the art of a buj

Min telefon har damp. Det är som att #-knappen är intryckt hela tiden, lämnar man den utan knapplås har man 2398427346 stycken "#" på skärmen efter 10 minuter. Det går inte att skriva sms och inte att ringa.

Nej, jag är ingen nattuggla. Jag ska bli trött vid 11 och sedan vakna flera timmar tidigare än alla andra, så är det.
Dock är denna lördag uppochnerochhitochditvänd. Jag sitter här och är alldeles för energisk, det är nästan ohälsosamt. Jag åt tre chokladmuffins vid 1, men jag tvivlar att den kicken fortfarande håller i sig.
"När alla vääääännerna gått heeeeeem, dumdidumdum!"
Rätt mysig kväll med ligan denna lördag, bl.a. såg vi The Bank Job. Björk glömde sin tröja at my place, jag är så himla hyper att jag till och med har funderingar sabotera den. Att klippa nipple-hål eller kleta chokladsås på insidan av ärmarna på den. Som lite revenge för att jag fick skit för äggen igår.
Då skulle han bli allt bra snopen, han Björk.
Jag har nästan lust att plugga (repeating lust! Det här är mig en sannerligen speppig lördagkväll..).
Albert och jag känns nästan som de enda tappra (/tragiska?) själarna som fortfarande krigar framför msn. Albert spelar hockey och albert har extra intellektuella celler på magen och Albert har kommit upp med ett jättebra motto: "Who wants it more?"
Ja, heja albert och heja johanna klockan halv 4 på morgonen.
"#" säger telefonen.