the art of a buj

Imorse - med tekoppen i handen och frukostflingorna i skålen - såg jag ett nyhetsrepotage från Liseberg, där det tydligen är någon speciell drottning/prinsessas barnsjukhus-dag. Massor av barn från barnsjukhus får ta med sig sin familj och spendera en hel dag på nöjesparken utan en massa annat folk som springer omkring. Och det är ju en trevlig sak!
Dock har jag anledning att ifrågasätta reportens agerande när hon intervjuade två små barn.

Reporter: Vad tycker ni om att få vara här på Liseberg en hel dag?
Liten flicka, liten pojke: Det ska bli jätteroligt! Liseberg är kul!
Reporter: Vad ska ni göra för någonting då?
Liten flicka, liten pojke: Åka karuseller och äta glass och titta på clowner!

(and so trevligt on en liten stund, sedan kommer bomben)

Reporter (till lillkillen i rullstol): Vad har du för sjukdom?
Liten pojke: Jag har ryggmärgsbråck
Reporter: Så du måste sitta i rullstol väldigt mycket om dagarna?
Liten pojke: Ja
Reporter (till lilltjejen): Och dudå, vad har du för sjukdom?
Liten flicka: Jag har också ryggmärgsbråck och så har jag skolios
Reporter: Man får ofta höra att barn många gånger känner sig lite skyldiga när de är sjuka, att dom får skuldkänslor på grund av att de måste tas om hand så mycket och kräver så mycket av föräldrarnas tid. Brukar ni känna så ibland?
Liten flicka, liten pojke: ....

Må svt's kvinnliga tjänare på Liseberg denna söndag ruttna i det varma röda.

Albert skickade länkade nyss en låt till mig.
"Snoppar är så håriga, och hår - det är ju äckligt!
Om jag vore tjej så skulle jag nog vara lesbisk

din din din, tänk inte på min,
den är bara gjord av blod och lite skinn
den vill ändå bara in in in
 här har du mitt nummer ring ring ring"

sick!