fredagsmys med nextjet
Den återkommande beslutsångesten som alltid hemsöker oss på östsidan bosatta skidåkare under torsdagkvällarna innan de få och härliga homecoming-helger vi tillges under vinterhalvåret är det ständiga valet tåg vs. flyg. Efter mina erfarenheter av förseningar och omvägar förbi divese hålor ("men vadåa, kan dunt jämt slääpp av oss södra viken då?") under den senaste tågresan tog jag - liksom tre andra - ett moget beslut att ta flyget hem 16:50 fredagkväll.
Som att någon ond kraft var ute för att sabba våra liv just den kvällen har ni här nu anledningen till att man I-N-T-E ska besluta om att flyga med Nextjet till Arlanda vid ett sådant val:
Flyget avgick enligt utsatt tid. Efter tio minuter i luften meddelar piloten att det är fel på landningsställen. Vi går in i en sinnesstämning som skulle kunna beskrivas som lätt panik. Efter ytterligare fem minuter meddelar piloten att felet med ställen är att de inte går att fälla in, vilket gör att vi absolut inte kan flyga hela vägen till stockholm utan istället måste vända om och landa igen - i Torsby. Där får vi får kliva ur och återigen slå oss ner i den lilla, obekväma soffgruppen vid receptionsdisken och rulla tummarna. Då hungern börjat härja svepte vi i oss mängder av varm oboy i plastmuggar från kaffeautomaten som stod i ett hörn samtidigt som vi under stor besvikelse kostaterade att de traditionella renklämmorna (tunnbrödsmackor, typ) som alltid har legat i bolagets matsäckspåsar bytts ut mot arraksbollar. Vår picknick kantades av självömkan och klagan samt telefonsamtal till alla vi kunde förnimma fortfarande fanns kvar i torsby och som måhända kunde fixa fram lite käk åt oss.
Efter ungefär en timme konstateras det att planet var trasigt och kunde lagas för avfärd. Däremot fanns det en taxi till vårat förfogande, en taxi som först skulle ta vägen förbi Hagfors för att hämta upp den stackare som väntade där och därefter hämta upp oss i Torsby - en beräknad tur på ungefär 60 minuter. Lycka blandat med förfäran. En man med gul väst förbarmade sig över oss och tog sin bil in till byn för att införskaffa lite mat till de väntande. Fredagsmys den 23 januari: hamburgare från Sibylla i en soffa på torsby flygplats med surrande takfläktar och handboll på teve.
Taxichauffören som enligt beräknad ankomsttid anlände i en silvrig minibuss var en genuin ur-värmlänning med sjungande dialekt och vitt hår ända ner på axlarna. Hela vägen till Karlstad skrattade vi gott från baksätet åt hur han berättade gamla historier för den stackars mannen som satt i framsätet om taxikörning, julgranar, kyla och sin hemvist Råda - samtidigt som han hade ticks i form av att rycka på axlarna medan han pratade. Ca 20 gånger i minuten. Ingen överdrift, vi räknade. Att leda honom till rätt terminal när vi väl kom fram till Arlanda lät ungefär såhär : "Höger här. Det är skyltat, terminal 2 och 3. Rakt fram här. Nej, inte vänster! Rakt fram! Inte där, det är ENKELRIKTAT! Vänster-vänster. TA DEN ÖVRE! Nähepp... ta den nedre då".
När pappa äntligen svängde in på grusgången hemma var klockan 01:20. Min torsdagsberäkning hade med marginal varit hemkomst ca 19:30. En diff på ungefär 5 timmar då.
På måndag tar jag tåget.
(fotograf och festis-ägare: Fredrika Hjelm)
Som att någon ond kraft var ute för att sabba våra liv just den kvällen har ni här nu anledningen till att man I-N-T-E ska besluta om att flyga med Nextjet till Arlanda vid ett sådant val:
Flyget avgick enligt utsatt tid. Efter tio minuter i luften meddelar piloten att det är fel på landningsställen. Vi går in i en sinnesstämning som skulle kunna beskrivas som lätt panik. Efter ytterligare fem minuter meddelar piloten att felet med ställen är att de inte går att fälla in, vilket gör att vi absolut inte kan flyga hela vägen till stockholm utan istället måste vända om och landa igen - i Torsby. Där får vi får kliva ur och återigen slå oss ner i den lilla, obekväma soffgruppen vid receptionsdisken och rulla tummarna. Då hungern börjat härja svepte vi i oss mängder av varm oboy i plastmuggar från kaffeautomaten som stod i ett hörn samtidigt som vi under stor besvikelse kostaterade att de traditionella renklämmorna (tunnbrödsmackor, typ) som alltid har legat i bolagets matsäckspåsar bytts ut mot arraksbollar. Vår picknick kantades av självömkan och klagan samt telefonsamtal till alla vi kunde förnimma fortfarande fanns kvar i torsby och som måhända kunde fixa fram lite käk åt oss.
Efter ungefär en timme konstateras det att planet var trasigt och kunde lagas för avfärd. Däremot fanns det en taxi till vårat förfogande, en taxi som först skulle ta vägen förbi Hagfors för att hämta upp den stackare som väntade där och därefter hämta upp oss i Torsby - en beräknad tur på ungefär 60 minuter. Lycka blandat med förfäran. En man med gul väst förbarmade sig över oss och tog sin bil in till byn för att införskaffa lite mat till de väntande. Fredagsmys den 23 januari: hamburgare från Sibylla i en soffa på torsby flygplats med surrande takfläktar och handboll på teve.
Taxichauffören som enligt beräknad ankomsttid anlände i en silvrig minibuss var en genuin ur-värmlänning med sjungande dialekt och vitt hår ända ner på axlarna. Hela vägen till Karlstad skrattade vi gott från baksätet åt hur han berättade gamla historier för den stackars mannen som satt i framsätet om taxikörning, julgranar, kyla och sin hemvist Råda - samtidigt som han hade ticks i form av att rycka på axlarna medan han pratade. Ca 20 gånger i minuten. Ingen överdrift, vi räknade. Att leda honom till rätt terminal när vi väl kom fram till Arlanda lät ungefär såhär : "Höger här. Det är skyltat, terminal 2 och 3. Rakt fram här. Nej, inte vänster! Rakt fram! Inte där, det är ENKELRIKTAT! Vänster-vänster. TA DEN ÖVRE! Nähepp... ta den nedre då".
När pappa äntligen svängde in på grusgången hemma var klockan 01:20. Min torsdagsberäkning hade med marginal varit hemkomst ca 19:30. En diff på ungefär 5 timmar då.
På måndag tar jag tåget.
(fotograf och festis-ägare: Fredrika Hjelm)
Kommentarer
Trackback
