the tandkrämstub-squeeze
Jag har ångest. En ångest som på senare dagar - alltså den senaste veckan - blivit alltmer påträngande och som långsamt börjat forma en oro som irriterar och gnager i mig likt de pickande röda fåglarna i alvedon-reklamen (för att inte tala om själva reklamen i sig - den är verkligen urkass).
Vi pratar ekonomi. Vi pratar ett sparkonto som för tillfället aproximativt på 0.00 spänn.
Vi pratar en förtvivlad tonåring som har alldeles för mycket visioner om en perfekt artonde sommar men som däremot inte har några som helst trådar att dra i gällande sommarjobb. Vi pratar desperation. Om man nu vill skapa sig ett tryggt beredskapskonto inför de varmare (= tävlingslösa = mer nöjesfyllda = dyrare) månaderna, hur gör man?
Jag läste en gång om en man någonstans som hade lyckats öka sin välfärd genom att till fullo utnyttja de produkter han köpte, särskilt när det gällde mat. Han tömde alltid ut den absolut sista droppen ut filpaketet, beräknade alltid exakt portionernas storlekar så att han aldrig behövde slänga ett enda riskorn, rullade ihop tandkrämstuben så noggrant att han fick ut varenda liten kubikmillimeter innan han slängde den.
Han var helt enkelt jäkligt snål.
Och nu ska jag följa i hans fotspår. Jag ska bildligt talat krama tandkrämstuben tills den får andnöd.
Jag ska spara varenda femtioöring jag får i växel.
Jag ska leva på pasta och fiskleverolja.
Jag ska panta alla burkar jag kommer över.
Jag ska sluta dricka latte på kafé.
Jag ska leta upp varenda kryphål som möjligen formats i min konsumtion och utnyttja det.
Jag ska börja använda sidorna i telefonboken istället för toapapper. Nästan iallafall.
Eftersom att man någon gång kommer leva studielån-livet på vatten och bröd kan jag lika gärna börja göra det nu. Jag ska ha festival, jag ska ha utomlandsresa, jag ska ha riktiga RayBan.
Watch out for torsbys egen Von Anka.
(For the record börjar snålheten inte förrän på tisdag då måndagen går i utgifternas tecken i och med en stockholmsresa. Dock känner jag i hela kroppen att tisdagar är bättre dagar än måndagar att starta nya rutiner på. Tisdag blir skitbra.)
Vi pratar ekonomi. Vi pratar ett sparkonto som för tillfället aproximativt på 0.00 spänn.
Vi pratar en förtvivlad tonåring som har alldeles för mycket visioner om en perfekt artonde sommar men som däremot inte har några som helst trådar att dra i gällande sommarjobb. Vi pratar desperation. Om man nu vill skapa sig ett tryggt beredskapskonto inför de varmare (= tävlingslösa = mer nöjesfyllda = dyrare) månaderna, hur gör man?
Jag läste en gång om en man någonstans som hade lyckats öka sin välfärd genom att till fullo utnyttja de produkter han köpte, särskilt när det gällde mat. Han tömde alltid ut den absolut sista droppen ut filpaketet, beräknade alltid exakt portionernas storlekar så att han aldrig behövde slänga ett enda riskorn, rullade ihop tandkrämstuben så noggrant att han fick ut varenda liten kubikmillimeter innan han slängde den.
Han var helt enkelt jäkligt snål.
Och nu ska jag följa i hans fotspår. Jag ska bildligt talat krama tandkrämstuben tills den får andnöd.
Jag ska spara varenda femtioöring jag får i växel.
Jag ska leva på pasta och fiskleverolja.
Jag ska panta alla burkar jag kommer över.
Jag ska sluta dricka latte på kafé.
Jag ska leta upp varenda kryphål som möjligen formats i min konsumtion och utnyttja det.
Jag ska börja använda sidorna i telefonboken istället för toapapper. Nästan iallafall.
Eftersom att man någon gång kommer leva studielån-livet på vatten och bröd kan jag lika gärna börja göra det nu. Jag ska ha festival, jag ska ha utomlandsresa, jag ska ha riktiga RayBan.
Watch out for torsbys egen Von Anka.
(For the record börjar snålheten inte förrän på tisdag då måndagen går i utgifternas tecken i och med en stockholmsresa. Dock känner jag i hela kroppen att tisdagar är bättre dagar än måndagar att starta nya rutiner på. Tisdag blir skitbra.)
Kommentarer
Trackback
