valpigheten strikes back

Här om sistens (läs: igår) hade jag ett ärende att uträtta hos en frisersalong nere i byhålans mer centrala trakter i form av en ögonfransfärgning (jag vet. det är fåfängt och det är fjantigt och det är ytligt och det är skamligt. men det hör inte hit. moralkakorna förpassas till senare).
Inget komplicerat skönhetsingrepp direkt, dessutom får man sitta med slutna ögon i en skön frisörstol i typ en kvart och bara och ta sig en liten kraftsamlare. Behagligt, yes. Dock lyckades en sliten jag under de där få minuterna i stillhet somna - vilket egentligen var helt överkomligt eftersom att jag ändå var tvungen att blunda, ingen märkte ju faktiskt att jag sov. Men i min stillhet kom ju till sist frisören tillbaka efter de där femton minuterna, lade handen på min axel och yttrade käckt något i stil med "NU ska vi allt se om det är dags att tvätta bort färgen!".
Och jag vaknar. Med ett ryck. Och en till spontan reaktion: jag slog upp ögonen på vid gavel. Har någon fått tvål i ögonen någon gång? Schampo? Tomatsaft? Frätande syra? Hur som haver var det en cocktail av detta det plötsligt kändes som att jag fått injicerat direkt i mina stackars ögon. Och trots att jag frenetiskt skakade på huvudet när frisören frågade mig om det sved i ögonen var jag personligen helt övertygad om att jag blivit blind. Efter att jag fått två blöta bomullstussar till lindring, betalat i kassan och i en grumlig mix av dubbelseende och dimma stapplat ut på gatan satte jag mig på huk bakom busken jag lutat cykeln emot och förbannade mig själv för att jag gjort mina hornhinnor dysfunktionella för all framtid. Förmodligen är det ett under att jag inte krockade med en rälsbuss eller något under min cykeltur hem.

Mitt tillstånd förbättrades däremot senare under kvällen och runt klockan 21 var jag i skick att kunna tillaga en pannkakssmet, se kim utsättas för en brutal sms-blåsning och flera gånger om sätta tillbaka alla nycklar som Karl envisades med kontinuerligt att plocka av min nyckelring.




a fist of fury

ilska.
Varför i helvete ska matte c vara en viktig behörighetskurs? Varför är alltid kaffet i automaterna så okristligt hett? Hur i helvete kan jag vara ett sådant spån att jag både tappar bort nyckeln till skid, cykelnyckeln samt glömmer ett par shorts i en norsk värmestuga inom loppet av en vecka? Och fan för tantjäveln som tvingar mig att pröjsa hundrafemtio spänn för en - i hennes mening - dålig städning av hyresgästlokalen trots att vi gnuggade bort surkålsrester och fiskbulledoft i över en timme efter nollningen? Sluta förvara en massa fruktskrutt i omklädningsrummet, bedriver vi en bananflugeodling eller? Måste grannarna alltid röka på balkongen så fort jag öppnar fönstret för att vädra? Och vem FAN tryckte ner SD-kuriren i min brevlåda?! Och nej facebook, jag vill inte cartoona myself eller starta ett farmville, jag vill bara skriva ett facking logginlägg!
JAAA NU ÄR JAG BITTER!



För att avrunda detta tillstånd tänker jag blanda ett glas oboy samt läsa lite Stig Wennerström. Eller nä, kanske Cosmopolitan. Det finns nog vid närmare eftertanke ingen plats för mitt intellektuella alter ego i dagsläget.

(föreställ er kvinnan i wasa-reklamen som går bärsärk på sina strumpbyxor. typ så.)

styrda av en järnhand

Gyllene regel i gymet:
Tränar inte Kalle så tränar ingen

Gyllene regel gällande studier:
Pluggar inte Kalle så pluggar ingen

Gyllene regel i matsalen:
Äter inte Kalle så äter ingen


LUCKA!'n är ett underskattat vapen...

eat until you fill your purpose as alpinist

Det finns ett litet syndrom som varje år kontinuerligt smyger sig på en så fort vi gör våra traditionella besök till den norska glaciären under tidig försäsong. Ett riktigt begrepp eller namn på vederbörande har vi ännu inte kunnat formulera, men om det mot förmodan skulle gå att officiellt namnge denna diffusa åkomma skulle det nog bli döpt till något i stil med "binnikemask-syndromet". "Matabstinensbesvär". "Bulimi utan vomering". The eat-until-you-fill-your-purpose-as-alpinist-virus.
Konstant hunger följd av konstant ätande, helt enkelt. I brist på annat att göra? På grund av för liten syremättnad i luften? På grund av att norge är... norge? Ingen vet. Ingen vill veta. Vi vill bara sluta äta. Men det går inte.

macka gröt
banan
macka pastasallad äpple
kex kex kex kex kex
macka kex äpple
kex kex
pasta carbonara morötter
glass (max och isaks fel!*)
macka yoghurt kex

*vem fan köper egentligen två liter glass enbart för att använda förpackningen som matlåda?

Dessutom har vi nu med hjälp av vetenskaplig undersökning i form av pulsklocka i skidbacken bekräftat alla fördomar om alpinister: en skiddag bränner i princip inga kalorier alls. Där har ni det, längdfjantar, är ni nöjda nu?




RSS 2.0