the art of a buj

Förra veckan spenderade Moberg en vardagkväll i min ljusblå soffa utrustad med en sax, en penna och en tejprulle. Samt massor av inspiration. Offret för hans konstnärliga ådra var en blå skokartong från Adidas han nyss fått fatt i.
Han klippte och klistrade och lyckades efter lite knåpande få till en dörr och två fönster. Han delade av insidan i två rum. Han gjorde en liten kubisk dörrskylt och skrev "Jerry" med blyertspenna. Deklarerade att han skulle köpa en vit mus vars namn skulle vara Jerry och vederbörande skulle få skokartongen till hem.
Det redan översvämmande lager av upptåg och fuffens orsakade av denna nyckfulle lille man som redan fanns i våra bakhuvuden påminde oss vid tillfället om att det inte finns några spärrar gällande vad han kan åstadkomma, men icke desto mindre kunde vi den här gången inte föreställa oss hur han skulle lyckas göra verklighet av sin idé. Ett husdjur. 48-timmars-Scrubsmaraton-människan och Jerry. Nej, det kunde bara inte gå. Så vi kastade helt enkelt tanken i papperskorgen.

Det bor fortfarande inte någon Jerry i skokartongen. Han rymde tydligen redan i Arvika och flydde in under frysen för att sedan inte återvända mer. Däremot har en liten Basil materialiserat sig i den flyende Jerrys lilla kartong-kvart.
Han äter k-special och russin ur ett gammalt ettan-lock. Han har en tendens att skita överallt förutom på sin avsedda boningsyta (bland annat på mig). Han kostade trettio spänn och är - citat: Karl - "förmodligen avsedd som mat för ormar och sånt äckel". Men icke desto mindre är det - som utlovat - en mus. I en skokartong.