the art of a buj

Det känns liksom fel att sätta sig framför datorn klockan halv 9 och redan ha varit vaken i två timmar varav en timme träning. Det känns liksom ännu mer mer att logga in på msn och ha tankar på lunch när alla andra precis sticker till skolan. Och vad som om inte annat är MEST fel är att man när man loggar in på msn klockan halv 9 på morgonen får sig ungefär den här konversationen med oskar (som också har varit vaken sedan halv 7):
"Hej"
"Heeeeeeeeeeej"
"Ska dra lite morgongibb nu, herrå"
"Jaha, hejdå"
(samt att jag kommenterar hur alla hans vuxenpoäng han fick i och med körkortet försvinner med ett *schwoop* med det där uttalandet)

Så vad gör man om man inte behöver gå på lektion förrän 10:30? Denna onsdag har jag som mål att dammsuga (som vanligt är det d-a-m-m-i-g-t in here), göra klart mitt träningsprogram för sommaren så att coacharna inte halshugger mig samt sola benen. Det är nästan tragiskt vad lite jag egentligen har att göra, för bara en vecka sedan trodde jag att jag skulle få krupp av mitt då överstressade schema. Nu är jag nästan rastlös över att jag är så ledig (och trots det är jag pinsamt nog för lat för att ta tag i de där få sakerna jag just nu behöver göra).

Det är bullpapper överallt (och flingor, fan att människorna ständigt ska käka upp just MINA flingor!). Jag bakade igår och vi såg Deep Blue Sea, och trots att jag sett den två-tre gånger kommer jag (likt efter varje tidigare gång) inte att sätta min fot i något annat än en garanterat haj-fri, klarblå och klorerad simbassäng på minst tre veckor. Moberg har för övrigt fått för sig att det är skitkul att leka pervers mongolid.