the art of a buj

   



När jag var på äventyr i mina förvaringslådor rotade jag fram ett par gamla skraltiga Philips-högtalare jag glömt att jag ägde. Trots att dessa små ägg inte gör särskilt mycket väsen av sig gjorde de mig mycket lycklig - äntligen kan jag spela musik! Oskars dator jag nu lånar är bara full av crap, så jag har istället tappert gått runt med ipod-pluttarna i öronen tills jag nästan fått skavsår.
Men nu är den trånande tiden förbi.
Det var bara den lyckan jag hade att dela med mig av för idag, så tack för mig.
Söndagen var jazza-till-Hoffmaestro-dagen.