the art of a buj

Jag hajar hela grejen med facebook-grupper. I really do. Det är ju liksom en kul grej, att skapa ett slags forum som kretsar kring något totalt meningslöst - tex att glass och pommes gör susen ihop eller att man INTE vill dejta Linda Rosing - att invita vänner och bekanta till för att sedan sitta i sin datorstol och förnöjt känna samhörighet över att man har så många likasinnade group-homies. För de mer seriösa finns det grupper som representerar bröstcancerfonden eller WWF, alternativt kan man feed a child with just a click! 
Bara att välja och vraka.
Men ibland kan man ju fundera över hur folk resonerar när de bjuder in andra personer till grupper de fattat tycke för. Visst är det roligt att få tips och så, men man kan ju inte annat än sucka när man får en invite till en grupp vars mål är att få ett x antal medlemmar så att någon random varelse man aldrig vare sig känt, hört eller sett förut ska springa naken på stortorget eller färga håret som Brasiliens flagga. Alternativt invites som är totalt ogenomtänkta, hur i hela helvetet kan någon liksom i sin vildaste fantasi tro att jag skulle vilja gå med i gruppen "1993"?!
En person jag väljer jag icke namnge tog här om sistens IQ-priset i den här kategorin då jag av communityns startsida blev varse om att hon nyss gått med i gruppen student 2010. Felet är att vederbörande in real life har sitt examensdatum uppskattat till juni 2013.
Jag tror man har låtit det där samhörighetsbegäret gå lite över styr då.