the art of a buj

För att liva upp den mycket trista onsdagen jag igår morse visste att jag skulle behöva genomlida bestämde jag mig för att göra någonting speciellt av dagen för att den inte skulle uppfattas som oändlig.
Detta blev en vetenskaplig undersökning i längdåkar-style : en heldag med pulsklockan på.

Bara för att det var så fruktansvärt nördigt av mig - och för att folk tittade på mig som en idiot när jag svarade "jag leker längdåkare!" på allas frågor om varför i hela friden jag hade min fet-fula pulsklocka på armen - valde jag att gömma klockan i fickan och vid tillfällen jag ansåg passande fiska upp den och göra en notering hur många gånger i minuten mitt stackars söndertränade hjärta pumpade ut en massa ketchup-look-alike i mina ådror.

results

i matkön : 101
på svenskalektion (film: Hamlet, troligtvis på originalspråket från då shakespeare skrev den på typ 1600-talet) : 72
möter snyggot i korridoren : 128
under löprunda : 170
på cykel till konsum (sammanlagt typ 20 stycken tramp) : 109
hittar inte plånboken i väskan då jag ska betala : 138
på cykel från konsum (sammanlagt typ 500 tramp) : 140
taskiga b-serier på teve : 81
steker för mycket köttfärs i för liten stekpanna : 126
gapflabbar åt den göteborska stenfigurens skämt i Ringaren i Notre Dame : 133

bara för att onsdagen var en dag i längdåkningens tecken var löprundan även mycket peppad och hela 80 minuter lång - i snöblandat! Här ska ni få se lite fler fenomen i samma längdåkande anda:

Gunde Svan, pulsklockan, pasta (helst i groteska mängder)