motivation är väl till för mesar

Cirka tre sekunder efter att jag entrat min lägenhet slits dörren hastigt upp igen och Moberg stormar in. Med tanke på hans snabba intåg måste han antingen ha suttit på vakt vid brevinkastet och väntat på min hemkomst, antingen legat i sin säng med örat tryckt mot väggen i väntan på smälla-igen-dörr-ljud ifrån min halva av övre trappuppgången. Helt klart har han iallafall suttit på helspänn.
"Var är den?" säger han lugnt. Lugnt men bestämt.
Jag är oförstående och gör en min som påvisar detta. Han knyter nävarna och går förbi mig in i köket.
"Var ÄR den...?"
Han ät hotfull nu. Jag letar i mitt intellektuella arkiv. Vad vill han? Varför attityden? Varför den plötsliga ondskan, som driven av en lidelse?
"Frysen."
Han kastar sig på handtaget, sliter upp luckan och finner snabbt vad han letar efter. Begäret lyser i hans ögon när han under tystnad observerar microns siffror som långsamt tickar nedåt ifrån 2:00 min. Hans blick vidgas när den till sist ger ifrån sin ett bekant plingande ljud. Han ser nöjd ut och sätter sig vid köksbordet.
"Sådär ja, här rök just min enda anledning att åka till juvass!" säger han glatt, varpå han tar en tugga av det gigantiska bakverket han har på tallriken framför sig.
Bakverket aka de legendariska juvass-bullarna. Bakverket aka resultatet av ett vad jag förlorade mot Max i vem som hade tightast solbränna efter sommarens utomlandsvistelser (aka vadet Max vann enbart för att hans håriga ben fick honom att se brun ut - jag står fortfarande för åsikten att det är fusk).
Aka Mobergs enda anledning att åka till Norge på träningsläger.




Kommentarer

åsikter/kritik/kärleksfulla ord:

Namn:
Vill du bli ihågkommen?

@?

@?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0