måndag i min ensamhet
Igår eftermiddags kraschade jag och fick enligt legitimerade vetare hjärnskakning. Jag kommer inte ihåg någonting från gårdagen sånär som på att jag åt gröt till frukost och att Mobreg hade jättemycket smör på mackan på lunchen. I övrigt är allt som hände fram till kraschen svart. Helt plötsligt satt jag bara i en röd solstol och hade tusen huvuden runt omkring mig som tittade undrande och ställde en massa frågor. Jag visste att jag var i Funäsdalen, men jag kände inte igen mig alls. Det var något av det läskigaste jag varit med om.
För omständigheterna mådde jag igårkväll och imorse väldigt bra. Allt är fortfarande svart och mat kändes motbjudande, men jag har inte ont i huvudet alls. Trots det tvingade tränarna mig att stanna hemma på hotellet hela förmiddagen.
I min ensamhet tog jag en promenad i morgonsolen klockan nio, sparkade på en snusdosa hela vägen och fick nynna för mig själv då batteriet på ipoden tog slut.
För tillfället sitter jag bara i sängen och försöker få tiden att gå. Provade på att slutföra mina miljoner svenskauppsatser som jag påbörjat och är tvungen att lämna in väldigt snart, men jag kan inte riktigt sätta mig in i någonting ordentligt. Istället har jag hittat lite gamla bilder härifrån som jag tänker lägga upp för att försöka liva upp detta i övrigt trista inlägg.
(with your tillåtelse, Malin Linnea Rebecka)
härliga bilder.
