besvikelsens ansikte
De bekantskaper som är allra bäst att dela en lördagmorgon med är myspace, tekoppen och duntofflorna. Här mår jag mys och här mår jag bra - åtminstone om jag får dra ner rullgardinerna och ignorera det sura vädret utanför fönstret som envisas med att vara grått, blött och o-juligt. Framför allt o-juligt, faktiskt.
Vad som däremot bör påpekas är att jag är irriterad. Jag är frustrerad och ledsen och besviken på den här hålan och folket som bor i den. Liknande känslor har jag haft förut i samband med exempelvis att mina grannar under en period sysselsatt sig med något som tycks vara nattlig möbelflyttning - en susepkt hobby som skjuter min frustrationsmätare i taket - samt de gånger folk får för sig att köra raggarrundan upp till valberget enbart i syfte att enervera oss stackare som bor på vägen och inte uppskattar avgasmoln och avgrundsvrål från motorer. Ungefär så irriterad är jag just nu. Jag vill kasta tofflorna i huvudet på hela byhålans befolkning som svek oss och vägrade köpa biljetter i tid när vi försökte anordna en studenfest för skolans elever den här veckan. På grund av alla inskränkta, handlingsförlamade människors tröghet fick vi istället dagen före tänkt datum skamset flänga runt på skolans område och klottra INSTÄLLT på alla affischer. Som en god gammal tränare hade sagt "gör det själva då, era nötter!".
Glädjespridare trots irritationen är att Moberg här om sistens skuttade runt i min lägenhet och föreställde Gollum. Hans nästan identiska liknelse fick mig att undra om han innerst inne kan vara både schizofren och väldigt förtjust i att sitta på huk. Samt gör mig barnsligt fnissig så fort jag tänker på det.
En övrig fotnot är att de 20 meter julgransglitter som var tänkt att pryda baren vi hyrt inför festen stod till mitt förfogande efter att hela arrangemanget blåsts av. Karl fick den briljanta idén att istället pynta min lägenhet med vederbörande dekoration, vilket i dagsläget lett till att mina 38 kvadrat måste blivit de särklass mest stämningsfyllda i hela området - även om det till viss del ser ut som att det är två femåringar som varit i farten.
Men trots att jag numera har en glammig lägenhet tänker jag inte sluta med mitt surande. Kanske går jag senare ner till centrum och enbart kastar onda blickar på alla byggnader, bilar och människor för att få ut frustrationen ur min arma kropp.
Vad som däremot bör påpekas är att jag är irriterad. Jag är frustrerad och ledsen och besviken på den här hålan och folket som bor i den. Liknande känslor har jag haft förut i samband med exempelvis att mina grannar under en period sysselsatt sig med något som tycks vara nattlig möbelflyttning - en susepkt hobby som skjuter min frustrationsmätare i taket - samt de gånger folk får för sig att köra raggarrundan upp till valberget enbart i syfte att enervera oss stackare som bor på vägen och inte uppskattar avgasmoln och avgrundsvrål från motorer. Ungefär så irriterad är jag just nu. Jag vill kasta tofflorna i huvudet på hela byhålans befolkning som svek oss och vägrade köpa biljetter i tid när vi försökte anordna en studenfest för skolans elever den här veckan. På grund av alla inskränkta, handlingsförlamade människors tröghet fick vi istället dagen före tänkt datum skamset flänga runt på skolans område och klottra INSTÄLLT på alla affischer. Som en god gammal tränare hade sagt "gör det själva då, era nötter!".
Glädjespridare trots irritationen är att Moberg här om sistens skuttade runt i min lägenhet och föreställde Gollum. Hans nästan identiska liknelse fick mig att undra om han innerst inne kan vara både schizofren och väldigt förtjust i att sitta på huk. Samt gör mig barnsligt fnissig så fort jag tänker på det.
En övrig fotnot är att de 20 meter julgransglitter som var tänkt att pryda baren vi hyrt inför festen stod till mitt förfogande efter att hela arrangemanget blåsts av. Karl fick den briljanta idén att istället pynta min lägenhet med vederbörande dekoration, vilket i dagsläget lett till att mina 38 kvadrat måste blivit de särklass mest stämningsfyllda i hela området - även om det till viss del ser ut som att det är två femåringar som varit i farten.
Men trots att jag numera har en glammig lägenhet tänker jag inte sluta med mitt surande. Kanske går jag senare ner till centrum och enbart kastar onda blickar på alla byggnader, bilar och människor för att få ut frustrationen ur min arma kropp.
Kommentarer
Trackback
