har du tändstickor?
Fått ut av åre-resa:
- stoltheten att ha åkt ett DH nästan som VC-störtlopp
- lärt mig vad en "Kangaroo Flip" är
- fått några extra fräknar
- fått använda solglasögonen för första gången den här våren
- lärt mig laga viltskavsgryta a lá Martina
- genomlidit den lökigaste bussresan någonsin - i hjälmfrilla
Måndag och tillbaka till skolan för tung dag. Kändes dessutom helt vrickat då jag nästan inte varit där på sex veckor. Därmed har det också slagit mig hur sjukt långt efter jag ligger i skolarbete, får nästan ont i huvudet av att bara tänka på det. Känns som att maj kommer att bli en riktig plugga-ikapp-månad.
Något som också bidrog till att denna månad fick egenskapen "tung" var att vi hade vårt första konditions- och styrkepass sedan i höstas. Vi tänkte att vi skulle få säga adjö till veckoskidåkningen med kanske en lätt jobb eller kanske lite bollspel, men tji fick vi. Till att börja med hade vi ett styrkepass i gymmet, vi var i stort sett stela som pinnar efter vinterns brist på stretch och håll igång, som gav oss hela bunten rejält sega och trötta ben. Detta följdes av intervaller i backe, spring i skog och en massa hopp över och under pinnar, spring med fotbollar och gud vet vad. Efteråt kunde vi knappt gå, det kändes som att inte en enda kroppsdel på hela mig synkade men en annan. Då vi stapplade in genom dörrarna till skidavdelningen på skolan tyckte folk att vi såg ut som ett gäng avdankade militärer som varit på fält under tre månaders tid.
Det enda som kanske lyste upp denna upplevelse var att Moberg så småsött kutade runt under skogsintervallerna och sjöng på soundtracket till Rocky-filmerna (detta ansåg han styrka både honom själv och oss andra då vi med blöta fötter struttade runt bland vitmossa och älgbajs).
I övrigt upptäckte jag under gårdagens bussresa hem hur otroligt saligt magnifik Håkans Hellströms nya platta är!
För sent för Edelweiss är som toppen på hans karriär, det må jag säga. Då hans tidigare skivor endast innehållit några få bra låtar styck har han nu lyckats klämma in ett gäng riktigt bra spår i ett och samma album. Kanske inte så svängigt, men vackert och briljant och alldeles tiopoängare!
Du sa har du tändstickor? Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
(När fia och jag shoppade käk bestämde vi oss för att rensa Konsums exotiska frukter-utbud och göra oss en finfin efterrätt att överraska våra kära vänner med vid aftonens sammankomst.
So now I'm going over to her place to cutta the bananas until they wish they were dead.
Mums i filliblubben!)
- stoltheten att ha åkt ett DH nästan som VC-störtlopp
- lärt mig vad en "Kangaroo Flip" är
- fått några extra fräknar
- fått använda solglasögonen för första gången den här våren
- lärt mig laga viltskavsgryta a lá Martina
- genomlidit den lökigaste bussresan någonsin - i hjälmfrilla
Måndag och tillbaka till skolan för tung dag. Kändes dessutom helt vrickat då jag nästan inte varit där på sex veckor. Därmed har det också slagit mig hur sjukt långt efter jag ligger i skolarbete, får nästan ont i huvudet av att bara tänka på det. Känns som att maj kommer att bli en riktig plugga-ikapp-månad.
Något som också bidrog till att denna månad fick egenskapen "tung" var att vi hade vårt första konditions- och styrkepass sedan i höstas. Vi tänkte att vi skulle få säga adjö till veckoskidåkningen med kanske en lätt jobb eller kanske lite bollspel, men tji fick vi. Till att börja med hade vi ett styrkepass i gymmet, vi var i stort sett stela som pinnar efter vinterns brist på stretch och håll igång, som gav oss hela bunten rejält sega och trötta ben. Detta följdes av intervaller i backe, spring i skog och en massa hopp över och under pinnar, spring med fotbollar och gud vet vad. Efteråt kunde vi knappt gå, det kändes som att inte en enda kroppsdel på hela mig synkade men en annan. Då vi stapplade in genom dörrarna till skidavdelningen på skolan tyckte folk att vi såg ut som ett gäng avdankade militärer som varit på fält under tre månaders tid.
Det enda som kanske lyste upp denna upplevelse var att Moberg så småsött kutade runt under skogsintervallerna och sjöng på soundtracket till Rocky-filmerna (detta ansåg han styrka både honom själv och oss andra då vi med blöta fötter struttade runt bland vitmossa och älgbajs).
I övrigt upptäckte jag under gårdagens bussresa hem hur otroligt saligt magnifik Håkans Hellströms nya platta är!
För sent för Edelweiss är som toppen på hans karriär, det må jag säga. Då hans tidigare skivor endast innehållit några få bra låtar styck har han nu lyckats klämma in ett gäng riktigt bra spår i ett och samma album. Kanske inte så svängigt, men vackert och briljant och alldeles tiopoängare!
Du sa har du tändstickor? Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
(När fia och jag shoppade käk bestämde vi oss för att rensa Konsums exotiska frukter-utbud och göra oss en finfin efterrätt att överraska våra kära vänner med vid aftonens sammankomst.So now I'm going over to her place to cutta the bananas until they wish they were dead.
Mums i filliblubben!)
Kommentarer
Trackback
