huggtänderna hävdar sig
Och då menar jag inte bita som i att råka komma åt kinden man äter mat, utan jag sitter bokstavligen och tuggar på insidan av mina kinder tills de är alldeles trasiga Det värsta är att jag inte ens märker det själv, det är någonting ont och omedvetet i mig som gör det. Först efteråt märker jag av det då det gör fruktansvärt ont, oftast uppdagas tuggandet då jag försöker äta godis, tomater eller dricka apelsinjuice.
Jag kanske har en dark side som tar ut någon slags hämnd för synder i ett tidigare liv. Typ.
Iallafall har detta tuggande på senare tid blivit alltmer påtagligt, då jag återupptagit vissa sysselsättningar jag tidigare lagt på is under en tid.
Dessa sysselsättningar är till exempel:
- Läsa
- Utföra plugg i form av skrivande
- Åka bil utan passande musik i öronen
Idag har jag sutti mellan 8-12 samt 15:30 - nutid (16:30) och skrivit på en hemtenta i psykologi.
Än så länge är jag uppe i 19 handskrivna sidor. Relaterat till mina kind-insidors tillstånd är i skulle det vara någonting som garanterat har egenskapen superlativ.
Till exempel trasigast, mest defekta eller mest söndertuggade.
Inga tomater idag, alltså.
blockad av barnlåset
http://www.facebook.com/ säger jag då.
Detta uppenbarar sig på min skärm:
You were blocked by CA Parental Controls
URL: http://www.facebook.com/home.php
For the following reason: based on the category
Category: Dating
"Parental". Vad fan? "Parent". Förälder!
Lillebror sitter på min säng. Jag tittar på lillebror, lillebror tittar på mig.
Jag tror han ser på mig hur det långsamt går upp för mig vad det är som uppenbarar sig på skärmen, vad det är som nästlat sig in i min dator, min vardag, mina familjemoraler.
Han ser säkert även hur jag som hastigast ser små filmklipp från teveserier där amerikanska barns paranioda föräldrar blockerar deras favvo-hemsidor och communities "för deras eget bästa", hur de snärjer in barnens sociala liv som en tråd runt lillfingret. Hur barnen uppmanas av sina föräldrar att gå ut och sparka boll nu samtidigt som deras cyberutrymme krymper alltmer ju längre päronens paranioa förblindar dem, hur barnen till sist lägger upp avancerade planer för att till varje pris hitta den lilla lappen där lösenordet som skall skrivas in i textrutan "Override" längre ner på sidan - lösenordet till deras frihet.
Han ser nog hur jag ser mig själv i den situationen.
Johanna, snart 17 år och blockad av barnlåset.
"PAPPA!!!!!!!!"
Det var länge sedan jag vrålade som jag gjorde då.
Pappa kom upp och tjippade efter luft för att han skrattade så mycket.
"Det kom med när jag fixade nytt virusprogram" sa han.
Sedan skrev han in lösenordet och gick därifrån.
Han tog inte bort det. Han tog inte bort det.
Albert, din fan!
Albert was here. Albert and I was in my bed.
And we had the tecknade afton we dreamt about. Dock blev hela fenomenet kanske lite förstört av att "I Robot" gick på trean (trots att Will Smith har hål i öronen och skurk-mössa i den filmen är den fortfarande bra) vilket gjorde att vi lade datorn åt sidan till en början och tittade på långfilm med tillhörande reklampauser på min lilla tolvtummare till teve. Dessförinnan gjorde vi ett meet up på Eken ("alla dagar till 21") och införskaffade snask - och jistanes vad jag hatar att köpa mer godis än mitt sällskap, särskilt om vederbörande är av det manliga släktet. Fet äro jag.
Det var iallafall mycket trevligt att träffa på krulltotten igen. Fast nästa gång tror jag att jag bränner upp hans gröna träningsoverall.
Lite Peanut Butter Jelly Time blev det iallafall.
Tänk att jag mår så bra varje gång jag ser Stewie försöka döda Lewis.
Albert har stor rumpa.
För övrigt ger jag er detta å hans vägnar, då jag vet att hans sparsamhet med blogginlägg kommer att innebära att det från hans håll aldrig kommer att bli publicerat. Detta vill jag inte se hända, så jag tar mig helt enkelt för att röva den möjligheten till ensamrätt från honom. I give you, från mina mottagna filer, the masterpiece a lá albson:
Tecknat fick mig att tänka på South Park.
South Park fick mig att tänka på Kalle.
Kalle fick mig att tänka på bullbak.
Bullbak fick mig att tänka på tjockisar.
Tjockisar fick mig att tänka på Oskar.
Oskar fick mig att tänka på Oskars lägenhet.
Oskars lägenhet fick mig att tänka på hans äckliga, ostädade badrum.
Vilket fick mig att tänka på badkar.
Vilket fick mig att påminna mig själv om att köpa badskum.
med kamera utan fungerande display
Idag gjorde vi en klassisk höstpromenad med inslag av hopp och studs i lövhögar och snack på fyllebryggorna som ligger jättemysigt till men som man bara vågar besöka på mitt på dagarna då det inte finns någon risk att man träffar på någon mer eller mindre påverkad individ med systemet-kasse.
Victoria jagade änder. Men det är roligare att kalla dem för ankor.
Victoria hade en larv i ögat också.
The walk in the park by the idioter - coming soon at a feja nära dig!
Nyss sms:ade O och meddelade att han hade en spindel i ansiktet.
så var klassikern avbetad
1. Myskofta, Indiska
2. Tish, H&M
3. Svart lång sak, GT
Det har varit en mycket verbalt utmattande dag.
Aktiviteterna började där strax före lunch med en jädrans snacksalig frisör som sannerligen gick på autopilot medan mina hårtestar ramlade av mig med ljudet av "klipp klipp" och seglade ner på golvet. (Inte alls för att det är en dålig sak! Trevliga frisörer är skiten, särskilt om de är nästan i ens egen ålder och vet hur det är att hamna i snabbnudel-fällan eller att hata att smink är dyrt).
Lillebrors innebandymatch (mormor och morfar var där och blablabla på dom) -> staden.
Inne på Blå pratade jag med den arbetande Jossan, som, likt alltid, kommer på en massa kitschiga samtalsämnen man bara måste skrida vidare med. Då hon prackat på mig lite kläder och kastat in mig i provrummet ringer min telefon inte mindre än tre gånger. Maria, Mamma, Oskar. Och blablabla på dom också.
Slutligen började en expedit inne på det där nya jagvetintevaddetheterpåFlanörsövervåning blubba lite också. Han berömde mig för att jag hade jeansväst. Till slut blev våra konversationer så invecklade att han nu bland mycket annat vet namnet på det enda kafét som finns i Torsby (som han för övrigt inte visste fanns, inte ens när jag nämnde Gunde Svan och Svennis).
Jag har nu förbrukat alla ytliga samtalsämnen jag lagt på lager inför den här helgen, så om någon under mina resterande dagar i staden springer ihop med mig på stan så skall ni bara veta att min mun och min verbala förmåga kommer att vara i samma skick som om den vore silvertejpad.
Veckans klockers: att Marvel samarbetar med Divided och gör t-shirts åt H&M med serietidnings-tryck på. Det enda som var lite snett är att jag inte vet namnet på den seriefigur som finns på den jag köpte, men är man snygg så är man.
Hur som haver passar jag på att banna H&M lite också för att de inte hade varianten med Hulken på i rätt storlek.
Fy Fy FY!
Hej mitt i natten
Ville bara säga Hej till alla typ livlösa stackare (inklusive mig själv) som sitter vid msn vid strax före halv ett en fredagkväll, dvs 32 stycken av mina bekantskaper. Hoppas att ni har någonting spännande att se fram emot imorgon kväll, för såhär kan vi inte fortsätta.
Jag tänker gitta innan jag också får någon ovälkommen stämpel.
(vic och maria kom iallafall på besök, och vi tittade på idol med mina päron i den mjuka soffan samtidigt som vi åt ako-kolor och vek papperen i en lång kedja. Wow, vad jag förbättrade min position på vuxenskalan nu)
"Filip, är du kuk eller mjukis?"
From bad friday to good friday
Börja 08:15
Fem lektioner
Skynda hem och packa på lunchen
Sluta 15:00
Kasta mig in i bilen och låta chaufförn ta mig och Ida till Gävle så att Ida skulle hinna med tåget 20:00
Till slut blev min fredag såhär:
Tre lata lektioner på morgonen
Pannkakor till lunch
Sluta 12:30 pga inställda lektioner
Hinna hem och packa (och dessutom packa om twice)
Lugnt sätta sig tillrätta i framsätet
Vara hemma 17:10
JOHANNISCH IS IN GÄVLISCH!
En sak som slog mig under bilturen är att föräldrar pratar fruktansvärt mycket i telefon med varandra. Jag lovar och svär att under de 3,5 timmar vi satt rullade ringde mamma och pappa varandra minst tjugo gånger - utan överdrift!
Först skulle pappa ringa och meddela att vi kommit iväg.
Sedan skulle mamma ringa och fråga vad vi ville ha till middag.
När vi tankade skulle pappa ringa och meddela att vi var halvvägs och att vi tankade.
Två minuter senare skulle mamma ringa och kolla om det var ok med pizza till middag och om jag ville ha något speciellt ifrån ICA. Jag svarade att jag ville ha nytt shampo.
Ytterligare en minut efter det ringde mamma igen och kollade vilket schampo jag ville ha.
När vi var nästan hemma skulle pappa ringa och meddela att vi nästan var hemma.
Och allt detta ringade utspelade sig endast under de få minuter jag inte hade ipod-pluttarna i öronen, God knows hur många fler samtal de gjorde när jag inte hörde!
Jag skall aldrig bli en telefon-beroende eller ständig-kommunikation-med-min-partner-beroende när jag blir stor.
Karl hjärta Micke
Ronja - Malvars hundvalp. Ronja bor i stockholm där Malvar vanligtvis bor.
Micke - Karls imaginära hundvalp. Micke finns inte.
K: Anna, vart är Ronja?
A: Men Karl, Ronja är inte här.
K: Men vart ÄR Ronja?
A: Men Karl, Ronja har aldrig varit här. Hon är i Stockholm hos Malin där hon alltid varit.
K: Anna, vart är Micke?
A: Ja Karl, vart är Micke någonstans?
K: Jag tappade bort Micke... Jag har inte sett Micke på jättejättelänge.
Har någon sett Micke?
Alla i rummet: Nej.
J: Men kan du inte prova att ringa till Micke då?
K: M-men... Micke har tappat bort sin telefon. Och jag har glömt hans adress.
(Ja, jag väntar iallafall spänt tills nästa gång Karl leker 5-årigt sepe och pratar om ett abstrakt husdjur med egen adress)
de senaste dagarnas trafik
M: "Hej, vart är din pojkvän?"
J: "Hej, och ingen aning faktiskt. Kolla med Björk, han är säkert med Björk"
M: "Okej"
Mottaget: Samtal från Max, två minuter senare
M: "BJÖRK SVARAR INTE!"
J: "Jävla Björk. De sitter säkert och spelar wii"
M: "Men kan inte du kolla om han är inne på msn eller något?"
J: "Max, jag är i Norge"
M: "Du är i Norge..."
J: "Ja"
M: "Men vafan ringer jag då dig för?"
J: "Du, det har jag absolut ingen aning om"
Skickat: MMS till Karl
"IN YOUR NYLLE!"
K: "Men VAFAN! Är det lika bra som det ser ut?
Du missar fikatisdag btw!"
J: "Ska jag vara ärlig blåste det något jävulskt igår, men idag var splendid. Jag var fan också splendid! Hoppas ni har regn hemma >< (har ni...?). Och jag vet, jag sprängs av skuld. Missa fikatisdag = döden. Får jag vara med nästa vecka om jag slår mig själv gul och blå? Eller stoppar tio enkronor i näsan?"
(följer: lång konversation. Men ja, jag tilläts vara med nästa vecka och jag slapp stoppa enkronor i näsan)
Mottaget: Sms från Emilie
E: "Jag har hittat lappen! Läs sidorna 47-93 och gör frågorna på sidan 57, 61, 66, 70, 74, 77, 85, 91 och 93 i svenskaboken. Sepemycket om du frågar mig, men aja!"
J: "Tackar så mycket, nu har vi ännu mer härliga läxor att roa oss med här i kylan.
Svenskaläraren är ond, låt oss kasta röksvampar på henne nästa lektion."
Mottaget: Sms från mamma
M: "Har bokat klipptid åt dig på lördag 11:45, David har samling inför innebandymatchen 11:30 så då tajmar jag det."
Mottaget: Sms ifrån Albert
A: "En jättevacker morgon i gävle, solen lyser mig rakt i ögonen vilket gör det svårt att de när bussen kommer, vet inte varför du hoppade upp i mitt huvud. (...)
J: "(Albert, imorse skickade du mig ett halvt sms. Ett HALVT. Detta finner jag helt oacceptabelt! Då det dessutom började väldigt poetiskt kräver jag att även få halva nummer 2)"
(det fick jag aldrig)
during the slow tillvaro
Hej hej hej alla som är gay
Idag blåste det in i nacken på mig.
Idag var det lössnö.
Idag sög jag.
Idag pluggade jag psykologi i två timmar.
Idag har jag ätit ett halvt Ballerinapaket.
(klassas Ballerina som kex eller kakor?)
Idag har jag suttit på facebook i en halvtimme och lyckats klämma ur mig 100% slintslående fotokommentarer.
Idag när vi kom hem från backen satt det femton flugor på insidan av vårat sovrumsfönster.
Nu börjar nedräkningen.
Torsdag - hemfärd.
Vi gjorde även en väldigt roande rumsindelning till Österrikelägret på höstlovet.
För er som fattar:
Marcus Johansson & Moa Jansson
Bissan Miedel & Emil Jansson
Kim E-Ä & Maggan Ryberg
Amanda Hjelm & Anton Henriksson
Oskar Bergstedt & Christoffer Wisén
TränarN sa att han skulle mejla hem det och låta tränarna hemma sätta upp det på anslagstavlan på Skid, men jag tror faktiskt att han bangade trots faktumet att det var han själv som drog igång hela para-ihop-alla-så-att-det-blir-jättefnissigt/jätteupproriskt-idén (en inte alltför vanlig företéelse)
Söndagmorgonen - överraskningsmorgonen
Överraskning nummer ett : jag vaknar av att solen utanför fönstret skiner mig rätt i ögonen. Egentligen är ju detta ett enormt i-landsproblem som jag enligt lagboken ska bli aspissed över, rent utav förbanna persiennerna för att de inte firat ner sig själva eller kommunen för att de inte satt upp ett stort parasoll över byn så att folk inte blir träffade av direkt solljus före halv 9 på morgonen. Men istället studsade jag upp och var lyckligare och mer morgonpigg än någonsin.
Överraskning nummer två : Malcolm in the Middle, mitt favoritprogram när jag gick i typ femman - och som jag för den delen inte sett sedan jag gick i femman - visas på trean exakt samtidigt som jag slår mig ner i soffan med frullen i knät.
Överraskninng nummer tre : Det finns inte en enda Treo i hela lägenheten. Jag som tyckte jag hade hade överflöd av sådana preparat alldeles nyss.
Det enda som kretsar runt i min skalle just nu är blandning av minnen från gårdagskvällen och något som skulle kunna vara en liten energisk nisse med en hammare.
Dunk Bank, Blodpudding hos Kal
Dunk Bank, Singstar hos Martina
Dunk Bank, Duntofflor hos Evven
Dunk Bank, Dansa Dansa
Dunk Bank, blåmärkiga fötter då alla har klackskor utom jag
Dunk Bank, Björk orkar lyfta mig!
Dunk Bank, Martina är lila
Dunk Bank, Dansa Dansa mer
Dunk Bank, kall promenad hem i regn
'
Före klockan 10:00 har jag min heliga stund. Dels är den helig för att ingen annan är vaken, self-quality-time, och dels för att jag alltid blir så lycklig av själva faktumet att jag faktiskt vaknar tidigt och har en hel, lång förmiddag framför mig.
Jag kan promenixa runt i lägenheten i badrock i timmar, äta den långsammaste och största frukost Aspen skådat under detta decennium samt duscha i en halvtimme - johanna i något annat än femminuters duschar är en sällan sedd syn.
För övrigt får jag lång tid på mig att packa for the trip. Leaving 15:00 sharp. Dessutom ska jag och Ida klura ut en billig och god middag till 7 pers som man ska kunna laga i en stuga där vattnet smakar ägg, diskbänken har en yta av 0,5 kvm och ugnen eventuellt väljer att inte samarbeta.
Något förslag, någon? Pan Pizza laget runt, kanske?
(updt en kvart senare)
Joel ringde nyss med statusrapporten från dagens resmål (han är så att säga en liten korre, han har redan varit där i två dagar och checkat läget). Han satt ensam i stugan och tittade på Norsk teve, liften är idag stängd pga för mycket vind. I mina snart-4-års-erfarenheter-av-Juvass-öron låter det inte som något gott tecken. Den som har tid och lust kan ju alltid dansa en soldans i våra namn.
höstens bullbaksförsök a lá Kal and Uj
1:a försöket - Minibullar, bullarna inte jästa
2:a försöket - Negerbullar, bullarna för länge i ugnen
3:e försöket - Mästerbullar, bullarna samarbetar
strukturerad oktoberhast
fredagkväll 3: Runish, Okish, mjukisbrallish, massa lyxig god mat
lördag 4: baka bullar med Kal
söndag 5 - torsdag 9: ännu ett snöläger, dock endast med några få överpeppade små alpinister this time. Jag har redan börjat betta med mig själv om hur tidigt jag kommer att lägga mig dessa kvällar, när det nästan är folktomt i stugan, och de tidpunkter jag gissat på hittils är tragiskt tidiga.
fredag 10: far agerar chaufför (pga sin egenskap av besökande i Torsby i och med att han även skall med på lägret) och tar mig back to the hometown! Watch out for rödtottar out the streets, gävleborg!
under långhelgen 11-13: ge vic ett hejdundrandes födelsedagsfirande i efterskott, finally do the tecknad kväll med albonk, se om jag på någon vänster kan få tag på ett par vita converse med rimligt pris, ladda ner all musik som försvínner i och med den trasiga datorn, övertyga pappa om att skaffa bredband till mig, spendera en hel kväll i vår gudomliga hörnsoffa. (Vara lycklig över det egentliga tragiska faktumet att vi får tre lediga dagar från skolan pga älgjakten.)
tisdag 14 - fredag 17: Sticka iväg på el läger finalmente.
lördag 18< : Use my chill skills
fredag 24: TILL ALPERNA WE GO! (belägra sätet längst bak i bussen om det så blir min död)
Jag måste för övrigt än en gång räkna upp alla anledningar till att jag så är en sådan enormt ambitiös idrottare:
- Fem personer åker på läger på söndag. Fem. Och jag är en av dem.
- Jag väljer bort en hel veckas figurfixande fysträning för att harva runt i backen, som troligtvis är täckt av is, med förväntat dåligt väder.
- Jag missar skolfotot. Jag ger mig själv titeln anonym. Och jag får inte posera i kungakrona och mantel, såsom Emma så fint satt drömmar i skallen på mig om.
Bäst för mig att jag blir en Anja Pärson.
stämpel: pms-lazyhead
Ett, två, tre och vi KICKAR in fredagen!
Family Guy och regn där ute. Jag kommer endast att sätta min fot utanför dörren då vi sticker till Ica för att inhandla kvällens onyttigheter, next to that vrider jag ratten till inställning; e r e m i t.
Och jag har börjat starkt! Sedan klockan 2 i eftermiddags har jag inte gjort ett skit.
Såg endast Mobys Ultimate Chillout på m-teve och fnissade när han skulle uttala Hoppipola.
Mensvärk.
Det är ett sjuhelsikes fenomen det. Lika onödigt som myggor eller hösnuva, lika brutalt som de allra värsta scenerna i filmen 300.
Vi vet ju alla vad killar brukar använda som argument i debatten om huruvida det är jobbigast att vara kille eller tjej. En kille måste ju, när det kommer till kritan, få upp den. Och han ska vara bra på det, vilket ger pestationsångest and so on. Killar ska ju föreställa manliga också, påpekar killar. Killar kan få vara hur mesiga de vill, säger tjejer, för då blir de bara söta; det argumentet funkar inte.
Vad jag komma till är att vad helst killar möjligtvis kan ha på sin sida kan de lägga tubsockorna på ryggen och springa ändå. För tjejer har mens. Tjejer blöder mens. Och mens ger mensvärk och mensvärk ger nästan självmordstankar.
För att ni killar nu ska kunna sätta er in i vår situation ska jag ge er några instruktioner:
1. Mät ut ett område ungefär från naveln: 2 dm nedåt(kanske 3-4 dm om du är tjock/väldigt lång) och de decimeter som krävs för att ta dig tvärs igenom kroppen över till ländryggen. Föreställ dig området mellan punkt ländrygg, punkt navel och punkt 2dm nedanför navel, måla gärna detta område med märkpenna för att inte missa någon liten decimal.
2. Spring till närmaste bygghandel och köp en rejäl hammare.
3. Värm upp armarna, greppa hammaren och börja puckla på hela det område du mätt ut/målat. Var inte rätt att ta i ordentligt på de mjukare delarna eller på kotorna i ryggen.
(4. Vill du förstärka känslan kan du även sticka ett spjut igenom magen)
Och voilá, du har upplevt mensvärk!
Ipren-gubbe; skutta igenom teverutan nu.
johanna får paket
Här är hennes senaste lilla utskick:
+
1. Mössa - huvudanledning, glömd hemma i min bokhylla
2. "Vem vill bli miljardär" av Vikas Swarup
3. Nyckelring, "nyckeln till framgång"
4. Vykort med söt hälsning på fram- och baksida
5. Fingervantar som matchar mössan
Igår blev Mow nerslagen av en bullpåse.
Idag ramlade jag med cykeln i en sandhög. Därefter ramlade jag i hallen när jag skulle snöra upp skorna och stupade med skallen in i elementet så att jag nästan kissade på mig eftersom att jag varit akut kissnödig under hela cykelturen.
Dessförinnan såg jag och oke en konstig film med Al Pacino, käkade micropopcorn och handlade stiftpennor. Jag är fortfarande sådär skrynklig på läpparna som man bara kan bli av popcorn.
poPcorn - inte pokkorn
nu tar vi till traditionerna igen
M: Tänk om det skulle vara ungdomar! Skidåkare till och med. Det skulle vara såå gött, slippa höra en massa tjat hela tiden. Dessutom skulle vi då bli 75% ungdomar i det här trapphuset - rave!
J: Eller värsta rastafari-killen! Så kan vi röka braj och fylla hela huset med Eek A Mouse och rök. Och killen kommer uppkilandes till oss precis efter flytten och tar sig in i grannsämjan genom att bjuda laget runt på haschbrownies och virkade mössor. Sedan har vi en ny bästa vän som tar oss på gratis semester till Jamaica om somrarna!
*en minuts paus*
M: Nej, jag vet vad som skulle vara ännu mer perfekt!
J: Vad?
M: Det flyttar in en milf!
J: ....
(Bakgrundsfakta: Killarna fick en prick på lägenheten på grund av att de nu utflyttande grannarna kom upp med udda påståenden som att killarna spelat fotboll i trapphuset, haft fest flera helger i rad och haft 20 pers i lägenheten samtidigt. Dessutom hälsar den sura ensamstående mamman som bor där aldrig på en om man möter henne i dörren. Hon klagade även på mig när jag skakade mattorna från balkongen.
In short words: vi hatar henne)
Receptet:
Greys Anatomy + Runis + fruktsallad
ev. lite raggsocka som garnering
Ca 3 timmar en onsdagkväll
5 av 5 rostade mackor!
alla åtta dagar i veckan
Tja,
låt oss, innan detta börjar, lägga på minnet att jag faktiskt h a d e planerat att plugga svenska hela kvällen.
Sedan kom Kal Pedal Bananskal under dagen på idén att införa en ny tradition i form av fikatisdagar. Han utlyste förfrågan och beordrade mig att vi skulle inviga denna nya rutin med en äppelpaj och en massa té. Sagt och gjort pallrade jag mig direkt efter skolan hem till honom (typ direkt iallafall, dessförinnan han jag dricka kaffe och äta strössel och prata om Hitler och nyhetssändningar med grannarna) och vi drog på oss kockmössorna.
Tiopoängare till paj blev det och mycket snack blev det.
Event: Fikatisdag
Deltagare: Anton, Kalle, Emilie, Johanna
to be continued.
När killarna sjönk ner i soffan och började titta på fotboll lessnade vi kvinnliga deltagare - Manchester United kan ju inte vara BLÅ heller! - så vi tog vårat pick och pack och drog till Björk - som vi hört av djungeltelegrafen skaffat sig ett Wii.
Mario Kart, Boxning, Tennis. Och sedan var klockan kvart över elva och jag fattade ingenting.
Som avslutning var det South Park på teve när jag väl kom hem.
Ur soffan är jag kommen, i soffan skall jag sluta min tisdagkväll (och karriär som duktig elev?).
Så ja, min inre planerare hade ju iallafall för avsikt att plugga så sent som i eftermiddags.
Jag vill tro att det fortfarande finns någonting ambitiöst kvar i mig.
*rota rota rota*
Vadå, vi har ju en hel t i m m e s lunch innan provet!
(Eftersom att sambo och lillebror Kalle är perfektionist och absolut inte kan skjuta upp den ordinarie städtisdagen till en städonsdag för att ge plats åt en fikatisdag får vi helt enkelt allihopa börja leva med 8-dagars veckor som innehåller två tisdagar. Det finns ju folk som lever med 25-timmars dygn, this is just one step ahead!)
han lever, min teve lever!
AND IT IS BACK!
Efter många månaders förirring, förtvivlan, och längtan. Efter att han varit förlorad, sörjd och nästan glömd har han nu äntligen kommit hem och hittat sin rätta tevebänk... kära, gamla Grundis.
(Eller nja, snarare var det Runis som slog näven i bordet och hjälpte mig bära in den från Pontus och Moberg då de fåntrattarna lämnat dörren öppen igår kväll. Då skurkarna senare kom hem och insåg att teven i deras vardagsrum krympt en storlek kunde jag nästan inbilla mig att jag hörde det förargade vrålet genom betongväggen.
Dock tror jag att det nu kommer att bli aningen svårare att sno tillbaka min diskborste som Pönt nu har lånat i några dagar. Att gnugga bort ingrodda matrester från tallrikar med en wettex-trasa är inte roligt.)
Nu ska jag se något helkasst på teve i 20 min innan min håltimme är slut.
oboy och banan
Idag missbedömde jag min sovmorgon och var i skolan 1 timme för tidigt.
Idag tränade jag i fyra timmar.
Idag åt jag pizza med oskarsyster och oskarsysterkompis som var på besök.
Idag skakade jag en glasburk med pulverkaffe i en kvart eftersom att det lät som bjällerklang.
Nu: Bourne Supremacy, Oboy, AnnaAndreasOke i en soffa
Jag har fått en dålig vana i form av att dumpa äppelskruttar efter mig överallt.
Dessutom har jag kommit på att det bara är cirka 2 månader kvar tills jag fyller år, så jag har börjat skriva en önskelista. Denna önskelista har jag dock snabbt insett inte ser ut att tillhöra en snart-17-åring.
- Knivset
- Diskmaskin
- Våffeljärn
- Plånbok
Jaja, en ny ipod eller en ny dator eller en ny jacka eller en ipod hi-fi högtalare vore ju inte fel heeeeller (in case att någon skulle ha några tusenlappar över som vederbörande har lust att spendera på en födelsedagspresent till en liten ginger)
som Dobby i Harry Potter
Vissa småsaker har alltid givit mig dåligt samvete, och kommer troligtvis för alltid ge mig dåligt samvete.
Städtanter är ett bra exempel.
Har ni tänkt på att städtanter nästan alltid upplevs som osynliga? Krulliga, förklädesklädda små varelser som strövar ljudlöst omkring med sina städvagnar i korridorerna. Som spöken, nästan. Lite äldre kvinnor som vi inbillar oss blivit sparkade ifrån tidigare akademikerjobb och fått ta till diskhandskarna för att tjäna ihop lite stålar. Som små hustomtar (med betoning på små - har ni någonsin sett en lång städtant?) knatar de omkring - tapp tapp tapp på små fötter - och sopar - visch visch visch med sina små redskap - upp all skit som vi alla vet med oss att vi sprider omkring oss och kastar på golven.
Tänk efter: hur många gånger har ni sagt Hej till en städtant? Har en städtant någonsin fått någon cred för sitt arbete?
Hur många gånger har ni däremot blivit lite smått störda - ja, rent av irriterade - då ni behövt gå förbi en städtant? För övrigt dessutom sett ner på denne och hunnit tänka snabbt att fy, sådan skall jag aldrig bli?
Dåligt samvete var det, ja.
Ta till exempel de gånger du i skolan promenerar i korridoren en viss tid på dagen, och bakom en krök förvandlas plötsligt det halvsmutsiga, bleka stengolvet och blir... blankt. Halt. Mörkt. Har det nyligen börjat torka han man till och med se spåren efter moppen som nyligen i svepande drag dansat över golvet. Om man här lyfter blicken kan man, några meter bort, se en städvagn, och bakom denna i sin tur se en liten, korthårig varelse som med det dansade städredskapet i hand jobba sig fram längs korridoren och lämna ett blött, mörkt och rent stengolv efter sig.
Din destination ligger på andra sidan denna fläck av renlighet. Och det finns inga omvägar.
Så du måste helt enkelt marschera igenom korridoren, säga "ursäkta" när du ska förbi den lilla tanten - som för övrigt inte säger ett ljud utan bara nästan bokstavligen kastar sig åt sidan för att inte bli omkullsprungen - och sätta ner din smutsiga, kladdiga, fotspårslämnande sneaker brevid hennes mopp och sedan spatsera iväg över golvet och fnysa förnämt som att tanten varit ett hinder för dig, ett stopp i din annars så flytande värld, en skamfläck på din vita blus.
"Fan, varför i helvete ska de alltid städa mitt på dagen?!" svär alla i sällskapet.
Jag vill bara vända mig om och ge den stackars lilla städtanten en kram.
