torrisar blir rika men gör ingen bra teve
Har ni någonsin tänkt tanken hur det skulle vara att ställa upp i "Sanningens ögonblick"?
Jag såg alldeles nyss reklamen för programmet, vilket sådde ett frö till nedstående reflektion.
Bland annat Linda Rosing har tydligen slagit sig ner i den där stolen och behövt svara på pinsamma, hemliga frågor om sitt privatliv och verkligen sälja ut sin själ för att vinna pengar. Detta kommer att visas på teve inom en snar framtid, en förtvivlad Linda som med tårfyllda ögon måste blotta sin själ för tevetittarna och tre stycken självvalda bekanta som får sitta i en varsin stol uppe på scenen, face to face med bekännaren själv.
Men är det verkligen så smart om man är Linda Rosing? Om man faktiskt har haft sex i teve har man ju visat att man är lite lagom galen (korkad?), visst, och om hon nonchalant valt att skylta med en sådan intim grej för hela svenska folket - vilka pinsamma och hemska och vulgära små hemligheter borde hon inte ha liggandes i arkivet då?
Det kanske är just detta som egentligen gör hela programmet, att smaskiga hemlisar spottas ut rätt i ansiktet på ens familj, men är man inte då jävligt korkad om man sätter sig i den där jädra stolen och tror att det ska bli lätt som en plätt?
Varför gömmer de ansiktet i händerna?
Varför gråter de, låter uppgivna och ser obekväma ut?
Eftersom att en dator någonstans i kanal5-studion har svaren på alla frågor som ställts (vilket programledaren försäkrar är the truth and only the truth eftersom att ett lögndetektortest redan har gjorts där svaren har kommit fram) - varför sitta och dalta?
Om de redan har svarat på dessa frågor en gång, vad är det som är så svårt med att göra det igen? Borde man inte förberett sig på det redan innan; att man ska öppna upp sig framför hundratusentals tevetittare?
"Har du någonsin betalat ett trasigt bord med oralsex?"
Har man betalat ett trasigt bord med oralsex och skäms över det borde man väl kanske överväga att ställa upp i Idol eller något istället.
Däremot vill jag påstå att jag själv skulle tjäna storkovan på att ställa mig öga mot öga med Pontus Gårdinger i den där stolen. Jag har aldrig betalat ett trasigt bord med oralsex, fantiserat om någon annans farsa eller sett till att två nära vänner gjort slut. Jag har aldrig sprungit naken bland folk och jag har aldrig haft ett one-night-stand som visade sig vara min egen kusin eller något.
Nej, jag är totalt jättetråkig.
Sicken tur för mig att man till och med kan tjäna pengar på sådant nu för tiden!
Jag såg alldeles nyss reklamen för programmet, vilket sådde ett frö till nedstående reflektion.
Bland annat Linda Rosing har tydligen slagit sig ner i den där stolen och behövt svara på pinsamma, hemliga frågor om sitt privatliv och verkligen sälja ut sin själ för att vinna pengar. Detta kommer att visas på teve inom en snar framtid, en förtvivlad Linda som med tårfyllda ögon måste blotta sin själ för tevetittarna och tre stycken självvalda bekanta som får sitta i en varsin stol uppe på scenen, face to face med bekännaren själv.
Men är det verkligen så smart om man är Linda Rosing? Om man faktiskt har haft sex i teve har man ju visat att man är lite lagom galen (korkad?), visst, och om hon nonchalant valt att skylta med en sådan intim grej för hela svenska folket - vilka pinsamma och hemska och vulgära små hemligheter borde hon inte ha liggandes i arkivet då?
Det kanske är just detta som egentligen gör hela programmet, att smaskiga hemlisar spottas ut rätt i ansiktet på ens familj, men är man inte då jävligt korkad om man sätter sig i den där jädra stolen och tror att det ska bli lätt som en plätt?
Varför gömmer de ansiktet i händerna?
Varför gråter de, låter uppgivna och ser obekväma ut?
Eftersom att en dator någonstans i kanal5-studion har svaren på alla frågor som ställts (vilket programledaren försäkrar är the truth and only the truth eftersom att ett lögndetektortest redan har gjorts där svaren har kommit fram) - varför sitta och dalta?
Om de redan har svarat på dessa frågor en gång, vad är det som är så svårt med att göra det igen? Borde man inte förberett sig på det redan innan; att man ska öppna upp sig framför hundratusentals tevetittare?
"Har du någonsin betalat ett trasigt bord med oralsex?"
Har man betalat ett trasigt bord med oralsex och skäms över det borde man väl kanske överväga att ställa upp i Idol eller något istället.
Däremot vill jag påstå att jag själv skulle tjäna storkovan på att ställa mig öga mot öga med Pontus Gårdinger i den där stolen. Jag har aldrig betalat ett trasigt bord med oralsex, fantiserat om någon annans farsa eller sett till att två nära vänner gjort slut. Jag har aldrig sprungit naken bland folk och jag har aldrig haft ett one-night-stand som visade sig vara min egen kusin eller något.
Nej, jag är totalt jättetråkig.
Sicken tur för mig att man till och med kan tjäna pengar på sådant nu för tiden!
bubbelbad i köksmiljö
Jag har absolut noll sinne för proportioner.
Jag antar att jag har ärvt det av min kära mor, som har ett karaktärsdrag i att alltid laga tre veckors portioner mat för ett helt kompani då hennes egentliga uppdrag är att göra matlådor åt mig för endast en enda helg. Jag antar att detta är ungefär samma princip, förutom att det kanske rör sig omlite andra substanser.
Johanna ska diska. Proppen i hålet, vattenkranen på, diskmedel i vattnet och sedan en rusning iväg till datorn för lite konverserande på msn medan diskhon fylls med vatten.
Efter några minuter bubblar det upp ur mitt undermedvetna att Just det, kranen! varpå jag får göra världens rusning tillbaka till köket igen.
Då möts jag av detta:
Någon som kan tänka sig att adoptera lite bubblor?
Nu har jag iallafall konstaterat att Yes gör skäl för sin slogan.
Jag antar att jag har ärvt det av min kära mor, som har ett karaktärsdrag i att alltid laga tre veckors portioner mat för ett helt kompani då hennes egentliga uppdrag är att göra matlådor åt mig för endast en enda helg. Jag antar att detta är ungefär samma princip, förutom att det kanske rör sig omlite andra substanser.
Johanna ska diska. Proppen i hålet, vattenkranen på, diskmedel i vattnet och sedan en rusning iväg till datorn för lite konverserande på msn medan diskhon fylls med vatten.
Efter några minuter bubblar det upp ur mitt undermedvetna att Just det, kranen! varpå jag får göra världens rusning tillbaka till köket igen.
Då möts jag av detta:
Någon som kan tänka sig att adoptera lite bubblor?
Nu har jag iallafall konstaterat att Yes gör skäl för sin slogan.
pusselmänniskan
Denna vecka kommer att bli en hejdundrandes Special Edition-Vecka.
Och inte vilken Special Edition-vecka som helst, utan troligtvis the Jedi Master av alla Special Edition-Veckor:
måndag : Tea Party-kväll
tisdag : Traditionell Fikatisdag
onsdag : Disneydags med Mowie
fredag : Åka hem-kväll
Så jäääääädra upptagen tjej alltså!
För övrigt vill jag påstå att Fröken Lindberg äntligen börjar få lite struktur på tillvaron.
jag gör en bärsmoothie varje morgon, jag diskar alltid så fort jag har använt någonting, jag lägger alltid in mina kläder garderoben istället för på golvet, jag har ett exemplariskt iTunes-bibliotek, jag skriver upp mina tvättider i min almanacka, jag är mästaren av spontana löpturer utanför träningstid, jag kommer ihåg att skvätta på mig parfym varje morgon, jag skriver "Kom ihåg"-post its och sätter dem på hallspegeln.
Ibland kanske jag liknar någon karaktär i Napoleon Dynamite eller så.
Men jag känner mig som ett färdiglagt 1000-bitars pussel.
(Och visst, skulle jag kunna påverka saken skulle väl World Peace ge ett hyfsat välbefinnande det med, men den punkten skippar jag i och med att detta inte är någon överklistrad Miss HabbaHabba-skönhetstävling)
reflektion under ett te-party
Medan vi åt scones och tittade på Boston Tea Party reflekterade vi över Karl-Jan Granqvists alkoholvanor då hans mest använda fras under programmet var ”Kan vi inte ta in lite champagne?” (och för att han svarade på frågan ”är osten på mackan mindre nyttig smält än endast hyvlad?” med orden ”ostmacka? Champagne!”).
Med allt hans yrkesmässiga vinkännande samt de åtskilliga eftermiddags-, förmiddags-, frukost-, lunch- och sängfösare han troligen låter sig smaka kanske alkohol har slutat påverka honom över huvudtaget.
Har han blivit immun? Sitter han opåverkad efter 20 stycken whiskey på puben medan hans polare blivit klappkanon och dansar på bardisken med kalsonger på huvudet?
Med andra ord: Hur mycket måste Karl-Jan Granqvist hinka för att bli full?
Vi kom överens om att siffror inte är viktigt, med att alla var överens om att hans tröskel troligtvis ligger meter över större delen av Sveriges befolknings. Han är en stålman jämfört med oss, en riktig kääär. Vi dödliga kan endast snegla upp på honom när vi ligger där på bargolvet, när vi har tappat bort våra skor och knytit slipsen runt huvudet, medan han skulle ta en snabbglimt ner på oss, ta sin polerade lacksko och trampa oss lite på fingrarna för att sedan svepa resterna i det kupade glaset han så elegant har i högerhanden och med några klick-klack spatsera ut ur lokalen med Clark Kent-uppsyn.
Om något stort evenemang framöver skulle dyka upp (exempelvis svensexa, en födelsedagsfest på något tiotal eller något slags produktinnehavsjubileum på Systembolaget) och KJ's vänner och bekanta får på sin lott att supa denne hårdhudade människa fullständigt under bordet skulle det troligtvis kräva ofantliga mängder beverages med hög alkoholhalt för att få honom ens så mycket som hamna lite på kanelen. Vi tror på ren starksprit eller sådan där dyr skit vars namn vi inte kom ihåg men som är typ 80-procentigt och endast krävs i millilitermängder för att en vanlig dödlig människa ska börja snurra.
Emilie hade som hastigast stött på honom på tåget hem. Jag har bett henne att ta med en autograf hem till mig nästa gång.
Observera: Det ligger inte någon som helst sanning i dessa uttalanden, de är endast spekulationer av två omyndiga vinterbarn och en stockholmare över några scones med hallonsylt på.
Med allt hans yrkesmässiga vinkännande samt de åtskilliga eftermiddags-, förmiddags-, frukost-, lunch- och sängfösare han troligen låter sig smaka kanske alkohol har slutat påverka honom över huvudtaget.
Har han blivit immun? Sitter han opåverkad efter 20 stycken whiskey på puben medan hans polare blivit klappkanon och dansar på bardisken med kalsonger på huvudet?
Med andra ord: Hur mycket måste Karl-Jan Granqvist hinka för att bli full?
Vi kom överens om att siffror inte är viktigt, med att alla var överens om att hans tröskel troligtvis ligger meter över större delen av Sveriges befolknings. Han är en stålman jämfört med oss, en riktig kääär. Vi dödliga kan endast snegla upp på honom när vi ligger där på bargolvet, när vi har tappat bort våra skor och knytit slipsen runt huvudet, medan han skulle ta en snabbglimt ner på oss, ta sin polerade lacksko och trampa oss lite på fingrarna för att sedan svepa resterna i det kupade glaset han så elegant har i högerhanden och med några klick-klack spatsera ut ur lokalen med Clark Kent-uppsyn.
Om något stort evenemang framöver skulle dyka upp (exempelvis svensexa, en födelsedagsfest på något tiotal eller något slags produktinnehavsjubileum på Systembolaget) och KJ's vänner och bekanta får på sin lott att supa denne hårdhudade människa fullständigt under bordet skulle det troligtvis kräva ofantliga mängder beverages med hög alkoholhalt för att få honom ens så mycket som hamna lite på kanelen. Vi tror på ren starksprit eller sådan där dyr skit vars namn vi inte kom ihåg men som är typ 80-procentigt och endast krävs i millilitermängder för att en vanlig dödlig människa ska börja snurra.
Emilie hade som hastigast stött på honom på tåget hem. Jag har bett henne att ta med en autograf hem till mig nästa gång.
Observera: Det ligger inte någon som helst sanning i dessa uttalanden, de är endast spekulationer av två omyndiga vinterbarn och en stockholmare över några scones med hallonsylt på.
väldigt många tusen ord
Måndag : skid, sol, livetmårbra
Tisdag : dimmfan, halvdag, tröstäta choklad
Onsdag : avstängd lift, längdåkar-look alike-fysträning, livetmårdåligt
Torsdag : -||-
Fredag : -||-
Lördag : skid, sol, livetmårnogbraändå
it all in pics:
Tisdag : dimmfan, halvdag, tröstäta choklad
Onsdag : avstängd lift, längdåkar-look alike-fysträning, livetmårdåligt
Torsdag : -||-
Fredag : -||-
Lördag : skid, sol, livetmårnogbraändå
it all in pics:
röding på pinne
Jag har haft ett helt plockepinn i håret. Karl använde sin konstnärliga intuition.
Observera: det ser ut som att Moberg slickar mig i ansiktet.
Observera: det ser ut som att Moberg slickar mig i ansiktet.
rum 308 har inkräktare
Anna och jag har haft en fluga på vårat rum i ungefär tre dagar nu. En kaxig jävel är det, han har mage att sätta sig på dataskärmen, på näsan och i öronen på folk. Vi har snudd på funderat på att anställa en torped så att vi blir kvitt fanskapet, han måste ju ha någonting lurt i kikaren.
Är han skickad av någon hemlig organisation? Är han en liten robotfluga skickad avpolisen för att övervaka oss efter "skandalen" med skidskyttarna?
Eller ännu värre: är det Malung som skickat en spion på oss för att sno våra strategier?
Hur länge kan en fluga leva?
torsbybarn i gödslets Hintertux
Tänk er den här känslan då:
Att kliva upp 06:25, rusa direkt ner till en frukost som börjar 06:30. Exakt en timme senare skall alla 70 barn ha packat in sig i bussen för 45 minuters resa upp till skidanläggningen. Väl på plats tränger vi alla in oss - med skidor och stavar i näven och en blytung ryggsäck över axeln - i ett hav av människor som alla har samma passionerade begär: att komma först till toppen. Man armbågar sig på 15-20 minuter igenom den första kön tar sig upp med gondollift nummer ett, för att sedan göra om hela proceduren en gång till för att ta sig upp med gondollift nummer två (där man dessutom i princip får sitta i en knät på en groteskt ful kroat, en korvdoftande tysk eller en svensk som är lika irrig som man själv känner sig). När vi tagit lifttur nummer två har vi kommit till 2600 meters höjd, där vi nu ska byta om.
Dock kastar alla en snabb blick ut genom dörren för att kolla väderläget.
Dimma, och blött snöfall som blåser nästan horisontellt.
Som att kika ner i ett mjölkglas.
Och tränarna skickar ner oss till bussen samma väg som vi kom, i svajande små gondoler, i knät på en eller annan korv. Klockan halv tolv är vi tillbaka på hotellet 11:30 och har då under hela förmiddagen endast kånkat våra grejer några tusen höjdmeter och sedan hem igen.
Små barn från Torsby vill ha:
Små barn från Torsby får:
4e dagen på österrikisk mark.
1,5 dagars skidåkning.
Det ger oss en skidåkningsprocent på ca 37.
Med andra ord: DET HÄR S U G E R!
Men man kan ju alltid sitta på hotellet hela dagarna. För det låter ju ganska najs, right?
Man kan titta på ett avsnitt Family Guy med Karl. Sedan kan man titta på ett avsnitt till. Sedan kan man ha teori med tränarna. Sedan kan man ju också sticka ut och springa i ösregnet. Man kan slipa kanterna på skidorna i två timmar, sedan titta på ännu mer Family Guy. Sedan kan man knöla in sig 70 pers på en lunchrestaurang och inbilla sig att alla ska få krubb inom de närmsta två timmarna. Sedan kan man gå och glo i sportshopar och konstatera att alla Österrikare måste klä sig fruktansvärt fult. Sedan kan man titta på ytterligare lite Family Guy och hata stockholmarna som hällt tvål i bubbelpoolen så att den blivit avstängd.
Till slut vill man bara spy på hela detta gödselluktande land. Nästan också på Family Guy.
jag har döpt min ipod efter moberg
Sådant där sonika snack om internet på bussar:
- man kan sitta på msn och skicka meddelanden till varandra trots att man egentligen bara skulle kunna resa sig upp, ta en titt några säten bakåt och vinka till varandra
- man kan sitta på fejan ääända tills vi når svenska gränsen
- man kan spela tetris på nätet och därmed slippa dilemmat rörlig spelyta när man fösöker spela kort
- man kan sitta på msn och berätta för alla man känner hur schtek man är för att man faktiskt har internet på bussen
Tja, just nu färdas vi nog i ungefär 80 km/h söderut.
Det innebär approximativt 28 timmars resa.
Jag antar att alla blir fucking avis nu va?
Bortsett från alla B-filmer som kommer att sändas på de små teveskärmarna i taket kommer nog denna resan till största delen kantas av sömn. Någon liten konstig kroppslig reflex gör också att man, i brist på annat att göra, även äter groteskt mycket under långa bussresor, och för ovanlighetens skull har jag bestämt mig för att inte försöka kämpa emot denna inbillade hunger längre - Gud vill helt enkelt att man ska äta när man åker buss.
Buffén; mackor med fetaost & skinka, morötter, lösgodis, tusen mandariner, ett äpple
Jag har bestämt mig för att föra vidare Mowies släktnamn till nästa generation, in case of att han av någon anledning inte skulle lyckas göra det själv, och döpt min ipod efter honom.
Jag har också fyllt min lilla gröna mowie med loads av nya toner, egentigen längtar jag tills jag får luta pannan mot rutan och stoppa pluttarna i öronen och avnjuta härligheten.
Johanna, Ben Folds, The Ting Tings och Pop Levi - mot alperna!
- man kan sitta på msn och skicka meddelanden till varandra trots att man egentligen bara skulle kunna resa sig upp, ta en titt några säten bakåt och vinka till varandra
- man kan sitta på fejan ääända tills vi når svenska gränsen
- man kan spela tetris på nätet och därmed slippa dilemmat rörlig spelyta när man fösöker spela kort
- man kan sitta på msn och berätta för alla man känner hur schtek man är för att man faktiskt har internet på bussen
Tja, just nu färdas vi nog i ungefär 80 km/h söderut.
Det innebär approximativt 28 timmars resa.
Jag antar att alla blir fucking avis nu va?
Bortsett från alla B-filmer som kommer att sändas på de små teveskärmarna i taket kommer nog denna resan till största delen kantas av sömn. Någon liten konstig kroppslig reflex gör också att man, i brist på annat att göra, även äter groteskt mycket under långa bussresor, och för ovanlighetens skull har jag bestämt mig för att inte försöka kämpa emot denna inbillade hunger längre - Gud vill helt enkelt att man ska äta när man åker buss.
Buffén; mackor med fetaost & skinka, morötter, lösgodis, tusen mandariner, ett äpple
Jag har bestämt mig för att föra vidare Mowies släktnamn till nästa generation, in case of att han av någon anledning inte skulle lyckas göra det själv, och döpt min ipod efter honom.
Jag har också fyllt min lilla gröna mowie med loads av nya toner, egentigen längtar jag tills jag får luta pannan mot rutan och stoppa pluttarna i öronen och avnjuta härligheten.
Johanna, Ben Folds, The Ting Tings och Pop Levi - mot alperna!
Vem är Carl?
Nog för att jag är lite efter, men nu har jag äntligen uppmärksammat filmen;
killarnas desperata jibb-försök med lite snodd snö bakom skolan
Men jag tycker de förtjänar publiciteten, so here I give you "Vem är Carl?"
killarnas desperata jibb-försök med lite snodd snö bakom skolan
Men jag tycker de förtjänar publiciteten, so here I give you "Vem är Carl?"
den rödhåriga och politiken
Vad har sverige för valsystem? Proportionellt valsystem
Sveriges grundlagar? RF, SO, TF, YGL
Hur många riksdagsmandat finns det? 349
Vad kallas den avdelning en minister får basa över? Departement
Vilka 4 val röstar vi i? Riksdag, Kommun, Landsting, EU parlamentet
Motsats till enhetsstat? Federation
Hur kan vi medborgare lagligt kontrollera makthavarna? Offentlighetsprincipen
Varför stavar Mastercraft sitt artistnamn utan vokaler? Ingen jädra aning
För den som vill veta har Centerpartiet majoritet i Sunne kommun. Varför? Förut hette det "Bondepartiet". Tänk så mycket man kan lära sig när man pluggar till samhällsprov.
Andra notifications : Johannus pojkvännus lösus
På lördag drar vi till alperna och jag ska äta mängder av söndersmulade pannkakor
med florsocker på
I korridorerna på skolan delar Ung Vänster ut små häften och pins till alla förbipasserande.
"Nej tack" sade jag, "jag tycker inte att en sophämtare ska ha samma månadslön som en fysiologiproffessor".
Jag tror att tjejen med kort, svart hår kommer att slå läger nedanför min balkong och skjuta kottar med slangbella på fönstren i säkert en månad framöver.
datorus återvändus
Under gårdagskvällen utspelade sig ännu en av de numera traditionella fikatisdagarna (yes! äntligen har vi startat en ihållande tradition som vi kan berätta för våra framtida barnbarn om, yes!) at Karls place. Jag, Karl och smetätarN Emilie slog våra kloka skallar ihop och åstadkom det mest tekniskt avancerade våra starka bak-kapaciteter kunde komma med just denna kväll - nämligen chokladbollar. Chokladbollar som vi sedan avnjöt framför champions league.
Under kvällens gång utvecklades någon form av skämtsamma internskämt om språk. Jag tror att det hela tog fart då Karl sade bollisar - vilket vi sade klassades som femåringsspråk. Sedan kom bollischar - ghettospråket, bollosaurosar - neandertalarspråket och bollus gigantus - Caesarspråket.
Så under denna kväll hade jag och Emilie en mycket rolig sms-konverastion.
E: Johannus skolkus!
J: Johannus datorus hämtus!
E: Ah, Emilius förstårus.
J: Johannus myckus missus? Svenskalärus Johannus saknus?
E: Johannus tidlinjus missus, Johannus avus skrivus Emilius tidlinjus.
J: Tackus enormus!
Johannus ätus matus Donkus :)
E: Gottus!
Grunder: jag förträngde kvällslektionens existens i förmån för en tripp till Karlstad för att hämta ut min lapus topus som varit på reparationus i ungefärligen tre veckor nu. Eftersom att Onoff, trots att jag ringde och bad på mina bara knän, vägrade skicka datorn till mig fick jag anlita en chaufför i form av en Oskar att köra mig de tio milen fram och tillbaka för att hämta hem den.
Så hej, förstainläggetmedenanständigdatorpåmycketlänge.
Vi gick förstås på en liten expedition bland klädbutikerna när vi ändå höll på.
Oskars köp: grå chinos
Mitt köp: blå skönasshell lång t-shirt ifrån GT för billig penning
Förstås så åt vi även på McDonalds.
(Johannas A och O på Donken:
1 - ha peppar i ketchupen
2 - ha salt på pommesen
3 - alltid cheeseburgare före hamburgare
4 - alltid vaniljmilkshake
5 - bit alltid pommesen i små bitar att ha i munnen samtidigt som du dricker av shaken; g o t t
6 - blås alltid papperet på sugröret i skallen på din bordspartner
7 - om så finns: sno alltid med dig haklappar)
Under kvällens gång utvecklades någon form av skämtsamma internskämt om språk. Jag tror att det hela tog fart då Karl sade bollisar - vilket vi sade klassades som femåringsspråk. Sedan kom bollischar - ghettospråket, bollosaurosar - neandertalarspråket och bollus gigantus - Caesarspråket.
Så under denna kväll hade jag och Emilie en mycket rolig sms-konverastion.
E: Johannus skolkus!
J: Johannus datorus hämtus!
E: Ah, Emilius förstårus.
J: Johannus myckus missus? Svenskalärus Johannus saknus?
E: Johannus tidlinjus missus, Johannus avus skrivus Emilius tidlinjus.
J: Tackus enormus!
Johannus ätus matus Donkus :)
E: Gottus!
Grunder: jag förträngde kvällslektionens existens i förmån för en tripp till Karlstad för att hämta ut min lapus topus som varit på reparationus i ungefärligen tre veckor nu. Eftersom att Onoff, trots att jag ringde och bad på mina bara knän, vägrade skicka datorn till mig fick jag anlita en chaufför i form av en Oskar att köra mig de tio milen fram och tillbaka för att hämta hem den.
Så hej, förstainläggetmedenanständigdatorpåmycketlänge.
Vi gick förstås på en liten expedition bland klädbutikerna när vi ändå höll på.
Oskars köp: grå chinos
Mitt köp: blå skönasshell lång t-shirt ifrån GT för billig penning
Förstås så åt vi även på McDonalds.
(Johannas A och O på Donken:
1 - ha peppar i ketchupen
2 - ha salt på pommesen
3 - alltid cheeseburgare före hamburgare
4 - alltid vaniljmilkshake
5 - bit alltid pommesen i små bitar att ha i munnen samtidigt som du dricker av shaken; g o t t
6 - blås alltid papperet på sugröret i skallen på din bordspartner
7 - om så finns: sno alltid med dig haklappar)
häLning av grabben i dörren brevid
Jag har sparkat Pontus Hultén i ögat.
Mer korrekt: han har haft min häl i sitt öga.
Han fick här om sistens för sig att koreografera en liten dans till en Hilltop Hoods-låt. Han viftade, hoppade, svängde och skuttade medan de två närvarande beskådarna - jag och hans flickvän Victoria - endast tittade skeptiskt på honom och försökte hålla oss ifrån tårarna.
Helt plötsligt kläckte vår dansanta unge man ur sig att "Och sen kan man göra ett lyft a la Let's Dance - såhär!" , och tar me de orden ett brottarliknande grepp om min midja (då det hela gick otroligt hastigt vet jag inte riktigt hur det gick till) och slänger runt mig så att jag helt plötsligt hänger upp och ner med näsan ungefär en decimeter ifrån golvet.
Victoria skrattar hysteriskt, jag klämmer fram någon form av ljud som garanterat låg på en av de högre existerande tonarterna, musiken dunkar dunk dunk.
Under ett ögonblick var situationen snudd på kaotisk.
Men plötsligt släpper Pontus ner mig igen, varpå han tar några vacklande steg bakåt.
Jag har sparkat honom i ögat.
Eller ja, hälat honom i ögat.
Annat bevis på min kära grannes bristande musikaliska kapacitet:
Under ett träningpass i Trysil förra året satt vi 8 pers i en sittlift och gnolade så fint på en liten ramsa någon kommit upp med.
when I was a young marine
I fucked my mom with an M16
I used to fuck my beautiful wife
but now I fuck my army knife
Det hela gick ut på att en person sjöng en mening en gång, och sedan repeterade resten. Det hela gick mycket bra, ända tills allas vår P Hultén skulle ta på sig uppgiften att sjunga först. Den första meningen klarade han av, vi repeterade, sedan tog det stopp för honom.
P: I used to fuck my mom... nej, nu blev det fel va?
Vi: Ja, du ska ju inte sjunga "used", det är i nästa mening. Prova igen!
P: Ifuckedm ymomwitha nm16
Vi: Men Pontus, nu sjöng du ju inte enligt takten?
P: Gjorde jag inte?
Vi: Nej, det gjorde du inte.
P: Men igen då!
When I was a young marine
I used to fuck... NEJ, FAN!
Vi: Pontus, Kim får sjunga först istället...
P: NEJ! Här då!
When I was a young marine
Ifuckedm ymomwi thanm16
Vi: Pontus, du är ju fortfarande inte i takt?!
P: JOHO!
When I was a young marine
I used to fu... FAN!
Mer korrekt: han har haft min häl i sitt öga.
Han fick här om sistens för sig att koreografera en liten dans till en Hilltop Hoods-låt. Han viftade, hoppade, svängde och skuttade medan de två närvarande beskådarna - jag och hans flickvän Victoria - endast tittade skeptiskt på honom och försökte hålla oss ifrån tårarna.
Helt plötsligt kläckte vår dansanta unge man ur sig att "Och sen kan man göra ett lyft a la Let's Dance - såhär!" , och tar me de orden ett brottarliknande grepp om min midja (då det hela gick otroligt hastigt vet jag inte riktigt hur det gick till) och slänger runt mig så att jag helt plötsligt hänger upp och ner med näsan ungefär en decimeter ifrån golvet.
Victoria skrattar hysteriskt, jag klämmer fram någon form av ljud som garanterat låg på en av de högre existerande tonarterna, musiken dunkar dunk dunk.
Under ett ögonblick var situationen snudd på kaotisk.
Men plötsligt släpper Pontus ner mig igen, varpå han tar några vacklande steg bakåt.
Jag har sparkat honom i ögat.
Eller ja, hälat honom i ögat.
Annat bevis på min kära grannes bristande musikaliska kapacitet:
Under ett träningpass i Trysil förra året satt vi 8 pers i en sittlift och gnolade så fint på en liten ramsa någon kommit upp med.
when I was a young marine
I fucked my mom with an M16
I used to fuck my beautiful wife
but now I fuck my army knife
Det hela gick ut på att en person sjöng en mening en gång, och sedan repeterade resten. Det hela gick mycket bra, ända tills allas vår P Hultén skulle ta på sig uppgiften att sjunga först. Den första meningen klarade han av, vi repeterade, sedan tog det stopp för honom.
P: I used to fuck my mom... nej, nu blev det fel va?
Vi: Ja, du ska ju inte sjunga "used", det är i nästa mening. Prova igen!
P: Ifuckedm ymomwitha nm16
Vi: Men Pontus, nu sjöng du ju inte enligt takten?
P: Gjorde jag inte?
Vi: Nej, det gjorde du inte.
P: Men igen då!
When I was a young marine
I used to fuck... NEJ, FAN!
Vi: Pontus, Kim får sjunga först istället...
P: NEJ! Här då!
When I was a young marine
Ifuckedm ymomwi thanm16
Vi: Pontus, du är ju fortfarande inte i takt?!
P: JOHO!
When I was a young marine
I used to fu... FAN!
äggen som räddat min vardag
När jag var på äventyr i mina förvaringslådor rotade jag fram ett par gamla skraltiga Philips-högtalare jag glömt att jag ägde. Trots att dessa små ägg inte gör särskilt mycket väsen av sig gjorde de mig mycket lycklig - äntligen kan jag spela musik! Oskars dator jag nu lånar är bara full av crap, så jag har istället tappert gått runt med ipod-pluttarna i öronen tills jag nästan fått skavsår.
Men nu är den trånande tiden förbi.
Det var bara den lyckan jag hade att dela med mig av för idag, så tack för mig.
Söndagen var jazza-till-Hoffmaestro-dagen.
glödlampor är inte att lita på
Dagens rusningar:
Den husliga rusningen: runt i lägenheten med dammsugaren
Den överpeppade rusningen: lätta milspåret på 47 minuter
Den lyckosamma rusningen: då jag kostade på mig att pallra mig till tvättstugan, och till min stora lycka märkte att den var ledig
Den sociala rusningen: in till Pontus och Mattias för att dricka kaffe, göra en fin hög av apelsinskal och snacka strunt
Den intellektuella rusningen: tillbaks in till datorn för att göra klart mitt svenskaarbete
Imorse var jag för övrigt mycket korkad.
Lampan gick i badrummet, så jag placerade mig - med sträckta tår och armarna händerna i taket - ovanpå toalettsitsen för att byta glödlampa. Dock lyckades jag ta i alldeles för hårt (det m-å-s-t-e helt enkelt vara för att jag är för biffig för mitt eget bästa) när jag skruvade fast den nya lampan och lyckades således vrida los glas-delen av den med ett ljudligt kras - och stod plötsligt där, så snopen på toalettsitsen, med själva skruv-delen fortfarande fast i taklampan.
Och en död liten glaskupol i handen.
Trots att Pontus utrustade sig med en nagelsax, en skiftnyckel och med sina beach 09-armar tog i för allt han var värd för att få loss "skruven" ur taket satt den som berget - bortsett från att han lyckades demolera den lilla biten av plåten (aluminiumet? what ever skruven på en glödlampa är gjord av) som stack ut och verkligen gick att ta tag i, så att det nu egentligen bara är en liten defekt plåtklump kvar av skruven.
Så vad har jag lärt mig idag?
1 - Jag är stark
2 - Glödlampor från IKEA är klena
3 - Skruvdelen på glödlampan går att klippa i med en nagelsax
4 - Raka benen i mörker är inte smidigt
Den husliga rusningen: runt i lägenheten med dammsugaren
Den överpeppade rusningen: lätta milspåret på 47 minuter
Den lyckosamma rusningen: då jag kostade på mig att pallra mig till tvättstugan, och till min stora lycka märkte att den var ledig
Den sociala rusningen: in till Pontus och Mattias för att dricka kaffe, göra en fin hög av apelsinskal och snacka strunt
Den intellektuella rusningen: tillbaks in till datorn för att göra klart mitt svenskaarbete
Imorse var jag för övrigt mycket korkad.
Lampan gick i badrummet, så jag placerade mig - med sträckta tår och armarna händerna i taket - ovanpå toalettsitsen för att byta glödlampa. Dock lyckades jag ta i alldeles för hårt (det m-å-s-t-e helt enkelt vara för att jag är för biffig för mitt eget bästa) när jag skruvade fast den nya lampan och lyckades således vrida los glas-delen av den med ett ljudligt kras - och stod plötsligt där, så snopen på toalettsitsen, med själva skruv-delen fortfarande fast i taklampan.
Och en död liten glaskupol i handen.
Trots att Pontus utrustade sig med en nagelsax, en skiftnyckel och med sina beach 09-armar tog i för allt han var värd för att få loss "skruven" ur taket satt den som berget - bortsett från att han lyckades demolera den lilla biten av plåten (aluminiumet? what ever skruven på en glödlampa är gjord av) som stack ut och verkligen gick att ta tag i, så att det nu egentligen bara är en liten defekt plåtklump kvar av skruven.
Så vad har jag lärt mig idag?
1 - Jag är stark
2 - Glödlampor från IKEA är klena
3 - Skruvdelen på glödlampan går att klippa i med en nagelsax
4 - Raka benen i mörker är inte smidigt
johanna wants Moore
Location: Pontus rum framför Pontus dator och Pontus Moore-tidning.
Här och nu har jag kommit på en till anledning till att det är ett privilegium att vara kille.
Inte för att jag inte gillar VeckoRevyn, för det gör jag. Jag gillar att läsa om mode och smink och tjejers tankar och filosofier, jag är en tjej som gillar tjejiga grejer. Dock märker jag, när jag börjar rota i killarnas tidningshögar, vad jag saknar hos den veckoblaska jag annars håller så kär: distansen. För även tjejiga grejer gjorda för tjejer kan bli för mycket ibland. Lite för lite action och lite för mycket gnäll. Lite för insnöat.
Då läser jag Moore istället. För även om en tredjedel av tidningens innehåll är direkt associerat till sex så är den också otroligt rolig. Jag ska se om jag lyckas sno med mig några ur Pontus lager innan jag går härifrån.
Vad man kan lära sig när man läser Moore:
- Vem som uppfann T9 och Trivial Pursuit
- Hur man, i 7 steg, lyckas övervaka sin partner
- Hur det är att vara penningtvättare
- Hur vi ska göra för att finanisera sänkt ölskatt
- Info om Tony Rickardsson
- Att en tjej kan svara "grym systemmast" på en fråga om vad GSM står för
- Hur "Fuck for Forest"-paren egentligen tänker
- Att det finns schackspel där pjäserna slår ut varandra med laserstrålar
Kan ingen lansera en tjej-Moore?
Här och nu har jag kommit på en till anledning till att det är ett privilegium att vara kille.
Inte för att jag inte gillar VeckoRevyn, för det gör jag. Jag gillar att läsa om mode och smink och tjejers tankar och filosofier, jag är en tjej som gillar tjejiga grejer. Dock märker jag, när jag börjar rota i killarnas tidningshögar, vad jag saknar hos den veckoblaska jag annars håller så kär: distansen. För även tjejiga grejer gjorda för tjejer kan bli för mycket ibland. Lite för lite action och lite för mycket gnäll. Lite för insnöat.
Då läser jag Moore istället. För även om en tredjedel av tidningens innehåll är direkt associerat till sex så är den också otroligt rolig. Jag ska se om jag lyckas sno med mig några ur Pontus lager innan jag går härifrån.
Vad man kan lära sig när man läser Moore:
- Vem som uppfann T9 och Trivial Pursuit
- Hur man, i 7 steg, lyckas övervaka sin partner
- Hur det är att vara penningtvättare
- Hur vi ska göra för att finanisera sänkt ölskatt
- Info om Tony Rickardsson
- Att en tjej kan svara "grym systemmast" på en fråga om vad GSM står för
- Hur "Fuck for Forest"-paren egentligen tänker
- Att det finns schackspel där pjäserna slår ut varandra med laserstrålar
Kan ingen lansera en tjej-Moore?
karl ger gentlemannen ett ansikte
Sms-konversation Johanna - Karl:
J: Kalle! Jag har uppfunnit ett nytt fenomen! Vill du veta vad?
K: Grattis Johanna! Jag är idel öra :)
J: Födelsedagspresent-i-förskott-som-födelsedagsbarnet-sedan-betalar. Vad tycks?
(Nu hoppas jag du inser vinken att jag behöver och faktumet att du befinner dig vår stora shoppinghuvudstad)
K: Haha, vilket unikt fenomen! Så jag är bara en bricka i ett spel alltså... Schysst! Verkligen! Vad ska jag köpa
J: En blommig tygväst från Monki som jag behöver för att förverkliga mig själv. Men jag kom på ett till fenomen också!
Den-som-hjälper-till-med-inköp-får-valfritt-bakverk-nästa-fikatisdag.
K: Det fenomenet är inte nytt, men ack så ovanligt. Iallafall är det en deal!
And now it's M I N E! Jag fastnade faktiskt för den när allas vår fashionista Fia hade på sig en på tjejmiddagen under hemma-helgen. Jag blev så frälst, hon var fantastiskt söt i den. Så nu vet du Fia, och plz halshugg mig inte för att jag är en fantasilös wannabe, jag tror helt enkelt att jag önskar jag hade the stylish gen som du.
new notifications!
Happening: J & W grillar korv Happening: fetaste skidåkningen
Location: parkeringen utanför skid Location: Juvass
Time: right efter läger-hemkomst Time: sista lägret, 25.27/10
Happening: martina säger "leka skidfodral!" Happening: M & A äter revbensspjäll för en armé
Location: busstak Location: tjejfylld lägenhet
Time: åka hem från backen Time: då Emil är hungrig och tattar andras mat
Happening: jag äter min första juvass-bulle Happening: M & A sjunger "No Juvass, no cry"
Location: överfull värmestuga Location: buss stax före hemresa
Time: efter äcklig pastasallad Time: deras sista besök i Juvass ever
Happening: DE HAR KOMMIT TILL INSIKT! Happening: Johannas mys-marathon
Location: Ica Toria Location: ljusblå soffa
Time: någon minut före stängning Time: då det inte är ett dyft bra på teve en fredagkväll
jag vill vara en igelkott
Igårkväll var jag en idiot.
Jag ville tvätta mina underställ, men inga tvättmaskiner var lediga. Men vad skulle jag göra? Jag behövde ju verkligen tvätta!
Jag vet inte vad det var som fick mig att tro att det är mer ok att lägga vit och färgad tvätt i blöt tillsammans när man gör det i en plasthink än när man gör det i en tvättmaskin, men jag tog en hink och slängde ner all tvätt där tillsammans med lite tvättmedel och hetvatten. I min trötthet och mitt uppmärksammande av Oskars närvaro och South Park-avsnitten på teve glömde jag bort denna hink över natten och lät den stå i badkaret i ett x antal timmar.
Imorse såg jag hinken och tänkte "Shoot! Nu hinner det ju inte torka innan resan!" och hällde snabbt ut vattnet för att hänga upp kläderna.
Jag hade en vit Peak-underställströja.
Hur tror ni den mår nu?
I bästa fall kan jag inbilla omgivningen att Peak under hösten börjat med batik-mönster på sina träningskläder.
Utanför vår port ligger det en ca 20 kvm stor, tjock matta av gula löv. Imorse spatserade jag runt där med mina gummistövlar och bara mådde bra. Jag antar att de grannar som satt och åt frukost och av en händelse tittade ut genom köksfönstret och såg mig måste ha trott att jag var utvecklingsstörd.
Parentes: Mitt diskmedel luktar som pappas rakvatten.
Torsdag-Fredag förra veckan: Norge - Torsby - Gävle på 24 timmar, ca 100 mil
Måndag-Tisdag denna vecka: Gävle - Torsby - Norge på 24 timmar, ca 100 mil tillbaka
Jag ville tvätta mina underställ, men inga tvättmaskiner var lediga. Men vad skulle jag göra? Jag behövde ju verkligen tvätta!
Jag vet inte vad det var som fick mig att tro att det är mer ok att lägga vit och färgad tvätt i blöt tillsammans när man gör det i en plasthink än när man gör det i en tvättmaskin, men jag tog en hink och slängde ner all tvätt där tillsammans med lite tvättmedel och hetvatten. I min trötthet och mitt uppmärksammande av Oskars närvaro och South Park-avsnitten på teve glömde jag bort denna hink över natten och lät den stå i badkaret i ett x antal timmar.
Imorse såg jag hinken och tänkte "Shoot! Nu hinner det ju inte torka innan resan!" och hällde snabbt ut vattnet för att hänga upp kläderna.
Jag hade en vit Peak-underställströja.
Hur tror ni den mår nu?
I bästa fall kan jag inbilla omgivningen att Peak under hösten börjat med batik-mönster på sina träningskläder.
Utanför vår port ligger det en ca 20 kvm stor, tjock matta av gula löv. Imorse spatserade jag runt där med mina gummistövlar och bara mådde bra. Jag antar att de grannar som satt och åt frukost och av en händelse tittade ut genom köksfönstret och såg mig måste ha trott att jag var utvecklingsstörd.
Parentes: Mitt diskmedel luktar som pappas rakvatten.
Torsdag-Fredag förra veckan: Norge - Torsby - Gävle på 24 timmar, ca 100 mil
Måndag-Tisdag denna vecka: Gävle - Torsby - Norge på 24 timmar, ca 100 mil tillbaka
lista och -igt före hemfärd
Att diskutera över en fikastund med sofistikerade Vasa-människor:
Bilkörning
Tandställning
Höstkappor
Borttappade händer
Plånböcker
Fysikprov
Lycka över att slippa fysikprov
Otippad närgång
Älgjakt
Kaffe
Philadelphiaost
Fastlimmade tjugolappar
På vägen hem lyckades jag samtidigt som jag läste senaste numret av Nöjesmix gå en kilometer utan att bli påkörd eller krocka med någonting. I felt so very yeah!-ig.
...............................................................................................................................
Komma hem med kassarna fulla av när man shoppat med mamma:
Höstkappa
Nya chinos
Löpartights
Sporttop
Mascara
Badskum
Strumpbyxor
Och så var min hemmahelg över.
Done with.
Som alltid har jag hunnit med ungefär hälften av vad jag planerat. 18:00 sharp kommer Ida med tillhörande transportmedel och chaufför för en fyra timmars tillbakaresa till byhålan.
Jag har en väska mer med mig f r å n Gävle än jag hade t i l l Gävle.
Det känns lite Gossip Girl-igt. Överpackad-fjolla-igt.
Just nu känner jag mig ganska leta-igenom-huset-efter-alla-mina-saker-en-gång-till-ig.
Kanske även lite tragiskt-att-jag-inte-hann-dricka-mer-än-en-latte-på-Wayne's-ig.
Garanterat fan-vad-jag-kommer-att-vara-rastlös-i-bilen-ig.
