the art of a buj

Max ringde. Han och Oskar hade kul.
För Max fyllde 18 idag (teoretiskt/grammatiskt korrekt; igår).
Av någon anledning gjorde det mig fruktansvärt deprimerad.
Det enda jag har gjort den här aftonen är att försöka begripa mig på kodmallarna samt tittat på en störd film med päronen. Ätit vindruvor och druckit cola. Blivit fet och deppat över att det är söndag imorgon.
Deppat över att jag inte haft ett skit för mig en lördagkväll. Deppat över att jag måste ut och springa imorgon bitti. Deppat över att jag går på idrottsgymnasium fastän jag är klen som fan och avskyr att träna. Deppat över att jag inte har batteriladdare till kameran och över att jag tappat bort min bikini. Över att jag fortfarande har tonvis med plugg, över att jag biter på naglarna, över att jag fyller år i december, över att jag har betongväggar i lägenheten, över att jag faktiskt aldrig vågat göra en framåtvolt på studsmatta och över att jag är för sentimental för att bränna upp alla jävla rosor jag fick av förra pojkvännen - de hänger fortfarande och smular ovanför min dörrpost. Deppat över att jag inte har ett jobb och inte ett jävla piss planerat till sommaren. Deppat över att jag blivit för fet för mina JL-stuprör och för att lokalbussarna här bara går en enda jävla gång i timmen. Över att jag ramlade första gången jag ställde mig på en longboard och över att jag glömde rensa kylskåpet innan jag stack ifrån Torsby.
Helvetes sabla jävla korv.

Och inte fan kan man få tag på någon Ben&Jerrys i den här förbannade stan heller!
Nu ska jag sova som en jävla stock och intala mig själv att allt jidder beror på att jag bara har lågt blodsocker eller nåt.