Om de redan har svarat på dessa frågor en gång, vad är det som är så svårt med att göra det igen? Borde man inte förberett sig på det redan innan; att man ska öppna upp sig framför hundratusentals tevetittare?
"Har du någonsin betalat ett trasigt bord med oralsex?"
Har man betalat ett trasigt bord med oralsex och skäms över det borde man väl kanske överväga att ställa upp i Idol eller något istället.
Däremot vill jag påstå att jag själv skulle tjäna storkovan på att ställa mig öga mot öga med Pontus Gårdinger i den där stolen. Jag har aldrig betalat ett trasigt bord med oralsex, fantiserat om någon annans farsa eller sett till att två nära vänner gjort slut. Jag har aldrig sprungit naken bland folk och jag har aldrig haft ett one-night-stand som visade sig vara min egen kusin eller något.
Nej, jag är totalt jättetråkig.
Sicken tur för mig att man till och med kan tjäna pengar på sådant nu för tiden!
Jag såg alldeles nyss reklamen för programmet, vilket sådde ett frö till nedstående reflektion.
Bland annat Linda Rosing har tydligen slagit sig ner i den där stolen och behövt svara på pinsamma, hemliga frågor om sitt privatliv och verkligen sälja ut sin själ för att vinna pengar. Detta kommer att visas på teve inom en snar framtid, en förtvivlad Linda som med tårfyllda ögon måste blotta sin själ för tevetittarna och tre stycken självvalda bekanta som får sitta i en varsin stol uppe på scenen, face to face med bekännaren själv.
Men är det verkligen så smart om man är Linda Rosing? Om man faktiskt har haft sex i teve har man ju visat att man är lite lagom galen (korkad?), visst, och om hon nonchalant valt att skylta med en sådan intim grej för hela svenska folket - vilka pinsamma och hemska och vulgära små hemligheter borde hon inte ha liggandes i arkivet då?
Det kanske är just detta som egentligen gör hela programmet, att smaskiga hemlisar spottas ut rätt i ansiktet på ens familj, men är man inte då jävligt korkad om man sätter sig i den där jädra stolen och tror att det ska bli lätt som en plätt?
Varför gömmer de ansiktet i händerna?
Varför gråter de, låter uppgivna och ser obekväma ut?
Eftersom att en dator någonstans i kanal5-studion har svaren på alla frågor som ställts (vilket programledaren försäkrar är the truth and only the truth eftersom att ett lögndetektortest redan har gjorts där svaren har kommit fram) - varför sitta och dalta?
Om de redan har svarat på dessa frågor en gång, vad är det som är så svårt med att göra det igen? Borde man inte förberett sig på det redan innan; att man ska öppna upp sig framför hundratusentals tevetittare?
"Har du någonsin betalat ett trasigt bord med oralsex?"
Har man betalat ett trasigt bord med oralsex och skäms över det borde man väl kanske överväga att ställa upp i Idol eller något istället.
Däremot vill jag påstå att jag själv skulle tjäna storkovan på att ställa mig öga mot öga med Pontus Gårdinger i den där stolen. Jag har aldrig betalat ett trasigt bord med oralsex, fantiserat om någon annans farsa eller sett till att två nära vänner gjort slut. Jag har aldrig sprungit naken bland folk och jag har aldrig haft ett one-night-stand som visade sig vara min egen kusin eller något.
Nej, jag är totalt jättetråkig.
Sicken tur för mig att man till och med kan tjäna pengar på sådant nu för tiden!
bubbelbad i köksmiljö
Jag har absolut noll sinne för proportioner.
Jag antar att jag har ärvt det av min kära mor, som har ett karaktärsdrag i att alltid laga tre veckors portioner mat för ett helt kompani då hennes egentliga uppdrag är att göra matlådor åt mig för endast en enda helg. Jag antar att detta är ungefär samma princip, förutom att det kanske rör sig omlite andra substanser.
Johanna ska diska. Proppen i hålet, vattenkranen på, diskmedel i vattnet och sedan en rusning iväg till datorn för lite konverserande på msn medan diskhon fylls med vatten.
Efter några minuter bubblar det upp ur mitt undermedvetna att Just det, kranen! varpå jag får göra världens rusning tillbaka till köket igen.
Då möts jag av detta:
Någon som kan tänka sig att adoptera lite bubblor?
Nu har jag iallafall konstaterat att Yes gör skäl för sin slogan.
Jag antar att jag har ärvt det av min kära mor, som har ett karaktärsdrag i att alltid laga tre veckors portioner mat för ett helt kompani då hennes egentliga uppdrag är att göra matlådor åt mig för endast en enda helg. Jag antar att detta är ungefär samma princip, förutom att det kanske rör sig omlite andra substanser.
Johanna ska diska. Proppen i hålet, vattenkranen på, diskmedel i vattnet och sedan en rusning iväg till datorn för lite konverserande på msn medan diskhon fylls med vatten.
Efter några minuter bubblar det upp ur mitt undermedvetna att Just det, kranen! varpå jag får göra världens rusning tillbaka till köket igen.
Då möts jag av detta:
Någon som kan tänka sig att adoptera lite bubblor?
Nu har jag iallafall konstaterat att Yes gör skäl för sin slogan.
pusselmänniskan
Denna vecka kommer att bli en hejdundrandes Special Edition-Vecka.
Och inte vilken Special Edition-vecka som helst, utan troligtvis the Jedi Master av alla Special Edition-Veckor:
måndag : Tea Party-kväll
tisdag : Traditionell Fikatisdag
onsdag : Disneydags med Mowie
fredag : Åka hem-kväll
Så jäääääädra upptagen tjej alltså!
För övrigt vill jag påstå att Fröken Lindberg äntligen börjar få lite struktur på tillvaron.
jag gör en bärsmoothie varje morgon, jag diskar alltid så fort jag har använt någonting, jag lägger alltid in mina kläder garderoben istället för på golvet, jag har ett exemplariskt iTunes-bibliotek, jag skriver upp mina tvättider i min almanacka, jag är mästaren av spontana löpturer utanför träningstid, jag kommer ihåg att skvätta på mig parfym varje morgon, jag skriver "Kom ihåg"-post its och sätter dem på hallspegeln.
Ibland kanske jag liknar någon karaktär i Napoleon Dynamite eller så.
Men jag känner mig som ett färdiglagt 1000-bitars pussel.
(Och visst, skulle jag kunna påverka saken skulle väl World Peace ge ett hyfsat välbefinnande det med, men den punkten skippar jag i och med att detta inte är någon överklistrad Miss HabbaHabba-skönhetstävling)
reflektion under ett te-party
Medan vi åt scones och tittade på Boston Tea Party reflekterade vi över Karl-Jan Granqvists alkoholvanor då hans mest använda fras under programmet var ”Kan vi inte ta in lite champagne?” (och för att han svarade på frågan ”är osten på mackan mindre nyttig smält än endast hyvlad?” med orden ”ostmacka? Champagne!”).
Med allt hans yrkesmässiga vinkännande samt de åtskilliga eftermiddags-, förmiddags-, frukost-, lunch- och sängfösare han troligen låter sig smaka kanske alkohol har slutat påverka honom över huvudtaget.
Har han blivit immun? Sitter han opåverkad efter 20 stycken whiskey på puben medan hans polare blivit klappkanon och dansar på bardisken med kalsonger på huvudet?
Med andra ord: Hur mycket måste Karl-Jan Granqvist hinka för att bli full?
Vi kom överens om att siffror inte är viktigt, med att alla var överens om att hans tröskel troligtvis ligger meter över större delen av Sveriges befolknings. Han är en stålman jämfört med oss, en riktig kääär. Vi dödliga kan endast snegla upp på honom när vi ligger där på bargolvet, när vi har tappat bort våra skor och knytit slipsen runt huvudet, medan han skulle ta en snabbglimt ner på oss, ta sin polerade lacksko och trampa oss lite på fingrarna för att sedan svepa resterna i det kupade glaset han så elegant har i högerhanden och med några klick-klack spatsera ut ur lokalen med Clark Kent-uppsyn.
Om något stort evenemang framöver skulle dyka upp (exempelvis svensexa, en födelsedagsfest på något tiotal eller något slags produktinnehavsjubileum på Systembolaget) och KJ's vänner och bekanta får på sin lott att supa denne hårdhudade människa fullständigt under bordet skulle det troligtvis kräva ofantliga mängder beverages med hög alkoholhalt för att få honom ens så mycket som hamna lite på kanelen. Vi tror på ren starksprit eller sådan där dyr skit vars namn vi inte kom ihåg men som är typ 80-procentigt och endast krävs i millilitermängder för att en vanlig dödlig människa ska börja snurra.
Emilie hade som hastigast stött på honom på tåget hem. Jag har bett henne att ta med en autograf hem till mig nästa gång.
Observera: Det ligger inte någon som helst sanning i dessa uttalanden, de är endast spekulationer av två omyndiga vinterbarn och en stockholmare över några scones med hallonsylt på.
Med allt hans yrkesmässiga vinkännande samt de åtskilliga eftermiddags-, förmiddags-, frukost-, lunch- och sängfösare han troligen låter sig smaka kanske alkohol har slutat påverka honom över huvudtaget.
Har han blivit immun? Sitter han opåverkad efter 20 stycken whiskey på puben medan hans polare blivit klappkanon och dansar på bardisken med kalsonger på huvudet?
Med andra ord: Hur mycket måste Karl-Jan Granqvist hinka för att bli full?
Vi kom överens om att siffror inte är viktigt, med att alla var överens om att hans tröskel troligtvis ligger meter över större delen av Sveriges befolknings. Han är en stålman jämfört med oss, en riktig kääär. Vi dödliga kan endast snegla upp på honom när vi ligger där på bargolvet, när vi har tappat bort våra skor och knytit slipsen runt huvudet, medan han skulle ta en snabbglimt ner på oss, ta sin polerade lacksko och trampa oss lite på fingrarna för att sedan svepa resterna i det kupade glaset han så elegant har i högerhanden och med några klick-klack spatsera ut ur lokalen med Clark Kent-uppsyn.
Om något stort evenemang framöver skulle dyka upp (exempelvis svensexa, en födelsedagsfest på något tiotal eller något slags produktinnehavsjubileum på Systembolaget) och KJ's vänner och bekanta får på sin lott att supa denne hårdhudade människa fullständigt under bordet skulle det troligtvis kräva ofantliga mängder beverages med hög alkoholhalt för att få honom ens så mycket som hamna lite på kanelen. Vi tror på ren starksprit eller sådan där dyr skit vars namn vi inte kom ihåg men som är typ 80-procentigt och endast krävs i millilitermängder för att en vanlig dödlig människa ska börja snurra.
Emilie hade som hastigast stött på honom på tåget hem. Jag har bett henne att ta med en autograf hem till mig nästa gång.
Observera: Det ligger inte någon som helst sanning i dessa uttalanden, de är endast spekulationer av två omyndiga vinterbarn och en stockholmare över några scones med hallonsylt på.
väldigt många tusen ord
Måndag : skid, sol, livetmårbra
Tisdag : dimmfan, halvdag, tröstäta choklad
Onsdag : avstängd lift, längdåkar-look alike-fysträning, livetmårdåligt
Torsdag : -||-
Fredag : -||-
Lördag : skid, sol, livetmårnogbraändå
it all in pics:
Tisdag : dimmfan, halvdag, tröstäta choklad
Onsdag : avstängd lift, längdåkar-look alike-fysträning, livetmårdåligt
Torsdag : -||-
Fredag : -||-
Lördag : skid, sol, livetmårnogbraändå
it all in pics:
röding på pinne
Jag har haft ett helt plockepinn i håret. Karl använde sin konstnärliga intuition.
Observera: det ser ut som att Moberg slickar mig i ansiktet.
Observera: det ser ut som att Moberg slickar mig i ansiktet.
