den stora allmänna fikatisdagen
sms-konversation under fettisdagen (fet-tisdagen eller fettis-dagen?):
emilie: "En uppmaning till alla grundare av Fikatisdagen; idag är det verkligen våran dag. Luta er tillbaka och njut!"
uj: "Ja, låt denna dag agera hyllning samt vara en eventuell start på en officiell tradition även utanför vår lilla krets. Idag får ALLA prova på Fikatisdagen, se det som vår möjlighet att nationellt slå igenom!"
emilie: "Ja, visst känns luften lättare att andas denna dag, det är mycket vi har burit på våra 17- och 18-åriga axlar. Idag delar vi vår börda med resten av Sverige!"
uj: "Vår börda men också vår lycka! Ack, hur skulle veckorna se ut utan ett glädjeämne som Fikatisdagen? Inget går upp emot en kaloribomb i goda vänners lag då vardagen är tung, efteråt känns alltid tillvaron en smula ljusare. Att föra denna vana vidare är att bidra till en förbättring av den allmänna folkhälsan!"
emilie: "Jag kan ju inte annat än hålla med, tackar vetjag Fikatisdagen! Är inte den värd ett nobelpris vet jag ingenting mer värdigt!"
Vad som måste tilläggas är att jag inte åt en enda semla under hela gårdagen. Men hade jag gjort det hade jag i tuggande stund ägnat den lilla men tappra skara människor som ideellt arbetat för att fenomenet Fikatisdag skall etableras och spridas i samhället en tanke. Jag hade också ägnat en tanke åt hur fantastiskt det faktiskt är att så lite som en kladdkaka eller en cheescake kan föra människor samman utanför klassgränserna; vem trodde att PMR-medlemmar någonsin skulle dinera vid samma bord som AIM-representanter? Och vem trodde att längdåkare någonsin skulle förtära annat än havregrynsgröt och linfrön? Det får mig att reflektera över vilka under godhet och en stark vilja kan uträtta, att drivkraften hos människan inte har några gränser.
A small bakverk for a man, a big reason-to-skippa-beach-dieten for mankind.
emilie: "En uppmaning till alla grundare av Fikatisdagen; idag är det verkligen våran dag. Luta er tillbaka och njut!"
uj: "Ja, låt denna dag agera hyllning samt vara en eventuell start på en officiell tradition även utanför vår lilla krets. Idag får ALLA prova på Fikatisdagen, se det som vår möjlighet att nationellt slå igenom!"
emilie: "Ja, visst känns luften lättare att andas denna dag, det är mycket vi har burit på våra 17- och 18-åriga axlar. Idag delar vi vår börda med resten av Sverige!"
uj: "Vår börda men också vår lycka! Ack, hur skulle veckorna se ut utan ett glädjeämne som Fikatisdagen? Inget går upp emot en kaloribomb i goda vänners lag då vardagen är tung, efteråt känns alltid tillvaron en smula ljusare. Att föra denna vana vidare är att bidra till en förbättring av den allmänna folkhälsan!"
emilie: "Jag kan ju inte annat än hålla med, tackar vetjag Fikatisdagen! Är inte den värd ett nobelpris vet jag ingenting mer värdigt!"
Vad som måste tilläggas är att jag inte åt en enda semla under hela gårdagen. Men hade jag gjort det hade jag i tuggande stund ägnat den lilla men tappra skara människor som ideellt arbetat för att fenomenet Fikatisdag skall etableras och spridas i samhället en tanke. Jag hade också ägnat en tanke åt hur fantastiskt det faktiskt är att så lite som en kladdkaka eller en cheescake kan föra människor samman utanför klassgränserna; vem trodde att PMR-medlemmar någonsin skulle dinera vid samma bord som AIM-representanter? Och vem trodde att längdåkare någonsin skulle förtära annat än havregrynsgröt och linfrön? Det får mig att reflektera över vilka under godhet och en stark vilja kan uträtta, att drivkraften hos människan inte har några gränser.
A small bakverk for a man, a big reason-to-skippa-beach-dieten for mankind.
Kommentarer
Trackback
