the bananaman har fått upprättelse
När jag var liten snackade alla om en man som bodde i ett litet rött hus på en äng utanför min kompis hus. Han kallades "Banane", han åt bara bananer och han stal barn. En del av mina kompisar sade att de hadd kikat igenom fönstret till det huset en gång och sett en massa knivar och avhuggna dockhuvuden där inne.
De flesta barnen i Lexe kände sig lite obekväma vid tanken på Banane. Jag var livrädd för Banane. Jag föreställe mig att han var blek, hade stripit svart hår och långa naglar (tänk er någon av de mer creepy karaktärerna i Harry Potter) och att han skulle hoppa in genom mitt fönster när jag sov och röva bort mig till sitt lilla dass där jag skulle få sitta och käka bananer hela dagarna med hans dockhuvuden.
Imorse när jag läste GD fick jag nästan en chock - en intervju med "Bananmannen". Bananmannen? Som i BANANE? Min ungdoms största skräck näst efter Fritt Fall och monstret under sängen? Den djävul som höll mig vaken så många nätter och rädd så många ensamma och mörka vintereftermiddagar, den pest som besökte mina drömmar och gjorde att jag vaknade kallsvettig?!
Yes, den Banane. Han är nu 68 år, dricker örtté, springer i bar överkropp, mediterar, "skrattar hjärtligt" och har varit gift. Han beskriver sig själv som en vildhjärna och en humorist. Som en liten Buddha.
Den enda som stämde överens med min gamla bild av honom var att han faktiskt levde ett x antal år på bara bananer och mjölk.
Jag måste faktiskt säga att jag blev ganska lycklig av artikeln. Inte för att det just nu spelar mig någon roll, jag hade över huvudtaget inte tänkt några Banane-tankar på en herrans massa år, utan mest för att den lilla mannen på bilderna ser så sympatisk och sprallig ut att jag inte kan låta bli att bli lite smålycklig. Nästan så att jag har lust att gå ut och hälsa på honom i hans lilla barack på han lilla soliga äng.
När man är liten är man idiot.
För övrigt ska ni som hittade på det där med dockhuvudena ha spö!
http://www.gd.se/Article.jsp?article=133204
De flesta barnen i Lexe kände sig lite obekväma vid tanken på Banane. Jag var livrädd för Banane. Jag föreställe mig att han var blek, hade stripit svart hår och långa naglar (tänk er någon av de mer creepy karaktärerna i Harry Potter) och att han skulle hoppa in genom mitt fönster när jag sov och röva bort mig till sitt lilla dass där jag skulle få sitta och käka bananer hela dagarna med hans dockhuvuden.
Imorse när jag läste GD fick jag nästan en chock - en intervju med "Bananmannen". Bananmannen? Som i BANANE? Min ungdoms största skräck näst efter Fritt Fall och monstret under sängen? Den djävul som höll mig vaken så många nätter och rädd så många ensamma och mörka vintereftermiddagar, den pest som besökte mina drömmar och gjorde att jag vaknade kallsvettig?!
Yes, den Banane. Han är nu 68 år, dricker örtté, springer i bar överkropp, mediterar, "skrattar hjärtligt" och har varit gift. Han beskriver sig själv som en vildhjärna och en humorist. Som en liten Buddha.
Den enda som stämde överens med min gamla bild av honom var att han faktiskt levde ett x antal år på bara bananer och mjölk.
Jag måste faktiskt säga att jag blev ganska lycklig av artikeln. Inte för att det just nu spelar mig någon roll, jag hade över huvudtaget inte tänkt några Banane-tankar på en herrans massa år, utan mest för att den lilla mannen på bilderna ser så sympatisk och sprallig ut att jag inte kan låta bli att bli lite smålycklig. Nästan så att jag har lust att gå ut och hälsa på honom i hans lilla barack på han lilla soliga äng.
När man är liten är man idiot.
För övrigt ska ni som hittade på det där med dockhuvudena ha spö!
http://www.gd.se/Article.jsp?article=133204
Kommentarer
Postat av: elisabeth
faktist inte, det var min msn! haha. elisabeth_cute kan mycket slå, men det namn jag ville heta va upptaget ;p popzi_jojjo, mycket snyggt måste jag säga! ;)
Trackback
