the art of a buj

Jag klarade ett halvt åk innan skallen exploderade.
Vi tog en latte på det absolut minsta fiket i min livhistoria.
Alla torsbykillarna fick spö att jibbar-Jon.
Småbarnen springer runt på taket utanför vårt fönster.
Det roligaste med den här dagen var nog namnet på dagens rätt.
(ni förstår bilderna man fick i huvudet va?)


I övrigt slog det mig att pojkvännen fyller Vuxen på torsdag. Jävlar i min låda, jag kan knappt fatta att folk under benämningen i min ålder börjar fylla 18 nu för tiden! Jag som nyss tyckte att det var min 13-årsdag och jag med stolthet fick börja kalla mig Tonåring, nu ska man bli gammal också!
Arton avrundas ju till tjugo. Tjugo plus tio blir trettio, och vid trettio ska man ha fast anställning, en livskurs, förhoppningsvis stabilt förhållande och tankar på Volvo, småbarn, trofast Golden Retriever och förortsvilla. Hua.
Jag vill leva om mitt liv, min barndom, igen. Jag vill ha ritblock och lego och prinsesskläder, storlek 29 i skor och hakklapp och inga bekymmer. Jag vill ha leksaksbilar och en gosedjursBamse som med sin trygga, lurviga famn kan trösta mig när jag är ledsen.
Jag vill inte bliva stur!
Det känns som att allting bara har passerat mig förbi utan att jag gjort någonting riktigt vettigt i mina unga år. Fasen vad jag ångrar att jag slutade uppskatta de där husvagnssemestrarna med familjen redan när jag var tolv.
Jaja, nu när 90:orna blir gamla så kommer de åtminstonde skaffa körkort hela bunten, vilket i sin tur leder till att jag äntligen kan få hanla på Ica Toria ute vid rondellen vilket i sin tur är ett rejält kliv mot lyxigare långfrukostar.

På tal om uttrycket ungdom måste jag slå ett slag för boken "Två nötcreme och en moviebox" signerad Filip & Fredrik. Där berättar de med ivrig inlevelse och detaljrik beskrivning om hur ungdomens dagar upplevdes som 70-talist - otroligt roande läsning! Jag hoppas att någon tar sig i kragen och skriver någonting liknande när jag är 30+, så att ungdomarna a la 2030 får sig ett gott skratt åt att vi tyckte det var hyperspejsat att ha GPS-mottagare på instrumentbrädan eller en mp3-spelare med 160 GB minne att visa Lost-avsnitt närhelst man behagar.

 

(I hangaren där vi förvarar våra skidor fanns ett litet skrymsle till kontor med texten "Jämtlands Flyg" på dörren. Jag roade mig lite, men då internet inte riktigt vill samarbeta med mig avstår jag projektet att uploada hela skiten)