the art of a buj

Okej, nu har jag sett två avsnitt av årets upplaga av Sommarlovsmorgon. Sandra Dahlberg i som frontman och han den där konstiga skånska killen (Nick? Hej hej Monika?) som bakgrundsdansare. En gammal vanlig klassisk australiensisk/brittisk ungdomsserie som alltid handlar om någonting i skogen. Vi får även se gamla avsnitt av lilla sportspegeln (que?) och ett gäng blåbär som ska lära sig att bli brottare.
Tackar vetjag gamla hederliga Tillbaka till Vintergatan! Kapten zoom, den där saken som bodde i maskinrummet och bara kunde säga "fem", den där tecknade serien om djuren på vandring (jag har fortfarande små delar av den trudelutten i skallen) samt den där apparaten de hade mitt i rymdskeppet som kunde laga en måltid på typ två sek med hjälp av lite rök. Vad hände med Vintergatan? Den är ju förfasen lika kult som Greveholm! Dagens småbarn går ju förfasen miste om något! Hur ska de nu kunna växa upp och känna sig kompletta? På fritids kan man ju fan inte sätta sig framför teven tre minuter i nio och entusiastiskt räkna ner i takt med SVT's skärmsläckar-klocka för att sedan se en norrlänning och en skåning flamsa runt i rutan. Usch och fy för den.



Speaking of this kommer jag ihåg när jag, Anna och Sandra gick typ i femman och gick upp tidigt, samlades hos antingen den ena eller en andra eller den tredje och slog oss sedan ner i den utvaldes soffa och åt frukost framför serien Sunset Beach varje morgon. Det var tider, det. Och fan vad tjocka vi blev ><