the art of a buj

Ibland blir jag generad över min egen långsamhet. Min långsamhet kombinerad med ovana att bo på hotell. Varje gång jag kliver in i badrummet trevar jag per automatik febrilt utefter väggarna runt dörren efter en lampknapp, varpå jag alltid efter säkert tio sekunder inser att lampan faktiskt redan är tänd - med hjälp av rörelsedetektorerna som sitter i dörrkarmen. När jag på kvällen ställer in alarmtiden inför morgondagen sker alltid samma process: "En timme innan avfärd är basic, sedan tar vi tio minuter tidigare så att jag hinner koka gröt också. Eller nej, jag bor ju på hotell. H-o-t-e-l-l. På hotell får man frukost. Ah, just det."
Hur o-schtek får man egentligen bli?



(petit update på störtloppsfronten: som synes lever jag ännu)