the art of a buj

Cirka 20:00 - hemkomst.
Eftermiddagen har jag spenderat på kafé och stapplar nu innanför dörren med en matkasse i ena handen och en väska överfull av böcker, skrivblock och bic-pennor i den andra. Trött och hungrig beger jag mig till lägenhetens köksdel och hivar upp fem paket nudlar ur plastkassen från konsum. Låter resten av innehållet ansluta sig till ketchupen och det halva mjölkpaketet i mitt halvtomma, livlösa kylskåp medan jag väntar på att vatten ska koka upp i en kastrull. Men det går för långsamt. Hungrig. Jag plockar ner ett flingpaket från ett skåp och sätter mig tillrätta på diskbänken samtidigt som jag blänger argt på kastrullen. Öppnar ett skåp som befinner sig på armlängds avstånd. Saft? Nej. Juice? Nej. Mjölk? Nästan slut. Men jag har vitamin-brustabletter. Tar ett glas ur diskstället, vilket trots sin lovande placering till min stora förtret fortfarande har fettfläckar längs kanten. Med avsmak ställer jag det i vasken och låter det komplettera den hög av övrig disk som på två dagar redan börjat växa sig osmakligt stor.
När min mycket spartanskt tillagade måltid är färdig tar jag med mig tallriken till soffan. Det är Simpsons på kanal 6. Den här tiden på dygnet är det alltid tecknat på kanal 6. Det vet jag. Tevetablån i mitt bakhuvud säger mig att jag precis missat Cops, vilket jag är mycket lättad över.
När jag går tillbaks med tallriken till köket märker jag att det är tandkrämsfläckar på hallgolvet. Förmodligen kom det sig av att jag med tandborsten i munnen var tvungen att springa till dörren när Pontus imorse iförd morgonrock och tofflor knackade på dörren och bad att få låna lite smör till sina rostade mackor - ett kort besök han avslutade med att kasta en blick i min hallspegel och sucka "fan, jag är schleten".

Och när jag en halvtimme senare åter igen hivar ner flingpaketet från skåpet till följd av den enbart flyktiga mättnadskänslan ett paket nudlar ger kommer jag underfund med hur jag sätter ord på min tillvaro: jag är en ungkarl. Och när jag är hemma lever jag ungkarlsliv. Trots att jag inte är en ung karl - eller för den delen någon karl över huvudtaget - utvecklar jag bitvis beteenden som påminner starkt om den där klassiska har-ännu-inte-tagit-tag-i-sitt-liv-karaktären i amerikanska filmer. Jag har IKEA-möbler, plastblommor, serietidningar i badrummet och ambitioner att sno lillebrors tevespel. Det enda som fattas är i princip ett glasbord och folköl i kylskåpet. Lite manliga hormoner också, kanske. Men icke desto mindre - mitt bränsle är snabblagat och senaste gången jag städade var i slutet av november.
Jag borde kanske ta en extra titt i spegeln efter skäggstubb.