alla svärord jag kan
detta är bara a piece of shit. hela skiten kan gräva ner sig eller dra rumpan i gruset. jag vill inte vara här jag vill åka tillbaka rädda mig ifrån sammanbrott någon. ligger man och lyssnar på coldplay ensam i en ensam säng i ett mörkt rum känns det som att jag lika gärna kan få explodera nu. eller så kan äppelträden få slita sig fria från gräsmattan och rymdskeppa mig iväg härifrån långt långt långt långt härifrån eller så lär jag mig flyga eller så lär jag mig att vara normal. lär mig att sluta toffla och sluta dalta och sluta fega och sluta klaga och sluta längta efter saker som är alldeles för avlägsna. saker jag inte når. men hur mycket jag än anstränger mig kommer tio veckor förbli en evighet och coldplay kommer alltid att spela lika emotionellt sorgligt så hur faaaaan överlever man något sånthär?
Igår byttes movienighten ut till en macho spelkväll. Vi hittade bland annat Snake på trångens teve (TEVE!) och rotade fram ett gammal Tarzan-spel som vi satt och geekade i timtal. Nostalgi är det.
Idag ska jag och Linnea träna exakt hela dagen för det måste man göra om man ska hinna med 60 minuter distans, 50/20 intervaller, core samt överkropp på gym och rackarns vilka biffar vi ska bli!
Imorgon ska jag träna med albert och jag tror att det kommer bli min död no matter hur mycket han intygar att det inte kommer att bli det.
