jag äger på att vara stor
Jag tänkte aldrig på det förrän efteråt, men jag tror att Rättvik faktiskt lämnade kvar sin ölburk i grannens brevlåda.
Saturday night fever hos Alstigenligan - kräftor och drinkmästarN och soffbekännelser. Efter en massa stök pallrade vi våra rumpor ner till Faktoriet (eller som somliga föredrar att bokstavera: fucktori1) där vi haffade ett bord utomhus, tusen filtar och ännu mer bröd och räkor från någon form av give away-korg. Där satt vi och trallade hela kvällen tills vi insåg att vi nog inte skulle bli mer än 15 pers under 35 år varpå vi lämnade stället.
Flottmat i rusningen inne i centrum (cruising och alla värmlands raggarsjälar var på språng) för att avsluta med promenad hem då vi under något smått kriminella omständigheter blev några paket nudlar rikare.
Varje gång jag klarar mig undan bakfylla blir jag lika lycklig. Eftersom jag är ganska klenheaded har jag en liten last i att jag mår illa lätt som en plätt and therefore blir jag lika lycklig varje söndagmorgon jag vaknar, ruskar på skallen och inte måste inta sängläge för att inte vända mig ut och in.
Så denna söndag var bra.
Dagen efter-sysslor: Glo på film, cykla ner och titta på folk som äter pizza, dra en glass, brottas med O, glo på Scrubs x 1-2-3, ta en kopp te at Karl's och hacka på folk, baka kakor. Grillkväll lite senare, vi ska försöka återuppleva de helmysiga grillkvällarna samt de spirande känslorna vi hade i våras - koldoft och flottigt kött does it!
Och följden av att baka kakor precis före jättemiddag - utan tidigare lunch i magen - är att man nästan maniskt vräker i sig både hälften av degen och hälften av de färdiga kakorna och sedan får ångest. Så för att motverka ännu mer svullen mage gömde jag gallret för mig sjäv på balkongen (med hälften av kakorna som är kvar lagda ovanpå den andra hälften i hopp om att de ska bli lite mer schtekta eftersom att halva plåten av någon anledning inte blev varm utan bara gav mig degiga blekisar till chocolate-chip cookies).
