åtta timmars äventyr med SJ
Skitjobbiga, störiga faktorer när man åker tåg:
- Ett fyllo med en kroppsodör från Mordor bestämmer sig att slå sig ner på andra sidan gången. Trots att han befinner sig på cirka fyra meters avstånd vågar man inte andas genom vare sig näsan eller munnen i rädsla att insjukna i svininfluensa eller AIDS (som inte är luftburet. Men ändå). Den enda lösningen är att sitta med näsan ner i kaffekoppen och kontinuerligt dra in små sippar av kaffeånga för att få i sig syre över huvudtaget.
- På något vis havererar hörlurarna och allt ljud som lyckas krysta sig fram till öronen är alla konstiga pip- eller kling-toner man vanligtvis inte ens noterar. Den enda låt som funkar någorlunda är SMKs "övningsköra", men även den blir ganska dålig efter cirka en och en halv timmes repeat.
- Skidfodral och gigantisk väska på stockholm central. Jag har aldrig blivit så hatad (eller svettig).
- Bönder med illgula reflexjackor som i Sunne kliver på bussen mellan Kil och Torsby och övertalar chauffören att skjutsa dem hela vägen till deras jordbruksskola ute i Södra Viken - vilket är ca 1,5 mil käpprätt ut i skogen - när vi ordinarie resenärer redan är över en timme försenade samt har magar förvridna av hunger och ögon svullna av trötthet.
"Jävligt bäst att han kör oss ända upp till Aspen nu också!" sa vi halvironiskt efter att vi kört världens omväg för att släppa av en enda liten kotte ute i Lysvik. Dock slutade det hela med att den glada mannen vid ratten - lycklig och entusiastisk till sightseeing i byhålan - faktiskt svängde in uppe vid lägenheternas vändplan och beskonade oss en promenad med tunga väskor i regn. Trots våra förhoppningar om att alla boende i området vid tillfället skulle få för sig att kasta en blick ut genom fönstret och se tre personer kliva ur en fullstor buss var det förmodligen inte en kotte som fick se vår lyx. Skit.
- Ett fyllo med en kroppsodör från Mordor bestämmer sig att slå sig ner på andra sidan gången. Trots att han befinner sig på cirka fyra meters avstånd vågar man inte andas genom vare sig näsan eller munnen i rädsla att insjukna i svininfluensa eller AIDS (som inte är luftburet. Men ändå). Den enda lösningen är att sitta med näsan ner i kaffekoppen och kontinuerligt dra in små sippar av kaffeånga för att få i sig syre över huvudtaget.
- På något vis havererar hörlurarna och allt ljud som lyckas krysta sig fram till öronen är alla konstiga pip- eller kling-toner man vanligtvis inte ens noterar. Den enda låt som funkar någorlunda är SMKs "övningsköra", men även den blir ganska dålig efter cirka en och en halv timmes repeat.
- Skidfodral och gigantisk väska på stockholm central. Jag har aldrig blivit så hatad (eller svettig).
- Bönder med illgula reflexjackor som i Sunne kliver på bussen mellan Kil och Torsby och övertalar chauffören att skjutsa dem hela vägen till deras jordbruksskola ute i Södra Viken - vilket är ca 1,5 mil käpprätt ut i skogen - när vi ordinarie resenärer redan är över en timme försenade samt har magar förvridna av hunger och ögon svullna av trötthet.
"Jävligt bäst att han kör oss ända upp till Aspen nu också!" sa vi halvironiskt efter att vi kört världens omväg för att släppa av en enda liten kotte ute i Lysvik. Dock slutade det hela med att den glada mannen vid ratten - lycklig och entusiastisk till sightseeing i byhålan - faktiskt svängde in uppe vid lägenheternas vändplan och beskonade oss en promenad med tunga väskor i regn. Trots våra förhoppningar om att alla boende i området vid tillfället skulle få för sig att kasta en blick ut genom fönstret och se tre personer kliva ur en fullstor buss var det förmodligen inte en kotte som fick se vår lyx. Skit.
Kommentarer
Postat av: anna
en tuff resdag slutade ju ändå med ett plus, om man ska se det något positivt, fastän jag avkydde killarna med vägverksjackor som förstörde vår resa ännu mera! haha
Postat av: Tom
Så sarkastiskt! Buss blir bara roligare ju mer packning man har, och för varje minut den blir försenad! Omvägar är maximal lycka, svårmatchat...
Trackback
