the art of a buj

Ovanpå det var det igen dags för ännu en klassisk äta-ute-med-päronen-för-att-celebrera-sommaren igen. This time var dock inte Churchstreet öppet, traditionsenligt, så vi drog lite asiatiskt på söder istället. Jag åt en efterrätt som hette "kokosboll", tydligen bakad på rismjöl, och nu tror jag att jag vet vilken konsistens snor skulle ha om man stoppade det i munnen. Hatar för övrigt restauranger, man äter alltid så frukansvärt mycket med än vad som är hälsosamt.
Tusen Polly - bara de ljusa är mjuka, as always - och tjoho spanjorerna vann EM.

^_^

PÅ GYMMET FINNS

stereotyp 1: står för större delen av klientelet, x-lyftare som gått och blivit 55+ men som fortfarande inbillar sig att de kan vara biffar. Klär sig i tajta grejer och har grått hår, magar som hänger utanför byxorna och som är perfekt att studsa stången på när man bänkar. Dock är nog deras size mer en cause of fikabröd än forna muskler.

stereotyp 2: Yngre grabbar (sådana jag får spana på!) som då och då letar sig in i Gävle KK's (KK som INTE står för någonting perverst utan för Kraftsport Klubb) lokaler för att utnyttja sitt gratiskort som de fått i egenskap av studerande vid JB-gymnasiet som ligger ett senkast bort. Dessa individer har alla olika storlekar och former beroende på i vilket skede upptäckte att de fick gymma gratis.

stereotyp 3: Några små urplockade ambitiösa idrottare (those we know about: hockeyspelare, fotbollsspelare, skidåkare) som letar sig ut till sörby urfjäll eftersom att de (eller ska jag säga vi?) med hjälp av google eller vårat ungdomliga skvaller fått reda på att det är stans billigaste gym.

LEGENDER:
- Sonny (2x2 meter, 150 kilos mastodont-gamling utan hår. Ses alltid i lyftarbälte, glansig i pannan och med en röd t-shirt med någon intern lyftar-slogan. Bänkar 145 kg 4x5 efter att han frustandes och pustandes och morrandes tagit några varv runt lokalen, alltid flitigt påhejad av sina undersåtar - stereotyp 1. INTE någon man vill träffa på när man är ute och promenerar ensam mitt i natten, GARANTERAT någon man ska bli kompis och hota mobbare med)
- Killen som ser ut som Matthew McConaughey (är därmed ganska good looking, dock lite för skäggig och lite för gammal och svettas alltid ofantliga mängder. Har alltid egen musik i öronen, vilket jag inte kan förstå att han får ut någonting av eftersom att den dunk-a-dunk hårdrock som ständigt spelas i högtalarna till och med skulle överrösta ett tåg om det så körde rätt igenom gymmet)
- Jag/Linnea/Vic (alltid överpeppat längdåkar-stuk på klädseln, är alltid svagast och passar aldrig in)