the art of a buj

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ratatat's Wildcat fungerar som soundtrack till ALLT.

Jag hittade en clownnäsa när jag städade mitt skåp.

Jag avskyr doften i min lägenhet. Jag vet att avsky är ett starkt ord, men det är verkligen sant. När jag kliver in genom ytterdörren och tar ett djupt andetag får jag aldrig känslan av "hem ljuva hem!", mer en känsla av .... ingenting. Typ. Inte för att jag har en massa stinkande skräp eller strumpor som ligger och förpestar atmosfären i min lilla etta, det är mer som att någonting verkligen saknas. Den där trygga känslan av välbefinnande infinner sig aldrig när jag är i min lägenhet, det känns mer som att jag sitter i någon annans. Man drar i sig långt ifrån samma mysiga aromer som man gör tex. i villan hemma i Gävle. Det är weird att vistas i en lägenhet som luktar främling, då uppehåller jag mig hellre ute i friska luften eller i någon annans lägenhet där det är fullt normalt att det luktar främling.
Jag ska gnugga mig mot mina väggar så att de börjar lukta Johanna.
Tills dess får jag fortsätta med att äta upp Oskars frukost.

IDAG ÄRE FOPOLL (plus lite grill) OCH HEJA SVERIGE!
(albert använde uttrycket "fopoll" och jag gillade det)