the art of a buj

varför alla helt plötsligt sitter med munnarna öppna:
från andra sidan lobbyn, där ett gäng lidingö-åkare i 12-årsåldern sitter och åstadkommer ljud på en alldeles för hög frekvens, kommer utropet med stort u : "men släpp då, din jävla sosse!"

Va?
Va?
Va?

Vårat febrila utnyttjande av det trådlösa nätverket stannade upp för ett ögonblick, orden jävla sosse  ringde i huvudet, studsade runt mellan öronen likt ett eko eller två studsbollar i ett omöblerat rum.
Något så absurt som en tolvåring som använder begreppet sosse som ett skällsord i en frustrerad sinnesstämning har jag nog inte upplevt under mina dagar som någorlunda vetande om grundidéerna till landets huvudideologier - vilket jag, i egenskap av pretty intresserad av ämnet, vill påstå är en relativt hög procent av min livstid. Vilken klass går man i när man är tolv år? Sjätte. Hur mycket har man läst om politiska ideologier i sjätte klass? Inte särskilt mycket alls. Garanterat har man inte heller lärt sig de samhällsbegrepp som krävs för att begripa sig på politiska ideologier över huvudtaget, särskilt inte för att kunna fördjupa sig i ett parti och ta ställning till politiska frågor.
Med andra ord : ungen kan ju fan inte ha en jävla aning om vad "sosse" betyder.
Men visst, här kastas begreppet som en svordomar ur käften på den lille ursinnige lidingöbon.

Om du växte upp med en mamma eller pappa som till exempel alltid åt med endast en gaffel, skulle då inte du - som det lilla, efterapande barnet du vore - då kanske ägna en liten tanke över grunderna till detta beteende? Kanske till och med prova själv? Kanske till och med bestämma dig att för alltid själv anamma endast-en-gaffel-bordsskicket  bara för att dina föräldrar gör det? Jo, det skulle du nog.

Är det då särskilt svårt att lista ut varifrån denna lille parvel fått sitt "politiska medvetna" ifrån?
Låt oss bara konstatera att landets alla fördomar om stockholm gått från just fördomar till fakta.