reflektion under ett te-party
Medan vi åt scones och tittade på Boston Tea Party reflekterade vi över Karl-Jan Granqvists alkoholvanor då hans mest använda fras under programmet var ”Kan vi inte ta in lite champagne?” (och för att han svarade på frågan ”är osten på mackan mindre nyttig smält än endast hyvlad?” med orden ”ostmacka? Champagne!”).
Med allt hans yrkesmässiga vinkännande samt de åtskilliga eftermiddags-, förmiddags-, frukost-, lunch- och sängfösare han troligen låter sig smaka kanske alkohol har slutat påverka honom över huvudtaget.
Har han blivit immun? Sitter han opåverkad efter 20 stycken whiskey på puben medan hans polare blivit klappkanon och dansar på bardisken med kalsonger på huvudet?
Med andra ord: Hur mycket måste Karl-Jan Granqvist hinka för att bli full?
Vi kom överens om att siffror inte är viktigt, med att alla var överens om att hans tröskel troligtvis ligger meter över större delen av Sveriges befolknings. Han är en stålman jämfört med oss, en riktig kääär. Vi dödliga kan endast snegla upp på honom när vi ligger där på bargolvet, när vi har tappat bort våra skor och knytit slipsen runt huvudet, medan han skulle ta en snabbglimt ner på oss, ta sin polerade lacksko och trampa oss lite på fingrarna för att sedan svepa resterna i det kupade glaset han så elegant har i högerhanden och med några klick-klack spatsera ut ur lokalen med Clark Kent-uppsyn.
Om något stort evenemang framöver skulle dyka upp (exempelvis svensexa, en födelsedagsfest på något tiotal eller något slags produktinnehavsjubileum på Systembolaget) och KJ's vänner och bekanta får på sin lott att supa denne hårdhudade människa fullständigt under bordet skulle det troligtvis kräva ofantliga mängder beverages med hög alkoholhalt för att få honom ens så mycket som hamna lite på kanelen. Vi tror på ren starksprit eller sådan där dyr skit vars namn vi inte kom ihåg men som är typ 80-procentigt och endast krävs i millilitermängder för att en vanlig dödlig människa ska börja snurra.
Emilie hade som hastigast stött på honom på tåget hem. Jag har bett henne att ta med en autograf hem till mig nästa gång.
Observera: Det ligger inte någon som helst sanning i dessa uttalanden, de är endast spekulationer av två omyndiga vinterbarn och en stockholmare över några scones med hallonsylt på.
Med allt hans yrkesmässiga vinkännande samt de åtskilliga eftermiddags-, förmiddags-, frukost-, lunch- och sängfösare han troligen låter sig smaka kanske alkohol har slutat påverka honom över huvudtaget.
Har han blivit immun? Sitter han opåverkad efter 20 stycken whiskey på puben medan hans polare blivit klappkanon och dansar på bardisken med kalsonger på huvudet?
Med andra ord: Hur mycket måste Karl-Jan Granqvist hinka för att bli full?
Vi kom överens om att siffror inte är viktigt, med att alla var överens om att hans tröskel troligtvis ligger meter över större delen av Sveriges befolknings. Han är en stålman jämfört med oss, en riktig kääär. Vi dödliga kan endast snegla upp på honom när vi ligger där på bargolvet, när vi har tappat bort våra skor och knytit slipsen runt huvudet, medan han skulle ta en snabbglimt ner på oss, ta sin polerade lacksko och trampa oss lite på fingrarna för att sedan svepa resterna i det kupade glaset han så elegant har i högerhanden och med några klick-klack spatsera ut ur lokalen med Clark Kent-uppsyn.
Om något stort evenemang framöver skulle dyka upp (exempelvis svensexa, en födelsedagsfest på något tiotal eller något slags produktinnehavsjubileum på Systembolaget) och KJ's vänner och bekanta får på sin lott att supa denne hårdhudade människa fullständigt under bordet skulle det troligtvis kräva ofantliga mängder beverages med hög alkoholhalt för att få honom ens så mycket som hamna lite på kanelen. Vi tror på ren starksprit eller sådan där dyr skit vars namn vi inte kom ihåg men som är typ 80-procentigt och endast krävs i millilitermängder för att en vanlig dödlig människa ska börja snurra.
Emilie hade som hastigast stött på honom på tåget hem. Jag har bett henne att ta med en autograf hem till mig nästa gång.
Observera: Det ligger inte någon som helst sanning i dessa uttalanden, de är endast spekulationer av två omyndiga vinterbarn och en stockholmare över några scones med hallonsylt på.
Kommentarer
Trackback
